Lite juligt

Ja, som ni ser har jag julpyntat lite här :) Jag tänkte att eftersom jag inte kan göra det hemma så får jag väl jula i bloggen istället. För jag gillar ju julen, egentligen. Bara inte ihop med Sandra då, och det beror ju bara på att hon inte fixar det. Ska vi ha julefrid gör vi bäst i att försöka undvika julen så mycket det går.

Damen var trött och skör efter skolan, med en hel del gnäll och tjafs under eftermiddagen och kvällen. Kanske är det julstressen, kanske är hon på väg att bli sjuk, kanske är det nåt annat? Det lutar ju åt julen, för även om vi inte har nåt här hemma än, som påminner om julen, och alla runt Sandra vet att dom ska tona ner så vet hon ju att den närmar sig.

Total låsning blev det iaf när det var dags för mat igår kväll, men det var ju bara att vänta ut det hela… Bara och bara, det är rätt jobbigt att höra henne när det bara gnälls om precis allt och inget. Men det går ju över fortare om man bara ser till att dunsta en stund.

Sen tog Göran över och efter det gick faktiskt resten av kvällen ganska bra. Lite smågnäll då och då, men inga utbrott och ganska glad mellan varven.

Lenaeff undrar om Sandra klarar såna där oförberedda händelser som en plötslig biltur, som jag skrev om i förra inlägget. Ja, om vardagsrutinerna är trygga och det oförutsedda inte händer för ofta, så det blir en oro, då går det bra.

Hon gillar det mesta och vill alltid vara med överallt, vad vi än ska göra. Kommer hon hem från skolan och jag säger ”Nu ska vi till tandläkaren” så studsar hon ur taxin och tycker det är jätteskoj :)

Det är så att vi oftast måste låta bli att förbereda eftersom Sandra annars hinner stressa upp sig för mycket när vi ska göra något utöver det vanliga schemat. Då är det bättre att vi inte har sagt något förrän det är dags.

Att Sandra är nyfiken och positiv till allt är ju för det mesta väldigt bra. Det hjälper henne att utvecklas och våga prova nya saker. Men det kan också vara en nackdel, eftersom hon inte klarar allt hon vill utan blir sjuk om vi inte begränsar hennes intryck och upplevelser. Det kräver att man känner henne ordentligt för att ge henne lagom av livet.

Lenaeff skrev att hennes son oftast säger nej och att det gärna blir utbrott av såna oförberedda aktiviteter, och det är ju ganska vanligt att det blir nej. För nej är tryggare… Med ett ja vet man oftast inte riktigt vad som väntar och det gillar ju oftast inte personer med npf.

Npf-familjen frågar om det är Sandra på bilderna, och det är det :) Idag är bilderna från jularna -08 och -09 och ljusen överst har Sandra gjort i skolan.

Patricia och Mia, jag vet inte om Sandra har varit med så hon har sett ett sånt där bett när det inte är i munnen på hästen. Men det låter ju ganska troligt :)


Nu önskar jag er en fin dag, var rädda om er!
Kram!