Bit efter bit på rätt plats

Nu har det gått ett par dagar, och hänt en hel massa här. Jag, assistenterna och Sandra höll oss ifrån hemmet så gott vi kunde under måndag-tisdag. Vi var i husvagnen och det tyckte Sandra var spännande, förstås. Att ha assistenterna med sig där :) När dom åkte hem och Sandra var nattad så njöt jag en stund av mitt eget sällskap, regnsmatter och mysbelysning. Jag saknade att ta ett glas vin med Göran, men annars hade jag det bara gott med hjälp av en värmefläkt.

Hemma blev en hel del gjort. Assistans-sovrummet är klart för invigning kommande natt, det är bara en bättre sänglampa som saknas.

Det är fler fördelar med att vi flyttade ner sovrummet en våning. Den största fördelen är att ingen behöver gå i dom knarrande trapporna när Sandra sover. Man måste vara väldigt tyst för att inte väcka henne, nämligen, och det är ju alltid bra om hon sover klart när hon behöver det.

Det blev också en ”assistans-gömma” klar och det kräver väl en förklaring, antar jag. Men någonstans måste vi gömma oss när Sandra ska göra nånting, för annars låser det sig. Det är ett slags låg-affektivt bemötande, kan man säga. Sandra känner krav från oss, så när vi bereder vägen, förbereder och anpassar, så måste vi kunna fly fältet när det behövs. I den lilla ”gömman” har assistenterna också en planeringstavla nu.

Så har vi ”hallen” eller ett slags ”mellanrum” som nu är förvandlat till ”rast-rum”.

En plats för Sandra att göra lite ”fria aktiviteter” efter hennes förmåga. Det är ju uppstyrt även det, men i hyllan finns lite valmöjligheter iallafall.

Och så det gamla matrummet som har blivit ett datarum med matbord. Det blev nog bra tillslut, efter alla turer och vändor vi har haft, funderat ut och tänkt om. Det tar ganska mycket på en ork som inte finns när vi inte har vetat nånting om nånting.

Först hittat en lösning och börjat jobba åt det hållet, för att sen komma på att det nog inte funkar så bra som vi tänkte. Tänka om och ändra riktning och jobba åt ett helt annat håll, tills vi upptäckt att det inte heller funkade. Ruta ett igen, och en annan riktning med nya planeringar, börja om igen och inse att den första idén kanske var bra, trots allt. Jobba ett steg fram och tre bak mest hela tiden.

Men nu känns vi på rätt håll, och det får vi verkligen hoppas. Jag tror inte jag orkar börja om fler gånger. Jag är innerligt trött på alla planeringar och allt tänkande hit och dit, och min hjärna tänker inte klart längre. Den har inga tankar alls ganska ofta numer, så det är tur att vi är fler som tänker och att det finns andra med fungerande hjärnor.

För varje pusselbit som hamnar på rätt plats så känns det iallafall fantastiskt. Måtte många bitar hamna rätt nu. Så här långt har vi inte kommit på nån väg hittills, så det är mycket som känns bra just nu. Bara resten kvar.

Igår kom ett brev från vår LSS-handläggare om att vi måste boka dom där mötena han vill ha nu, annars avslutar han ärendet och vår ansökan om särskild anpassad bostad. Jag fick genast en massa stress i kroppen och kände bara ”Jag orkar inte med den här kommunen nånting längre” Punkt.

Måtte vi klara oss utan dom.

Nästa vecka har jag iallafall planerat in en ledighet och ska åka till en mycket god vän som jag inte träffat på alldeles för länge. Ååh, vad jag ser fram emot det! :)

Hare fint!

.

Det går framåt

Vi röjer vidare. En sak i taget betas av på den kilometerlånga att-göra-listan. Igår inventerade jag i Sandras garderob. Rensade ur gammalt som inte används…

…dammtorkade och märkte upp nya platser till allt sorterat som är kvar. Det blev nog så bra det kan bli på den lilla ytan som finns för ändamålet.

Vi funderar mest hela tiden på praktiska lösningar. Det är ju märkligt att ett så stort hus kan kännas alldeles för litet. Men det är klart, så länge Göran och jag bor här så tar vi ju lite plats. Det blir bättre med tiden och vi är ju proffs på lösningar i den här familjen, så det ska nog gå bra.

När Sandra var nattad flyttade vi den lilla kontorshörnan till ny plats i ett rum som hon inte använder.

För att ge lite mer yta åt henne i dom rum hon är i då hon kommer behöva sysselsättas mer även på mellanvåningen inom kort. Meningen är ju att hela verksamheten ska flyttas från källaren till övriga huset, och ha mer fokus på ADL-träning. Så den lilla ”hallen” kommer behövas när Sandra ska ha lite friare aktiviteter som ”rast” t.ex. Där ska hon kunna pussla och rita och sånt som ger henne energi mellan aktiviteterna. Har vi tänkt just nu iallafall. Inget är ju klart förrän det är klart, men jag visar er när det har blivit nåt att visa.

Vi kommer ju ha ett oanvänt rum på övervåningen när assistans-sovrummet flyttas ner. Längre fram är planen att det är dit källarverksamheten ska flyttas. Men, en sak i taget så får vi se längs vägen vad som är mest praktiskt i praktiken.

Vi kan inte rumla om för mycket, utan får ta det lite då och då, så inte Sandra oroas. Sen är det ingen nackdel att vi tänker igenom allt ordentligt innan vi ändrar. I veckan som kommer planerar vi iallafall lite utflykter med Sandra, så Göran hinner rumstera om med sånt stök som hon inte fixar. Sen får vi se hur långt han hinner och hur vi ska gå vidare utifrån det.

När vi hade korttids kunde vi passa på att stöka när Sandra inte var hemma, men nu är hon ju hemma hela tiden och det krånglar till "bygget" en hel del.

Det var allt för nu. Jag återkommer så fort jag hinner igen.

Må så gott!

.

Känslor och tankar

Jag ska försöka få till ett inlägg här. Det är en massa som hänger i luften och ”inte klart” och det är lite svårt att skriva om det som bara är på planeringsstadiet än så länge. Det gamla kontoret tömdes ju, som ni vet, och där ska det snyggas till lite när tillfälle ges. Eftersom Sandra är hemma jämt, så finns det inte så många stunder att fixa på, så det tar lite tid att få ordning.

En kontors-hörna ska till utanför det gamla kontoret, och det är en del fix kvar innan allt fungerar som det ska igen. Kontakter, hyllor och lampor, t.ex.

För övrigt har vi en hel massa schemaförändringar och planeringar och det är under uppbyggnad. Alla blir ju trötta innan flytet infinner sig, förstås. Det är inte bara att ändra schematider utan det måste planeras så Sandra inte påverkas i onödan också. Det är mycket som ska stämma och det tänket tröttar ut oss enormt. Vilka förändringar påverkar Sandra? Hur löser vi det så smidigt som möjligt? Hur förbereder vi Sandra och hur hanterar vi hennes stress över förändringar som vi inte kan undvika? Osv. Osv. Osv.

Så ska Göran och jag dra oss ur, och assistenterna ska träna på att ta över planeringstänket som jag har haft. Och jag ska inte styra upp nåt. Det är svårt för oss alla, men vi är ett härligt gäng som är noga med att prata med varandra så vi kommer säkert igenom det här tillsammans. Vi får stötta varandra längs vägen. Men huja vad svårt det är att inte hjälpa till, när man är van vid det.

Igår var det iallafall personalmöte. Och jag var inte med! :) Det känns jättekonstigt och jätteskönt på samma gång. Orolig är jag inte, för assistenterna är duktiga, så dom kommer fixa det. Men det känns konstigt och ovant. Kanske en lite sorglig lättnad. Eller inte sorglig precis, men det är klart att en del av mig vill vara med.

Jag har en go-vän som ligger långt före mig i den här processen och henne är det så skönt att ventilera med ibland. Hon vet vad jag känner och kan tala om att känslorna är ok. Att det helt enkelt ”bara” är att ställa in sig på att det blir en överjävlig tid, som hon uttrycker det. Men hon talar också om hur jag ska tänka för att fixa det.

Det blir nog bra. Huvudsaken Sandra har folk runt sig som tycker om, och bryr sig om henne, och det har hon :)

Slutligen, för er som undrar, så mår Sune bra igen och verkar fått ordning på magens ”in- och uttag” nu. Vi har sakta börjat byta ut några av hans portioner mot torrfoder igen, men ska behålla blötmaten dagligen för att undvika förstoppning fler gånger. Han gillar torrfoder bättre, det är billigare och bekvämare, men hälsan är viktigast.

Tufsig och kladdig i pälsen efter att medicinen hamnade där istället för i munnen

Må så gott!

.

Trött

Jag försöker koppla av lite, men det går väl sådär. Jag känner mig mest stressad och låg just nu om jag ska vara ärlig, så jag får nog inte till något vettigt här heller. Det går för runt med det mesta för tillfället och vi hoppas att det snart börjar flyta lite, för det behövs inte så mycket just nu för att orken ska försvinna. En dag i taget. Jag återkommer när jag kan samla tankarna igen.

Må gott!

.

Halvfart

Sune är lite dämpad och magen har inte kommit igång än, men vi får ju ge det ett par dagar. Eftersom tarmen tömdes, så funkar det väl inte som vanligt sådär på direkten. Vi skulle höra av oss till kliniken igen om det strulade så ringa kan vi alltid om vi märker nåt. Han bör ju vilja dricka lite vatten snart… Även om han inte behöver dricka lika mycket när han äter blötmat.

Röjandet på kontoret kom av sig lite, eftersom vi inte hade något vettigt alternativ till vart jag ska göra av alla grejor. Men igår hann vi diskutera en del igen, och kom fram till ännu en lösning och lite förändringar. Vi får ta lite i taget och känna efter längs vägen, för det är omöjligt att ha hela planen färdig från början.

Ikväll kan vi nog flytta en hylla och sen har jag någonstans att göra av det som måste ut från kontoret. Efter det har vi lite idéer för hur kontoret ska kunna förvandlas till assistans-sovrum utan att vi oroar Sandra i onödan. Det är ett pusslande mest hela tiden.

Igår började vi märka av tröttheten på Sandra, och det var ju väntat efter veckan som varit med nya bekantskaper och längtan efter assistenterna. Men hon blir inte lika påverkad nu, när vi har tagit bort andra stressfaktorer ur hennes liv. Oförstående förståsigpåare som vägrat lyssna på vilka anpassningar hon måste ha för att minska stressen. Så vi tror att hon snart är på banan igen, och vi håller helgen lugn för henne.

Under kommande vecka ska vi försöka få till lite ledigt för Göran och mig. Ja, inte samtidigt, förstås, men ledigt bara. Vi behöver det båda två efter sommaren med dygnetruntpass, för sen börjar förändringarna med både det ena och det andra. Då blir det lite svårare att vara ledig igen på ett tag. Vi får väl se vad som ska göras, och när. En dag i taget.

En varsin ledighet har vi planerat in den närmaste tiden iallafall, och vi försöker prioritera oss själva, och lite batteriladdning när det fungerar. För att orka.

Det var allt för nu. Må så gott.

.

Katten-fnatten

Nånting har hänt med datorn lite överallt. Den är seg, stänger av sig, och svarar inte på tilltal. Chrome funkar ibland, om jag har tålamod och en massa tur, och Explorer funkar skit-dåligt. Men, jag har ingen som kan hjälpa mig just så här direkt, så jag får hoppas att det jag behöver göra funkar någorlunda tills vidare. Bloggen funkar inte som jag vill alls med Explorer så ni får ursäkta om utseendet ser konstigt ut.

(Men nu tror jag tamejtusan att mitt tålamod räckte så jag får till det här inlägget som jag vill iaf)

Igår natt fick jag ju åka in med Sune och det visade sig att det var en rejäl förstoppning som han behövde hjälp med, så han blev ju kvar, som ni vet.

Mitt på dagen igår, ringde dom och meddelade läget som var bra. Men han hade varit uttorkad när vi kom in, så dom ville göra lite nya prover på honom för att kolla värdena när han hade fått dropp.

Beroende på hur det gick, och om det dök upp nåt annat, så visste ingen om han kunde komma hem eller bli kvar. Men frampå eftermiddagen ringde dom och berättade att allt var bra och jag kunde hämta honom.

Han ska kollas varje halvår, för det var nån kronisk avvikelse på njurarna, vilket är ganska vanligt när katter börjar bli lite äldre. Så det är inget vi oroar oss över, utan det känns bra att dom kollar ordentligt.

Han fick med sig lite medicin för magen och ska ha mjukmat ett par dagar. Vi kommer att köpa mer av det framöver så han inte bara äter torrfoder nu. Sen hoppas vi att han slipper mer magproblem i framtiden.

Det var en trött katt som har sovit bredvid matte hela natten ♥

I övrigt har det väl inte hunnit hända så mycket annat som jag kan skriva om, men allt är iallafall bra med oss. Jag önskar er en fin helg!

.

Tut-tut

Nu har jag nog fått min beskärda del av bilkörning. Jag tycker om att köra bil, men det kan ju vara måtta.

Igår gjorde vi en lång utflykt med Sandra. Hon älskar ju att åka bil, och ju mer trafik desto lugnare blir hon, så det blev en riktig lång-tur. Det innebar lite nya förberedelse-erfarenheter för assistenterna och lite nya situationer att hantera. Det gick jättebra och Sandra var nöjd mest hela tiden.

När jag hade krupit ner i sängen vid 23-tiden hörde jag att Sune blev orolig. Sen kräktes han och jag gick ju upp för att ta hand om det, förstås. Då försöker han bajsa på golvet! Det har ju aldrig hänt och jag tänkte att det nog hade slagit lite slint där. Så jag lyfte honom till lådan och han fortsatte försöka. Sen travade han runt i huset och försökte överallt, kräktes och försökte igen.

Jag ringde till akutdjurkliniken och dom ville att vi skulle komma in direkt. Suck. Det var bara att klä på sig och sätta sig för att köra ännu mer bil mittinatten. Då var det inte så roligt, faktiskt. Men lugnt på vägarna och vi fick hjälp direkt. Sune blev undersökt och är kvar på djursjukhuset och jag stupade i säng vid tretiden.

Håhåjaja, alltid är det nåt. Nu hoppas vi förstås att förstoppningen är tillfällig och att jag kan hämta hem honom i eftermiddag.

I övrigt försöker jag röja på kontoret på varje ledig stund, och det går ganska bra. Det största problemet är att det inte finns så mycket plats att ha allt jag måste använda. Men vi får tänka till lite och möblera om det som går. Och slänga en hel massa… Det går framåt iallafall, och det känns ju bra.

Till på köpet strular datorn och jag kan ju ingenting om datorer. Chrome funkar knappt alls så jag har börjat använda Explorer igen, glad att jag kommer ut på nätet öht. Jag har verkligen ingen lust att köpa ny dator just nu. Varken för ekonomin eller allt krångel det innebär. Jaja, en lösning i taget så håller vi tummarna att det får funka bara. Jag vill inte lägga min tid på sånt, nämligen. Anledningen till att jag bytte från Explorer till Chrome för länge sen var att jag inte kunde blogga i Explorer längre, så vi får väl se hur det här går nu då.

Jaja, det var en liten snabb uppdatering iaf. Nu måste jag hinna greja en massa innan jag förhoppningsvis får åka och hämta Sunebulan.

Må gott!

.