Slappade lite till

Även om det inte blir som man tänkt sig så blir det nåt, och igår blev det ännu en slappardag för min del. Men inte för Görans del… Han sa att han kunde ta skottningen själv och då fick han ju liksom göra det, förstås ;) Jag drack kaffe och slöade undertiden.

Fast Sune ville ut och jag tänkte att det blir nog inte så långvarigt. Det blev det inte heller, men han tyckte nog det var lite skoj ett tag iaf.

Han gick upp på en liten vall som Göran hade skottat, men han fattar ju inte skillnaden på lössnö och packad snö… Hahaha, innan han kom upp igen! Tyvärr hann jag inte med att fota när han försvann i snön.

Men annars var det ganska otrevligt väder så nån fotoprommis blev det inte. Det var inte helt lätt att gå innan dom plogade, och det snöade och blåste, så det hade ändå inte blivit några fina kort.

När Sandra kom hem var jag ju beredd på en trött och skör tjej som skulle skrika ”Deeetäääriiinteeehaaaalt” så fort jag öppnade taxidörren. Det är så hon brukar vråla när hon är skör och det är risk för halkigt väder.

Halt var det i vår trappa, men inte brydde sig damen om det inte! Hon studsade glatt ut ur taxin och berättade att hon hade ett paket till mig i väskan. Sen upp för trappan i en faslig fart och märkte inte ens att det var halt…

Jag är helt oskyldig till att den här bilden
ville vända på sig??? Tur det inte var Sune
som vände sig, för det hade sett lite konstigt ut ;)

Väl inne fick jag öppna det fina paketet som innehöll ett ännu finare armband :)

Sen hade damen mycket att berätta om utflykten och Marias nya hund som var lite busig för det var minsann bara en ”bebishund” Hon är ju för härlig när hon mår bra den ungen! ♥

Ja, resten av kvällen gick hur bra som helst, utan minsta låsning. Sandra babblade på och var så nöjd mest hela tiden. Lite för mycket blev det ett tag när vi skulle titta på ommöbleringen i hennes rum, men när hon väl hade smält infon och sett hur det såg ut så landade hon i soffan med sax och kataloger medan jag fixade klart middagen.

Så om inte orken tar slut plötsligt så blir det skola resten av veckan, vilket är bra med tanke på kommande lov, som jag skrev igår.

Vad jag ska hitta på vet jag inte än. Först och främst måste jag vara tillgänglig till klockan tio ifall dom ringer och behöver nån vikarie, sen kan jag bestämma vad det blir av dagen. Kanske en fotoprommis, om det inte blir jobb.

Må så gott!

♥ Kram ♥

En massa "må bra"

Igår var vi nog lite trötta för hela dagen bara försvann. Ja, vi var ju och handlade, men så mycket mer blev det inte. En massa slappa och må gott och sånt behövs ju det med :)

Jag tog mig en egen prommis medan Göran la sig en stund. Men solen försvann och det var ganska ruggigt väder, så kameran fick vila även om den var med ut. Det var skönast när jag kom in igen, faktiskt.

På kvällen blev det lite Spotify och vin en stund innan vi sjönk ner i tv-soffan med lite mer vin. Sen la jag mig tidigt, fasligt så trött jag är fast jag tycker jag har sovit ordentligt. Men jag hade väl lite att sova ikapp, antagligen.

Idag kommer Sandra hem och hon lär väl vara trött hon med, gissar jag. Hon har inte riktigt hämtat sig efter den långa ledigheten och nu har det varit korttids ett par dygn. Dessutom en rolig utflykt i skolan idag, som är anpassad jättebra efter Sandras ork och behov, men som ändå gör henne lite extra trött.

Vi hoppas att hon orkar med skolan resten av veckan, för sen är det ju lov. Det var meningen att hon skulle vara på korttids/fritids (det är samma ställe) på lovet, men vi har ändrat planerna lite.

Sandra ska få sova hos en av lärarna i skolan, som också jobbar som assistent. Den största anledningen är väl att Sandra säkert kommer tycka att det blir roligt och spännande, och att hon behöver träna sig att klara av att sova på andra ställen och vara med andra personer lite.

Jag har frågat Maria förut om det är okay att skriva hennes namn och jag antar att det är okay fortfarande. (Säg till annars, Maria, så tar jag genast bort, men det är enklare att skriva med namn)

Sandra har ju träffat Maria mycket, eftersom hon är en av hennes lärare. Det är också hos henne som utflykterna är en gång i månaden, och dom uppskattar Sandra väldigt mycket. Dels för att hon tycker om Maria, förstås, och dels för att Maria har både hundar och hästar :)

Den andra stora anledningen är ju att vi gärna vill få in nån mer på Sandra, även om det inte kommer att bli på schema, precis. Mer som en reserv om nåt händer och korttids omöjligt kan. Vi har ju ingen annan som kan ta Sandra i nödsituationer, så det känns bra om vi åtminstone har nån mer vi kan fråga och där Sandra är trygg.

Men det här gör att vi var tvungna att möblera om i planeringen lite och ta bort korttids helt och även låta Sandra vara ledig ett par dagar sen, för att inte bli för trött. Lite dålig timing för egen del eftersom jag är väldigt trött och hade behövt ledigheten, men det är som det är och blir ju ändå bäst så här.

På torsdag ska Sandra till tandläkaren, och med tanke på hur veckan ser ut så bestämde vi att hon behöver ledigt den dagen med. Sen vill vi gärna att hon är pigg i helgen då Göran är själv med henne. Då underlättar det väldigt om hon mår bra.

Så förhoppningsvis orkar Sandra till fritids på fredag och slipper vara hemma och bli orolig över att jag ska iväg. Inte så att hon oroar sig så som ”vanliga” menar med oro, utan att det blir en förändring som hon tycker är mest rolig men som också stressar, eftersom hon blir förväntansfull samtidigt som förändringar alltid oroar.

Vad jag ska göra? Jo, jag ska på tjejmys jag :) Vi är fyra tjejer som ska rå om varandra hela helgen, och bli uppassade av den ena tjejens man. Vi ska bada i badtunna ute i vintern och bara det låter ju spännande för mig som aldrig har gjort det.

Det är verkligen inte ofta man har möjlighet att göra egna saker en hel helg, men det kommer nog bli lite oftare nu, för jag inser ju att det är viktigt att göra lite egna saker då och då. Och Sandra funkar ju nu, så det går ju om vi planerar det ordentligt.

Jahopp, det får nog räcka nu innan jag svamlar iväg alldeles ;) Idag blir det en utedag iaf, med tanke på all snö som har kommit. Skotta och fota får det bli!

Må gottast!

♥ Kram ♥

Sovmorgon

Ja, min morronstund försvann i drömmarnas värld imorse :) Sen käka frukost och iväg för att fixa veckohandlingen medan det var lugnt i affärerna. Men nu lite slappa med kaffe, Spotify och datortid.

Fast det här är gårdagens måndagsmys :)

Göran skottar snö och sen kanske vi tar en liten runda med kameran. Om vi har lust :) Så skönt att "bara vara" utan måsten och rutiner.

Igår röjde vi en del i Sandras rum, och möblerade om ganska ordentligt. Vi får väl se vad det blir för reaktion när hon kommer hem imorgon. Det brukar gå bra med sånt om vi bara förvarnar lite och gör det hela lite spännande och positivt.

Hälften av alla hundratals gosedjur åkte ut och en hel del leksaker som hon inte leker med längre, mer än nån gång isf. Sånt som hon har vuxit ifrån behöver ju inte ta en massa plats för att hon får för sig att leka med det ibland.

Hon behövde ett skivbord i sitt rum och det är nu fixat. Bokhylla och hurtsar flyttade på och lite små ändringar här och var. Det enda som står kvar på sin gamla plats är soffan, soffbordet och sängen. Så det är ganska stor förändring när man har lite svårt med förändringar.

Sune kollade igenom det som skulle slängas och plockade väl åt sig nåt gosedjur…

Jag tänkte väl ringa barnavdelningen på sjukhuset i närheten och fråga om dom behöver lite gosedjur innan vi slänger det.

Vi hann med en skön prommis i solen också. Det är så vackert med frosten i solen så jag ville ju passa på, förstås.

Ha en fortsatt fin dag!

♥ Kram ♥

Utedag

Vilket härligt väder det var igår! Jag har ju bestämt mig för att ta en egen stund varje dag, och med det vädret är det inte svårt att lista ut vad jag gjorde…

Göran erbjöd sig att fixa maten och plötsligt fick jag två lediga timmar på förmiddagen. Två timmar! Så jag tog en härlig fotoprommis på över en timme och sen en skön varm dusch. Efter det satte jag mig vid ett dukat bord :)

Sen ville Sandra också gå ut och fota lite, så vi gjorde det efter maten. Men inte utan att först klara av lite låsningar och utbrott. Damen är trött, det märks.

Väl ute var det härligt, tyckte vi alla.

Sen var det skönt att komma in och dricka varm choklad.

Jag tänkte nästan hämta en termos så vi kunde dricka chokladen i snön, men med tanke på att damen redan var skör innan så kändes det lite dumt att förstöra en skön stund när det var nästan lika gott inne. Dessutom var det ett bra sätt att locka in henne på ;)

Men vi har allt en lustig "herre i närheten” För ett par vintrar sen kom han och klagade över att dom inte kunde vara ute på hela vintern för dottern var allergisk och han undrade om vi eldade plastmattor!!! Ja, just det, sån är han! (Göran är golvläggare)

Nu eldade vi ju förstås inga plastmattor, det kan nog vemsomhelst fatta, och inga andra sopor heller, för den delen. Vi har t.o.m. fått beröm av sotaren att vi eldar med så bra ved…

Hursomhelst så eldade ”herren i närheten” igår, ute. Och den allergiska dottern var också ute. Jag tror dom grillade korv över nån eld och det osade inte särskilt gott. Men allergin har väl gått över då?? Hahaha! Man slutar aldrig förvåna sig!

 Det finns dom som är avundsjuka på oss, men ingen som vill byta liv med oss…

Jaha, det var det om det. Idag är det vardag igen och jag känner att jag behöver det. Vi har inga planer för vår ledighet än, vi får väl se vad det blir. Jag hoppas väl på lite mer sömn iaf, inatt blev det visst fyra timmar, men det går ju det med.

Hare kanoners!

♥ Kram ♥

I städartagen

Göran vill gärna sätta igång direkt när han kommer på nåt och igår kom han på en bra lösning till Sandras rum, men insåg väl nånstans att det inte var läge att börja röja där när hon var hemma…

Så han satte igång att göra slut på överskottsenergin genom att rensa skafferiet istället. Ja, det behövdes ju det med, så det gjorde väl inget.

Sune ville förstås hjälpa till på sitt eget vis…

Dvs plocka ur det vi plockade i…

Till Sandra får vi pyssla när hon är på korttids nån dag framöver när vi inte har annat för oss. Troligtvis börjar vi imorrn. Hon skulle behöva ett skrivbord i sitt rum, och hon har ett i källaren som vi ska försöka få plats med på nåt bra sätt.

Som det är nu har hon bara en liten soffa som sittplats, sen har hon databordet utanför sitt rum. Men nu har hon ju två datorer, eftersom vi har en som hjälpmedel, den vi jobbar med tillsammans och som har såna program som Sandra behöver när vi jobbar.

Hennes gamla dator har hon att spela på när hon behöver vara ifred lite, och det är den som hon skulle behöva ha i sitt rum, så man slipper flytta jobbdatorn, och trassla, när hon vill spela.

Jag tog mig en egen stund på förmiddagen igår. Jag har bestämt mig för att ha en liten egen stund varje dag då jag prioriterar mig själv. Vi får väl se hur jag lyckas, men igår blev det iaf en prommis med kameran. Vissa dagar kommer det att bli svårt att få till några längre stunder, det är jag ju medveten om. Men även små micro-stunder är ju stunder, och bara att vara medveten om det är ju bra :)

Det har blivit lite mycket på sista tiden och resan gjorde mig nog tröttare än jag fattade först, eftersom allt funkade så himla bra. Jag känner ett enormt behov av att bara vara ensam och komma ifatt med mig själv lite. Så jag jobbar på det, helt enkelt :)

Sandra var lite trött och skör även igår, så hon behöver nog också komma ifatt lite, tror jag. Idag blir ännu en lugn dag och imorrn är det vardag igen.

Ha det fint!

♥ Kram ♥

Tar det lugnt

Tack så jättemycket för era fina kommentarer efter gårdagens lite ledsna inlägg. Livet går vidare och allt rår man inte över så man får göra det bästa av det man har, helt enkelt.

Sandra var trött när hon kom hem från skolan igår, och det var ju ganska väntat efter första hela veckan på länge. Förra fredagen var hon ju så slut att hon blev sjuk så nu var det nog lagom med helg igen.

När det var dags för nattning kom utbrottet och vi fick hjälpas åt lite innan hon kom till ro. Natten har varit lite orolig, men jag behövde bara gå in en gång till henne då hon behövde gå på toa och sen ville bli omstoppad.

Det brukar ju väldigt lätt bli låsningar och utbrott på nätterna när vi båda är trötta, så jag är inte så jättepigg på att gå in till henne då, men det gick ganska bra den här gången.

Helgen kommer att bli lugn, utan några planer, och det är väl lagom efter en skolvecka. Det blir inte så mycket utöver den vanliga vardagen hos oss, som ni vet.

Jag har inte så mycket mer att komma med för tillfället så jag önskar er en fin helg istället.

♥ Kram ♥

Nåt behöver ut...

Det finns lite som jag inte har velat skriva om så mycket, eftersom jag inte riktigt vet vilka som läser min blogg, och för att jag inte vill att den lilla släkt vi har ska ”tycka och tänka och försvinna” liksom. Men nu verkar dom ha försvunnit ändå, så antingen har jag väl skrivit om saker dom inte tycker är okay, eller så tycker dom helt enkelt inte om oss. Och jag kan ju inte göra mer än att vara dom vi är och nu skiter jag faktiskt i dom som inte tycker om oss längre. Varför lägga energi på det när vi har så många fina vänner som tycker om och bryr sig? Tack för alla vänner vi har!

När Sandra fick sin diagnos frågade en psykolog på nån habilitering eller var det nu var, om vi behövde hjälp att klara relationen med släkten efter diagnosen. Att förklara och så, för att det ofta kan bli problem.

Jag minns min reaktion… Jag tyckte det lät jättekonstigt! Vad skulle bli problem? Släkten tycker ju om oss och Sandra! Inte kan en diagnos ändra på det??? Så jag sa att vi har så fin släkt så det kommer inte att bli några problem.

Så fel jag hade…

Och när jag pratar med andra föräldrar som har diagnoser i familjen så är det skrämmande många som har problem med släkten. Varför?

Är det Sandra dom slutar tycka om, för att hon inte är ”normal” då, eller?? Eller är det vi föräldrar som blir jobbiga, för vi har ju så klart ändrat oss ganska mycket efter diagnosen? Eller är det båda delarna?

Hur kan man sluta tycka om samma person bara för att personen får en diagnos? Alltså, jag kommer nog aldrig att fatta det! Sen kan det ju bli jobbigt att träffa oss eftersom vi vägrar ta hänsyn till andra och kräver att andra ska ta hänsyn till oss. Eller iaf till Sandra. Det kan jag däremot förstå. Men man har nog inte tyckt om oss tillräckligt mycket, för då hade man fixat att ta hänsyn.

Jag skulle önska att dom som verkade tycka om oss förut hade varit lite mer intresserade av hur vi faktiskt lever, och kanske lära sig lite om autism för att förstå. Så man liksom inser att det liv vi lever är faktisk normalt i vår situation.

Om man inte står ut med att vi har det skittufft ibland och inte orkar vara sociala och trevliga. Eller om man inte tycker att vi är värda att fråga om nåt verkar konstigt utan att man hellre bara försvinner ur vårt liv. Jamen då är vi inte viktiga nog, och då får det väl vara då.

Så klart blir jag ledsen när vi blir svikna, men jag har nog i mitt liv ändå så jag orkar inte engagera mig i det. Dom som tycker det är värt att reda ut saker med oss, dom gör ju det. Resten vill inte träffa oss mer. Trist, för jag tycker om er, om ni nu läser min blogg.

Mest synd är det när det går ut över Sandra, men jag är glad över att hon inte förstår det! Och att vi har vänner som bara tycker om henne som hon är. Det gör mig glad!

♥ Kram ♥