Tar det lilla lugna

Gårdagen blev en lugn dag. Sandra började med sovmorgon, och vaknade vid åttatiden, vilket är ett par timmar senare än vanligt. Men vad skönt att hon kan sova lite extra och sen vara pigg, liksom! (Eller ja... inte bli sjuk iaf) Förut körde hon bara på tills hon stupade och vägrade att vila eller ta det lugnt.

Det var en solstråle som slog upp sina blå igår morse och efter frukosten ville hon klippa i kataloger och lyssna på sin blandade spellista på Spotify. Så hon kände nog att det var lite skönt att varva ner efter den härliga utflykten.

Efter maten tog Göran och Sandra en biltur och undertiden fick jag lite packning avklarad. Jag måste ju passa på med min egen packning när Sandra inte är hemma, eftersom hon inte får veta nåt om att jag ska åka bort förrän jag har åkt.

Sen var det ju korttidspackningen som jag inte kommer att hinna när jag kommer hem på söndag, så den ville jag också få klar. På måndag är det korttids om damen är frisk och pigg.

När familjen kom hem från bilturen hade tröttheten kommit ikapp och utbrottet var ett faktum. Tur vi har grannar som bara tänker ”Ok, det är en sån dag idag” ;) Väl inne utbrottades det lite till och sen hittade damen lugnet igen, med kataloger och en film.

Ytterligare några mindre utbrott blev det innan alla måsten och bestyr var avklarade, men hon kom i säng nån kvart tidigare än vanligt iaf.

Min förkylning, eller vad det nu är, ligger på lur fortfarande, men om jag låter bli att känna efter för mycket så blir det säkert bra med det! Göran mår lite bättre och hinner förhoppningsvis krya på sig ännu mer till imorgon. Sandra visar inga tecken på nån sjuka än, och vi håller tummarna.

I eftermiddag ska Sandra till tandläkaren och det är väl inte den bästa tiden att göra saker ”utöver” på, för ju längre dagen går desto tröttare blir hon ju. Men när tandläkaren bokades så trodde vi att hon skulle vara på fritids på dagen och då passade klockan tre bäst. Vi får väl försöka skala av så många krav det bara går så vi kan ta oss igenom det så smidigt som möjligt.

Jag ska försöka hinna skriva några rader imorgon, men sen kommer jag att ha annat skoj för mig så då får ni hålla er till tåls ett par dagar. Ha det nu så fint!

♥ Kram ♥

Härligt!

Ja, jag kommer inte på nåt bättre ord för Sandras äventyr än härligt. Det kunde inte ha blivit mer lyckat, faktiskt. Dels för oss föräldrar, att ha nån mer assistent på Sandra känns ju tryggt eftersom vi inte har nån som vi kan ringa om det blir nåt akut. Nu kan ju säkert inte Maria närsomhelst och plötsligt alla gånger heller, men vi har iaf nån att fråga, och det betyder jättemycket för oss.

Sen har vi den andra stora delen i det hela. Sandras egna upplevelse och att hon får ha nåt eget, utanför familjen som hon tycker är spännande och roligt, och som dessutom är väldigt anpassat, till på köpet. Kan det bli bättre, egentligen?

Det hade gått jättebra alltihop och Sandra var på sitt allra bästa humör. Lite mammalängtan ett par gånger, men inget som inte Maria kunde leda bort innan det hann bli jobbigt.

Det går egentligen inte att återberätta ett sånt här äventyr, så här följer lite foton från övernattningen istället.

Jobba i stallet är jättekul, tycker Sandra

Och hästar, det tycker hon om!

Kul, kul :)

Två andra kompisar som leker runt lite

Medan Sandra jobbade med hästarna så passade Göran och jag på att handla innan det var dags att hämta hem damen. Väl hemma blev det som vilken vardag som helst med samma rutiner som vi har varje eftermiddag och kväll. Sandra var nöjd och ganska pigg efter omständigheterna och allt flöt på bra.

Det hade kommit ett paket som jag åkte iväg och hämtade innan jag började med maten. Det var fina Mia med bloggen ”Photo by Maria” som hade skickat lite fint till oss, tack snälla rara!

Jag hade beställt två tavlor av henne, men dom fick jag! Vad glad jag blev :)

Sandra och Sune fick något som dom båda älskar, nämligen varsitt gosedjur. Ja, Sandra tog hand om båda, men Sune får nog tillbaks sitt framöver :)

Idag blir det en lugn dag och vi får väl se om det kommer nån trötthet så här i efterhand. Vi såg ju till att det blev ett par lediga dagar för Sandra nu, eftersom risken var ganska stor att hon skulle bli trött. Imorgon ska hon till tandläkaren, men på fredag blir det fritidsdag om hon håller sig frisk.

Göran är fortfarande förkyld och jag kände mig lite småhängig igår, och har väl nåt som ligger på lut. Vi hoppas att det håller sig ”på lut” helt enkelt ;)

Maja frågade om vi inte har några släktingar… Jag vet inte vad jag ska svara, men det har väl funnits fina släktingar. För att hålla en relation levande krävs det lite ansträngning från båda håll, liksom. Och ska man ha kontakt med oss så krävs det nog lite mer, för jag har inte så mycket ork över till att försöka, om man säger så. Du kan läsa det här inlägget om du vill.

Ha det fantastiskt bra, och tack för att ni kikar in hos mig!

♥ Kram ♥

En assistent till :)

Sandra var otålig igår så vi bestämde att berätta lite tidigare för henne om övernattningen som väntade. Men det gick bra och hon var lugn även om hon blev väldigt glad. Annars brukar hon bli så uppspelt att det slutar med utbrott när förväntningarna blir för höga.

Jag måste säga att det händer massor med utvecklingen nu, och igår fick vi se ännu ett exempel på det. Istället för att bara tjoa och bli överlycklig när jag satte upp Maria på schemat, och berättade att hon ska få sova hos henne, så blev hon glad, men eftertänksam.

Hon ville kolla att allt var i sin ordning och hur det skulle bli med saker och ting. Hon visade tydligt att hon faktiskt förstod konsekvenserna och inte bara ropade ”hurra” och det är stort!

Hon ville veta vem som skulle borsta tänderna och vem som skulle väcka henne. Så visade hon lite oro tills hon fick klart för sig att vi skulle hämta henne som idag igen. Lillgumman, hon har minsann gått och blivit stora damen, plötsligt ♥

På kvällen kom det ett sms där det stod att Sandra var nattad efter en bra eftermiddag och kväll. Jag hoppas att även natten var lugn och att hon har kunnat sova ordentligt, så även idag blir en bra dag. För det är ju idag dom hinner göra lite tillsammans och jag antar att det blir lite skötsel av hästarna och promenad med hundarna om damen är pigg.

Vi ska passa på att få lite veckohandling handlad innan vi ska hämta hem vår ”stora lilla tjej” klockan två.

Det känns så skönt att ha nån mer än bara Göran och mig att iaf kunna fråga om det skulle krisa sig. Vi har ju faktiskt inte nån enda person som kan rycka in och ta över om vi t.ex. blir sjuka samtidigt eller om nåt skulle hända.

Det finns en akutplats på korttids, men den är ju inte självklart ledig jämt… Och det kan ju vara en sån enkel sak som att behöva lite tillsyn ett par timmar så man hinner handla. Jag tror inte så många förstår hur låsta vi faktiskt är.

Man ska fylla i nån lapp till skolan varje år (tror jag det är) där man bl.a. ska skriva telefonnummer till nån/några som dom kan nå om dom inte får tag på oss föräldrar. Vi har ingen. Så vi har skrivit telefonnumret till korttids där, även om dom inte alltid har möjlighet att rycka in, men eftersom vi inte har någon annan.

Så det är inte så konstigt att man ibland tänker på hur det skulle gå om det hände Göran och mig nåt… Jag vet en gång för ett par år sen, då fick jag ryggskott och kom inte ur sängen på några dagar. Jag hann precis bli så pass ok att jag kunde hjälpa Sandra med det nödvändigaste när Göran blev liggande. Det var på dagen, alltså! Om vi hade blivit liggande samtidigt… Då hade det kört ihop sig, kan man säga.

Nåja, nog om det. Eller, på tal om sjukor då.. ;) Göran är ju förkyld och vi hoppas att Sandra och jag klarar oss. Göran hinner ju pigga på sig innan jag ska åka bort i helgen, och det är ju bra eftersom han är själv med Sandra då. Vi hoppas ju mest på att inte hon blir smittad, för hon kan bli ganska dålig när hon blir sjuk, och då måste man vara till hands dygnet runt. Det fixar man inte själv en hel helg eftersom man behöver sova ibland… Men nu ska vi inte ta ut nån oro i förväg! Däremot får ni gärna hjälpa mig att hoppas på det bästa :)

Sandras 1-årsdag

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

Frågor om livet

Sandra har börjat intressera sig väldigt mycket över när hon var liten. Vad roligt! Hon har börjat förstå att hon själv har varit bebis en gång :) Men hon har ju många funderingar, märker man. Igår kväll undrade hon när hon ska bli bebis igen… Det är inte lätt att ha så många frågor och inte förstå svaren...

Men jag har iaf påbörjat en ”bok” åt henne, som ska handla om när hon föddes, fram tills det att hon fyller ett år.

Synd bara att jag inte kan ta med personer som har betytt väldigt mycket för henne, och inget från dopet… Jag vill inte att hon ska undra över vart alla som hon tycker om har tagit vägen när hon tittar i sin bok. Så den handlar bara om henne och oss föräldrar. Inga foton där någon annan släkting är med. Det känns trist, men det är så det är.

Jag hade tänkt lägga mig och vila en stund på dagen igår, men tiden lixom vill inte riktigt räcka till såna saker. Först skulle jag packa till Sandras övernattning idag, och sen vänta på samtal från Maria för att checka av allt inför det äventyret.

Det är ju lite att tänka på och eftersom det dessutom är första gången så gäller det ju att man inte missar nånstans. Schema, rutiner och sånt som är viktigt för Sandra.

Alltså, det är inte så att jag inte tror att nån annan klarar det, utan det är såna där små detaljer som kan vara jätteviktiga för Sandra, och som man måste känna till utifall det blir en låsning och Sandra inte kan förklara hur hon vill ha det.

Annars är jag inte ett dugg bekymrad. Det kommer säkert gå bra och damen kommer bli överlycklig när vi berättar vad hon ska få göra. Men vi väntar med att berätta det tills efter maten, så hon inte hinner speeda upp för mycket.

Vi ska vara hos Maria klockan tre, och innan dess tänkte jag att vi ska klara av alla tråkiga rutiner som måste göras varje dag, så dom bara kan ha mysigt sen, resten av dagen. Sen hämtar vi henne klockan två imorgon, och hinner fixa morgondagens rutiner när vi kommer hem.

Hursomhelst så var det Göran som fick gå och vila igår istället, eftersom jag väntade samtal och han inte heller mådde så bra utan behövde koppla av lite. Sen blev han genomförkyld…

Det känns ju sådär just nu, faktiskt. Det vore ju jättetrist om vi blev sjuka lagom till helgen nu när vår tjejträff äntligen ska bli av. Jag läste Bellans blogg, det är henne vi ska till, att hon har försökt få till den här träffen i 1,5 år! Så det är inte precis bara att skjuta upp det nån vecka om alla ska kunna. Jag vill verkligen inte missa den roligheten! Men det går ju inte att påverka såna saker, så jag har ju bara att hoppas, liksom.

Jahaja, det var väl det om det, eller nåt. Jag önskar er en härlig måndag så återkommer jag väl i vanlig ordning imorrn, gissar jag. Vi kommer inte hinna känna oss så värst lediga, men lite sovmorgon kan man ju hinna med iaf :)

♥ Kram ♥

Vilodag

Sandra var pigg igår :) Men inte jag… Jag kände mig som jag brukar när min konstiga ”kräk-sjuka” är på G då jag bara däckar och kroppen lixom lägger av. Så jag tänkte att jag skulle försöka jobba lite förebyggande och ta mig en tupplur på dagen.

Nu är det ju inte helt lätt att bara gå och lägga sig mitt i alla rutiner och måsten, men det är ju tur att vi är två som kan hjälpas åt iaf. Så efter maten la jag mig och sov i över en timme. Sen gick jag och la mig en gång till innan kvällen började här. Och det har iaf hållit sjukan på avstånd än så länge, men jag känner mig fortfarande inte helt ok så jag får nog försöka ta en tupplur idag med.

I övrigt var det ju en lugn dag igår, inte bara för mig. Sandra behövde det också, även om hon var pigg. Det är inte långt till ”för trött” i hennes värld, så det blev ”klippa i kataloger” och se film mest hela dagen, mellan alla rutiner och lördagsbestyr.

Man märkte att tröttheten inte var långt borta så fort det blev lite krav, som att gå på toa och sånt, t.ex. Då kom låsningarna fortare än dom annars gör.

När jag hade sovit första gången, och skulle gå ner i duschen, sa Göran att han kunde fixa kaffe undertiden, så sa han på skoj att han inte tänkte baka tårta. När jag sen precis skulle gå ner i duschen ropade Sandra. Hon hade en bild till mig som hon hade klippt ut ur leksakskatalogen – en tårta i leklera! ”Den är till dig efter duschen” sa hon, goa unge!

Idag får vi se hur lilla damen mår och om vi ska satsa på övernattningen hos Maria imorgon, som vi hade tänkt. Hon käkar frukost nu och verkar pigg och glad.

Ha en fortsatt skön helg!

♥ Kram ♥

Inte alls vidare pigg

Morgonen igår fick en rivstart efter det att Sandra nös. Det blev näsblod och utbrott av alltihop, och en del städning på det. Men damen kom iaf iväg till skolan som hon skulle och vi hoppas väl att hon inte tänker bli sjuk nu…

När hon kom hem var hon så trött så jag fick ingen kontakt med henne. Väl inne bäddade jag ner henne i soffan med en film och efter ett tag fick jag iaf kontakt, även om den kontakten inte var så vidare värst rolig.

Gnäll och gallskrik om allt och inget. Orkar inte det ena och vill det andra, orkar inte det andra och vill det tredje och skrik och gap och utbrott och tårar och hejåhå!

Jag tänkte ju att det var bäst att klara av toa- och badrutinerna innan hon blev ännu tröttare, men det blev ju förstås fel ordning… Så när det var omöjligt att få ner henne till badrummet i källaren, för att hon ville ha mat, så ändrade jag tillbaks så det skulle bli mat först, som vi brukar, fast lite tidigare än vanligt. Det är ju tur att hon slutar tidigt på fredagar...

Men när jag hade fått fram maten så ville hon förstås ner i badrummet först. Hon låser sig helt när hon blir så där trött och det går inte att avleda eller lirka fram nåt. Det enda som kanske kan gå är att man bara bestämmer åt henne, för börjar man vela så blir hon ännu mer stressad och kan inte komma nån vart alls.

Tillslut klarade vi iaf av toa- och badrutinerna så fort vi kunde och sen petade hon i sig lite mat. Nån tv orkade hon inte utan jag läste en bok för henne i sängen istället, och sen somnade hon!

Vi får väl se om det är tröttheten efter en vecka med på tok för mycket aktiviteter eller om hon ska bli sjuk. Hon grät och sa att hon hade ”ont överallt” men det betyder troligtvis att hon inte mår bra och det behöver inte alls vara så att hon verkligen har ont. Det är inte lätt för henne när hon inte kan förklara sig. Ja, det är ju inte lätt för oss som vill hjälpa henne heller, förstås.

Men hon orkade ingenting och sa att hon hade ont i huvudet och feber. Nån feber hade hon ju inte, men det spelar mindre roll, för det är inte febern som avgör hur man mår, liksom.

Det var fest i skolan i torsdags, och utflykt i onsdags. Det blev nog lite för mycket för damen det, med tanke på att hon precis började hämta sig efter den långa ledigheten också.

Nu får vi se om hon orkar med sin utflykt på måndag eller om vi blir tvungna att skippa det. Hur damen mår i helgen får avgöra det, och hon måste må riktigt bra om det ska bli nåt. Vi utmanar inget nu när hon är så här på gränsen till att falla tillbaks igen. Det tar säkert nån vecka för henne att komma ikapp ordentligt.

Vi får se, som sagt. Det kan vända fort och har hänt mirakel förr… Men hon ska orka med tandläkaren på torsdag och fritids på fredag, och vara själv med Göran i helgen. Det är många förändringar i Sandras värld så vi får ta det försiktigt.

Nåja, det blev ett långt utlägg om det och så mycket mer finns väl inte att komma med. Jo, det var jättehärligt väder igår! Så vi grillade korv på stående fot i solsken och snödropp medan Sunde nosade rund och upptäckte vintern.

Jag önskar er en fin helg!

♥ Kram ♥

Nästan pigg

Igår var det fint fotoväder, även om det var kallt om fingrarna om jag fotade för länge i taget. En skön prommis blev det iaf, och senare på dagen blev det riktigt behaglig temperatur ute, men då var jag inne ;)

Fast skatorna fotades vid ett tidigare tillfälle

Dagarna går mest till att slappa och ”inte göra nåt” och det hjälper ganska bra mot min trötthet jag har känt sen vi kom hem från semestern. Jag börjar nog komma ikapp lite smått nu, tror jag.

Sent i onsdags kväll såg Göran ett djur knata förbi huset, men han hann inte se det så tydligt. Han konstaterade iaf att det var för stort och kraftigt för att vara en räv, och att det var mer beigt än rödbrunt. En katt var det inte heller, för den var större. Så vad kan det ha varit?

Bättre bild än så här kunde jag inte få till.
Men är det nån som vet varför en del
bilder vänder sig, och hur man vänder tillbaks?
Trist när fotona hamnar åt fel håll, lixom :/
tur igen, att det var en bild som ser ok ut ändå..

Jag googlade på lodjur och jämförde spåren i snön. Storleken stämmer och resten med av det lilla man kan se. Ja, inte vet jag men jag kommer inte på nåt annat det kan vara iaf. Skoj :)

Jag vet att en kompis hade lodjursspår på tomten en morgon, och hon bor inte jättelångt från oss, så helt omöjligt är det ju inte. Synd att dom är så skygga så man inte kommer lyckas få den på bild. Jag är dessutom alldeles för trött för att ens försöka sitta uppe och vänta.

Idag ska jag baka lite om jag inte ska jobba. Jag tänkte göra nån sockerkaksvariant med en massa äpplen som behöver gå åt här medans dom är ätbara. Och det passar ju bra att ha lite fika på vägen till vår tjejträff kommande helg för det är en bit att åka så vi vill väl rasta lite på vägen.

Helgen blir ju lugn i vanlig ordning, vi får väl se vad Sandra behöver för sysselsättning. Hon är inte alls lika trött längre så lite lagom aktivitet behöver hon nog. Men vi kan inte hitta på några större saker eftersom hon ska iväg på egna äventyr på måndag sen.

Ha nu en fin dag, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥