Den stora IKEA-dagen

Jag vill börja med att tacka för kommentarerna. Jo, jag vet att Sandra kan ha lite besparingar till oförutsedda utgifter, men att det påverkar bostadstillägget om det är för mycket. Jag kan inte exakta summan, men Göran kollade upp det för en tid sen. Jag tror det är 100 000, och det gäller även när godman tar ut arvode. När vi lämnar över till någon annan, som inte gör jobbet gratis som föräldrar gör, så är det Sandra som får betala arvodet om hon har för mycket på sitt konto. Annars är det kommunen som betalar ut arvodet. Så det gäller att ha koll på det där.

I veckan blev dom stora inköpen på IKEA gjorda, och det känns väldigt skönt. Det är en dum tid att flytta till ett boende mitt i semestern, och det påverkar mig ganska mycket. Jag märker att jag är väldigt känslig nu, och blir lätt orolig över saker som hänger i luften. Jag har miljoner frågor som snurrar i huvet, men måste vänta med svar tills det finns personer som kan svara. Jag märker att jag har väldigt mycket svårare att ha tålamod med sånt nu. Det behövs så lite för att jag ska deppa ihop, liksom.

Som tur är har jag vänner som lyfter mig och som vet vad jag går igenom. Både Göran och jag vet varför det är tungt nu, och vi gör allt för att orka med den här tiden tillsammans. Vi är båda trötta och måste anstränga oss för att hålla humöret uppe. Det är så lätt att gå och sura när man inte orkar nåt annat. Att vara medveten om det, och prata om det, har hjälpt oss mycket. Vi vill ju passa på att ha det mysigt tillsammans den sista sommaren som Sandra bor hemma.

Turen till IKEA planerades noga och vi fick hjälp av vår första, bästa och finaste f.d. assistent som hade semester och kunde ställa upp för oss. Tack snälla! Jag vet inte hur det hade gått annars.

Några av dom större möblerna är köpta och lämnade på boendet. Säng, soffbord, matbord och stolar. Soffan måste beställas och den tar dom emot på boendet själva. En del hyllor tänkte vi passa på att beställa på samma sätt, för jag tror att jag kan betala i kassan om beställningen görs på plats. Det är betydligt enklare med kassakvitton, för det är vad överförmyndaren vill ha in, och det är extra noga med de dyra inköpen.

Vi hade köpt en del annat också, vid tidigare tillfällen, som också lämnades på boendet. TV t.ex. och lite smågrejs. Så skönt att vi får hjälp av personalen, för det hade blivit svårt att hinna med allt annars. Det var lättare att förklara vår situation när jag pratade med personalen på plats, och dom ska göra allt för att hjälpa oss. Dom förstod att vi måste vara ganska utmattade eftersom vi inte har någon som helst avlastning. Så skönt med förståelse, och hjälp.

Vi ska försöka planera in så Göran kan ta Sandra själv några dagar i följd. Pga en olycka är det mycket svårare att få till det nu, men med ordentlig förberedelse så kan det gå ett par dagar. Så jag kan stanna på boendet och hinna köpa lite grejor och få lite ordning. Funkar det inte så kan han ju bara ringa så åker jag hem igen.

Egentligen är det bara ca 14 mil att åka, men det är en supertrist väg. 70-80 hela tiden, med massa fartkameror, slingrigt och mycket trafik. Jobbig väg, faktiskt, så det tar två timmar. Hamnar man sen bakom en traktor så blir det långa köer och nästan omöjligt att köra om, så då tar det ännu längre tid. Ja, det är iallafall skönt om jag kan stanna, och slipper stressa fram och tillbaka på samma dag.

Förresten, i Sandras blivande lägenhet hängde den här fina tavlan för tillfället. Det måste vara ett gott tecken, även fast den inte kommer sitta där när Sandra flyttar in.

 

Ha det bäst hälsar den här giraff-mamman.

.