Ute regnar
det från sidan så vi passade på att roa oss med att skapa lite vinterlandskap
inne i värmen istället. Sandra gillar att pyssla, men brukar be mig göra det
som är kladdigt. Den här gången var hon glad och nöjd mest hela tiden, trots
kladdiga fingrar.
Nu kan man
ju tycka att det är opedagogiskt att göra en ”riktig snögubbe” på Sandras
tavla, men det är inte för att hon måste göra på ett visst sätt och hon har
inte förmågan att jämföra något, utan tycker allt är fint. Det är jag noga med!
Varför jag
gjorde en snögubbe var, dels för att Sandra tycker det är roligt att vi skapar
tillsammans (ibland, andra gånger får man hålla sig på avstånd, det är lite
olika) och dels för att visa hur tanken är.
Jag hade
nämligen skrivit ut ett papper från Pinterest, där alla snögubbens delar fanns
med, men lite utspridda. För att Sandra ska få ihop helheten behöver hon se hur
den ser ut när den är klar. Annars förstår hon inte vad det är. Sen fick hon så
klart göra precis som hon ville, och jag tror inte hon kan härma och göra lika.
Iallafall inte när delarna är för många.
Vi började
med att färglägga och klippa ut alla delar, och Sandra (som är proffs på att
klippa vid det här laget) fixade det galant.
Titta så
fint det blev! Och roligt hade vi. Sandra strålade mest hela tiden och
klistrade både stjärnor och glitter på den fina tavlan.
Det är såna
här stunder som är så mysiga. Man får låsa in dom i minnet och bevara dom med
omsorg.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar