Nu kommer
ett inlägg som är svårt att skriva om. Sånt här triggar igång allmänheten och fyller
på hat mot samhället, vilket jag tar starkt avstånd ifrån! Så jag vill vara
tydlig med att säga följande först och främst: Vi lever i ett bra land i jämförelse,
och vi har det väldigt bra i Sverige över lag. Sånt här förekommer och är
riktigt illa, men det förekommer i mycket högre grad i många andra länder. Det
är inte Sverige det är fel på och inte den unika lag vi har heller, egentligen.
LSS finns bara i Sverige och den är bra. Felet är tolkningar och att makten i
kommunen kan gå hur långt som helst i vissa enskilda och svåra fall.
Jag vill
också få fram att det inte är dyrare att göra rätt från början, tvärtom. Så att
skylla på ekonomin är ren bullshit. LSS är en rättighetslag som inte får styras av ekonomin. Och, som en hel del kommenterar artiklar
överlag, så får inte invandrare och kriminella allt gratis medan utsatta inte
får nånting. Det stämmer inte! Att hata är ett starkt ord, men jag hatar när
det sprids hat och folk triggar igång varandra genom att spy galla utan fakta!
Jag vill
också vara tydlig med att det finns jättebra gruppbostäder och jätteduktig
personal. Tyvärr tycker media bättre om att skriva om sånt här (fast jag tycker
det är bra att det kommer fram, förstås). Att sprida det som fungerar bra skulle
däremot hjälpa individerna mer då man som anhörig inte har en aning om vad man
kan kräva av sin kommun, eller vart man ska vända sig när ingen lyssnar. Så när
Sandras boende blir klart, och fungerar (vilket ju är vårt mål som vi måste tro
på) så ska jag göra allt jag kan för att sprida goda exempel! Det är
jätteviktigt!
Och till min
vän ”S på landet” du vet vem du är… Läs inte mer här nu (fast jag tror tyvärr
redan du läst tidningen). Ring mig istället på onsdag. Tappa inte hoppet, det
här är ett extremt fall, men nog så illa.
Ja, till
saken då. Jag läste en artikel som gjorde mig helt bedrövad. Det är dom här
individerna jag pratar om när jag säger att personer som inte själva kan larma inte ska ha assistans. Inom assistansen finns ingen inblick alls. Dom
individerna behöver bo i en individanpassad gruppbostad med ordentligt
kompetent personal. Det är det jag jobbar för, att sådana boenden ska finnas i
alla kommuner.
Det får
aldrig någonsin gå så här långt! Det är det här vi, och alla andra anhöriga till
individer som inte själva kan larma, och som har ett utmanande beteende, är så
rädda för. Det är därför vi slåss och kämpar mer än vi egentligen orkar. För
just det här kan hända våra barn när dom hamnar på fel plats, med personal som
inte har rätt kompetens.
Jag har
skrivit av delar ur artikeln:
Person diagnostiserad
autism och utvecklingsstörning, förmodas ha ett intellekt som motsvarar en
treårings och kommunicerar med enstaka ord.
Individen
har vid flera tillfällen försetts med hand- och fotbojor av polis och bältats
inom psykiatrin.
Individen
har bott på sju olika platser sedan 2012. Flyttades från ett behandlingshem i annan
kommun för vård i hemkommunen.
Hens
hälsotillstånd försämrades snabbt. Från att ha fungerat i grupp, regelbundet ha
tagit sin medicin, duschat och deltagit i aktiviteter, gått promenader, handlat
mat och besökt badhus, blev hen allt mer isolerad. Familjen märkte hur hen som var öppen
och glad blev allt mer aggressiv och inåtvänd. De varslade tidigt om att individen
behövde mer stimulans.
Personalen saknade
rätt kompetens och individen lämnades ensam långa stunder. Individen
protesterade på det sätt hen kunde och uppfattades då som besvärlig. Hen har
krossat fönster och förstört inredning. Varit högljudd, aggressiv och sprungit
runt naken utomhus.
I den villa
som individen bott i det senaste året finns endast en soffa, en fåtölj och en
bäddmadrass. Tv, gardiner, mattor och övrigt möblemang saknas. Skåp och garderober är tomma. Att det ser ut som det
gör beror på individen. Det är hen som slagit sönder eller kastat ut sakerna.
Att individens
utbrott står för något som hen inte är förmögen att förklara är
uppenbart för hens närstående.
Anhöriga
vill att individen ska omges av kompetent personal i en miljö som gynnar hens
utveckling.
Ärendet är
anmält till IVO som bl.a. påpekar att ”Personalen saknar tillräcklig kompetens
för arbete hos den enskilde vilket kan ta sig i uttryck i det frekventa
användandet av begränsningsåtgärder” skriver IVO.
I vård- och
omsorgsnämndens svar till IVO skriver nämnden att ”utbildning är på gång i hur
man får/kan bruka våld och tvångsåtgärder gentemot brukare”.
IVO
replikerar att ”nämnden snarare borde fokusera på utbildningsinsatser i syfte
att minimera användandet av begränsningsåtgärder”. IVO påtalar även att det
inte finns något rättsligt stöd att använda våld eller tvång inom LSS.
I individens hem låg ett
flertal högar med avföring. I en hög för sig låg hårtussar som hen slitit loss
från sitt huvud.
Ansvarig på
kommunen hade förberett ett uttalande innan han intervjuades av reportern:
– Vissa fall
är mer komplicerade än andra. Rent generellt finns det situationer där man som
allmänhet, eller för de som inte jobbar inom professionen kan tycka att det är
väldigt konstigt att det hanteras på det här sättet. Det finns ärenden där man
som allmänhet säkert tycker att kommunen inte utför sina åtaganden. På grund av
den frivillighet som ligger i ärendena har den enskilde brukaren rätt att säga
nej, och då kan vi aldrig gå in mot dennes önskan. Vi kan aldrig bedriva tvång
och det är kanske en hint.
– Vi arbetar
ständigt för ett erbjuda brukaren en säker och trygg vård och god
livssituation.
– Jag har
full förståelse för att anhöriga och närstående i såna här fall har det
jättejobbigt och jättesvårt.
– Rent
generellt tror jag att man som anhörig eller god man har lite andra
förväntningar på oss än vad vi kan ställa upp på.
Kan det vara
brist på rätt kompetens runt brukaren?
– Det kan
generell handla om att vi inte har rätt kompetens och det är därför som vi i
många ärenden tar in expertis från annat håll. I många fall har vi sänt brukare
på andra boenden i andra kommuner som har specialistvård.
Försöker
kommunen att undvika att skicka personer utanför kommunen?
– Ja,
absolut. Det har vi som ett politiskt uppdrag att i möjligaste mån försöka
klara av ärendena inom kommunen. Det är målet vi har.
Det är så
bedrövligt att det inte finns ord. Jag vet ju att det förekommer, men vill ändå
vara tydlig med att det finns mycket bra gruppbostäder. Men dom är för få. Alla
dessa individer som är helt beroende av att andra har kompetens att
bemöta dom, ska bannemej bo på såna bra boenden! Det är fanimej en rättighet för
dom här individerna.
Jag har besökt ett bra ställe och där bor det en individ som, innan hen kom dit, hade det som personen i artikeln. Efter en tid i sitt nya, rätt anpassade hem, med kompetent personal, är den individen nu den mest harmoniska man kan tänka sig.
Det är ju så
att det beror på kompetensen hur det ska gå. Ni som följt min blogg vet att
Sandra klarar mycket och är en pigg, glad och harmonisk tjej med glimten i
ögat. När hon mår bra. Jag vet att det kan gå så här illa för henne också, om
hon hamnar på ett boende där kompetens saknas. Jag känner fler i samma
situation. Antingen fungerar det jättebra, eller så går det precis åt skogen.
Det är sååå avgörande om individerna bemöts av personal med kompetens eller
inte.
Och den
värsta sorten är personal och/eller chefer som är övertygade om att dom vet fast
dom inte har en aning. Då når man inte fram överhuvudtaget.
Den här
individen i artikeln, hen får liksom skylla sig själv som har slagit sönder
sina möbler. Jag blir så ledsen och frustrerad när jag ser sånt. För det är
alltid (!) personalens ansvar att bemöta individen på ett sätt så hen inte
behöver bli så panikslagen och maktlös att hen börjar kasta möbler omkring sig.
Det är personalen som måste ändra sig!
Det är
därför jag reagerar så starkt när vår handläggare i sin utredning skriver att
Sandra kommer lära sig ta ansvar för sitt egna beteende. Alltså då har man ju
inte fattat nånting av vad det handlar om.
Man tar inte
av glasögonen på en person och begär att hen ska lära sig se. Man tar inte bort
rullstolen och kräver att den förlamade ska lära sig gå. Jag blir så jävla
trött på den uppfattningen när det gäller npf.
Det finns
mycket att säga. Jag vill göra nåt åt det här. Vem ska hjälpa individer som
inte kan protestera på ett sätt så omgivningen förstår problemet? Vad gör
föreningen? Ursäkta, men jag tycker mest det står om individer som faktiskt kan
föra sin egen talan. Det är en större grupp så det är kanske inte så konstigt
att det får mer utrymme, men den lilla grupp som är mest utsatt och behöver
mest hjälp då? Vem hjälper dom? Hur kan jag göra skillnad? Ingen aning, men jag
gör vad jag kan för att sprida informationen iallafall.
Slutligen. Vi
bor i en kommun med ett väldigt stort underskott i förhållande till storleken
på kommunen. Det beror till stor det på att kommuner hellre köper tjänster i andra
kommuner istället för att bygga egna individanpassade gruppbostäder. En
kortsiktig lösning som blir betydligt dyrare i längden. Dom betalar hellre vite
istället för att se till att ha balans i efterfrågan av gruppbostäder. Dessutom
tar kommunen in dyra konsulter när dom inte får tag på personal.
Men vi har
blivit lovade det vi eftersöker nu. Det är bra. Mindre kommuner har möjlighet
att samarbeta mellan kommungränserna. Det är bra. Den här artikeln är viktig, för
den visar hur illa det går när man prioriterar fel. Vi måste göra rätt, det blir
både billigare för samhället och humanare för individerna och deras anhöriga.
Det är viktigt för mig att få fram det. Hjälp gärna till att få ut det budskapet
så vi slipper sådana här artiklar i fortsättningen.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar