Nu kör vi
igång med full speed, kan man säga. Vi har varken ork eller tid att dra ut på
nånting längre. Att ta en massa hänsyn till allt och alla, och ta saker i
Sandras takt leder bara till att vi aldrig kommer framåt. Vi har försökt det i
flera år, och står fortfarande kvar på ruta ett. Så nu får det bära eller
brista, vi har inte så mycket val.
Assistansbolaget
la ner en massa krut på att hitta folk, så vi har faktiskt full bemanning att
starta upp med nu. Men vi har inte tiden att låta var och en få en lugn
inskolning. Det kommer bli rörigt för alla, och Sandra kommer säkert reagera på
det. Men det är första gången vi gör så här, så vi ska inte ta ut några
reaktioner i förväg. Det enda vi är helt säkra på är att det vi hittills
försökt inte har fungerat. Hade det gjort det så hade inte Sandra varit helt beroende av oss föräldrar fortfarande.
Men det är
många små detaljer som tar lång tid att lära sig, och eftersom vi inte har den
tiden så kommer så klart Sandra reagera innan det flyter. Vi räknar med kaos
för hennes del, helt enkelt, och vad som händer framöver får tiden utvisa. Vi
har fått höra så många gånger att vi måste släppa taget, och nu kommer vi snart
att märka vad som händer när vi inte orkar finnas till hands längre. Men vi har
ett assistansbolag som kommer stötta assistenterna, och det känns väldigt bra.
Jag ska försöka
uppdatera lite vad som händer och hur det går, även om det är mycket jag inte
vill och kan skriva om.
.
2 kommentarer:
Kramar om och hoppas både ni och Sandra tar er igenom kaoset ❤️
Jag önskar er lycka till. Har följt er blogg i många år men har inte kommenterat tidigare. Ni har och gör ett fantastiskt jobb.
Skicka en kommentar