Om jag
skulle försöka mig på ett inlägg här, kanske… Det blir så lätt skrivkramp när
det ligger saker i vägen som skaver. Sen funkar inte hjärnan som den ska nu, så
jag får liksom inte till det. Men jag tänkte berätta hur sommaren varit iallafall,
om nån undrar vart vi tagit vägen.
När vi
återigen stod helt utan assistenter i våras så gick väl luften ur, kan man
säga. Vi bestämde då att ”vila” under sommaren. Så gott vi nu kunnat utan
avlastning. Man får helt enkelt göra det bästa av det man har. Alternativet är
ju att ge upp och det går ju inte. Att vara ”bara familj” ger åtminstone mer
vila än att ha folk här som ska läras upp och bli en del av familjens vardag.
Så vi valde
alltså att släppa allt för en stund, och bara koncentrera oss på familjen.
Göran och jag har försökt ge varandra lite ledigt mellan varven, och turats om
att åka till husvagnen för att bara koppla av. På Sandras bekostnad förstås,
men å andra sidan mår hon ju bättre av att minska på aktiviteterna med oss
kvar, än tvärtom. Vi har gjort vårt bästa för att hålla hennes dagar
tillräckligt bra med den ork vi har.
En del lite
större aktiviteter har hon fått göra under sommaren, så i det stora hela är hon
nog ganska nöjd. (Ja, hon kan ju inte jämföra eller sakna det vi inte gjort,
men vi märker på måendet om balansen rubbas för mycket). Vissa dagar har det
bara blivit pussla inne och såpbubblor ute, ibland har jag orkat baka med henne
eller Göran har orkat hitta på lite mer i trädgården.
Ett par
gånger har vi varit på utflykter, som dom jag skrivit om här och här. Och vi
har varit på marknad.
Sandra har
också fått leva campingliv, när det inte har varit säsong för resten av
världen. Vår plats är den lugnaste på hela campingen, så ett par dagar fixar
hon det om det inte är värsta semesterrusningen.
Så har hon
fått träffa en kär vän som hon saknar ofta.
Även jag har
hunnit med att träffa några fina vänner. Sånt uppskattas extra när det sker
alltför sällan.
Tack för en
fin sommar! Nu börjar vardagen igen och en sista chans att få assistansen att
fungera. Sen får vi se vad som händer och fötter framöver. Vårt första mål är
att få in lite folk här, så Göran och jag hinner vara lite lediga samtidigt. Vi
har en hel del som vi måste diskutera inför fortsättningen, medan ork finns.
Hinner vi inte få ordning på Sandras framtid innan vi dör, så tar kommunen över,
utan rätt anpassning. Hemska tanke!
Ha det gott!
.
1 kommentar:
Hon är duktig på att veckla ihop sig i alla fall flickebarnet! :-) Jag kan inte riktigt se mig själv - 52-årig tantalutta - knöla ner mig i den "badbaljan". :-D Tack för uppdateringen! Håller tummar och tår för att det blir något bra av hösten. /Annika
Skicka en kommentar