Så funkar hon och det är inget
konstigt med det. Men för säkerhets skull fick hon en banan på fm, utifall hon
faktiskt var hungrig på riktigt. För vi kan ju inte veta säkert, och efter det
att hon krampade vill vi undvika saker som t.ex. blodsockerfall.
Hon ville bara ha en halv banan,
så vi var ju fortfarande säkra på att hon bara längtade till ”efter maten” och
godispåsen. Men helt plötsligt, precis innan vi skulle äta, så blev hon ledsen
och sa att hon hade ont i magen.
Det är inte heller några
konstigheter utan vi antog att hon behövde gå på toa lite tidigare än vad hon
brukar. Det är en liten procedur, men måste man så måste man, så jag sprang ner
och förberedde toa och bad och Sandra kom ner.
Då sa hon att det snurrade i huvet
och hon var kritvit i ansiktet och satt och skakade. Göran och jag hjälptes åt
att få upp henne två trappor till sovrummet och bäddade ner henne i
dubbelsängen så jag kunde ligga bredvid, utifall det skulle behövas snabb
hjälp. Ja, det kunde ju bli både kramp och/eller kräkattacker av det där,
liksom.
Jag tänkte att det var väldigt vad
fort det kan gå från ”som vanligt” till ”ganska dålig”... Som tur är kan det
tydligen gå lika fort från ”ganska dålig” till ”som vanligt” igen :) Å andra
sidan vet vi ju inte om hon var halvdålig innan, eftersom hon inte kan tala om
sånt, eller kanske inte ens känner det själv (?)
Men troligtvis var det mat hon
behövde, för efter en liten stund med vila fick hon i sig bra med mat, färgen
kom tillbaks och hon mådde bra igen. Skönt!
Men vad svårt det är när hon inte
kan tala om vad som felar riktigt. Och att hon är känslig och reagerar med
yrsel och blekhet ganska fort om hon inte ätit eller druckit ordentligt det har
vi ju förstått tidigare. Ändå händer det ibland.
Resten av dagen var som vilken
vanlig lördag som helst och Sandra mådde bra, men drack flera glas med vatten,
så hon var kanske lite yr (?)
Vi har nämligen lärt henne att kroppen behöver vatten annars
blir man snurrig i huvet, så hon brukar förstå att hon ska dricka om hon blir
yr. Eller så behövde hon bara dricka ikapp lite. Senare på kvällen blev det iaf chipsmys i tv-soffan, och allt var frid
och fröjd. Det tackar vi för!
Idag blir en vanlig lugn söndag. Sandra ville skriva på
datorn, så det ska vi göra efter maten sen. Det är ju meningen att vi ska göra
det varje söndag, men vi kom av oss i vår när vi inte riktigt hade orken.
För er som inte följt min blogg så kan jag berätta att
Sandra har ett dataprogram där det kommer upp bilder när hon skriver. Och
eftersom hon inte kan skriva så pekar jag på en tavla, vilken bokstav hon ska
trycka på, och när hon har skrivit och berättat om sin helg så skriver vi ut
det och klistrar in det i kontaktboken till skolan.
Skön söndag på er och jag måste tacka för dom fina
kommentarerna jag får, det betyder mycket, och blir liksom roligare med
lite svar (eller frågor, för den delen) och respons. Fast jag är väldigt glad
över er andra med, förstås, som läser här utan att kommentera :)
♥ Kram ♥
5 kommentarer:
Så bra att ni kom på att det var maten som fattades och vatten så hon blev piggare!
Ha en fin söndag allihop <3
Kram Maritha
Så skönt att det "bara" var mat och dryck som fattades.
Ni är så duktiga på att läsa av henne och vara beredda på allt som skulle kunna hända.....
Hoppas ni kommer igång med datorskrivandet igen, det verkar vara roligt och bra.
Ha nu en skön söndag och snart har ni helg, så ni kan vila och ha det skönt Kram till er alla // Annelie
Härligt för Sandra att hon har föräldrar som kan tolka henne så bra.
Ha en fin fortsättning på söndagen!
sÅ SKÖNT ATT DET GICK BRA.... HA DET GOTT VÄNNEN KRAM KRAM HÄLSA....
Ja det är inte lätt att hänga med i svängarna. Skönt att det släppte ! Magen är svår att tolka, kan ju betyda allt från hunger till illamående. Hoppas dagen gått bra. Kram Tina
Skicka en kommentar