Lite chockad

Igår blev ju lite omvälvande, kan man säga. Det började med samtalet från sjukhuset och en chock, faktiskt. För tre månader sen var mamma frisk, nu finns hon inte mer…

Vi åkte till sjukhuset där jag träffade pappa och vi pratade med läkaren. Efter det hämtade jag mina nya glasögon och sen hem och äta och sköta vardagen med allt vad det innebär. Sandra vet inget än och vi avvaktar med att berätta för henne till ett bra tillfälle, då hon själv frågar efter mormor, eller nåt. Till dess måste livet fungera som vanligt här, och som tur är så hinner man inget annat heller, när Sandra är hemma. Man är ju van att skjuta sig själv åt sidan.

Efter maten ville Sandra göra halsband och det gjorde vi tills det var dags för kvällsrutiner. Hon gör ju allt väldigt intensivt medan hon gör, och nu är det en ”göra-halsband-period” och då är det ”göra-halsband” hon gör, liksom.

Sandras dag blev bra och hon har säkert inte märkt nåt av allt som hänt. Hon är lycklig med sitt och pratar fortfarande mycket om Maria och hästarna, och att hon vill sova där igen :) Missade ni inlägget igår så scrolla ner och titta på bilderna från Sandras äventyr.

Idag ska hon till frissan iaf, och imorrn till Maria och rida om allt blir som vi tänkt. En dag i taget, en stund åt gången.

♥ Kram ♥