Härlig gårdag och sorgligt avslut

Vilken solstråle jag hämtade hos Maria igår :)

Och det bästa av allt är nog att Maria var lika glad och nöjd hon. Man märker att dom tycker väldigt mycket om varandra och har roligt tillsammans. Sen att det finns massa djur där dessutom gör ju inte dagarna tråkigare, precis. Sandra stortrivs där och längtar redan till nästa gång.

”Maria är min fröken… Jag tycker om det” kvittrade Sandra när hon kom hem :) Ja, Maria är ju både fröken och assistent och vi är superglada. (Maria har tillåtit att jag skriver namn och visar foton, utifall nån undrar)

Vi får väl se om det kommer lite trötthet nu efteråt, men det är ändå helt otroligt så mycket mer Sandra orkar nu mot för några år sen. Jag tror ju att det dels beror på hennes egen mognad, förstås, men också väldigt mycket på den anpassning hon har runt sig nu. För när allt funkar och hon är harmonisk, så orkar hon så klart mer än när hon är stressad pga för mycket intryck och folk runt henne som inte ser hennes behov.

Sen vi bytte till en skola där dom ser behoven, har Sandra bara mått bättre och bättre. Vi hemma har också lärt oss mycket sen dess, och korttidspersonalen har alltid varit duktiga och lärt sig läsa av Sandra ordentligt. Det är såå viktigt och jag är övertygad om att det har stor betydelse i hur mycket Sandra orkar och hur hon mår. Och att trött-sjukan (stress-sjukan) i stort sett har vuxit bort. Ja, vi tror att den har det, för det var så länge sen nu att vi inte ens minns när hon var stress-sjuk sist.

Ja, det var väl en parentes, men Sandra hade aldrig fixat det här för några år sen. Och det känns helt fantastiskt nu! Dels att vi har nån mer än korttids som vi kan fråga ifall vi behöver ”barnvakt” på kort varsel. På korttids krävs det ju mer planering och där är det oftast fullbokat om man inte säger till månader i förväg.

Men allra härligast är det att Sandra har nåt så roligt som är hennes. Där hon kan utvecklas och växa utan oss föräldrar. Hon är ju faktiskt vuxen snart… Och dessutom hos en person som hon tycker så mycket om och som känner, och tycker om Sandra, och klarar att läsa av och anpassa. Alltså, fattar ni hur fantastiskt det är? :)

Så här långt skrev jag klart igår....

Jag fick precis nu veta att mamma somnade in på sjukhuset efter en mycket kort tids sjukdom. Jag har inte velat skriva om det här, men det berör mig så det skulle kännas konstigt att inte nämna det alls. Jag visste ju att det var allvarligt, men hoppet fanns, och ingen trodde att det skulle gå så fort.

Må fint och var rädda om varandra.

♥ Kram ♥