Att bygga upp en trygghet

Sandra är ju väldigt trygg överallt tack vare att vi anpassar allt runt henne väldigt noga. Både hemma, i skolan, på korttids och med taxin. Ja, och tandläkaren och frissan och sånt som kommer med jämna mellanrum.

Det är alltid samma personer, som är kända för Sandra och som vi har bilder på till hennes schema. Och som kan bemöta Sandra rätt. Vi byter inte ut personerna runt Sandra om vi inte måste av nån anledning. Ja, om nån blir sjuk eller slutar eller så.

Tack vare det så är Sandra trygg och tack vare den tryggheten så fixar hon om nån råkar bli sjuk eller om nån skulle sluta.

Sandra kan alltid lita på att det vi säger stämmer och det som står på schemat gäller. Är det förändringar så talar vi alltid om det, även om vi oftast måste vänta in i det sista med att berätta förändringarna. Vi berättar alltid! Och Sandra ska alltid kunna lita på oss! Och på sitt schema! Det är själva grunden, liksom.

Skulle det ske oförutsedda förändringar som man inte rår för, så tar vi oss igenom det och sånt kan man inte göra så mycket åt. Då får man göra sitt bästa med att förklara varför det blev fel just den gången, så Sandra även fortsättningsvis kan lita på oss och schemat.

Hon fixar oftast även oförutsedda saker bra eftersom hon har den stabila grundtryggheten, och eftersom det oförutsedda i stort sett aldrig händer. Vårt mål är alltid att det inte ska inträffa såna förändringar. Jag menar, det får inte ske och sker det ändå så kan man inte göra nåt annat än det bästa av situationen.

Ända sen vi började förstå hur viktigt det är för Sandra med den tryggheten har vi jobbat med den, och det har resulterat i att Sandra är trygg, oftast glad och utvecklas massor eftersom hon mår väldigt bra. Ja, i det stora hela, sen har vi ju våra svackor alla lite till mans, förstås.

I förra skolan hade dom inte rätt tänk angående det här, och jag måste väl säga att inte heller vi föräldrar hade det riktigt klart för oss, även om vi insåg att det var väldigt viktigt. Men det funkade aldrig i förra skolan för dom förstod inte hur viktigt det var, och dom hade svårt att samarbeta med oss hemma, vilket liksom är A och O.

Det visste vi redan då, och ännu tydligare blev det när vi bytte till en skola där dom samarbetade väldigt bra med oss hemma, och även med taxi och korttids. Det blev en helhet runt Sandra och vi upptäckte också att hon behövde veta vissa saker för att bli trygg.

Så dom saker som är viktiga för Sandra har sedan dess funnits på schemat, och följts noga. Sandra blev trygg och började utvecklas. Trött-sjukan (eller stress-sjukan) hon hade varje vecka i förra skolan försvann så småningom och är nu borta helt.

Så lätt det är då att glömma den grundläggande tryggheten. Att rucka lite här och där ”eftersom det funkar så bra” och ”eftersom Sandra fixar det” Men nej skriker jag då! Rucka aldrig på den tryggheten! Det är ju som att ta bort rullstolen för en som inte kan gå eller glasögonen för en som ser dåligt. Ta aldrig bort tryggheten!

♥ Kram ♥