Tappade tålamod

Även igår var det utbrottigt redan på morgonen. Det är skört och trött här och mitt tålamod tog slut när stressen kom ifatt, vilket bara leder till ännu mer utbrott och ännu mer förseningar. Och en massa dåligt samvete och ledsen tjej L

Det första utbrottet kunde jag hantera och var inte värre än ”en sån morgon” men jag märkte skörheten under ytan. Sen tog frukosten evigheter så vi fick avbryta och ta bort resten av morronrutinerna, vilket så klart inte var så bra, utan ledde till ytterligare utbrott. Att jag blev stressad och irriterad gjorde ju förstås inte saken bättre… *arg på mig själv*

Vi fick skippa tandborstning och toabesök, Sandra slängde mössa och vantar och blev ännu argare när jag inte hade tålamodet att hämta dom åt henne. Ja, jag vet ju att det hade gått mycket bättre om jag hade agerat annorlunda…

Men jag ringde till skolan och vet att dom är proffs, och sen försökte jag släppa det. För allas skull. Jag menar, ingen mår ju bättre av att jag har dåligt samvete och går hemma och tänker på alla fel jag gjorde. Fast jag kände mig lite låg efter den morgonen, måste jag erkänna.

När Sandra kom hem sken hon som solen och morgonen verkade glömd. Dagen hade gått bra och det gjorde kvällen med, även om hon var lite trött under ytan.

Vi märkte en liten oro inför kommande vecka, men inte så att det blev jobbigt. Jag gjorde iordning hennes filofax med det hon behöver veta så hon kan titta i den så fort det poppar upp. Det är ju lov från skolan vilket innebär fritids, och Sandra behöver veta vilka som möter henne varje dag. När hon fick filofaxen blev hon lugn igen.

Medan Sandra var i skolan igår så fick vi ordning på den nya spisen här, och den funkar jättebra efter det att Göran fixat med rätt kablar. Oj, vad fort det går att koka upp vatten! Nu längtar jag till den stora invigningen och lite riktigt matlagning, för det har vi inte hunnit med än.

Jag lagar alltid ordentligt när jag lagar mat, så när tiden inte finns, vilken den sällan gör på vardagarna när Sandra kommer hem från skolan, så har vi alltid portioner med rester i frysen som går snabbt att få klart. Idag blir det lasagne så först idag får jag prova spisen och ugnen ordentligt.

Några andra planer, förutom det vanliga chipsmyset då, har vi inte, och det lär vi inte hinna heller. Lite packning har jag att klara av idag eller imorgon, beroende på ork och tid. Både Sandras väska och min egen, för nästa korttids ska jag på roligheter och hälsa på en fin vän.

Nu önskar jag er en skön helg!

(Jag har inte fått ihop nåt mer temainlägg just nu, men kika gärna in på Neurobloggarna och läs andra bloggares tolkningar av ämnet - länkar till höger)

♥ Kram ♥

Dubbelt upp

Den här fina blomman hade Göran med sig
när han kom hem från IKEA
Det var visst Alla Hjärtans Dag igår.. :)

Igår morse blev det lite morgonstruligt när Sandra skulle väckas. Jag sätter alltid timstocken på fem minuter, för att hon ska veta när det är morgon och dags att gå upp. Men igår gick hon inte upp, så jag fick gå tillbaks, vilket inte är en jättebra lösning eftersom den oftast leder till att jag stör för mycket så det blir utbrott av alltihop.

När jag kom in till Sandra satt hon och grejade med en massa teckningar som hon ville att vi skulle gå igenom. Jag skulle skriva på alla vad det var och vem av lärarna som skulle ha vilken teckning… Det är bara det att sån tid inte finns på morgnarna, så jag fick säga nej till det och det blev ju lite utbrottigt då, förstås.

Men det gick över ganska fort, tackolov. Sandra valde ut ett par teckningar som hon skulle be läraren i skolan att skriva namn på, eftersom jag kände att vi inte hade den tiden riktigt. Ni som följt min blogg vet att Sandra gärna bygger på saker som tillåts så det blir mer och mer tills vi måste bryta. Så därför kan jag inte börja tillåta nåt extra när inte tiden finns för en fortsättning, som nästan alltid kommer efter några dagar.

Resten av morgonen funkade jättebra, så vi hann ifatt tiden igen, innan taxin kom. Men damen var lite skör när hon kom till skolan, så det satt kanske i henne ett tag ändå?! När hon hade kommit på plats sen så gick dagen bra, stod det i boken.

Göran åkte ju till IKEA och köpte kastruller och det gick smidigt så han var hemma redan mitt på dan. Vi baxade in den nya spisen i köket och sen var det ju bara att försöka komma på hur den funkar… Det var lixom en hel vetenskap och jag orkar verkligen inte läsa igenom en hel instruktionsbok för att sätta på en spisplatta. Så jag lämnade köket och Göran fick klura på egen hand.

Lösningen är nog antagligen att det måste dras en annan ledning, och det hanns inte innan Sandra kom hem så jag antar väl att Göran kommer att pyssla med det idag.

Jag passar på att svara på en fråga som jag fick av A igår, nämligen hur Sandra klarar att vi byter spis. Det är en bra fråga, för just såna saker som man kan tycka är småsaker, kan vara enormt jobbigt för personer som är beroende av struktur och trygghet.

Vi vet ju inte med säkerhet hur det ska gå när vi gör förändringar här hemma, men hon brukar klara det väldigt bra. Det blir kanske lite frågor och prat om förändringen ett tag, men sen brukar det lägga sig ganska fort. Oftast iaf, det beror lite på vad det är, men som du skriver, när det inte direkt rör Sandra så brukar hon inte reagera så mycket.

Jag kan ju berätta hur det har gått hittills med spisen. Eftersom den inte gick att koppla in klart igår så var vi ju tvungna att ställa tillbaks den gamla spisen så länge, och den nya ställde vi åt sidan i köket.

Alltså har vi för tillfället två spisar, och så såg det ut när Sandra kom hem. Hon tyckte det var spännande och kul med en ny spis, och ganska praktiskt med varsin så man kunde laga makaroner på den ena och köttbullar på den andra ;)

Du undrade också över reaktionen med nya kastruller, men jag tror inte att hon har koll på det alls, så det har hon nog inte ens märkt.

För övrigt igår så passade jag på att få lite sånt där man har på hög undanröjt och sorterat. Så nu ser jag iaf skrivbordet på ena sidan datorn, alltid nåt. Det tar en faslig tid att gå igenom lappar, sortera post och klara av dom ”kom-ihåg” som inte har blivit för gamla att behöva komma ihåg…

Sen gjorde jag klart fotopärmarna som jag började med för ett par dagar sen men inte orkade slutföra, och skrev ett argt mail till Folksam som tycker att jag ska betala en hemförsäkring på 900 spänn som jag inte har bett om. Igår kom ett brev om att dom ska dra summan på min lön?? Är det så man raggar kunder, kanske? Antagligen så blev det nåt strul med facket när jag gick med i A-kassan så det ska väl reda ut sig. Facket är jag nämligen inte med i, och hemförsäkring har vi redan i ett annat, bättre bolag.

Sandra var trött när hon kom hem, så igår fick vi flytta på kvällsrutinerna igen så orken skulle räcka tills det var dags för nattning. Det blir nog bra med helg snart. Det är lite sjukt bland personalen i skolan också, och även om det aldrig sätts vikarier på Sandra så blir det lite ommöbleringar i schemat som säkert tar energi och påverkar orken hos henne.

Morgonen började med utbrott och det är lite skört här, men vi hoppas dagen blir bra när damen väl kommer till skolan. Det brukar den ju bli.

Ha det gott och glöm inte Neurobloggarna. Mitt temainlägg för dagen finns om ni scrollar ner lite.

♥ Kram ♥

Tema – Kommunikation – Lögner och konsekvenser

Det är lätt att tänka lite kortsiktigt ibland, och rädda situationen tillfälligt genom att undvika sanningen och inte vara tillräckligt tydlig. För att man är lite ”rädd” för reaktionen.

Men det skapar bara mer oro och större problem i förlängningen. För även om Sandra reagerar negativt direkt när hon får reda på något hon inte gillar, så sjunker det oftast in ganska fort och sen accepterar hon läget.

Försöker man slingra sig så skapar det bara oro hos henne och då fortsätter hon att fråga tills hon har läget helt klart för sig. Bäst är om man kan låta bli att informera alls tills man själv vet precis vad man ska säga. Och man lovar aldrig nånting förrän man vet att man kan hålla det. Då är det bättre att säga nej direkt, och ändra när man vet, för ”kanske” gör henne bara orolig.

Är Sandra gnällig och tjatar om samma sak om och om igen, så tyder det på att hon är orolig och inte förstår riktigt. Då gäller det att vara tydlig och förklara så enkelt det går och bara betätta dom sanningar man kan hålla.

Är det en lång väntan på något så får man inte berätta det. Och frågar Sandra så får man säga nej, tills man vet att det blir ett ja och att väntan är lagom för Sandra att klara av.

Vi har släktingar som är hopplösa på att lova saker som alla vet inte kan hållas. Man säger inte till Sandra att man snart ska ses igen och sen inte hör av sig på två år!

När vi skulle på semester så var Sandra väldigt skör och orolig innan. Hon hade själv förstått att vi skulle åka långt innan vi kunde berätta det, eftersom vi har åkt varje år och hon har lärt sig det. Men vi kunde inte bekräfta det för tidigt eftersom väntan blev så lång att hon inte skulle få nån överblick.

Där gick det inte riktigt att säga nej, eftersom hon visste, och det blev inte bra alls. Det vi gjorde var att svara henne med att det dröjer länge och att vi sätter upp det på schemat när det närmar sig. Men Sandra förstod inte, utan var orolig ända tills resan kom upp på schemat, och det inte var längre kvar än att vi kunde räkna dagarna så hon förstod. Då blev det lugnt.

Huvudregeln när man kommunicerar med Sandra är att hålla sig till verkligheten, här och nu, ärligt, tydligt och avskalat.

Övriga inlägg i temat om kommunikation hittar ni på Neurobloggarna.

♥ Kram ♥

Ombytta roller

Efter att ha kollat upp vad det skulle gå på att byta ut våra kastruller så började vi jämföra lite spisar och bestämde oss för att köpa en med induktionshäll iaf, dom verkar ju helt oslagbara. Dessutom hade dom erbjudande på en sån så vi tjänade 2000 på att köpa en före söndag, och då kan man ju köpa nya kastruller istället. Nu står en ny spis i källaren i väntan på att vi ska ha tid att åka till IKEA.

Efter det äventyret blev ”sjuklingen” här hemma lite trött, men annars verkar det vara en ganska lindrig förkylning han har. Vi bytte dock ansvarsområdena till kvällsrutinerna, mest för att hålla Sandra så långt ifrån bacillerna som möjligt.

Hon brukar för det mesta fixa att vi byter och ändrar på schemat, fast det går oftast bättre att byta från mig till Göran. Med pappa kan man busa lite mer, nämligen ;) Bytet igår gick iallafall bra och hon brukar acceptera när nån av oss är sjuk.

Sandras svacka har gått över och det var en riktigt glad tjej som kom hem igår. För första gången på ett bra tag orkade hon hela kvällen utan att bli för trött, så nattningen blev i vanlig tid. Skönt att vara ikapp för ett tag igen.

Själv är jag också ikapp nu, och har kunnat sova ordentligt på ledigheten. Så nu känner jag mig utvilad igen. Det är allt tur att vi har korttids!

Idag vet jag inte riktigt vad det blir. Antingen kan inte Göran hålla sig så han åker till IKEA och köper kastruller, eller så orkar han inte, och då blir det väl en slappardag för oss båda. För min del blir det nog slappa oavsett, för jag hinner inte följa med till IKEA när vi inte har korttids, utan måste ju vara säker på att jag är hemma när Sandra kommer från skolan.

Förresten finns det lite att pyssla med, så helt sysslolös behöver jag ju inte bli. En massa lappar och krafs att sortera och få ordning på finns det ju alltid, mer eller mindre. Och nu är det nog mer, så det vore ju bra att börja beta av lite…

Nåt temainlägg har jag inte att bjuda på idag, men vill ni läsa mer i ämnet kommunikation så finns det en hel del på Neurobloggarna.

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

Mötande utbrott och billiga kastruller

Mötet i skolan gick bra, som det ju brukar göra. Jag fick en liten lägesrapport och dagen igår hade iaf varit bra, förutom just när hon skulle ut till taxin när skoldagen var slut.

Eftersom taxin kommer inom synhåll från parkeringen där jag satt i bilen och väntade på att kunna gå in till skolan utan att krocka med Sandra, så hörde jag henne lång väg… Hur resten av eftermiddagen och kvällen gick vet jag inte, men ingen har ringt iaf.

I måndags, efter den ledsna morgonen, hade Sandra varit skör och kom till skolan med näsblod. Hon hade varit ledsen till och från, och längtat efter mamma. Men förhoppningsvis är svackan över nu, det lär vi märka när hon kommer hem i eftermiddag.

Göran mår lite bättre, men är seg och småförkyld. Vi hoppas att han inte tänker dela med sig av några baciller, så han håller sig undan så gott han kan.

Tyvärr måste väl jag ta över lite sysslor här hemma idag, eftersom han inte riktigt orkar. Som att skotta all snö som har vräkt ner sen igår, och dammsuga… Jaja, han kan ju få slappa lite när han är sjuk åtminstone ;) Förresten kan jag behöva lite motion…

Ja, Johannes mamma, induktionsspis menade jag :) Vi åkte ju hem och kollade våra kastruller, men alla utom en behöver bytas och det kändes lite onödigt när dom kastruller och grytor vi har är bra. Fast när du skrev att IKEA har kastruller till bra pris, så kollade jag. Jag trodde faktiskt att kastruller var betydligt dyrare, så nu lutar det nog åt en sån iaf. Tack för tipset!

Jag önskar er en fin dag!

(Vill ni läsa dagens temainlägg om kommunikation, scrolla vidare)

♥ Kram ♥

Tema - Kommunikation - Hemliga lappar

Hur får man ihop det i en familj när man inte kan prata med varandra? Hur planerar man? Hur hittar man lösningar? Hur kan man samarbeta? Vad gör man när läget blir lite akut?

Hade vi inte korttids, och egna stunder tillsammans när Sandra är i skolan, så vetitusan hur det hade gått. Det var tufft när Sandra var liten och vi inte ens kunde sitta bredvid varandra utan att hon fick totalspel. Prata kunde vi glömma, men när hon var liten somnade hon i regel före oss, så då kunde vi ta det mest akuta.

Men snabba lösningar på akuta problem, som måste lösas på direkten, det är svårt. Har vi tur så kan vi, utan att Sandra märker det, stänga in oss i köket en snabbis och bestämma nåt som iaf håller tills vi hittar nåt bättre, och har mer tid att prata. Eller så använder vi samma metod som till Sandra, tar fram papper och penna.

Väldigt ofta skriver vi lappar till varandra med olika alternativ så får den andra kryssa i vilket som passar bäst. För att prata, och lösa problem, så Sandra hör det funkar liksom inte. Det blir på tok för mycket prat och intryck för henne och leder bara till oro och ibland även utbrott.

Nu är det mesta hos oss väldigt inarbetat, och vi har redan lösningar och reservplaner till alla möjliga situationer. Men ibland händer saker som kräver en så bra åtgärd som möjligt, och helst snabbt också. Då får antingen den som är närmast bara bestämma och agera, eller så blir det snabbt nerklottrat lite olika alternativ på ett papper. Ja, jag antar att man vänjer sig och är man van att alltid ha en reservplan så har man oftast redan tänkt ut olika lösningar innan ett eventuellt problem uppstår.

Större problem eller saker som behöver åtgärdas, spar vi så klart tills vi är ensamma och kan göra det lite mer ordentligt. Väldigt ofta har vi planeringstid när Sandra är i skolan eller på korttids. Vissa saker kräver att vi har tänkt till ordentligt innan vi gör en förändring, och det går inte att Sandra får höra nåt som inte är färdigplanerat.

Gå gärna in och läs andra bloggares tolkningar av veckans tema på Neurobloggarna.

Må gott!

♥ Kram ♥

Ledsna minnen

När Sandra skulle gå ut till taxin igår blev hon ledsen. Jag är inte så van vid det, för hon har alltid tyckt om att åka till skolan och korttids, förutom några korta perioder som har haft anledningar då. Och när hon var liten, och gick på dagis, så brydde hon sig inte så värst mycket om mig och hade aldrig några jobbiga lämningar.

Så när hon blev jätteledsen, med stora tårar, och sa att hon längtade till på onsdag, då hon skulle komma hem igen, kändes lite konstigt dubbelt och sorgset. Dels blev jag lite rörd och ”glad” över att hon ville vara hemma hos mamma och pappa, för det har hon nästan aldrig sagt nån gång förut, och dels var det ju tråkigt att hon var så ledsen.

Men jag tror faktiskt att det mest handlade om minnen från i fredags, då morgonen blev lite fel eftersom hon fick syn på mig just när hon skulle åka. Då fick jag trösta henne en stund innan hon kom iväg till skolan, och troligtvis var det dom känslorna som bubblade upp i henne igår igen.

Efter lite tröst och prat om det roliga som väntade i skolan, och som hon ju faktiskt längtade efter, så kom hon iväg iaf, och ingen ringde så det gick säkert bra när hon väl hade lämnat hemmet och minnena härifrån. Jag ringde till skolan och förvarnade dom lite, så dom skulle vara beredda ifall tankarna skulle dyka upp hos Sandra igen.

Göran och jag hade just inga planer för dagen, men fick för oss att åka iväg och kolla på spisar. Vår spis är det väl inget större fel på, men den börjar bli gammal och lite seg och den stora plattan är det lite ojämn värme på. Alla andra vitvaror är utbytta nu så vi känner väl att det börjar bli dags att byta även spisen.

Men vi avvaktar lite för vi ville hem och kolla våra kastruller utifall vi skulle kunna köpa sån där spis där plattorna inte är varma, vad det nu heter. Tyvärr behöver vi byta nästan alla kastruller isf, så en sån skippar vi. Vi har jämfört ett par av dom vi fastnade för och har nog bestämt oss nu, så vi köper väl den nästa gång vi ska dit, antar jag.

Hela kvällen satt jag och sorterade foton och klistrade in i Sandras och våra pärmar. Det var foton för nästan ett helt år, så det tog sin tid. Ändå framkallar vi inte så mycket längre som man gjorde förr om åren.

Idag är det samtal i skolan på eftermiddagen och meningen var att vi skulle ordna med lite ärenden innan, men Göran blev förkyld igår och orkar nog inte följa med på några som helst äventyr. Den största handlingen blev gjord igår så det är bara lite som inte är kylvaror kvar och det tar jag innan mötet.

Dagens temainlägg finns att läsa efter det här för er som är intresserade av kommunikation. Neurobloggarna har en hel del intressant om det. Gilla och sprid gärna.

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥