Att veta ger trygghet

En bökig natt gjorde att jag fick väcka Sandra igår morse, som i sin tur gjorde att hon inte alls var så där pigg och glad längre, som hon var dagen innan.

Men hon funkade bra ändå, trots tröttheten som satt i under hela dagen. Nu är damen ledig ända till skolan börjar den 24 augusti, med allt vad det innebär. Vi får väl se hur mycket bloggande det blir innan dess, men lite ska jag allt försöka hinna med er iaf, annars får jag nog abstinens…

Kalendern jag gjorde funkar bra, även om tjatet inte har blivit så mycket mindre. Stressen över skolstarten är iaf mindre, och det är ju det viktigaste. Tjat hör ju lixom till lite, när det är nåt man längtar efter :)

Men man kan stressa upp sig ändå, för nåt annat. Knappt hann lugnet över skolstarten lägga sig förrän Sandra undrade vilken mat det är i skolan den dagen… Och även fast jag vet att hon inte fixar ett svar som ”Jag vet inte” så svarade jag fel.

Jag lovade att jag skulle berätta det så fort jag visste, men så funkar ju inte Sandra. Man borde väl ha lärt sig det efter alla år, kan man tycka. Efter en hel eftermiddag med tjat och oro över maten så kom jag äntligen på lösningen. Jag hittade helt enkelt på att det blir fisk och potatis och vips blev damen lugn igen.

Ja, jag veeet ju det! Det är ju så vi måste göra. Det är alltid bättre att ha ett svar, vilket som helst, och sen ändra när man vet hur det blir. Det går inte att säga ”Vi får se” eller ”Kanske” eller ”Jag vet inte” Hur kunde jag glömma det?

Jaja, missar kommer jag alltid att göra, huvudsaken det går att rätta till. Sandra somnade ovaggad igår, trött som hon var, men inte jag. Jag varken somnade eller var trött när det väl var sovtid, så idag blir det lite segt, men ikväll somnar säkert jag ovaggad :)

Maritha undrar vad det är för nåt taggigt på ett av fotona i förra inlägget. Jag gissar att du menar bild 2, och det är ett kastanjeträd.

Trevlig helg på er!

♥ Kram ♥

När börjar skolan?

Det var en riktig slappardag jag fick igår. Jag gjorde nog ingenting vettigt på hela dagen, förutom att jag såg till att allt var som det skulle innan Sandra kom hem, med schema och förberedelser och sånt som måste flyta sen.

I övrigt var det lite datapyssel, kaffedrickande, slappa med Göran i solen och andra mer eller mindre nödvändiga saker. Ja, nödvändigt för välmåendet var det iaf. En skön dag, helt enkelt.

Göran var iväg en sväng under dagen och fick en del handlat men inte fick jag mer gjort för det. Jag njöt mest av egen tid och slappade vidare.

På eftermiddagen kom Sandra hem och var på strålande humör och allt flöt på hur smidigt och smärtfritt som helst. Alla rutiner och nattning gick som en dans och humöret var på topp mest hela tiden.

Tills hon nös… Då bröt det lös och vrålades ett bra tag. Det blev näsblod och byte av sängkläder och ännu mera skrikande. Så lite som behövs, även braiga dagar. Men det gick ju över det med och sen blev resten lugn och ro igen, och idag blir det fritids. Det innebär den sista rasten på 2,5 vecka nu. Men det ska nog gå bra… Vi är ju två som turas om.

Det kommer nog säkert att bli lite oroligt och en hel del tjat om skolstarten när hon upptäcker att hon ska vara ledig, sen gäller det att ha en lagom planering för resterande sommarlovsveckor.

Vi kan ju inte berätta vad vi ska göra i förväg, för då stressar hon upp sig. Men att bara ha lediga dagar på obestämd tid stressar också. Hon behöver få veta vilken dag skolan börjar på så jag har fixat i ordning en slags hemmagjord ”kalender” som jag gjorde för länge sen, men som vi inte har haft användning av så mycket förut.

Den funkar så att jag sätter upp lappar i dagarnas rätta färger, lika många som det är dagar kvar till skolstarten (eller nåt annat man längtar till då, förstås). På sista lappen sätter jag fast det vi väntar på, i det här fallet skolan då.

Sen drar Sandra bort en lapp vartefter dagarna går och vi räknar antal dagar det är kvar. Hon har inte varit riktigt mogen för den förut, men nu tänkte jag testa den igen och se om hon blir lite lugnare av att få det hela tydligt visualiserat.

Jag kommer nog inte att ha tid att skriva riktigt varje dag dom här veckorna, men kikar hit så fort tillfälle ges iaf. När skolan börjar blir det ordning på bloggrutinerna, och alla andra rutiner, igen :)

Ha det fint!

♥ Kram ♥

Sista ledigheten på det här lovet

Vi tog en sväng med husbilen och skulle ha det gott på den sista ledigheten för vår del innan skolan börjar den 24:e sen.

Det första som hände när vi kom fram var att husbilen höll på att paja… Vi har såna där plastramper, vad det nu heter, som man kan köra upp på för att husbilen ska stå rakt. Jättebra! Om man inte kör för långt…

Den tippade och kilade fast under kofångaren som så klart lossnade och såg ut att vara helkass. Men som tur var sprack den inte utan det blev inte värre än så här, när vi väl fick loss den där rampen.

Det grämer mig att jag inte hann fota när den satt fastkilad där… För det såg verkligen rätt kört ut ett tag. Men, Göran är ju händig och har alltid grejor med sig, så han fixade :)

Sen hade vi en skön dag, eftermiddag och kväll, och mådde bra mest hela tiden. Först njöt vi av inget särskilt ett tag…

…innan vi tog en mycket varm prommis. Då kan jag lova att det här satt fint på en mysig uteservering efter en stund!

Vi satt där och njöt av livet ett bra tag, och blev lite sugna på nåt tilltugg. Så vi delade på den här förrätten som bestod av lite smått och gott, precis lagom till ännu en varsin kall öl.

Igår la ju min kropp av, i vanlig semesterordning. Det blev mest sova och kräkas av resten, kan man säga. Men nu börjar jag må som en människa igen, så lite njuta och ladda batterier hann vi iaf.

Imorrn kommer Sandra hem och på fredag är det fritids om hon orkar, men sen är hon, som sagt, ledig ända till skolan börjar. Så våra batterier behövde all laddning dom kunde få.

Hoppas ni har det bra, alla som kikar in hos mig. Jag har kommit efter med bloggläsningen ett tag, men kommer igen så fort ork och tid finns.

♥ Kram ♥

Inget särskilt

Det hände inte så mycket av intresse i helgen, så jag hade inget att skriva om, helt enkelt. (Så råkade det bli lite sovmorgon igår också…) Vi tog det ganska lugnt och roade oss med lite av varje för att få dagarna att flyta på så smidigt som möjligt.

Idag ska Sandra till korttids, och kommer hem på torsdag igen. Det blir sista ledigheten för vår del på det här sommarlovet, sen är det drygt två veckor kvar innan vi får ordning på vardagen igen. Det är efterlängtat! Men, vi får njuta sommar så gott det går till dess :)

Anonym undrar varför Sandra åker rullstol ibland. Jo, helt enkelt för att hon är trygg i den när det är mycket folk eller andra, för henne, jobbiga intryck.

Nu stänger jag nog av datorn några dagar och återkommer väl runt torsdag då, eller nåt. Ni får ha det så bra så länge!

P.S. Jag skrev sist att jag blir glad över era fina kommentarer, och det blir jag, men inte behöver ni som kikar in utan att kommentera få dåligt samvete! Jag är jätteglad över er med, Jeanette och ni andra som läser ibland, eller varje dag, utan att kommentera. Ibland har man ju inte den tiden :)

♥ Kram ♥

Marknad

Igår tog vi en liten sväng på en marknad i närheten. Det brukar gå bra med marknader om vi undviker den värsta trängseln och om vi tar rullstolen till Sandra. Så vi var där innan det öppnade, och det var alldeles lagom, för lite öppet är det ändå men med ganska glest av besökare. Sen hann vi därifrån innan alla andra kom dit :)

Sandra köpte en chokladtopp. Precis en sån som Anki & Pytte (film) köpte när dom var på marknad :) Det är liksom ett måste på marknader, helt enkelt.

Sen blev det lite godis, förstås.

Och lite ”gå runt och titta” innan det blev för mycket folk.

Jag gick tillbaks själv lite senare och köpte skärp till Sandra. Egentligen hade vi tänkt att hon skulle vara med, men dom hade inte fått ordning när vi gick förbi med henne, så vi sa inget utan nöjde oss med godiset.

Det är lite uppträdanden också, men inget som jag tycker är värt oredan det skapar hemma för att gå och titta på, så det skippar jag. Karuseller finns ju… och är det nåt jag älskar, så är det karuseller! Men inte själv, så det skippar jag också.

Alltså jag är barnsligt förtjust i allt vad tivoli heter och var en gång på marknad med en kompis och åkte. Åkte och åkte och åkte… Vi köpte biljetter som vi hade i handen och klev inte ur karusellen ens mellan åkturerna…

Jag kände mig lite konstig i magen, men tänkte inte mer på det utan åkte glatt vidare. Efter ett tag tyckte min kompis att jag hade tappat färgen i ansiktet. Jo, jag mådde nog lite illa, om jag kände efter ordentligt.

”Vi kanske ska gå hem och vila från karusellerna en liten stund” tyckte min kompis. Sagt och gjort och inte förrän hemma insåg jag att jag hade åkt så jag blev åksjuk, haha! Vilade, åt och mådde bra igen, så sen gick vi tillbaks och åkte vidare :)

Men den här gången har jag ingen att åka med, och då är det inte lika kul, om det inte är nån väldigt rolig och lockande karusell då…

Bildkälla

Den här hade dom för ett par år sen, och då åkte jag minsann själv. Ibland går det lixom inte att låta bli :)

Toa- och badrutinerna funkade jättebra igår, efter min lilla justering. Lugn och ro igen och Sandra kände igen sig. Skönt när man hittar orsaken ganska fort, och kan göra nåt åt det.

Jag avslutar med ett stycke från en kommentar jag fick av Annelie L igår.

”När jag läste din beskrivning om det ständiga pratandet, på hög volym, frågor om helt självklara saker, kravet på att vara närvarande och svara rätt och på precis rätt ställe för att sen kastas in i nästa tanke-virvel och försöka ha ork att vara 100% närvarande....det slängde mig tillbaka till tiden med Bamsefar och jag kände den inre stressen gripa tag i mig igen, trots att jag inte alls har det så längre...”

Vad skönt det är när någon liksom vet precis vad man pratar om :) Även om man försöker sätta sig in i en situation så kan man inte förstå den helt och fullt förrän man har upplevt den själv. Vad det än gäller… Det är väl därför man får det allra bästa stödet hos likasinnade, även om man får bra stöd av dom som har förmågan att försöka sätta sig in i situationen med. Tack Annelie! Jag vet att du förstår.

Passar ju förstås på att tacka för alla kommentarer jag får! Fina alla på sitt sätt och gör mig alltid glad :)

♥ Kram ♥

Luften tog slut

Igår tog Sandra en sån där otrolig sovmorgon igen. Jag hann bli bra rastlös innan dagen satte igång här och när klockan hade passerat halv tio började vi ”väsnas” lite smått för att väcka henne. Men jag har märkt det flera gånger på sista tiden, att hon sover ikapp sig när hon blir trött. Efter det att vi har gjort något som tröttar ut henne, liksom. Förut blev hon sjuk av sånt.

Rätt vad det var så kom Göran på att våra gamla plastmöbler, som var vita när dom var nya, är fula, vilket jag har talat om för honom sen vi köpte dom ;) så Sandra fick sig en biltur och vi fick nya utemöbler.

Sen invigde vi dom med stekt rödspätta och potatis. Inte världens festmat, men det var den maten vi hade bestämt igår, och det var väl inte som grillat, precis, men himlans gott ändå.

Efter maten tog lixom luften slut, som den ju gärna gör när det blir lite mer intensivt än man hinner med. Nu var det inte jobbigt på nåt sätt, och Sandra funkade bra mest hela tiden, men det går i ett, i ett, och när nåt ska ske så ska det ske NU, helst igår. Så det blir en slags inre stress som är svår att förklara.

Bara en sån sak som att Sandra pratar oavbrutet ibland, ganska ofta, och då oftast sånt som kräver svar. Så var det ju det där att vill man ha svar nu så ska det vara NU, helst igår… Och om man samtidigt försöker äta, och hinna svälja innan man svarar… Ja, ni fattar :)

Det är inte några djupa samtal, utan mest svammel, men kräver ändå mitt engagemang. Hon frågar om saker som hon vet, t.ex. vilken färg det är på olika saker, sen svävar det iväg och svamlas vidare, och man hinner knappt svara på det ena förrän hon har andra tankar. Hon gör ofta så när hon är lite stressad eller orolig över nåt.

Lagom till toa- och kvällsbad kom utbrottet igen, som varje kväll nu en tid. Det är rutinändringar och ledighet som ställer till det så vi får allt tänka om lite och försöka efterlikna vanlig vardag bättre framöver.

När vi är lediga så äter vi bara mat en gång om dagen, och sen får Sandra ett mellanmål till tv-kvällen istället. Men det rubbar ju rutinerna, och det leder ju till utbrott… I vanliga fall är det toa- och badrutiner efter kvällsmaten, men nu äter vi inte på kvällen, utan på eftermiddagen.

Så vi får nog börja med ett glas juice eller nåt, vid köksbordet, för att det ska likna dom vanliga kvällsrutinerna igen. Efter juicen är det toa- och badrutiner, liksom. Det borde funka lika bra som ”Efter maten…”

Nåja, när väl stormen i badkaret hade blåst förbi så var resten av kvällen lugn och glad. Sen hade ju en liten fröken tagit sovmorgon, så jag fick sitta uppe till långt in på natten innan hon kom till ro igen.

Annelie L undrar hur det är med Sune efter avmaskningen. Nja, jag köpte ju såna tabletter, men vi tror inte att han har mask, så vi har inte gett honom nån tablett. Jag vägde honom igår och han har ätit upp sig bra. Troligtvis har han ätit dåligt i sommar p.g.a. värmen, sen när han blev sjuk den där veckan så påverkade det honom mer eftersom han redan innan var ganska smal. Han verkar må bra nu :)

Bellan tyckte att jag hade en bra ordning på schemat. Tack! Det kan jag rekommendera att ha, för ska man hitta rätt bild snabbt så krävs det en viss ordning. Lådan där jag förvarar bilder som inte används så ofta är köpt på Claes Olsson och är väl egentligen nån fiske- eller verktygslåda med små fack i, mycket bra!

Jag avslutar med ett bloggtips. Det är en pappa som via en grupp på fb har lagt upp ett äventyr med sin son där dom ska resa runt och besöka nya människor. Följ äventyret HÄR. Jag tycker att idén är fantastisk rolig och önskar dom lycka till på vägen. Sandra fixar ju inte sånt, men tack vare bloggen kan jag följa med på resan ändå :)

Må gott nu, alla där ute!

♥ Kram ♥

Lyckad utflykt

Igår åkte Sandra och jag till vänner en liten stund. Det är så skönt att träffa folk som liksom förstår och tar hänsyn. Barnen först, vi vuxna sen! Då funkar det ju oftast och vi fikade på barnens villkor och sen var det aktiviteter på barnens villkor och hem innan det spårade ur.

Sandra hittade en ratt och var nöjd där med sin glass medan vi andra fikade. Hon älskar ju det där med bilar… Åka bil, låtsas-köra bil och stå och titta på bilar som kör förbi.

Och igår var nog lyckan gjord när vi fick oss en jeep-tur runt på tomten :) Sen fastnade Sandra där en stund och ”körde” på egen hand innan vi åkte hem.

I övrigt hände inte så mycket. Sandra var förstås trött när vi kom hem, men nöjd och glad, så det funkade bra med sänkta krav. Ett utbrott i kvällsbadet blev det, men annars klarade hon vår utflykt väldigt bra, får jag säga.

Idag tar vi igen oss lite och hoppas på uteväder och såpbubblor. Ett och annat dopp i poolen, kanske det blir också, varmt är det ju iaf. Vi kan inte hitta på för mycket saker med Sandra, för då orkar hon tillslut inte med sig själv, så en ”vilodag” med vanliga ”hemma-aktiviteter” passar bra idag.

Jessica i Nyköping undrar hur vi gör på schemat med sånt som vi inte berättar i förväg. På schemat jag visade igår står det ”Biltur” och det var så långt Sandra fick information i förväg. Sen, igår morse, berättade jag vart vi skulle åka. Det är för att Sandra annars hinner stressa upp sig för mycket, sover dåligt och blir orolig innan vi kommer iväg.

Ibland har vi bara ”Biltur” och kör runt lite för att hon tycker om att åka bil, så det var det hon trodde tills jag berättade mer. Det är ett alternativ, och passade bra den här gången eftersom Sandra behövde veta lite redan dagen före. Att svara ”Vi får se imorgon” på frågan vad vi ska göra går inte. Så nånting måste vi säga, men väljer att inte berätta hela sanningen förrän så sent som möjligt.

Är det däremot en förändring från det vanliga schemat, att vi t.ex. ska resa bort och Sandra ska vara ledig från skolan, så är det bästa sättet att låta det vanliga schemat stå kvar, och låtsas att det är en vanlig skoldag nästa dag, och sen förbereda en ändring av schemat på morgonen.

Jessica frågar också vad hästen sist på schemat betyder. Ja, just det ja… det tänkte jag inte på… Det betyder inte att vi ska iväg och rida eller så ;) Nej, det är helt enkelt hennes sänglampa som ser ut så, och det betyder att det är dags att gå och lägga sig :)

Jag önskar er en toppenfin dag!

♥ Kram ♥