Släng o fläng

Det var en skör dag igår och jag hade inte så många lugna stunder över till att koncentrera mig på bloggen. Men idag blir det iaf skola, ridning och korttids för Sandras del och optikern och massa affärer för min och Görans del. Sen återkommer jag hit J Ha det fint så länge!

.

Sovmorgon, tandagissel och goda råd

Jaha, då kom migränen som ett brev på posten. Det var ju ganska väntat, men jag håller den i schack med hjälp av tabletter, så livet funkar ändå J

Sandra tog en två-timmars sovmorgon igår, och det var välbehövligt, men räckte inte så vi sänkte kraven och tog det så lugnt vi kunde. Hon längtar till ridningen imorrn, så vi satsar på att orken är tillbaks till dess. Det brukar räcka med en helgvila, så det ska nog gå bra.

När hon åt chips igår kväll så började hon prata om tandpetare, men jag tänkte inte så mycket mer på det. Hon babblar rätt ofta om allt och inget och gärna i samma andetag, så det var inget konstigt. Jag tänkte mest att hon hade hört eller sett nåt nånstans som hon kom på plötsligt.

Men så när jag skulle borsta hennes tänder, så fick jag inte borsta på ena sidan… Måtte det inte vara tandvärk på G nu. Det blir ju en procedur med specialisttandvården isf, och nu vill vi ju helst att inskolningen ska bli klar. För allas skull.

Sandra fick en tid dit här i dagarna, som jag ändrade just därför. Och eftersom det bara var en undersökning det handlade om så skulle vi få en ny kallelse nästa år. Det skulle vara perfekt det, men får hon problem så måste ju så klart det gå före. Vi hoppas att det bara är nåt som går att åtgärda med den där tandpetaren. Hon var iaf för trött för att jag hade kunnat tagit reda på det igår.

HÄR är en superbra länk med några råd som är bra att ha med sig när man träffar personer med Aspergers syndrom eller autism. Och eftersom dessa fina människor finns överallt runt oss, och faktiskt alla på ett eller annat sätt nån gång (eller snarare fler gånger) i livet kommer i kontakt med personer som har npf, så ska alla läsa dom här små tipsen! Dela sen vidare!

Och Bellan… Giraffer hade ju varit hur coolt som helst, men jag tror att det är lyftkranar på väggen i Sandras rum J

Hare bäst!

.

Tema – Sömn – Olika behov

Sömn. Jag minns att det var en av dom saker jag tyckte var så skönt med diagnosen. Att sömn stod med bland dom saker som det brukar vara problem med för barn med autism. (Maten var en annan sån skön känsla) Äntligen fick jag en förklaring, och det fick vara lite ”normalt”

Ja, för med diagnosen blev ju Sandra ”lik andra i samma situation” och inte bara den som var annorlunda bland alla andra hela tiden. Att få papper på att det är vanligt med annorlunda sömnbehov kändes skönt. Det var normalt för Sandra och det blev okay på nåt sätt.

För man får väldigt många goda råd och folk har en massa åsikter om varför ens barn inte sover på nätterna. Eller sover middag på dagis för den delen. Sandra slutade sova helt på dagarna när hon var 1,5 och var vaken på nätterna med.

Varje natt en period satt vi uppe och lekte ett par timmar för att hon skulle bli trött och somna om. Ofta tog jag nattliga promenader med henne i vagnen för att hjälpa henne att komma till ro.

För att inte tala om åsikterna när hon sov (eller låg vaken mest) i våra sängar, och när hon och Göran sov i dubbelsängen och jag i Sandras säng. Ja, det är väl okay för dom flesta under dom första åren, men Sandra gjorde det tills hon var typ 10-12 eller nåt. Kanske längre, jag minns inte riktigt.

När folk frågade och tittade snett på oss svarade jag med att ”Ja, då får vi iaf sova” för man behöver liksom det för att orka.

Men vad det beror på vet jag inte, för en del är det ett problem med sömnen och tröttheten. Då verkar det ju inte bara vara ett annat sömnbehov, utan att man kanske behöver sömnen, men inte kommer till ro eller inte känner sig trött?..

Det förklarar ju en del varför Sandra, när hon var liten, bara körde på och körde på tills hon stupade av trötthet och sov och kräktes i ett par dygn.

Hon kan hantera det där bättre nu, och faktiskt vila innan det går för långt. Men hon är fortfarande oftast vaken ett par timmar varje natt, och några åtta timmars sömn tror jag sällan hon får ihop. Om hon inte är väldigt trött då, efter en händelserik vecka eller för många intryck, för då kan hon sova ikapp sig ordentligt.

Den här veckan har Neurobloggarna tema om sömn. Välkomna in och gilla oss på Facebook. Hjälp oss gärna att sprida sidan också. Tack!

.

Utmärkt bra start

Så är den över, veckan med alla tider på samma tid. Så skönt! Bara en enda ombokning och det är optikern som jag tar på måndag istället.

Högen med kom-i-håg-lappar är nästan avbetad (helt blir man nog aldrig av med den) och jag har lite ordning i oredan igen. Ja, jag säger det igen – Såå sköönt!

Sandra kom hem från första DV-dagen igår och var så nöjd så. Hon berättade glatt vad hon hade ätit för mat och att det hade gått ”utmärkt bra” J

Men sen kom tröttheten och då fick jag inte veta så mycket mer. I kontaktboken stod det att den första dagen hade gått bra och det var ju huvudsaken, och senare, när hon hade landat lite här hemma, berättade hon en hel del roligheter för Göran.

Hon hade tagit i hand med nån som kom och hälsade, hon hade träffat (eller iaf sett) en f.d. elev från skolan, hon hade upptäckt Janes gömställe (utkiksplatsen med uppsikt utan att Sandra ser det, trodde vi) och hon blev strålande glad när det gick upp för henne att hon ska dit igen nästa fredag. En bättre start kan man väl knappast ha, och skörheten kommer ju minska vartefter tryggheten tar över.

Nu blir helgen lugn och DV är planerad till varje fredag, fram till höstlovet. Sen får vi se hur långt dom har kommit och hur vi går vidare efter det. Håller sig alla friska och allt går bra så finns det ju ingen anledning att dra ut på det, för det kan ju ställa till det för Sandra om det blir för rörigt med vilka dagar hon ska göra vad.

Men vi avvaktar nog ett par veckor innan Sandra slutar skolan helt. Även om hon kommer ha sina dagar på DV så är det en trygghet för Jane att ha en lärare i bakgrunden tills hon känner att allt funkar. Men vi får se, som sagt. En vecka i taget.

Jag fick just ingen nytta gjord medan Sandra var iväg, mer än lite utskrifter och pyssel. Bl.a. gjorde jag nya fodral till en hög med CD-skivor som har legat i skåpet ett tag.

Det är egentligen dubbel-skivor, men Sandra fixar inte det utan behöver ha ett fodral till varje skiva för att veta vad hon väljer. Så jag har köpt extra fodral och gjort egna omslag helt enkelt.

Nåt mer har jag inte att komma med just nu så jag önskar er en skön dag!

.

Den stora dagen D

Nu ska vi se om jag kan få ihop ett inlägg här, för jag vill ju berätta för er om hur det går med våra stora förändringar J

I onsdags, när Sandra kom hem efter skola och ett par dygn på korttids, hade vi satt upp bilden för Daglig verksamhet varje fredag på Sandras fyraveckorsschema. Vi ville att hon skulle få reda på det ett par dagar innan, så hon hann ta in det lite innan det var dags för henne att åka dit.

Som alltid när det är nyheter som Sandra inte vet hur dom går till, så blir det ju så klart en massa frågor, tills hon känner sig trygg. Så det var vi beredda på och vi gick igenom alla möjliga tänkbara frågor på mötet i skolan i tisdags, så vi alla vet vad vi ska svara. För Sandra vet inte än att hon ska sluta i skolan, det får vi ta lite längre fram så det inte oroar i onödan.

Nu hade det ju varit utflykt i skolan i onsdags också. Sandra älskar den utflykten så det är bara roligt, men kanske lite olyckligt att det var samma vecka som DV startar.

För man kan inte fylla på och fylla på med intrycken hos Sandra… Hade det inte varit så att vi ville se Sandras rum på DV, och behövde gå igenom det sista innan hon skulle börja, så hade hon fått vara hemma igår för att vila och orka idag.

När jag berättade om DV i onsdags var hon egentligen för trött, men hon blev ju strålande glad förstås. Hon är för det mesta väldigt positiv till allt och det kan man lätt lura sig på om man inte känner henne. Det är väldigt lätt att tro att hon fixar mer än hon gör, och då kör man på för mycket. Nu hade vi ju mest att hålla tummarna för att hon skulle orka hela vägen.

Men jag ringde skolan igår morse och berättade om en mycket skör tjej som inte klarade mer nu om hon skulle fixa fredagen, så ribban lades väldigt, väldigt lågt i skolan.

Och när hon kom hem hade det vänt, så det var bra jobbat av skolan, måste jag säga. Igår kväll var hon sig lik igen, men vi kortade ändå ner onödiga rutiner för att hinna till sängen innan tröttheten slog till. Ja, själva rutinerna är ju inte onödiga, men en del går att göra lite kortare. Som bad-tiden, t.ex.

Medan Sandra var i skolan igår så åkte Jane (Sandras assistent) Göran och jag till DV och tittade igenom det sista där så allt ska vara förberett ordentligt nu när Sandra kom dit idag. Jag fotade rummet åt Sandra så hon skulle få se hur det ser ut, och hon klippte ut bilderna och ville ha dom i sin kontaktbok.

Hur det går idag vet jag ju inte än, men jag är väldigt nyfiken. Bra tror jag det går, iaf så länge Sandra tycker att allt är nytt och spännande. Jag tror faktiskt inte att det blir några problem alls med själva DV, för där tror jag att hon kommer trivas jättebra. Det som kommer bli kännbart är nog mer att skolan slutar och alla lärare försvinner som hon tycker så mycket om. Men det är ju så det är och hon får så klart sörja det när vi kommer så långt.

Jag önskar iaf Jane lycka till med sitt nya uppdrag J

När Sandra hade kommit iväg väntade jag ett samtal från läkaren, ang. röntgenbilderna jag tog förut. Det syntes ju tyvärr inget på dom så nu ska remiss skickas till en ortoped för vidare undersökning. Bara att väta och se, med andra ord.

Det var allt för nu. Nåt temainlägg har jag ju inte hunnit få till, förstås… Men ni kan gå in på Neurobloggarna och läsa andras bidrag i temat ”Sömn” gilla sidan och sprida den vidare. Och än är det en vecka innan vi byter tema så jag hinner kanske.

Ha en fin dag och helg!

.

En snabbis

Jag hinner inte riktigt med bloggen som jag vill just nu, men snart lugnar det sig ska ni se. Vi har en skör morgon med näsblod här och när Sandra (förhoppningsvis) åkt till skolan ska vi iväg och titta på DV innan det blir Sandras tur att åka dit imorrn. Men jag återkommer snart.

För er som missade "Liv med autism" igår kan se den HÄR

Må gott!

.

Spännande framtider

Igår hade vi möte i skolan och försökte planera lite framtid. Det är ju inte så lätt att bestämma saker när man inte vet så mycket, men en grundplan finns nu iaf. Sen får vi se hur det går, men det går nog bra, tror vi.

Imorgon ska vi titta på Sandras rum som då ska vara helt klart, och lägga upp fredagens planering ordentligt. Sen är det fritt fram för inskolning, och den kommer att hålla sig till fredagar fram till höstlovet. Då ska vi se hur det går och hur vi ska gå vidare efter det. Spännande är det!

Vi klarade av lite andra ärenden också och passade på att göra såna inköp som är bra att passa på när man har vägarna förbi. Sen kom vi på att vi ju bara är korttidslediga en gång till innan Sandra fyller år, så vi måste väl börja leta efter några lämpliga presenter…

Igår hittade vi iaf ett par skor som vi tror att hon kan ha när hon rider i vinter. Nästa ledighet blir till att fortsätta leta, bl.a. behöver hon ju varmare överdragsbyxor till ridningen, eftersom dom rider ute.

Det är så bra med Sandra för hon gillar paketen mer än innehållet, så vi kan passa på att köpa saker hon ändå behöver. Huvudsaken det blir många paket, då är hon nöjd J

Men hon ska få nån eller några filmer också, tänkte vi. Lite idéer måste vi ju spara så vi kan komma på lite julklappar med, men hon behöver nog lite påfyllning i garderoberna snart, och det passar ju bra.

Nåja, det ordnar sig. Idag ska jag till tandläkaren och det är bara en undersökning så det ska inte vara några konstigheter med det, antar jag. Sen kommer ju Sandra hem och hon ska på utflykt idag så hon är nog både nöjd och trött när hon kommer sen.

Det blir nog kanske sista utflykten… Åh vad vi kommer sakna skolan. Men Maria, som har anpassat utflykten för Sandra hemma hos sig, är ju assistent också, så vi får väl försöka planera in lite ”sova hos Maria-tid” sen när Daglig verksamhet har kommit igång och inskolningen är klar.

Det var det om det. Nu ska jag försöka svara på Bellans fråga om vaccinationen. Veterinären sa ju att Sune bara behövde spruta vart tredje år, och hon förklarade vad som är vad och vilket som ska tas när.

Rabies är ju frivilligt och vi har valt det eftersom vi vill kunna vara fria att åka till Danmark när Sune är med, den ges vart tredje år (den sorten Sune får) Kattpest är den smitta som du skriver om, där man även bör vaccinera innekatter för den smittan kan man dra in med sina skor, t.ex. Den ges också vart tredje år, men jag gissar att man lika gärna blandar den med kattsnuvan när man ändå ska ge. Kattsnuva överlever däremot inte på marken, så den behöver man endast ge till innekatter som kommer i närkontakt med andra katter, som vid utställning eller på pensionat. Den ges varje år.

Det var första gången jag hörde det här och Sune har ju vaccinerats varje år tills nu. Varför ingen har sagt det förut vet jag inte, men vi får väl lita på att hon visste vad hon pratade om.

Jag avslutar med ett bloggtips (ßlänk) om hur viktigt det är med detaljer och trygghet, pedagogik och förståelse och rätt tänk. Hur stor skillnad det faktiskt gör på när det funkar och när det inte funkar, jag tror inte folk fattar det!

Må så gott!

.