Ett invecklat schemasvar

Än så länge har helgen varit lugn och väldigt bra. Sandra har hittills klarat informationen om kommande utflykt på ett lugnt och fint sätt. Jätteglad är hon, och längtar gör hon, men det har inte slagit över i oro och stress. Fantastiskt! Det beror ju delvis på att hon har gjort utflykten några gånger, så hon vet hur det går till, men jag tror också att det är en mognad hos Sandra, för hon hanterar det mesta mycket bättre nu än hon gjorde för några år sen.

Jag passar på att försöka svara på Bellans fråga om hur vi använder 4-veckorsschemat. Vi gjorde likadant som ni först, att den aktuella veckan alltid var överst. Det kändes mest rätt så, men visade sig förvirra Sandra när vi flyttade på en väntad aktivitet som vi räknade dagarna till.

Så nu är dagarna fast, och så börjar vi om när schemat är slut den fjärde veckan. Det är oftast bara den aktuella veckan vi tittar på, och går igenom, och ska vi titta framåt så gör vi det tillsammans, så jag pekar och räknar.

Är det en väntad aktivitet som Sandra behöver veta i förväg, så måste den sitta i rätt ordning om hon ska förstå det. Så när det t.ex. är fyra veckor kvar till skolstarten så passar jag på att ändra på schemat när Sandra är på korttids. Då kan jag möblera om så skolstartsveckan blir på den fjärde veckan, och vi börjar räkna från vecka ett.

Sen tar jag bort dagarna som är klara, och fyller på vartefter på kommande vecka, så det alltid är 7 dagar hon har koll på, och det går inte på samma sätt om man ska ha aktuell vecka överst, då måste hela veckan ta slut innan man flyttar om bilderna, iaf om det ska bli tydligt för Sandra.

Det är ju säkert inte ett problem för er, eftersom ni har två veckor aktuellt i taget, men för oss blir nästa vecka tom tills den aktuella är slut, och det funkar inte.

Vi hade ett 2-veckorsschema förut, för ett tag var vissa aktiviteter i skolan varannan vecka. Men sen vi började med 4-veckorsschema så har vi bara en vecka i taget aktuell, för det blev för rörigt för Sandra med alla bilder.

Det blev en lång och invecklad förklaring, hoppas du blev lite klokare, annars får du fråga igen. Eller så får vi ta en vin-  och titta på schema-kväll helt enkelt! Det är enklare att visa… ;)

Idag måste jag packa väskan inför Sandras utflykt imorrn, men vädret är ju somrigt och fint så resten av familjen ska snart gå ut. Det blir väl grillning sen, och kanske ett dopp i poolen, man får ju passa på.

Hoppas ni också har det gott i sommaren!

.

Överraskande övernattningar

Jag har inte så mycket att berätta och då blir det lätt att jag prioriterar lite annat än att skriva. Men lite ska jag väl få ihop iaf, jag passar på lite mellan varven när Sandra roas på annat håll.

Damen mår bra och var en solstråle när hon kom hem igår. Lite oro över en hel oplanerad ledig vecka som ligger framför oss nu (även om Göran och jag har en plan) så vi testar att berätta om en kommande rolighet ett par dagar i förväg och ser hur det går.

Nu har vi verkligen användning av Sandras 4-veckorsschema, som inte är så detaljerat som det aktuella dags-schemat. Sandra kan se vilka dagar hon är ledig och när det är korttids eller fritids. Sen markeras dagen ”idag” och på den aktuella veckan sätter jag upp vilka som möter Sandra när hon åker till fritids/korttids. Ja, eller skolan då, när det inte är lov. Och vem som hjälper henne med kvällsrutinerna (Borstar tänder)

Rutan gjorde jag nu för att visa er den aktuella veckan,
den finns inte på schemat

En vecka utan planering, med bara ”ledig-bilder” varje dag oroar, eftersom Sandra behöver veta vad som ska hända, när och hur. Lite det jag skrev om i gårdagens tema-inlägg.

Så varför sätter vi inte upp våra planer på schemat så hon blir lugn, kan man förstås undra…

Nä, det är inte så enkelt, för det lugnar oftast inte ett dugg att sätta upp saker på schemat som inte tillhör det vanliga invanda. Och det är inte så vanliga och invanda dagar när det är lov.

Helst ska all tid fyllas med lagom aktiviteter som roar utan att oroa och trötta ut. Att berätta om utflykter eller annat i förväg skapar en förväntan hos Sandra. Säkert en viss oro också, när hon inte vet exakt vad som väntar. Hinner hon stressa upp sig för mycket är det stor risk att det blir utbrott eller utmattning innan vi kommer iväg på nånting öht.

Men nu bestämde vi som sagt att testa iaf, för den tomma veckan stressar för mycket och den aktivitet hon ska göra är inte helt ny för henne, så vi tänkte att det nog ska gå bra att hon får reda på det i förväg.

Det är nu uppsatt på veckoschemat att hon ska få åka och sova hos fina assistent Maria på måndag. Vi får väl se hur helgen blir, om glädjen och längtan blir för svår så det slår över i oro och stress, eller om det är bra för henne att kunna förbereda sig. Man vet ju inte om man inte provar J

Det är bara aktuell vecka som har bilder på vilka som ska vara med Sandra.
Resten av dagarna ser Sandra om det är skola, fritids, korttids
eller ledigt, samt om det är nån väntad aktivitet som vi behöver räkna
dagarna till, som skolstart, t.ex.

Än så länge är det bara en lugn glädje hos Sandra, inte sådär överlycklig så det slår över, så som hon har reagerat när hon var yngre och som oftast slutade i kräkattacker. Maria kan ju hantera Sandra, så även om hon hinner stressa upp sig så tror vi inte att det blir värre än att det lugnar sig direkt när hon kommer dit.

En övernattning hos Maria förra sommaren

Ja, då fick vi en oplanerad ledig dag, plötsligt, och det gör ju inget. Städningen vi inte orkade göra, kanske… Lite handling kanske… Jag ska iaf gå på en fotoutställning i närheten, det är då säkert!

Men nu tar vi först helg, och njuter vidare av sommarledigheten så gott vi kan. Hoppas ni har det fint!

.

Tema – Inkludering – Bra eller dåligt?

(Vill ni läsa mitt vanliga inlägg så är det bara att scrolla vidare)

Ibland låser det sig. Sandra fastnar i nåt och kan inte ”gå vidare” förrän det är uppklarat. Ibland kan man inte åtgärda det på en gång, så jag försöker hjälpa henne att vara ”här och nu” och göra klart det vi gör nu först.

Det är inte lätt och jag känner igen tankarna från ett barn jag hade i min närhet för många år sen, då jag jobbade på förskola. H*n kunde inte njuta av stunden när vi gjorde utflykter, t.ex. Det var hela tiden tjat om ”sen” och h*n låg ett steg före oss andra hela tiden.

Då visste jag ingenting om autism/Aspergers och blev nog mest trött av tjatet. För även när vi gjorde nånting som h*n älskade att göra, så var tankarna på nästa moment. Hela tiden.

Jag tänker ofta på det barnet, som aldrig fick någon diagnos, och därmed inte heller rätt förståelse och hjälp. Jag tänker att frågorna var stress och oro för hur dagen såg ut och hur det skulle bli efter det vi gjorde just nu.

Dom andra barnen visste vad vi skulle göra, för vi hade gått igenom det. Vi hade berättat för alla om utflykten vi skulle göra, och dom andra barnen kunde själva lägga till och måla upp bilden i sina huvuden. Det räckte att säga vart vi skulle åka, så förstod dom hur resan dit skulle se ut. Iaf ungefär, och det räckte för dom.

Ett schema över utflyktens alla moment i detalj hade lugnat det här barnet så h*n hade kunnat slappna av och njuta av ”här och nu” tillsammans med oss andra. H*n behövde hjälp med att måla upp utflykten i sitt huvud, och vi gav inte barnet verktygen. Av okunskap.

Det här barnet slog ofta som andra barnen och vi blev arga. Man får ju förstås inte slåss! Vi var tvungna att skydda dom andra barnen och alltid vara en vuxen i närheten. Men vi tyckte om barnet väldigt mycket och blev glada när det funkade. Korta stunder gick det bra, om en vuxen var med.

Men vi strukturerade inte upp. Vi tog inte reda på varför h*n blev så arg, för vi såg ingen orsak. Vi gav inte barnet rätt verktyg för att klara av att vara på gården med sina kompisar, och vi såg aldrig att h*n var stressad av situationen, och inte hade några andra redskap än knytnävarna.

Vi visste inte vad autism var på den tiden och därför är det så oerhört viktigt att vi sprider kunskapen! Så vi kan hjälpa barnen att fungera och förstå.

Vad betyder inkludering? Att alla ska vara med på lika villkor? Ska man inkludera så krävs det redskap för det. Förståelse, kunskap, anpassning och rätt pedagogik. Hur många lärare, pedagoger och förskolepersonal har rätt redskap, kunskap och förståelse idag? Hur mycket får man lära sig om npf i dagens lärarutbildningar?

Man måste se individen och sluta tro att rättvisa är det samma som lika för alla. Det krävs anpassning, och det är inte barnet som ska anpassa sig!

Neurobloggarna har tema ”Inkludering” den här veckan. Hjälp oss sprida information genom att dela sidan så fler får ta del av intressanta blogginlägg med olika teman. Tack!

Nöjd tjej, fina blommor och skippad städning

Inte blev det nåt städat igår inte! Så det vill till att vi drar av med dammsugaren idag, om vi inte ska få en kollektiv allergichock här nästa vecka.

Men det var en härlig ledig och solig dag, t.o.m. för varm för mig som hellre svettas ihjäl än fryser ihjäl, om jag måste välja. Jag var tvungen att gå in och svalka mig mellan varven (drack varmt kaffe och blev ännu svettigare).

Göran hämtade ut nåt beställt till bilen, vad det nu var, och fixade det innan kvällen, jag tror det var nåt hjullager, eller nåt. Vi kan ju behöva bilen lite under veckan som kommer, om Sandra tröttnar på att vara hemma hela tiden. Om vi nu hittar nåt lagom att fylla dagarna med när man inte klarar att vistas bland folk. Det är ju folk överallt.

Men det blir iaf lite lättare med en bil, om inte annat kan vi ta en biltur om Sandras humör eller vädret inte är med oss nån dag. Ja, vad hittar man på, liksom? Vad enkelt det vore om man kunde delta i livet. Å andra sidan slipper vi spendera en halv förmögenhet på en massa sommaraktiviteter.

Sandra var pigg och glad när hon kom hem och hon hade plockat blommor till mig. Sa hon iaf, men i boken stod det att hon hade plockat blommor till chauffören. Jaja, det var jag som fick dom… J

Eftermiddagen och kvällen flöt på bra, med fortsatt gott humör och längtan till fritids. Lite oro och låsningar över att Göran var i garaget, men det gick över så fort han var klar med bilen.

Vi är såå tacksamma över att vi har ett jättebra fritids/korttids som funkar så bra och där Sandra trivs. Det är värt hur mycket som helst. Idag blir det fritids igen, innan en veckas ledighet börjar. Sen har vi långledigt, och det kan ju behövas, kanske ;)

Jag önskar er en fin dag och skön helg!

Härliga sommar

Bredbandet funkar! Bara en sån sak J

Det blev inte mycket gjort igår så det finns inte så mycket att berätta. Varmt och skönt, lite fika ute med Sune, och jagande av småkryp med kameran tills Göran kom hem ganska tidigt, efter att ha avslutat jobbet han har hållit på med ett par veckor.

Vi njöt en stund av solen innan Sandra kom hem vid halv tre, och hon var glad och nöjd, men lite trött. Hon sa att hon bara hade ätit fil till lunch, och om det stämmer så kan det varit orsaken till att hon var trött. Och att hon hade lite för mycket kläder på sig och var ganska varm och dåsig.

Lite påfyllning av vatten, en banan och middag tidigt fick det bli. Sen försökte jag locka med en ledig dag som idag, och bad i poolen hemma, för jag tyckte det skulle vara lite mysigt. Men inte Sandra! Hon ville till fritids så då fick det bli så, helt enkelt. Härligt att hon trivs så bra, även om jag skulle gilla om hon valde oss här hemma ibland…

Men det är ju snart helg och då hoppas jag att hon är lite pigg fortfarande, för dom har lovat badväder och då är det ju skönt att passa på. Sen är hon faktiskt ledig en hel vecka, så risken finns ju att vi hinner tröttna lite på varandra ;)

Eftermiddagen och kvällen gick bra och damen piggade på sig lite och var bara lagom kvällstrött sen, efter mat och kvällsrutiner. Inga utbrott och ingen skörhet så hon mår alldeles säkert bra just nu. Härligt!

Idag får väl Göran och jag passa på att njuta lite för oss själva då, eftersom Sandra inte ville vara med. Ja, det blir väl städning eller nåt, gissar jag, för sen hinns det ju inte med nåt sånt på hela nästa vecka…

Neurobloggarna har tema ”Inkludering” just nu. Gå gärna in och kika. Jag har inte riktigt haft tid att engagera mig i nåt temainlägg på ett tag, men som tur är så är vi fler och alltid är det nån som orkar/har tid. Vi tar gärna emot bidrag och det är bara att skicka en länk till oss på vår fb-sida, så publicerar vi det. Bara det är ett temainlägg inom npf och inget annat.

Ha en fin dag!

Teknikens under

Göran blev klar för dagen med sitt jobb ganska tidigt igår, så vi fick en riktigt skön eftermiddag med kall öl i varsin solstol.

Men jag hann kolla uppkopplingen också, och när den började strula igen så ringde jag och skällde lite på supporten och hotade med att inte betala för nåt vi inte har, och vips så stod det en tekniker här och grävde efter kablar. Det lönar sig att bli lite arg ibland. Annars brukar det vara bäst att Göran ringer på sånt där, för han har lite bättre tålamod än mig, och blir inte arg lika fort..

Vi hoppas väl att det var rätt fel som åtgärdades nu, men det lär ju visa sig. Det har iaf funkat sen han var här och felet låter rimligt. Nu kan ju inte jag sånt så med reservation för att jag har missuppfattat allt då så var det tydligen nåt jordfel. Och det förklarar isf varför det har funkat på vintern, när marken är frusen…

Men toppen att det hittades och faktiskt inte var så svårt att göra nåt åt som vi trodde när det liksom har funkar ibland men oftast inte. Vi håller tummarna för att det ”bara” var det som felade.

Lite senare grillade vi och njöt av ledigheten innan vi gick in och tittade på Allsången och sen blev det sängen i skaplig tid för vi var trötta båda två.

Idag sov jag tills jag vaknade av mig själv, vilket inte blev så värst mycket längre än vanligt men skönt ändå. Göran hade åkt till jobbet när jag klev upp och han blir kanske klar idag om allt går bra. Det var iaf inte så mycket kvar för honom, men eftersom han inte behöver vara klar förrän i början av augusti så kan han ta det lite lugnt om han vill.

Jag har en egen dag att njuta av ingenting på så vi får väl se vad jag tar mig för. Musik, kaffe och lite fotografering, kanske.

Jag önskar er en fin dag!

Ledigheter, att-göra-lista och kärlek

Jag tänkte att jag skulle slänga ihop ett inlägg här också, utifall ni saknar mig lite mitt i ledigheten ;) Jag har inte riktigt haft tid och då blir det som det blir, helt enkelt.

Sandra kom iväg bra till korttids igår, och morgonen funkade utan några missöden efter en lugn natt. Göran jobbade hela dagen och jag slappade en hel massa och fick bara lite nytta gjord. Hur skönt som helst!

Uppkopplingen funkar korta stunder, men hoppar fortfarande ur lite nu och då och helatiden. Så trött man blir! Så idag tänkte jag ringa och konstatera att räkningen dom råkade skicka till oss förra veckan nog var lite fel så vi väntar på en ny räkning sen, när dom liksom har fixat det vi ska betala för.

Tyvärr har det funkat hittills idag… Det är lite lättare att bli arg när det inte funkar, och troligtvis funkar det bara tillfälligt, som det har gjort hela sommaren. Och förra sommaren med för den delen, men då orkade vi inte ringa och sen funkade det utan anmärkning hela vintern. Så att byta modem hjälpte ju inte, och det trodde vi inte heller…

Som tur är så funkar det i mobilen nu, vilket det inte gjorde förut, så nu kan man iaf lyssna på musik i dockan, och det tackar jag för! Det är min bästa batteriladdare, nämligen och jag kan inte lyssna på mina egna spellistor när Sandra är hemma, så det står högt på min ”njutar-lista”

Nåja, jag ringer väl och pratar med dom sen, så får vi se vad dom säger och varför ingen hör av sig, för det senaste vi hörde vara att en tekniker skulle kolla, och det kunde ta upp till fem arbetsdagar och det har gått nu, och ett par till.

Igår eftermiddag åkte jag och tittade på en fin häst som Sandra ska få rida på genom assistansbolaget framöver, tillsammans med hennes assistent Jane, är det tänkt om allt blir enligt planerna.

Alltså, jag är ju lite rädd för hästar, eller om man ska kalla det för en väldig respekt, men Tigge blev jag nog lite kär i. Gud så go han var! Det kommer nog att gå jättebra, tror jag, men vi ska försöka få till ett par ridtillfällen på lovet nu först, så vi kan kolla hur det funkar. Kul!

I morse väckte Göran mig i ottan, för jag behövde bilen och han skulle ju jobba, och då var jag tvungen att följa med och lämpa av honom och alla mattrullarna innan jag kunde ha bilen resten av dagen.

Jag valde ju bort min Stockholmsresa idag, men är faktiskt inte ett dugg ledsen över det. Visserligen hade jag säkert inte varit ett dugg ledsen om jag hade åkt heller, men nu kände jag för en skön avslappnare dag med lite nytta gjord. För det är ju sånt som också måste hinnas när Sandra är iväg.

Jag har just varit och veckohandlat, och även fast själva handlingen inte är jätterolig så njuter jag för fullt med min favvo-spellista i öronen, ensam i bilen. Det, mina vänner, det är sån där vardagslyx som jag uppskattar otroligt mycket.

Nu har jag inget mer att greja med än att dricka kaffe, blogga och lyssna på mer musik tills Göran ringer och vill bli hämtad. Ja, jag skulle ju telefonköa lite till Bredbandsbolaget också. Sen.

Ha det bäst!