Steg 3 - Trodde jag

Jag hade tänkt uppdatera med vad vi kom fram till på mötet för den Individuella Planen som var planerat till idag. Men i vanlig ordning så har vi ordnat så jag ska kunna ta mig hemifrån helt i onödan. Vår LSS-handläggare har inte ens ansträngt sig med att skicka inbjudningarna som krävs för att ha mötet. Så jobbar han. Eller jobbar och jobbar… Jobbar inte alls, snarare.

Jag mailade honom igår och frågade om han inte tyckte det var lite sent att skicka inbjudningar till mötet, men fick inget svar. Det kan hända att han ringde, för nån gjorde det, men jag har ju inte tid att prata i telefonen när jag jobbar så jag svarade inte. Det var ingen som sa något meddelande och mailat har han inte, så vad han har för bortförklaring på det här vet jag inte än.

Så var det med det, jag återkommer med steg 3, helt enkelt. I övrigt har vi jämt att göra med att hålla oss på banan här. Sandra saknar sitt schema och den struktur hon behöver, och jag har inte kunskaperna som krävs nu, för att göra rätt. Det är ingen idé att börja med schemat som vi hade förut, för det fungerade ju inte. Men hur vi ska göra istället är det ingen som vet. Egentligen behöver hon ju en strukturerad verksamhet också, och den finns det ju inte så mycket ork till, så vi är inne i en ond spiral just nu. Jobbigare att inte strukturera upp, men orkar inte strukturera upp.

Jag har bett assistansbolaget om hjälp och dom letar efter nåt som kan passa. Vi hoppas att det finns en lösning inom räckhåll, för det blir inte lättare för var dag som går…

I måndags skulle vi göra en biltur efter maten, det var evigheter sen och Sandra älskar det. Hon blev glad, och ville att jag skulle sätta upp det på schemat. Att säga "efter sångstunden" räcker inte när man inte har någon tidsuppfattning. Det var första gången hon tydligt visade att hon behöver sitt schema, även om vi har märkt det tidigare. Eftersom vi inte har något schema så sa jag att hon kunde rita bilturen istället, så det gjorde hon.

Biltur efter mat och sångstund

Det blev en lyckad biltur med en mycket nöjd tjej. Men när kvällen kom trodde jag det var nån sjuka på G. Hon mådde inte bra och dessutom nös hon väldigt. Igår morse tog hon sig för pannan och sa ”Mår inte bra idag” så jag bäddade åt henne i soffan. Men efter att hon morgnat sig en stund var sjukan borta. Fast det går ju upp och ner när grunden är ostabil, förstås. Det är bara schema och struktur som kan hjälpa henne att må bra igen.

Jag kommer förresten att vara i husvagnen måndag-torsdag på jämna veckor framöver (för det mesta). Ni som känner mig och är i närheten får gärna höra av er (och ni som inte bor i närheten får gärna höra av er ni med, för då har jag tid att prata i telefonen). Om nån hälsar på, ta gärna med tidningar och/eller kataloger (med blanka blad och lite bilder). Sandras förråd börjar sina ordentligt nu.

Det här räcker nog max 14 dagar 😱

Må så gott!

.