Ibland
kommunicerar vi bara så fantastiskt. Jag vet inte om ni riktigt kan förstå
vidden i det, men det är iallafall ingen självklarhet. Vi vet ju att Sandra har
lättare för att få fram vad hon känner och tänker genom sina teckningar, men
det här är större än så. I morse hade hon ritat en teckning.
Jag – Vad är
det för prickar?
Sandra – Flickan
är ledsen, det är tårar.
Jag – Varför
är hon ledsen?
Sandra –
Mamman tröstar.
Jag – Vad bra.
Varför är hon ledsen?
Sandra – Hon
har tappat bort nallen.
Jag – Ojdå.
Vad bra att mamman tröstar.
Innan maten
brukar vi ta saker som Sandra har i fickorna, eller andra leksaker som bara
stör henne annars. Det är en rutin och inget konstigt. Innan maten idag sa hon
att jag skulle ta nallen.
Jag – Har du
en nalle i fickan?
Sandra – Jag
har ritat en nalle till flickan.
Jag – Jaha,
vad bra.
Sandra – Nu blir
flickan glad igen.
Jag – Ja det
blir hon säkert, vad snäll du är. Vilken fin nalle.
.
1 kommentar:
Men lilla gumman, så omtänksam och fin ❤️
Skicka en kommentar