Virr-varr

Här är det full fart, kan man säga. Fyra helt nya assistenter ska skolas in på åtta veckor. Dom jobbar fyra dagar i veckan och det innebär att varje ny får åtta dagar på sig att lära sig det här jobbet… Nej, det är omöjligt, men det är det vi har så vi gör det bästa vi kan av det.

Än så länge är det ganska lugnt, eftersom vi håller på med den första inskolningen fortfarande. Men nästa vecka kommer ytterligare en ny. Två veckor senare en till och ytterligare två veckor senare den sista. Än så länge är Sandra ganska lugn, men jättetrött. Jag är skittrött, och kan ju bara föreställa mig hur den stackars assistenten har det i sitt arma huvud med alla nya intryck. Men hen är duktig och det går bra så här långt. (I vanliga fall, om vi bara haft en ny att skola in, så hade vi behövt tre veckor, men det är lite bråttom nu).

Sen har vi den stackars schema-ansvariga på assistansbolaget, som ska få ihop alla tider. Jag är inte avundsjuk! Men hon är jätteduktig och tar stor hänsyn till Sandras behov. Det är så skönt att man utgår från Sandra, och förstår att det är viktigast. Sen ska ju alla bli nöjda också, förstås, det är också viktigt, men går inte före Sandras behov! Det är bra.

Vi går väl och väntar på att Sandra ska bli trött-sjuk närsomhelst. Det är bara otroligt att hon inte har blivit det än. Men hon har blivit bättre på att sova när hon är slut, och det tror vi är orsaken till att trött-sjukorna inte kommer lika ofta när det blir för många intryck på för kort tid.

Dock har vi en period framför oss där hon kommer reagera. Det vet vi, för det är ju en del av hennes svårigheter. Att alla är nya kommer påverka henne negativt.

En dag i taget. Vi är iallafall väldigt glada över att vi har full bemanning, äntligen. Och att assistenterna kommer få handledning, och att jag kommer kunna släppa ansvaret.

.