Kikar in lite nu och då

Ja, jag har kommit av mig lite i skrivandet. Hoppas ni orkar vänta.. Men det är ju sommar och förhoppningsvis lite annat som lockar nu hursomhelst.

♥ Kram ♥

Blommor :)

Ja vardagen fortsätter ju och jag försöker vara som vanligt så gott det går. Så länge man har saker omkring sig så går det ju bra, fast igår var en ganska tung dag.

Jag måste tacka för allt stöd. Så många fina hälsningar både här och där gör mig glad och varm om hjärtat!

Igår ringde telefonen och det brukar bara vara reklam när det ringer på den fasta telefonen. Dom allra flesta ringer på mobilerna och vet att vi har svårt att svara när Sandra är hemma. Så jag tog förgivet att det var reklam och lät det ringa, eftersom Sandra satt i köket och hade blivit orolig om jag hade svarat.

Efter nån halvtimma ringde det igen, och jag såg på riktnumret att det nog inte var reklam, trots allt. Nu kunde jag svara och det var blommor på väg! Till mig! :) Vilken överraskning!

Superfin bukett som nu pryder köksbordet! Det är inte så ofta man har så fina blommor att njuta av, tack jättemycket!

Idag ska vi grilla om vädret tillåter det. Nån ridning blev det tyvärr inte för hästen hade tappat en sko. Å andra sidan var det kanske lika bra, för vi märker lite skörhet hos Sandra så det räcker nog med aktiviteter för den här veckan. Vi ska försöka planera in en ny ridtur framöver, innan lovet är slut.

Ja, i övrigt har jag inte så mycket att berätta, faktiskt. Eller, jag har nog lite svårt att samla tankarna just nu, antar jag. Så det får väl bli som det blir med inläggen ett tag framöver. Jag kommer säkert snart igång igen.

Hoppas ni har det fint!

♥ Kram ♥

Lite chockad

Igår blev ju lite omvälvande, kan man säga. Det började med samtalet från sjukhuset och en chock, faktiskt. För tre månader sen var mamma frisk, nu finns hon inte mer…

Vi åkte till sjukhuset där jag träffade pappa och vi pratade med läkaren. Efter det hämtade jag mina nya glasögon och sen hem och äta och sköta vardagen med allt vad det innebär. Sandra vet inget än och vi avvaktar med att berätta för henne till ett bra tillfälle, då hon själv frågar efter mormor, eller nåt. Till dess måste livet fungera som vanligt här, och som tur är så hinner man inget annat heller, när Sandra är hemma. Man är ju van att skjuta sig själv åt sidan.

Efter maten ville Sandra göra halsband och det gjorde vi tills det var dags för kvällsrutiner. Hon gör ju allt väldigt intensivt medan hon gör, och nu är det en ”göra-halsband-period” och då är det ”göra-halsband” hon gör, liksom.

Sandras dag blev bra och hon har säkert inte märkt nåt av allt som hänt. Hon är lycklig med sitt och pratar fortfarande mycket om Maria och hästarna, och att hon vill sova där igen :) Missade ni inlägget igår så scrolla ner och titta på bilderna från Sandras äventyr.

Idag ska hon till frissan iaf, och imorrn till Maria och rida om allt blir som vi tänkt. En dag i taget, en stund åt gången.

♥ Kram ♥

Härlig gårdag och sorgligt avslut

Vilken solstråle jag hämtade hos Maria igår :)

Och det bästa av allt är nog att Maria var lika glad och nöjd hon. Man märker att dom tycker väldigt mycket om varandra och har roligt tillsammans. Sen att det finns massa djur där dessutom gör ju inte dagarna tråkigare, precis. Sandra stortrivs där och längtar redan till nästa gång.

”Maria är min fröken… Jag tycker om det” kvittrade Sandra när hon kom hem :) Ja, Maria är ju både fröken och assistent och vi är superglada. (Maria har tillåtit att jag skriver namn och visar foton, utifall nån undrar)

Vi får väl se om det kommer lite trötthet nu efteråt, men det är ändå helt otroligt så mycket mer Sandra orkar nu mot för några år sen. Jag tror ju att det dels beror på hennes egen mognad, förstås, men också väldigt mycket på den anpassning hon har runt sig nu. För när allt funkar och hon är harmonisk, så orkar hon så klart mer än när hon är stressad pga för mycket intryck och folk runt henne som inte ser hennes behov.

Sen vi bytte till en skola där dom ser behoven, har Sandra bara mått bättre och bättre. Vi hemma har också lärt oss mycket sen dess, och korttidspersonalen har alltid varit duktiga och lärt sig läsa av Sandra ordentligt. Det är såå viktigt och jag är övertygad om att det har stor betydelse i hur mycket Sandra orkar och hur hon mår. Och att trött-sjukan (stress-sjukan) i stort sett har vuxit bort. Ja, vi tror att den har det, för det var så länge sen nu att vi inte ens minns när hon var stress-sjuk sist.

Ja, det var väl en parentes, men Sandra hade aldrig fixat det här för några år sen. Och det känns helt fantastiskt nu! Dels att vi har nån mer än korttids som vi kan fråga ifall vi behöver ”barnvakt” på kort varsel. På korttids krävs det ju mer planering och där är det oftast fullbokat om man inte säger till månader i förväg.

Men allra härligast är det att Sandra har nåt så roligt som är hennes. Där hon kan utvecklas och växa utan oss föräldrar. Hon är ju faktiskt vuxen snart… Och dessutom hos en person som hon tycker så mycket om och som känner, och tycker om Sandra, och klarar att läsa av och anpassa. Alltså, fattar ni hur fantastiskt det är? :)

Så här långt skrev jag klart igår....

Jag fick precis nu veta att mamma somnade in på sjukhuset efter en mycket kort tids sjukdom. Jag har inte velat skriva om det här, men det berör mig så det skulle kännas konstigt att inte nämna det alls. Jag visste ju att det var allvarligt, men hoppet fanns, och ingen trodde att det skulle gå så fort.

Må fint och var rädda om varandra.

♥ Kram ♥

Slappa slappa

Det var en mycket glad och förväntansfull tjej jag lämnade över till Maria igår, bara lite småstressad innan hon kom på plats och det gick säkert över så fort jag hade åkt.

Lite veckohandling på hemvägen och sen bara slappa. Ja, jag slappade och ”Spotifyade” iaf. Göran dammsög. Men sen slappade han med och nåt annat gjorde vi inte på hela kvällen.

Må kanoners!

♥ Kram ♥

Smyckestillverkning

Fördelen med att sova dåligt en natt är väl antagligen att man brukar sova bra natten efter. Det gjorde jag :) Förutom nån timme vid fyratiden då Sune levde rövare. Men jag var ganska trött igår. Konstigt nog funkar man ändå, så länge det går för runt, och det gör det ju för det mesta ;)

Sandra mådde bra och var go och glad. Massa halsband blev gjorda och julmusik(!) lyssnad på. Ja, hon älskar ju julmusik, spelar lixom roll vilken årstid det är då… Men det får man ju stå ut med!

När Sandra hade halsen full av halsband, knöt jag upp dom och hon trädde om. Tur att hon accepterar det och tycker det är helt okay. Hon är inte så intresserad av halsbanden i sig, nämligen, utan roas mest medan hon gör dom. Och skulle vi spara så skulle det inte få plats nåt annat i hennes rum tillslut…

Igår kväll, när det var dags att göra iordning schemat för idag, berättade vi för Sandra att hon ska få sova hos Maria inatt. Oj, så glad hon blev, som väntat. Nu hoppas vi bara att hon inte hinner stressa upp sig idag, innan det är dags att åka här vid lunchtid. Det gäller att fylla dagen lagom hela vägen…

Göran och jag ska inte göra nåt särskilt. Man hinner inte så mycket på ett dygn, men lite ”njuta av inga rutiner” blir det ju så klart. Imorrn klockan två ska jag åka och hämta henne igen.

Sen blir det lite lugnt ett par dagar, förutom ett frissabesök för Sandras del på torsdag. Om allt sen klaffar som planerat, så åker vi tillbaks till Maria på fredag. Men inte för att övernatta, utan för att rida. Men det får Sandra veta på fredag, utifall det skulle bli inställt av nån orsak.

Ja, sen är det ju bara helgen kvar innan Sandra ska iväg till korttids/fritids igen, och stanna till fredag. Eller, det var iaf meningen, men vi kortar nog ner det med en dag, tror vi. Vi ska ju ändå inte iväg nånstans, och känner vi Sandra rätt så behöver hon en ledig dag efter fyra dagar iväg.

Hon brukar fixa det jättebra, och dom är så duktiga på att anpassa det rätt, men det är lite onödigt att trötta ut henne om vi inte måste.

Jahaja, det var det om det. Ha det toppen och njut av sommaren, oavsett väder :)

♥ Kram ♥

Kramgo, busig och trött

Ändringen av kvällsrutinerna på midsommarafton oroade lite, men inte mer än att det mysiga övervägde. Precis lagom, med andra ord. Fast skörheten kom ikapp och ”igår” var en ganska trött dag med gnäll om det mesta.

Men vi hade go-stunder också, mellan allt det trötta och sköra. Plötsligt utbrast Sandra ”Världens härligaste morsa” och jag sa ”Ååh, världens härligaste Sandra” Superhärligt så långt, men då kom nåt som nog aldrig förr har hänt: ”Koooommm mammaaa” med en sån där ”jag-ska-krama-dig-röst” och gissa en som kom på stört och tog sig världens goaste kram?!!!! :)

Regnet hängde i luften så vi vågade inte chansa på att grilla, men det blev en stund ”ute och klippa buskar” efter maten sen. Inte så länge dock, för Sandra var för skör så hon orkade bara en liten stund. Sen var det lagom att klippa i kataloger istället, och se på film.

Till kvällen var det ju chipsmys i tv-soffan i vanlig lördagsordning, och det är viktiga rutiner som vi gör bäst i att se till att spara lite ork åt. Lite bus blev det allt bland chips-skålarna oxå. Jag sitter ju inte med, men hörde bus och skratt. Så gjorde väl Sandra nåt, antar jag, för hon sa till sig själv ”Vad håller du på med din jäkla unge” och sen bara bröt hon ihop och skrattade :)

Ja, dagen gick ju bra, trots allt. Inga stora utbrott eller katastrofer ;) Fast det var nära när det var dags för kvällsbestyr. Då var det en som svor och stampade i golvet inne på toaletten. Men Bamse kom med tandborsten och räddade nattningen.

Det arga byttes mot bus och skratt och det funkar nästan varje gång. Om man bara är på humör för bus själv…

Idag blir väl som igår, vädret får styra. Nåt blir det med all säkerhet.

Må så gott, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥

Strålande

Vilken fin dag vi hade igår. Alldeles perfekt och mysig på ”Sandra-vis” och hon var på ett strålande humör, utan minsta stress eller gnäll.



På väg till majstången när Sandra var liten
då vi firade lite mer än vi gör nu :)

Hon började dagen med att överraska mig rejält. Hon hade ingen aning om att det var midsommar (iaf inte mer än att hon isf hade räknat ut det själv för att hon kom ihåg hur det brukar vara) och hon visste inte att vi skulle ha färskpotatis, för det var första gången sen förra sommaren som vi hade det. Det enda hon visste (och som måste fått henne att räkna ut resten själv) var att vi skulle äta sill, potatis och gräddfil.

Det första hon sa igår morse var att hon ville hjälpa mig att skrapa potatis! Vart fick hon det ifrån?? Hon har bra mycket mer koll än vi vet ibland :)

Strålande glad och babblade mest hela tiden

Solen sken och vi kunde äta ute.

Hugg in på käket ;)

Sune fick gräddfil

Efter maten hittade Göran på lite lagom med sysselsättning som Sandra roade sig med ett bra tag.

Kan ju tyckas lite meningslöst
att skruva i och ur skruvar i en bräda
men Sandra älskar det :)

Men hon älskar att göra nytta också.
Här klipper hon bort vissnade blommor
från syrénbusken, lycklig över att
få låna en "riktig vuxen-tång"

Jordgubbarna hann inte bli klara...

…så det blev en supergod Tobleronetårta istället. Färdig från frysdisken i affären och lika enkel att ”inte baka” som god att äta.

Kvällsduschen klarade vi av lite tidigare än vanligt så vi skulle hinna grilla innan Bolibompa sen.

"Sandra-spett"

Ja, som sagt, en helt igenom lyckad och mysig dag, med lagom av traditioner och schemaändringar.

Idag får vädret avgöra om vi kommer vara ute, och grilla köttet, eller inne och steka det. Sandra vill göra halsband, så blir vi inne så blir det halsband och blir vi ute så finns det fler vissnade blommor att klippa :)

Ha det jättefint!

♥ Kram ♥

Premiärdopp

Det blev en ordentlig sovmorgon igår. Jag glömde kolla klockan, men den var nog minst halv nio iaf, innan damen vaknade.

Lite beredd på förkylning var jag ju, men det verkar inte ha blivit nåt med det. Än så länge iaf. Och Göran mår bättre nu, fast han har en halvjobbig hosta. Men det hör ju till och går ju över.

Mina tankar var hos vänner som hade mycket större bekymmer igår då dom fick åka akut till sjukhuset med oviss framtid. Alla tankar och styrkekramar till er! Man påminns om livets snabba vändningar och att inget är för givet…

Gårdagen började ju väldigt solig och fin, så vi knatade ut och bestämde oss för att grilla lite senare. ”Lite senare” blev det mulet och kom några regnstänk, men var ju fortfarande behagligt varmt, så grillning blev det ändå.

Sandra ville inviga poolen, och det hade blivit 20 grader i den, så det fick hon. Men det var nog inte jätteskönt, för hon protesterade inte när det var dags att gå upp och värma sig :)

Hon tappade andan, kan jag säga :) Sen sa hon ”Det var inte såå farligt”

Javisst ja… Det är ju midsommar också ja… För oss är det ju ingen större skillnad mot vilken annan dag som helst, mer än att vi tar en varsin snaps till sillen och lite fika på eftermiddagen. Sen blir det nog lite korvgrillning innan kvällsbestyren börjar för Sandra. Allt ”Sandra-anpassat” förutom snapsen. Och neej, vi är inte alkoholister och dricker inte oss fulla på jul- och midsommaraftnar så vi inte har koll på barnet… Vi tar en snaps till sillen, för det är gott :)

Sandra vet inte att det är midsommar och det spelar ju ingen roll heller, eftersom vi försöker få alla dagar mysiga så gott vi kan, och inte kan gå till nån majstång ändå. Att göra traditionerna för avvikande och speciella triggar bara upp och oroar.

Ni få ha det fint! Ta vara på dagarna ♥ 

♥ Kram ♥

Lugnt o skönt

Göran mår som han mår fortfarande, och jag har klarat mig hittills. Det blev en lugn onsdag och Sandra kom hem vid halvtretiden. Hon var nog lite småtrött, men glad och nöjd, och framförallt inte förkyld :)

Ja, hon sa visserligen att hon hade ont i halsen efter en nysattack, men det behöver inte betyda att hon ska bli förkyld. Det är inte alltid så som hon säger, när det gäller hur hon mår, nämligen.

Men vi hoppas på det bästa, för på måndag ska hon få sova hos Maria igen (lärare och assistent till Sandra) Det har ju bara blivit en enda gång hittills, eftersom vi mest sjukade oss hela våren, så vi hoppas att det blir av nu. Dels för att Sandra tycker att det är roligt och dels för att det är bra om det blir lite då och då utifall vi behöver hjälp nån gång framöver.

Får vi in det lite med jämna mellanrum så blir det inte så stort och spännande, vilket i sin tur lätt leder till stress hos Sandra. Men hon vet inget än, det blir lagom att vi berättar det på måndag, strax innan vi ska åka dit. Ja, för att undvika den där stressen som hon lätt får av alla förväntningar, och en eventuell besvikelse utifall det inte blir nåt.

Inatt var vi vakna hela familjen. Görans hosta höll honom och mig vakna, Sune trodde på allvar att jag skulle gå upp och hålla honom sällskap klockan tre, och Sandra hörde vi pyssla i sitt rum i vanlig ordning, men hon var lugn så jag behövde inte gå in till henne. Sen somnade vi om allihop och nu är det bara jag vaken!

Sandra får sova tills hon vaknar, men det är på övertid så det blir nog närsomhelst, gissar jag. Hon var ju, som sagt lite trött igår, och ska hon dessutom bli sjuk så behöver hon ju sova.

Är vi någorlunda pigga idag så tänkte vi passa på att grilla nu när det blev lite somrigt väder. Lite ogräsrensning kanske, det gillar ju Sandra (hur bra som helst) eller så blir det halsband, om vi ska vara inne, för det sa Sandra att hon ville pyssla med.

Nåt blir det iaf, och det brukar bli bra :)

Må så gott!

♥ Kram ♥

Lugna måsten

Göran var ju genomförkyld igår så jag erbjöd mig att åka och handla själv. Men jag tror att han vill vara med och hålla ner priserna lite ;) Jag är inte så bra på att ta mig den tiden, nämligen. Att jämföra priser… Jag tar första bästa som ser bra ut medan Göran kan priserna i huvet och t.o.m. köper vissa saker i andra affärer. Så, ja! Vi tjänar ganska mycket på att han är med. Men när vi kom hem, och hade ätit, så slocknade han.

Vi åkte förbi Specsavers innan handlingen, och jag slank in för att jag ville jämföra priserna lite mot Synoptik där jag köpt mina glasögon tidigare. Nu behöver jag ju tre par, så jag var beredd på att mina besparingar skulle ryka. Men med deras erbjudanden dom hade så blev det inte så saftigt. Dessutom hade dom en tid för ögonkoll direkt, så nu är det gjort och klart inom 14 dagar :)

Skolan ringde och meddelade lite angående hösten, och det känns jättebra. Ett år till ska Sandra gå kvar i den skolformen, men sista året ska hon få börja i en annan verksamhet som är mer gymnasie-tänkt. Det blir spännande att se vad det blir av det. Jag är inte ett dugg orolig, utan tror det kommer bli bra. Eleverna växer ju ur det ”gamla” på nåt sätt. Jag vet inte så mycket mer men vi lär ju få info innan det blir dags.

Ja, det var väl det om det. Eftersom Göran sjukar sig så har vi inte haft för oss något av intresse. Idag kommer Sandra hem och är ledig över midsommar och hela nästa vecka. Vi hoppas att hon slipper bacillerna för lite planer har vi åt henne inför kommande vecka. Men det lär ju visa sig, och får ju blir som det blir.

Ha det så fint!

♥ Kram ♥

Ledighets-slapp

Det har inte hänt nåt här. Göran är förkyld och orkar inte göra nåt. Jag är inte förkyld men orkar ändå inte göra nåt. Vi bara slappar, har det skönt, njuter av ingenting och är lediga.

Vi får väl se om det blir nåt av idag, men Göran har snörvlat och sovit dåligt inatt så det känns som ännu en slappardag.

Återkommer imorrn, eller när det finns nåt att berätta, helt enkelt.

Hare finfint

♥ Kram ♥

Pysseldagen

Helt otroligt så lugn Sandra har varit hittills, trots lov och trots ledig och hemma sen skolavslutningen i torsdags, och trots regn och inneväder. Det har funkat jättebra hela tiden!

Igår hade vi en riktig pysseldag. På förmiddagen ville Sandra lyssna på sin spellista i min telefon, hon tycker att det är lite coolt att hennes musik finns i den, nämligen :)

Så ville hon göra halsband, och när hon gör nåt, så gör hon det ordentligt. Så det tog hela förmiddagen, och blev många halsband gjorda. Det är faktiskt så att vi återanvänder, för hon gör och gör och gör, tills det liksom svämmar över. Så jag knyter upp och häller tillbaks pärlorna igen, till nästa gång.

Göran börjar bli förkyld så han orkade inte ta eftermiddagen igår. Sandra ville pyssla så det gjorde vi, förstås. Många fina teckningar med pärlor och glasstenar. Åh så vackert det blir, sa Sandra, och det kan jag ju hålla med om.

Den här döpte hon till ”Igelkottaskinnet” eftersom hon hade gjort en igelkott på den (det som syns överst på teckningen) Fyndigt! :)

Sune ville förstås vara med, i vanlig ordning… Men han blev utstängd från köket ett tag, för det var helt omöjligt att passa honom samtidigt som Sandra behövde hjälp. Han är liksom lite mycket katt överallt ibland…

Idag är det fritids och korttids som gäller och Sandra kommer inte hem igen förrän på onsdag strax efter två. Vi pratade lite förut om att åka iväg med husbilen, men eftersom Göran håller på att bli sjuk, så bestämde vi oss för att vara hemma istället. Lite småärenden beroende på hans ork, men annars har vi inget för oss och det är rätt skönt det med.

Jag får väl önska er en fin vecka! Stort tack till er som kikar in här, och ännu större tack till er som skriver några rader, det betyder mycket att få lite respons.

♥ Kram ♥

Lite skola-längtan

Jag önskar ni kunde se filmen som Sandra fick med sig hem från skolan, skolans musikalfilm. Ni skulle se vad duktiga dom är, eleverna. Alla med autism och begåvningsförsening. Att dom sitter alla tillsammans och deltar var och en på sitt sätt. En del sjunger, några t.o.m. solo med mikrofon, en del lyssnar, en del klappar händerna.

Man ser att Sandra är lite stressad och på gränsen till att fixa det, men hon gör det! Minsann att hon fixar det :) Hon sitter med, och ser rätt nöjd ut, och det är så roligt att se. På slutet dansar dom tillsammans. Jag blir så stolt när jag tittar på filmen, och jag önskar jag kunde dela den med er.

Före.......

Annars funkar lovet bra, hittills. Lite frågor om när skolan börjar, vilken dag det är och vem som möter då. Men inte på långa vägar så mycket tjat som det har varit förr om loven. Hon frågar, förvissar sig om att jag ska säga till när det bli dags, och är sen nöjd. Otroligt vad hon har utvecklats bara sen förra sommaren. För att inte tala om sen hon bytte skola och började må bra :)

Igår var det inte precis nåt grillväder, så det blev en mysig innedag med lite bakning på schemat. Och provsmakning sen, förstås! Både av smeten och kakan :)

Efter maten gjorde Sandra och Göran en biltur i regnet, och jag hann både få undan disken, duscha, packa korttidsväskan och dricka kaffe innan dom var hemma igen. Sandra hade fått syn på pion-busken innan hon kom in, och ville ge mamma en stor fin blomma :)

Efter......

Goa unge! Sen började jag undra vart alla myror kom ifrån… Jag tror dock att jag lyckades få bort dom så vi kan ha kvar blomman. Om Sune låter bli den…

Bellan skrev i en kommentar förut att hon förundrades lite över att Sandra fixar schemaändringar så bra. Ja, om hon bara blir förberedd så går det jättebra att ändra planerna in i det sista, och det underlättar enormt i vardagen. Som när vädret inte tillåter det man har satt upp på schemat, t.ex. Eller personaländringar och sånt, för det kan ju hända att nån blir sjuk och då är det jätteskönt att, bara Sandra får veta att det är ändrat, så funkar det jättebra.

Däremot att bara ändra, utan att förbereda det, då skulle det bli oro i lägret ganska snart, även om hon fixar det väldigt bra enstaka gånger. Sandra är sån att hon tröttnar om det är för mycket lika och enformigt, och hon blir alltid glad när vi ska göra nåt nytt, eller ”oplanerat” och det är ju en stor fördel på många sätt i en annars ganska låst och inrutad vardag.

Dom första sommarlovsdagarna har bara försvunnit, men dom har funkat väldigt bra och Sandra har varit lugn och glad mest hela tiden. Nu är det redan söndag och imorrn är det fritids/korttids och lite ledigt för föräldrar till på onsdag.

Vi har inga stora planer, men jag hoppas vi får lust att åka och jämföra lite priser på glasögon. Jag behöver nämligen både vanliga, läsglas och solglas. Det kostar ju inte gratis precis, så det kan ju vara värt att kolla runt och jämföra lite.

Jag får önska er en fin dag!

♥ Kram ♥

Den förbjudna sorgen

Det finns en bok som heter så, och som jag läste efter det att jag genomgått mitt sorgearbete jag hade efter Sandras diagnos. Eller, före diagnosen, var det nog mest. Med diagnosen föll ju bitarna på plats och med det så vände allt.

Men sorgen är fortfarande förbjuden… Jag vet inte vad det är som är så laddat med sorg? Men en del verkar lite rädda för sorgen på nåt sätt. ”Ta dig i kragen” och ”Ryck upp dig” Men om man inte går igenom sorgen, och tillåts vara ledsen ett tag, så tar det mycket längre tid att hitta den där kragen.

”Den förbjudna sorgen” var en bra bok och det var så skönt att läsa den då, när jag var mitt i det, eller höll på att ta mig ur det. Att sorgen faktiskt var (är) normal och fullt tillåten! Att den inte betyder att man är missnöjd med det fina man har. Och att man inte jämför med andra bara för att man är ledsen själv, för det finns ju alltid dom som har det värre. Men man måste på nåt sätt bearbeta att det inte blev som man trodde att det skulle bli, eller är som man trodde att det var.

Och att man faktiskt älskar sitt barn precis som det är, för sorgen har inte ett dugg med kärleken till sitt barn att göra. Jo, på sätt och vis har det ju just med kärleken till sitt barn att göra, men inte att man inte är nöjd och älskar sitt barn precis som det är, utan att den man älskar allra mest på jorden ska få ett kämpigt liv, och att man alltid, alltid kommer att kämpa för att det ska bli så bra det går.

Det där har jag ju passerat för länge sen. Men ibland kommer lite sorgsenhet ikapp fortfarande. Vissa dagar, som nu, när det kryllar av glada studenter och sommarlovsglädje överallt. Eller när jag tänker på framtiden och oroas över ovissheten.

Eller när jag tänker på hur det kommer att bli den dagen Sandra flyttar, och ”jag inte är hon” längre, eller hur jag nu ska förklara det. Alltså, vad är jag utan Sandra? Och vad är Göran och jag när vi har tid för oss igen? Finns det nåt kvar då? Har vi nåt mer gemensamt än Sandra? Vi har inte riktigt haft tid för så mycket annat, så jag vet i ärlighetens namn inte…

Och vad är jag då? Om Göran och jag inte hittar varandra när Sandra har flyttat, och vänner och släkt har tappat orken för länge sen, vad finns då kvar?

Vi är ganska duktiga på att ”gilla läget” och glädjas över det vi har och det som är. Och göra det bästa av situationerna i livet. Men ibland kommer en liten sorg, saknad och oro ikapp. Inte så att nåt annat skulle vara bättre på nåt sätt. Det mesta i livet har ju både bra och mindre bra sidor och jag vill absolut inte byta bort nånting i vårt liv som är perfekt för oss.

Nu har Sandra ett par år kvar i skolan, men sen slutar hon. Ska vi fira då? Ja, alltså, hon klarar ju inte att ha ”studentfest” men om hon gjorde det, skulle det komma nån? Är hon tillräckligt viktig för sin släkt? Tycker dom att hennes ”student” är värd att fira? Dom som inte ens tycker hon är värdefull på julaftnar och födelsedagar.

Kompisar? Hon har ju inga… Ja, det är ju mest min sorg, Sandra lider inte av det. Hon kan inte sakna det hon inte vet, liksom. Det är ju huvudsaken. Men det kommer lite ledsamhet över mig vissa dagar.

För även om hon inte klarar att ha fester, så skulle hon bli glad över att uppmärksammas. På sitt sätt. Men det har hon inte blivit sen hon inte klarade att bjuda hem släkten på sin födelsedag längre. Då var hon inte värd att uppmärksammas mer. Sorgligt! (Stor tacksamhet till att några fina vänner finns kvar och tycker att Sandra är viktig! Det betyder jättemycket ska ni veta, men sorgen över dom som försvann kommer ändå och knackar på ibland)

Det är många känslor som kommer nu när Sandra snart är vuxen. Ja, rent fysiskt alltså. Hon fyller snart 18 och det är nog nån slags sorgeprocess som jag måste igenom igen. Vuxenlivet. Separation. Boende. Sysselsättning. Hur ska det gå? Hur ska det bli? Sandra är inte 18 i huvudet, hon är min lilla flicka fortfarande. Så jag bereder mig på en jobbig period ett tag framöver.

Åren går alldeles för fort. Jag får nästan panik när jag tänker på att vi snart är där. Dagen då Sandra blir ”vuxen på pappret” och dagen (dock inte samma, men ändå) då hon slutar skolan för gott. Dagen då hon ska flytta hemifrån……. Hu!

Jag lär behöva skriva om det fler gånger, det är ett sätt att bearbeta, så jag fixar det. För jag vet ju att det blir bra sen, när vi är igenom.

♥ Kram ♥

Lov och sommarslapp

Sandra tog sig en ordentlig sovmorgon igår och vaknade inte förrän klockan började närma sig halv nio. Och jag började så smått undra om den nya ”babyvakten” hade gått sönder, men hon behövde nog bara sova ut.

Det händer ju ibland, men väldigt sällan, så man blir nästan lite orolig dom gånger det är knäpptyst en hel natt och flera timmar längre än vanligt på morgonen. Men man kan ju inte dundra in och kolla om hon lever när hon behöver sova…

Fast nu hade hon ju varit vaken på natten, som hon brukar, fick jag veta av Göran sen, när han vaknade. Men jag hade snarkat så gott så jag hörde just inget…

Solen som strålade på morgonen gick i moln men det var faktiskt ganska sommarskönt ändå, så det blev grillning som planerat frampå dagen. Först fick jag lite hjälp med salladen.

Sen plockade hon lite blommor och pyntade bordet med :)

Efter maten ville Sandra stanna ute så jag gick in och kafferastade lite medan Göran och Sandra roade sig med lite uteaktiviteter.

Sune utforskade poolen, ovetande om faran under poolskyddet. Jag väntade tålmodigt, fast det blev inget roligt badfoto… Jajaa, liiite elakt, kanske… Men det hade varit himlans roligt ;)

När Sandra hade tröttnat på att rensa ogräs kom hon in och kollade på skolans musikal-film typ hundra gånger ;) Undrar om man kan be skolan om några kopior... Även DVD-skivor blir väl utnötta efter ett tag, antar jag. Eller så tycker vi bara att det är skönt när den nöts ut?.. Haha!

Ha en skön helg!

♥ Kram ♥