Pedagogisk planeringstid

Göran tyckte att jag kunde behöva vila lite, eftersom jag inte mådde helt okay imorse, så han åkte och veckohandlade själv. Och jag la mig på sofflocket, förstås. Nä, det gjorde jag inte alls det ;) Jag fixade nya bilder och tänkte ut en massa pedagogiskt, det var vad jag gjorde. Så nu har jag ännu mer ont i skallen... Men jag är rätt nöjd, faktiskt J Nu återstår bara att se om det fungerar, dvs om Sandra förstår det och kan använda det.

Nya schemabilder, två av varje till för- och eftermiddag.

Det var ju det där med den fria aktiviteten (som jag skrev häromdagen) som jag inte var riktigt nöjd med hur vi hade löst. Eller inte löst, snarare. Visserligen var det inte ett stort problem, men kändes ändå inte helt bra för Sandras skull.

Hon behöver veta vad hon ska göra, och ”Fri aktivitet” är inte alls så tydligt och konkret som hon behöver ha det. Även fast hon vet vad vi brukar göra och vilka alternativ hon har att välja på, och det har gått hyffsat bra med vår hjälp, så är det inte tillräckligt tydligt. Det oroar henne ibland och dagar då hon är skör kan sånt räcka för ett utbrott.

När jag skrev inlägget om det ”problemet” så hade jag inte tänkt ändra något. Dom lösningar jag hade i huvudet var för krångliga för att vi skulle vilja använda det i vår vardag. Man ska ju orka också, och det går inte att göra nånting halvdant, utan ska man göra så måste det vara tydligt och bra. Och varje gång. Man kan inte följa schemat ibland, när man har lust och ork, liksom.

Men medan jag skrev inlägget så började en ny lösning ta form, och den har jag utvecklat nu och ska testa till helgen, för det är bara på helgerna, eller lediga dagar, som vi behöver strukturera upp det lite. När det är skola eller fritids så hinns ingen aktivitet med.

Sandra får sätta upp ”Fri aktivitet” som vanligt när vi gör ordning hennes schema kvällen före. Innan vi sen går igenom schemat på morgonen så har jag förberett en pärm där hon kan välja på ett par aktiviteter som hon får sätta upp bredvid ”Fri aktivitet” på sitt schema.

På så vis behöver vi inte bestämma alla aktiviteter dagen innan, utan hon nöjer sig förhoppningsvis med att veta att hon får välja ur pärmen på morgonen. Mest för att det oftast är svårt att bestämma allt dagen innan. Det beror på ork, mående och väder vad vi orkar och vill göra när dagen väl kommer. Men också för Sandras skull, för hennes lust och ork kan ju hinna ändra sig över natten.

Dom små bilderna sitter med kardborre, resten är laminerat.

Aktiviteter att välja på till förmiddagen.

Och till eftermiddagen.
Antal bilder anpassas efter hur många val Sandra klarar.

Eftersom Sandra inte kan läsa, eller förstår skillnaden på för- och eftermiddag, så delade jag upp det med hjälp av färger (som inte finns på någon veckodag) och lunchen får vara markeringen som skiljer på för- och eftermiddagsaktiviteten.

Men nu ska vi ta helg här och hälla upp varsitt glas vin och njuta ledigt!

Må gott!

♥ Kram ♥

Härliga vardagshelg

Sandra orkade förvånansvärt bra hela dagen igår. Visst märktes det att hon hade varit vaken en del under natten, men i övrigt mådde hon bra och inga sjukor syntes till nånstans.

Ja, det skulle väl vara hos mig då. Jag är inte på topp utan knaprar både Alvedon och Eeze i hopp om bättring, men är iaf nöjd med att det inte blir värre. Skönt att vi är två som kan hjälpas åt med ”måstena” såna dagar. Och skönt att Sandra kommer iväg idag, så vi får vila, och hinner fixa lite. Vi har inte så mycket planerat så vi hinner säkert vila en hel del på ledigheten.

Mötet med assistansbolaget blir imorgon så idag kanske det blir veckohandling, beroende på hur vi mår här när Sandra har kommit iväg. Göran är ju inte heller på topp med sina tänder än.

Jaha, det finns inte så mycket mer att komma med. Det händer inte så mycket här när vi sänker kraven och bara tar oss igenom dagen. Men gå gärna in på Neurobloggarna och läs lite intressanta inlägg där.

Må bäst!

♥ Kram ♥

Snabba vändningar

Sandra var inte riktigt okay igår. Inte så att jag var orolig för henne, troligtvis bara nån sjuka på gång. Hon har ju varit väldigt frisk det senaste året, så det är väl inte så mycket att säga om det.

Däremot gör det lite ont i mammahjärtat när man ser att hon inte mår bra fast hon inte kan förklara vad som felar. Hon tog sig för pannan och sa ”Känn hur jag mår” så började hon gråta. Hon känner alltid på sin panna när hon inte mår bra eller när hon börjar må bättre efter en sjuka, för det har jag alltid gjort när hon har varit dålig. ♥

Men hon var inte varm så det var troligtvis ingen feber, men vad det var kom vi inte på. Inte förrän senare… För hon tog sig för öronen, och halsen och magen. Jag vet ju att hon inte kan svara rätt men jag frågade iallafall vart hon hade ont och svaret blev ”Överallt”

Senare kräktes hon, så hon mådde nog illa, antagligen. Inatt har det varit full fart!! Alla ”femhundra” gosedjur var påklädda och uppradade i sängen imorse, så hon har nog haft fullt sjå. Eftersom hon har varit vaken mest hela natten så hoppades jag på sovmorgon, men tji fick jag! Och än så länge verkar hon pigg så vi får väl se under dagen vilket håll det går åt.

Det där är inte ovanligt med Sandra. Hon blir sjuk väldigt plötsligt och frisk lika plötsligt och ibland är hon bara ”jättesjuk” ett par timmar. Å andra sidan så håller hon ofta igång mer än hon orkar, så det där ”håller på att bli sjuk” och ”håller på att bli frisk” kan bli lite otydligt ibland…

Nåja, nog om det för nu. Jag tror att jag har kommit på en idé för den ”fria aktiviteten” som jag skrev igår. Det kan vara värt att prova iaf, så får vi se om det är en bra idé eller inte. Om det blir bra så kommer vi fortfarande att ha lite av friheten kvar, och inte behöva bestämma precis allt dagen innan, samtidigt som det förhoppningsvis gör att Sandra blir trygg.

Vid frukosten gör vi så att hon får välja mellan några alternativ och det funkar jättebra. Det löste faktiskt hela frukostproblemet vi hade förut, då hon inte ville äta, eller om hon åt så tog det oftast ett par timmar.

Nu tänkte jag prova ungefär samma idé med den fria aktiviteten. Att hon får en pärm på morgonen, när vi går igenom schemat för dagen (som hon har satt upp kvällen innan) och i pärmen har vi satt in några alternativa aktiviteter som hon kan välja på, och som hon sätter upp bredvid bilden för ”Fri aktivitet”

Nu kommer det att dröja lite innan vi kan prova, för först och främst måste jag ha tiden att göra alla nya schemabilder, och fixa en pärm. Sen måste vi planera det noga innan vi börjar, så vi vet hur vi ska göra. Och med tanke på allt annat nytt som väntar så känns det som om vi har lite för lite tid att planera på. Men idén finns iaf och det är ju en bra början.

Jag avslutar med att svara på en fråga jag fick på Facebook, om det inte är bra träning att Sandra får göra olika val.

Jag vet inte om jag vill kalla det för träning precis, eftersom att välja är stressande för henne. Så vi gör det inte för att Sandra ska lära sig av det, utan för att hon ska få vara delaktig i sitt liv. Vi vill ge henne möjligheten att få välja själv vad hon vill göra, men det måste ske på ett sätt som hon förstår. Så jag kallar det nog mer för anpassning.

Att hon blir stressad kan delvis bero på att man har svårt med föreställningsförmågan när man har autism. Så först och främst måste hon förstå vad hon har för alternativ att välja mellan, vilket är tydligast med hjälp av bilder.

Att bara fråga ”Vad vill du göra” eller ”Vad vill du ha på mackan” är omöjligt att svara på om man inte vet vad alternativen är, kan man dessutom inte föreställa sig några alternativ så är det lätt att bli stressad av såna frågor. Sen får det inte bli för många bilder att välja mellan samtidigt, för då blir det för mycket att ta in och går inte att sortera.

Men visst, även om vi inte gör det i syftet att Sandra ska lära sig välja, så lär hon sig ju om vi anpassar det ordentligt. Med rätt anpassning så utvecklas man. J

Mariellejohnsson skriver om en akutlåda. En låda med roliga alternativ på aktiviteter som man kan ta till om t.ex. telefonen ringer mitt i nåt man ska göra. Vilken super-idé! Även om vi inte direkt har saknat en sån låda än, så var det en idé att ta med sig längre fram. Om telefonen ringer här hemma när Sandra är hemma, så brukar vi oftast inte svara. Såna är vi.. ;)

♥ Kram ♥

Opedagogiska aktiviteter

Det blev visst ett till inlägg igår, jag som inte fick ihop nåt alls först.. Men det var mest skönt att få lite annat att lägga tankarna på i virrvarret av alla andra tankar som börjar lugna sig nu. Inte för att jag vet så mycket mer nu än för ett par dagar sen, utan för att jag har smält allt och det börjar landa. Visserligen i lite oreda fortfarande, men inte lika snurrigt. Vi ska träffa fina assistansbolaget på måndag iaf, och då kommer nog en del frågetecken rätas ut.

Igår var Sandra lite dämpad på morgonen och jag tyckte hon lät lite tjock på rösten. Men hon verkade inte sjuk så hon åkte till skolan som vanligt. Det är ju svårt att veta eftersom hon inte talar om ifall hon känner sig hängig.. Det var ju bara den lite kortare fredagen kvar innan helgen.

När damen kom hem var hon pigg igen, och dagen hade gått jättebra, så det var nog en morronsvacka, kanske. Visserligen verkar hon lite snorig men vi får väl se vilket håll det går åt. Hoppas det inte blir värre än att vi kan ha mötet på måndag iaf.

Trött?

Medan Sandra var i skolan så tog vi en härlig prommis i det jättevackra vintervädret. Våren låter vänta på sig och det är ju inte så mycket att göra åt den saken. Jag hade kameran med mig, men det blev inga foton tagna, för fotomotiven var mest smutsiga snöhögar eller kala grenar. Det kliar i fotofingrarna och jag ser fram emot att det ska börja grönska snart.

Kvällen var lugn och Sandra var trött. Hon somnade ganska fort och har sovit bra inatt. Idag ville hon rulla boll med Göran och måla med mig, och vi hakar ju på, förstås. Kul när hon kan få fram vad hon vill göra nästan själv. Iaf hade hon idéerna klart för sig även om vi fick hjälpa henne att få fram det.

Hon brukar fråga ”Vad ska vi göra imorgon” och det där är ett av våra stora fel vi gör i den här familjen, för vi har jättesvårt att strukturera upp lediga dagar sådär precis varje sekund som Sandra egentligen behöver.

Så vi har en bild på schemat, som egentligen inte är bra alls för henne, men vi har inte orkat göra nåt åt det…

Det är en lekback och den betyder ”Fri aktivitet” och alla som vet lite om autism vet ju att den där fria aktiviteten är bland det värsta man kan ha på ett schema. Att inte veta vad som ska hända oroar, nämligen väldigt mycket.

Vi har den på schemat när vi inte riktigt vet i förväg (eller kan berätta i förväg för den delen) vad vi ska göra. Vi vet att det inte är bra, men fixar inte riktigt att ha allt förutbestämt. Det beror lite på väder, lust, ork och mående vad vi vill och kan göra när dagen väl kommer.

Sen vet jag inte riktigt hur låst det blir för Sandra heller, för vi bestämmer ju så mycket åt henne ändå, eftersom hon behöver hjälp att välja och bestämma. Så om vi då har bilder på precis alla aktiviteter man kan tänkas göra, och sätter det på schemat kvällen innan (vi går alltid igenom schemat för nästa dag på kvällen) då begränsar vi Sandra ännu mer.

Men vi har ingen bra lösning som skulle funka, även om vi nog skulle kunna hitta ett bra sätt som gör Sandra trygg. Vi är ju en familj och lever redan väldigt strukturerat så därför har vi bilden ”Fri aktivitet” på Sandras schema och hon vet att det betyder att hon får göra det hon vill av dom saker vi brukar välja på.

Lego, målarböcker, bollar, klippa, halsband, pärlplattor, biltur, dator, film…

Ska vi göra nåt annat, som kräver mer planering och ork, som att baka t.ex. så har vi bilder för såna aktiviteter och dom sätter vi upp om vi har bestämt det dagen innan.

Den fria aktiviteten handlar mest om att vi inte orkar ha precis allt planerat i detalj. Bra eller dåligt? Ja, med tanke på Sandras svårigheter är det ju inte den bästa lösningen, men vi är heller inga robotar och så länge Sandra inte visar värre oro än att hon frågar vad vi ska göra så får det nog vara så.

Hursomhelst, när hon frågade igår så svarade jag ”Vad är du sugen på att göra?” Jag brukar vilja ge henne chansen att bestämma lite själv när det finns möjlighet, men hon har jättesvårt för det. Hon förstår helt enkelt inte, utan skulle då behöva ha bilder framför sig att välja mellan. Det har jag inte heller fixat… (Hm, opedagogiska morsan)

Nåja, jag ger henne iaf chansen att svara och igår sa hon nåt nytt som gjorde mig lite glad i hjärtat. ”Du får säga förslag” J ♥

Så vi bestämde att vi ska måla i målarböcker på fm, och Göran och Sandra bestämde att dom ska bolla efter maten. Så dom ”Fria aktiviteterna” är bestämda för idag.

♥ Kram ♥

Hur lång tid kissar du?

Den HÄR artikeln sprids på Facebook, och får många ilskna kommentarer riktade mot F-kassan och handläggarna. Ingen ifrågasätter reglerna, regeringen, fuskarna och, inte minst, journalistiken. Men hallå?!!

Jag vet ju så klart inte hur det har gått till i just det här fallet, och vad som är sant, men jag tror att det är ordentligt överdrivet. För det första står det i Aftonbladet och bara en sån sak gör att jag undrar varför folk blir förvånade.. Tror man på allt som står i dom där skvallertidningarna så är det nog dags att vakna upp!

Jag måste försvara F-kassan som får så mycket skit hela tiden, och det kan ju tyckas lätt för mig att säga som inte har råkat illa ut. Men nånstans måste dom ju kolla att dom som får ersättning av olika slag är berättigade det. Hade det inte funnits oärliga människor och fuskare så hade reglerna inte behövts!

Sen kan jag också bli förbannad när sjuka tvingas jobba och när nån handläggare begär ett dödsdatum av en cancerpatient. Eller, för den delen, när funktionshindrade som har samma diagnos livet ut behöver gå igenom timmar vartannat år. Men alltså..

Den där handläggaren som begärde dödsdatum gjorde fel och jag har svårt att tro att det brukar gå till på det viset i vanliga fall. Det var ju bra att det kom fram så det kunde rättas till. Att sjuka inte får sjukersättning ska vi nog skylla regeringen för. Och att kontrollerna blir hårdare för alla som behöver assistans, det ska vi nog skylla fuskarna för!

Är det nåt som gör mig riktigt förbannad så är det när friska människor utnyttjar systemet och lurar till sig ersättning/assistans som dom inte har rätt till! För det drabbar alla personer (bl.a. mannen i artikeln) som måste ha assistans för att få ett drägligt liv. Skämmes!

Men behöver man assistans i vissa situationer, så är det ju inte så konstigt att F-kassan behöver veta hur lång tid man beräknar att vissa saker tar. Hur ska man annars få rätt antal timmar med hjälp? Att en funktionshindrad måste ta tid hur länge h*n sitter på toaletten tror jag nog att den där journalisten på Aftonbladet la till själv, eller åtminstone vände lite på så det låter värre än det är.

Jag förstår att det är kränkande att behöva uppge sina hjälpbehov i tid, och att F-kassan hotar med att göra stickkontroller och oanmälda hembesök. Jag förstår det! Men hur löser vi problemet? Hur ska man veta hjälpbehovet och hur ska man komma åt fuskarna?

Det som upprör mig mest med artikeln är dock att den skrivs på ett sätt som gör alla i behov av assistans oroliga. Men, skvallerpressen ska ju också överleva, och då kan man göra vadsomhelst, tydligen... Jag har slutat köpa skiten för länge sen. Riktiga nyheter kan man få på annat håll.

Vi har alldeles nyss gjort en omprövning och visst, man måste tala om hur stort hjälpbehovet är, och hur lång tid vissa grundläggande behov beräknas ta, men vi behöver bara säga till om det är några förändringar efter förra omprövningen och jag har aldrig behövt ha tidtagarur när Sandra sitter på toa!

Det var bara det!

♥ Kram ♥

Inget nytt under solen

Igår var en bra dag för Sandras del. Skörheten var borta och hon var pigg och glad ända till kvällen, då tröttheten märktes igen. Fast det är ju inte så konstigt när det börjar bli kväll.

Jag slappade och Göran hade lite ärenden att fixa. Så mycket mer hände inte och huvet snurrar fortfarande av framtidstankar utan vidare ordning, så jag gör ett nytt bloggförsök imorrn.

Läs och sprid gärna det HÄR viktiga inlägget, förresten. Tack!

♥ Kram ♥

Funderingar och förändringar

Jag har haft lite svårt att samla tankarna, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men gör ett försök iaf. Tema-inlägget igår var redan klart sedan tidigare, så det passade ju bra att publicera det när jag inte fick ihop så mycket annat.

Jag har nog lite rörigt i huvet för tillfället, allt från att korttidstider och schema ska stämma överens med assistanstimmar och behov till vilka ansökningar som ska in när och var. Och så planering av invänjning, planering av verksamhet, möten och koll här och check där… Inget jag kan göra nåt åt just nu, men tankarna finns där ändå, och lite trött i huvet blir jag allt. Men det ska väl bli ordning i oredan vad det lider.

Sen är det ju första gången vi tar in en extern assistent regelbundet, så vi vet inte riktigt hur det går till med allt. Dessutom får jag lite separationsångest igen, märker jag. Många tankar på framtiden och ”hemifrånflytten” även om det är ett tag dit. Att släppa taget är verkligen ett nödvändigt ont…

Fast jag tror ju att det kommer att gå bra när rutinerna väl är på plats och vi ser att Sandra mår bra. Det är liksom det som är det viktiga, och det är väl nu innan som det känns jobbigast, antar jag.

Igår åkte ju Sandra hem från korttids direkt på morgonen, eftersom det var lovdag i skolan. Vår fina chaufför ringde och meddelade att dom skulle bli sena. Dels var det otäckt väder med ordentlig halka under nysnön, och dels var Sandra orolig över förändringen.

Det var första gången hon skulle hem istället för till skolan på morgonen, och det oroade, trots att vi hade gått igenom det noga och satt upp det på schemat. Jag vet inte om det bara var det som ställde till det, eller om det var annat som påverkade också. Hon hade varit skör både måndag och tisdag, och hon ville inte kliva ur sängen eller ha frukost på korttids igår.

Med proffsig personal så gick det iaf bra, och damen kom hem ordentligt, även om skörheten satt i. Hon fick lite frukost hemma och blev väl på lite bättre humör efter det, men vi får väl se hur det utvecklar sig.

Dagen gick hyffsat bra iaf, med så få krav som möjligt, och nära till tårarna lite då och då, men idag är det skola igen och vi får väl se hur det går. Det brukar gå bra, men är hon för trött när hon kommer hem så kanske det behövs en ledig dag imorrn. Det visar sig.

♥ Kram ♥