Det är på sin plats med en liten uppdatering, känner jag. Först och främst vill jag säga att det inte var själva polisanmälan som sådan som vi reagerade på. Utan på sättet vi fick reda på saker och ting.
Hade personalen haft bättre samarbete med oss föräldrar från början, tills dom lärde känna Sandra så hade det inte blivit någon polisanmälan öht. Det nekar chefen till, men just det tyder bara på okunskap, faktiskt.
Hursomhelst så räckte det med att jag förhördes och innan jag ens hunnit köra hem ringde dom och sa att allt var nerlagt. Varken Göran eller Sandra behövde förhöras och mest tacksamma är vi över att Sandra slapp den onödiga oron som hon inte skulle fattat något av.
Nog om det. Det är en hel del saker som hänt, men som jag inte vill skriva om. Vi har haft många möten (på min begäran) för att försöka reda ut allt i hopp om att Sandra ska kunna bo kvar framöver. Nu ser vi framåt så länge det inte finns anledning att blicka bakåt. Därmed lämnar vi det negativa och vänder blad. För nu iallafall. Sandra trivs och mår hyfsat bra, omedveten om saker som ofunkar. Det känns trots allt bra och det är ett bra boende på många sätt, så vi hoppas att det som ofunkar ska lösa sig. Ska väl tillägga att det är viktiga grundläggande saker, för något annat lägger jag inte min energi på.
Hemma hos Sandra och hennes grannar firas det jul för fullt. Hon är trött, men har inte däckat än (vad vi vet) vilket troligtvis beror på medicinen hon får. Den ska dom f.ö. sluta med efter helgerna. Det var vårt krav, men chefens ovilja. Vi (som känner Sandra) hävdar att hon inte behöver medicin om anpassningarna och kompetensen är tillräcklig. Åtminstone måste man prova anpassningar först, innan man överväger medicinering.
Vi låter Sandra fira jul med sina grannar på det sätt boendet gör och sen åker vi dit och firar på vårt sätt efter jul. Så fort Sandra orkar med det.
Så den här julaftonen är den första på många, många år som vi kan fira utan att bara ta hänsyn till Sandra. Dvs vi kan fira i lugn och ro med massa mys hela dagen och öppna lite julklappar (överraskningar till oss) på kvällen. Det ska bli såå mysigt. Om Göran piggar på sig till dess, förstås. Han är just nu sjuk i husvagnen, så vi kanske får fira en annan dag. Men det blir säkert mysigt det med. Jag ska iaf njuta, vilken dag det än blir. Förresten njuter jag redan.
Jag önskar
er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
.
5 kommentarer:
God jul!
God jul Till er och hoppas Sandra fortsätter må bra. Samt att hon får fortsätta bo kvar! tycker det är härligt med dina uppdateringar,
Tänkte även passa på att fråga om Sandra har 2 godmän? eller vem av er sköter om hennes ekonomi? jagf har ett Ombud som är min mamma, hon sköter min Ekonomi samt samtal m.m
Hoppas ni alla fick en fin jul!
Vad jobbigt att det gick så långt som att ni kände er nödgade att anmäla boendet. Måste vara rejäla brister i utförandet.
Nu känner jag ju inte S och vet ju inte vad eller vilka situationer som fått boendet att uppsöka läkare för medikament, men minns att jag funderade när du skrev om det. Speciellt att först sätta in strattera och sen plötsligt byta över till risperidon.
Ska absolut inte säga något om S behov av medikament eller ej, reagerade enbart på valet av medikament.
Just medikament är en svår fråga som boendepersonal. Om rutinerna funkar är det ju person i fokus och anpassningar görs utefter minutform praktiskt taget. Som personal tar man ju heller inga beslut själv, men ser att personens vardag i boendet är onödigt jobbig stundvis. Som anhörig måste man ju dock få så mycket info som personalen kan dela om vad som sker och vad man testat i första hand. Jag har lång erfarenhet av att jobba med personer med NPF, IF och schizofreni och psykossjukdom. Det är en väsentlig skillnad i sättet personen behöver akut hjälp av lugnande medikament, och en person med autism och IF som precis flyttat hemifrån och kanske "lever om" pga detta. Det viktigaste i hela kråksången är i mitt tycke att det finns en välfungerande kontakt med läkare eller psykiatriker som också gärna förstår komplexiteten hos en person som har autism.
Nu undrar jag allt hur ni mår och hur allt går både med S och återhämtning och livet i stort och smått. Hoppas ni har vilat och varit och haft det lugnt och bra.
Skicka en kommentar