Först vill
jag tacka så mycket för kommentarerna i förra inlägget. Som svar till Tanja
(och andra som undrar) så var jag på en kurs som assistansbolaget hittade åt
mig. Vi har ju kört fast lite här hemma, och jag kände att jag behövde lite nya
vinklar och idéer på hur vi kan göra det så bra som möjligt för Sandra.
Nu är ju
största orsaken till att vi kört fast att Sandra faktiskt bor hemma, och
behöver en annan verksamhet som är svår att få till i vår hemmiljö. Att vi sen
bara är Göran och jag gör det omöjligt att kunna anpassa tillräckligt. Men
kursen gav mig en massa energi och hopp om framtiden ändå.
Kursen var
på ett boende med integrerad daglig verksamhet. Jag var alltså inte där för att
titta på verksamheten i första hand, även om det var det som gav mig hopp om
framtiden. När jag tackade ja till kursen så visste jag inte att det var en
verksamhet där, som skulle passa Sandra perfekt. Nu är min förhoppning att det
ska byggas en liknande verksamhet i vår kommun.
När det
gäller mina erfarenheter så känner jag nog att jag inte har särskilt mycket att
komma med utanför vår egna lilla bubbla. Även om jag har erfarenheter, så är
det bara Sandra jag kan. Fast jag kan nog mer än dom flesta utan erfarenhet och
utbildning, så lite har jag kanske att bidra med. Min största egenskap är
viktig, och det är att jag inser att jag inte kan någon annan än Sandra, och
att man måste lära känna den individ man ska hjälpa innan man kan göra rätt.
Jag skulle aldrig påstå att jag ”kan autism” och dom som gör det har missat det
viktigaste. Men visst, grunderna kan jag och det räcker ju ganska långt, trots
allt.
Jag tänker
nog söka jobb på en gruppbostad eller daglig verksamhet i framtiden, så får ju
andra avgöra om jag är lämplig. Roligt vore det hursomhelst. Tydliggörande
pedagogik kräver ju betydligt mer utbildning än vad jag har, men jag tycker att
sånt är jätteroligt.
Sandra har
haft en period där hon har varit väldigt ostadig. Vi vet ju inte med säkerhet,
men tror att orsaken är överbelastning. Det blir liksom kortslutning i
tankegångarna när intrycken blir för många och o-hanterbara för henne. Det
verkar som all hennes energi går åt till att göra sånt som hon annars gör
automatiskt. Eller, det vet vi ju inte om hon gör, men när hon mår bra räcker
energin till att koncentrera sig på vilken fot hon ska ta först när hon kliver
in i bilen, t.ex. När hon inte mår bra vet hon inte hur hon ska göra, utan står
och försöker kliva in med fel fot. Ja, som ett exempel, allt hon gör blir
mycket svårare i dom här perioderna.
Trots
ostadigheten så bestämde vi att Sandra skulle få en liten husvagnssemester
innan säsongen drar igång på allvar. Hon klarar inte att vara på campingen när
det är fullt, men vi brukar passa på före och efter sommarlovet.
Eftersom
Sandra vet att hon brukar få åka till husvagnen när det börjar bli sommarväder
ute, så har hon tjatat en del om det. Vi brukar ju inte vilja säga saker som
ska hända i förväg, för det brukar bara leda till att hon stressar upp sig, och
risken är stor att hon blir sjuk istället.
Den här
gången tänkte vi att vi skulle prova att berätta det för henne innan, eftersom
hon redan var stressad av att tjata om det. Hon fattade för mycket för att vi
skulle kunna låta bli. Så vi satte det på hennes schema tre dagar innan det var
dags. Det kunde gå åt skogen och vi riskerade att hon inte skulle kunna hantera
väntan.
Hon fick då
rita en egen schema-bild som vi satte upp på ”gröna dagen” och det var hon väldigt
nöjd med. Det var faktiskt helt otroligt. Hon har nog mognat en hel del, och vi
har hittat ett sätt som gör det tydligt för henne. Hon var lugn och glad hela
helgen! Ingen stress alls. Dom gånger hon började bli lite orolig, vilket hörs
direkt på röstläget, så svarade vi bara ”Ja, du längtar till måndag” och ”Jag
förstår att du längtar, du tycker det ska bli roligt” och vips så försvann oron
och hon blev lugn och nöjd. Det gick otroligt bra!
Att campa
går också bra för det mesta. Om vi anpassar ordentligt och undviker för mycket
folk. Och, så klart, inte campar längre än hon fixar, dvs ett par tre dygn,
ungefär. Borta bra men hemma bäst.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar