Jag skummade
igenom dom senaste inläggen jag skrivit, och i nästan varje inlägg står det att
vi väntar på trött-sjukan. I förra veckan kom den, och det var inte alls
konstigt. Det är konstigare att den inte kommit tidigare, men stor eloge till
lugna och stabila assistenter för att inskolningarna går så bra!
Samma dag
som assistent nr tre skulle börja skolas in däckade Sandra. Som tur är så berättar vi
ju aldrig några händelser som Sandra inte vet i förväg, eftersom hon blir
stressad av förväntningarna. Så den nya assistenten fick inte träffa Sandra
alls första dagen, utan blev ”utkörd” i köket med munkavle. Haha, närå, det blev
en bra start ändå, även om det tidsmässigt inte var så lyckat. Men alla nya
hann bekanta sig med varandra och det blev en hel del skoj och skratt i köket
medan Sandra sov. Det var faktiskt riktigt bra.
Tyvärr var
Sandra inte återställd dagen efter, så den nya assistenten missade två dagar av
den redan tidspressade inskolningen. Men hen kom ikapp bra med dom missade
rutinerna innan det nu är dags för kvällspassens ännu tightare schema. Det är
mycket att lära sig och behövs egentligen tre veckors inskolning, men heja oss
som fixar det så bra tillsammans!
Sandra har
klarat allt väldigt bra hittills och har, förutom trött-sjukan, bara haft ett
par dagar med ordentliga låsningar. Hade det inte funkat så hade hennes stress
bara ökat, och låsningarna hade blivit värre och värre, med fler och fler
utbrott. Men det har mestadels varit lugna dagar med lek, bus och glädje. Bra
jobbat av alla inblandade! (Inkl mig själv).
Nästa vecka
börjar den fjärde och sista inskolningen och det känns väldigt bra. För första
gången känner jag att vi faktiskt kan börja med ett schema där Göran och jag
har vanliga arbetstider och inte förväntas ansvara för nånting annat än det som
ingår i våra arbetsuppgifter. Vi kommer dessutom kunna vara lediga samtidigt.
Assistansbolaget
ser till att assistenterna känner sig trygga på jobbet och får den handledning
och utbildning dom behöver. Det är assistansbolaget som stöttar nu, och dom
stöttar även mig. Såå skönt! Jag är ganska övertygad om att min utmattning
kommer vända av sig själv så fort det blir ordning här, och inte allt hänger på
mina axlar längre. Jag mår redan mycket bättre, även om det är jobbiga veckor
nu.
Det är så
klart många känslor och mycket att gå igenom, men nu är jag inte ensam med det.
Jag får massa pepp och stöd så fort det känns tungt. För det är ju inte så
konstigt att känslorna åker hit och dit i mig när vi ska släppa taget om det som
varit vår vardag så länge.
Men när jag
ser engagerade assistenter som leker med Sandra så blir jag alldeles varm och
glad. Det är roligt på jobbet igen.
.
2 kommentarer:
Men det är så att det går att TA på lättnaden genom skärmen! Hoppas det fortsätter så här och att ni får "tillbaka" ert liv igen! /Annika
Ja jag blir alldeles varm av att läsa. Så härligt. Många många kramar från mig <3
Skicka en kommentar