All
framtidsoro när det gäller bostad och assistans tar musten ur mig, så jag vet
inte vad jag ska skriva. Jag orkar liksom inte riktigt försöka få till nåt.
Sandra är skör, och det beror väl delvis på att jag inte har orken och det
tålamod som krävs varje jävla sekund. Fast det kan ju inte hon rå för. Suck.
Vi
har iaf haft mysiga stunder också, så jag fokuserar på dom!
Häromdagen
såg Sandra när någon gjorde godis på tv, och efter det pratade hon om att göra
godis. Vi försöker ju nappa på hennes egna intressen i den mån vi kan, så vi traskade
iväg till affären i måndags. Eller, Sandra satt mest i sin rullstol, förstås. I
affärer klarar hon inte att gå om det inte är folktomt och en riktigt
må-bra-dag. Det tar bara energi för henne, som hon behöver till annat. Men hon
gick en bit på vägen dit, och det är jag nöjd med.
Hursomhelst,
vi har en affär inom gångavstånd där det inte är så mycket folk för det mesta,
och väljer man rätt tider så är det så gott som tomt. Vi knatade dit och köpte
lite godis-ingredienser och sen blev det godistillverkning med provsmakning som
igår.
Färdig dekor-marsipan med jordgubbssmak doppat i blockchoklad, och cornflakes blandat med blockchoklad och klickat i små fina formar. Lagom för att Sandra ska kunna så mycket som möjligt själv. |
Sandra
var så stolt över att hon hade handlat ”själv” och lagt sakerna i korgen som
hon hade i knäet. Så viktigt för hela henne att få vara med och delta. Hon
skulle definitivt inte växa och må bra utan assistansen. Håhåjaja.
Nåja…
Jag försöker tänka på annat. Helt enkelt.
Hare
fint!
.
3 kommentarer:
<3
Vilken glädje att både få handla det som behövs sen gå hem o göra godis....och förhoppningsvis få provsmaka någon 😉
Hon har tur Sandra, som råkade få världens bästa föräldrar ❤️
Stor Bamsekram med extra energi ❤️
Kramar om - massor ❤️❤️
Skicka en kommentar