Vi
är något lättade efter det att regeringen äntligen brutit tystnaden och
meddelat viktiga åtgärder, bl.a. stopp av omprövningar tills vidare. Även om
fler åtgärder behövs, och det fortfarande finns människor som drabbats för hårt
av det som redan skett, så släpper vi den oron för tillfället. Vi måste orka
med resten, så vi är tacksamma över att slippa oroa oss för att Sandra ska
drabbas ännu hårdare just nu.
Hursomhelst
så blev det en biltur igår. Sandra var sugen på att åka bil, och vi tänkte att
då kan vi passa på att köpa nya strumpor till henne. Hon har nämligen så ont i
fötterna att hon knappt får nåt på dom, så vi tänkte leta efter strumpor som är
breda, och som inte sitter åt. (Vi ska kolla upp fötterna och har en tid
kommande vecka).
Men
när vi åt lunch så blev Sandra grå i ansiktet och hade ingen aptit. Vi hade
dock redan talat om att vi skulle ta en biltur, så det var inte läge att ställa
in det. Hon var ändå hyffsat pigg, tyckte vi, och tog med oss en kräk-bunke för
säkerhets skull.
I
bilen mådde Sandra bra och vi hoppades att det bara varit en tillfällig svacka.
Några breda strumpor hittade vi inte, men en glass fick damen, eftersom hon
inte hade ätit så mycket och antagligen behövde få nåt i sig, tänkte vi.
(Sandra och Göran satt förstås kvar i bilen medan jag kollade om det fanns
strumpor, hon var inte tillräckligt pigg för att fixa affären, även om den var
ganska folktom).
Glassen
slank ner och Sandra verkade må bra igen. Skönt. När vi kom hem ville hon
stanna ute och blåsa såpbubblor en stund, och det gick ju bra. Men sen kräktes
hon och det var bara att bädda ner damen i soffan. Natten har varit ganska
lugn, men hon är sjuk än. Det är med all säkerhet trött-sjuka, och det brukar
sitta i ungefär ett dygn.
Grundorsaken
till trött-sjukan är säkert att vi inte har den struktur och välplanerade
verksamhet som Sandra behöver, även om vi hankar oss fram. Nu har hon dessutom
fastnat lite i årstider och väntar på vintern och julen. Så har hon bestämt att
hon ska ha husvagnssemester när det blir sommar… Hon förstår ju inte att det är
långt till både jul och sommar, så hon går och väntar mest hela tiden. Det är
lite svårt att bryta det och det gör henne stressad. Stressen gör henne
tillslut trött-sjuk.
Nåja,
det är som det är och det brukar lägga sig efter ett tag. Det enda vi kan göra
är ju att fortsätta svara att det är höstväder/vinterväder just nu och något
annat behöver vi inte prata om, eller något annat har vi inte bestämt. Fokus på
här och nu, alltså.
Inte
så lätt när allt rör sig i hennes huvud samtidigt och hela tiden. Jag har många
gånger funderat på adhd, fast hon inte är fysiskt överallt. Hon är överallt i
huvet. Men jag vet för lite och det är svårt att ta reda på något. Det som står
om flickor med adhd (som jag har hittat) handlar om personer som inte har någon
utvecklingsstörning, och då blir ju symptomen helt andra. Om någon vet vart man
kan ta reda på mer så får ni gärna dela med er.
För
många år sedan, inför en lång-flygning vi skulle göra, så kontaktade vi
sjukvården för att be om något lugnande. Eftersom Sandra alltid har svårt att
koppla av när det händer saker, så hade det inneburit att hon skulle vara vaken
och supertrött (läs jättegrinig) under den resan. Vi tänkte att om hon kunde få
en tablett när det var sovdags, skulle hon lättare kunna koppla av.
Det
var inga problem och vi fick nåt som jag inte minns namnet på. Läkaren sa att
vi skulle prova den hemma först, så hon fick en halv tablett när det var
sovtid. Hon blev jättepigg! Hon somnade inte förrän när det blev sovtid nästa
gång 😅
Men
det som var intressant, tyckte jag, var att hon fick ett inre lugn. Hon var
inte så speedad i tankarna, utan bara pigg och glad. Hon satt och klappade
händerna och sjöng i sin säng. Efter det tog jag upp frågan på hab, om det där
speedade kunde vara adhd. Dom sa direkt nej och var helt säkra utan att
undersöka det närmare, så jag tänkte att dom vet ju, det gör inte jag.
Men
jag har ändå svårt att släppa det, faktiskt. Vad är autism, och vad är kanske
något annat? Är det bara ”autism-stress” som gör henne sådär speedad i
tankarna? Tänk om hon skulle må bättre med hjälp av medicin, trots allt?
Jag
är inte emot medicin, inte alls! Men jag tycker inte man ska ge det istället
för att anpassa. Det gör mig orolig, eftersom jag vet att Sandra funkar bra med
rätt anpassning. Men det där inre lugnet hon hade, det skulle ju göra att hon
mådde bättre ihop med rätt anpassningar. Men, som sagt, jag vet ju inte. Jag är
kanske ute och cyklar helt, men jag har svårt att släppa tanken och vill gärna
ta reda på mer iallafall. Nån läsare kanske vet mer än mig i ämnet?
Ha
det fint.
.
2 kommentarer:
Godmorgon,
Jag tror nog att du kan vara något på spåren, min kära dotter har ju adhd, hon är inte heller överaktiv fysiskt, förutom att det alltid är någon liten kroppsdel som är i rörelse. Ett ben som hoppar upp o ner fingrar som trummar osv. Men henne hjärna ojojoj, där är det berg o dalbana och karusell på en o samma gång. Hon hör allt, ljud förstärks, intryck bara öser över henne. Hon blir psykiskt trött av att bara vistas i vissa miljöer där det är mycket ljud, ljus och andra intryck.
Det dröjde tills hon var 30 år innan hon fick diagnosen på papper och lite hjälp från kommunen. Hon ( och vi) fick gå igenom massor av papper med frågor om både oss själva och henne, som barn, tonåring och vuxen.
Ni kan ju helt klart svara på alla de frågorna, men Sandra själv har nog inte förmågan att ta del av alla dessa papper o tester. Men nog tycker jag att läkare skulle kunna lyssna på er och åtminstone låta henne testa medicin för adhd och se om det har någon positv efekt för henne. Stor kram til er alla ❤️
Jag har har inte så mycket erfarenhet av adhd och medicinering. Dock har jag erfarenhet av medicinering för personer med autism/utvecklingsstörning och problemskapande beteende. Är också genwrellt mot mwdicinering men har sett flerq induvider som blivit hjälpta av medicinering som minskar stressen i vardagen och gör att de klarar mer i varsagen och får ökad livakvalitet.
Skicka en kommentar