Först och
främst – Stort tack för alla tips, både här, på fb och privat. Jag har kommit
på en hel del nya jobb i helgen, så det ska nog roa damen lite under veckan som
kommer. På fredag ska vi planera fortsättningen, och med lite andra aktiviteter
så går det ju inte åt lika mycket pedagogiska uppgifter. Det ska bli roligt när
vi kan gå vidare, men vi får inte ha för bråttom.
Helgen har
gått bra, men Sandra håller nog inte riktigt med om det. Hon skulle helst hoppa
över helgerna helt och har bara pratat om måndagen, assistenterna och korttids.
Hon har faktiskt varit ganska pigg, men vi ropar inte hej än. En trött-sjuka
efter alla nyheter skulle inte vara ett dugg konstigt. Å andra sidan är det
inte heller helt omöjligt att hon klarar sig, eftersom hon inte behöver känna
stress över en massa o-anpassningar. Hon är betydligt lugnare och tryggare nu,
än hon var nån gång på dv.
Samtidigt
har hon inte riktigt blivit återställd efter nergången hon hade innan
semestern. Man märker att hon är skörare och det behövs inte så mycket för att
bli för mycket… Vi måste fortsätta att skala av och hålla igen ett tag till,
innan vi ser en vändning och kan börja fylla på.
Det är väldigt
lätt att gå i fällan och tro att det funkar fortare än det gör, och det
resulterar ju bara i bakslag. Så vi får lägga lite band på vår egen iver och
låta Sandra komma ikapp innan vi kör vidare. Just nu får vi vara glada om hon
orkar med veckorna med dom vardagliga nyheterna och korttidsdygnen. Men en sak
är säker, hon är nöjd med upplägget och kommer gilla den här lösningen.
Det finns
väldigt många fördelar med det här, och visste vi bara att framtiden löser sig
så skulle vi kunna njuta så länge det varar. Nu ligger det ju en oro och gnager
i bakhuvudet, för vi har fått så många bevis på att andra verksamheter inte
klarar att anpassa tillräckligt. Samtidigt vet vi ju att det går, med rätt
vilja och förståelse, det är alla skolåren ett tydligt bevis för. Måtte det
finnas lösningar där vi föräldrar inte är inblandade i framtiden.
Jaja, en
sak i taget. Nu njuter vi av att vi föräldrar och assistenterna är bäst på att
anpassa, och att Sandra mår bra igen. Eller är påväg åt rätt hål iallafall. Sen
tar vi sen.
Ha en skön
söndag!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar