Damen
vaknade tidigt igår morse, så min morgonstund med tystnaden och kaffe vid
datorn liksom försvann. Sen gick det ju för runt hela långa dagen, eftersom jag
jobbade hela tiden. Men nu gör jag ett nytt försök att få till ett inlägg här.
Sandra har
varit ganska pigg hela veckan, efter omständigheterna. Ja, väldigt pigg
egentligen, om man tänker på hur trött hon kunde vara efter allt nytt. Det
tyder på rätt bemötande och lagom med krav. Anpassning, anpassning och världens
bästa assistenter.
Det var
egentligen bara incidenten i onsdags morse som kändes lite onödig, men jag
hoppas att det var en engångsföreteelse. Det kan ju strula till sig på korttids
också, trots anpassningar, eftersom det finns fler att ta hänsyn till där.
Det är klart
att det inte känns okay när Sandras grundläggande behov inte är tillgodosedda
när vi hämtar henne, men som sagt, jag vet inte orsaken så jag lägger inte nån
energi på det mer nu, om det inte upprepar sig. Sandra kan nämligen inte själv
se till att få rätt kläder, få i sig mat och gå på toa, utan det är helt och
hållet personalens uppgift att hjälpa henne med sånt.
Men så
länge man inser sina misstag, och förändrar det som oroar till nästa gång, så
är ingen större skada skedd. Det funkar ju väldigt bra på korttids, och dom
flesta i personalgruppen känner Sandra väl (vilket inte är samma sak som att ha
känt henne länge) så det är inte ofta det blir oroligt. Med dom flesta klarar
Sandra t.o.m. att äta frukost, eftersom dom anpassar rätt. D.v.s. läser av när
hon behöver äta enskilt, vilket hon oftast behöver på morgnarna och därmed ska
slippa andra gäster vid bordet.
Torsdagens
möte då… Ja, jag vet egentligen inte. Jag har väldigt svårt att lita på någon i
den här kommunen efter allt dom har ställt till med, men försöker att tänka
positivt. Jag tror liksom att alla har en baktanke med allt. Nånstans känns det
som att dom har hakat upp sig på att Sandra behöver så mycket assistans, och
att dom liksom ska försöka motbevisa dom behoven. Jag kan inte säga precis vad
det är som gör att jag får den känslan, men det är små uttalanden här och där
som jag lägger ihop. När olika chefer ska veta saker som är andras områden och
när dom vill veta vad F-kassan har kommit fram till och varför, och när dom går
bakom ryggen och ifrågasätter saker som dom inte har med att göra. Osv, osv.
Nåja, som
sagt, det var ett bra möte så här långt och det får det ju vara tills den eventuella
motsatsen visar sig. Jag återkommer väl när avslagen börjar trilla in ;)
Nä, jag skoja
lite. Så länge det är motiverat, och följer lagen, så accepterar vi ju
självklart att inte få igenom allt. Inte för att vi begär några orimligheter,
men iallafall. För oss handlar det faktiskt mest om att vi vill att livet för
Sandra ska fungera utan oss föräldrar nu när hon är vuxen. Så vi kan vara just
föräldrar, och inget annat. Möjligtvis lite assistenter, men vi vill slippa
ansvara för att Sandras hela dagar fungerar. Och innan vi slipper det, behöver
vi lite mer korttidsledigt, så vi hinner ta det stora ansvaret som egentligen
är kommunens.
Nog om det
för nu. Verksamheten och anpassningarna för Sandras del fungerar jättebra nu,
och hon mår bra och är på väg tillbaks igen. Det känns gott i hjärtat!
Idag ska
vi försöka oss på den där grillningen som aldrig tycks bli av. Det har ju inte
blivit så många tillfällen i år, men skam den som ger sig.
Jag önskar
er en skön helg!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar