Oj
vad jag har sovit! Nio timmar på raken och ville helst somna om när jag väl
vaknade igen. Men jag har migränkänningar så det är nog orsaken. Bryter den ut
så sover jag ju i ett par dygn, men tabletterna håller den i schack än så
länge.
Sandra
har sovit hon med, som tur är :) och hon har tagit informationen om ”stängt
korttids” bra. Hon säger då och då ”Tråkigt korttids stängt” och vi bekräftar
det och svarar med att hon får ha roligt på jobbet med sina assistenter
istället. Jag passade också på att berätta att en assistent ska sova här på
onsdagar, och då vändes Sandras fokus till det istället. ”Alla onsdagar” sa
Sandra glatt :)
Hon
har ju inte förstått det än, eftersom vi inte har satt upp det på schemat. Men
vi hade tänkt att det skulle sättas upp nästa gång, så det var en bra sak att
ta till nu. Efter det har Sandra pratat mer om onsdagens roligheter än
måndagens saknad.
Vi
har också en reservplan för måndagen då det säkert kommer komma en hel del oro
när schemat är ändrat. Att inte åka till korttids som det alltid har varit
kommer så klart påverka henne. Men hon älskar att åka bil, så blir det ingen
biltur till korttids så kan det ju bli en biltur till nåt annat roligt. En
liten utflykt till en assistent som är hemma t.ex. Men det tar assistenterna
till om det behövs, och det gör det troligtvis. Sandra får veta det om och när
det blir isåfall.
Stort
tack till ann möller för din kommentar. Du
undrar om det kanske var en ny situation på korttids, som behövde en akut
lösning. Nej, då hade jag inte blivit arg. Sånt händer titt som tätt och är man
proffsig (som Sandras assistenter) så gör man en utvärdering, med åtgärd och
diskuterar det tillsammans med övriga i efterhand. Det gör dom inte på
korttids, iallafall inte med åtgärd och inte tillsammans med oss.
Den
här gången (som fick bägaren att rinna över efter alla andra gånger) handlade
det om att inte kunna hantera Sandras oro i en situation. Oron uppkom med all
säkerhet för att Sandra inte visste klart och tydligt vad som gällde. Istället
för att vara konsekvent och förtydliga situationen valde personalen att låta
Sandra bestämma genom att ta bort det som oroade (vilket i förlängningen bara skapar mer oro nästa gång).
Det
hade man kunnat göra som en akut lösning om det inte var viktigt. Den här
gången var det viktigt att följa det som var sagt, eftersom det dels var ett
grundläggande behov och dels var förberett åt Sandra. (Och återkommande, så det
var inget nytt). Hon visste precis när och hur. Jag skrev det i kontaktboken
innan, att Sandra hade stenkoll på situationen men säkert skulle fråga ändå,
för att få det bekräftat från fler inblandade. Hon brukar stämma av allt med
alla innan hon är helt lugn, nämligen.
När
sen Sandra kom till jobbet väldigt stressad och orolig över att personalen hade
ändrat det som var sagt så tog det hela dagen innan hon var lugn över det igen.
Då blev jag förbannad, för vi har haft möten och gått igenom vad som är viktigt
och varför. Inte i detalj, men grunden. Det som man bör fatta om man förstår
sig på autism. Att det är viktigt med struktur och rutiner. Och tydlighet! Och
att kontaktboken är viktig just därför.
Så
jag skrev ju till korttids direkt. Jag har alltid tagit upp saker rakt och
ärligt direkt när det händer. Proffsig personal tar till sig och sen är saken
ur världen. Oproffsig personal tar det personligt och blir tjuriga. Oproffsig
personal ska inte jobba med Sandra!
Jag
frågade rent ut varför man inte läst det jag skrivit i boken och om det hade
varit en vikarie som hanterat situationen. Eftersom jag anser att all ordinarie
personal borde veta bättre. Efter det fick jag mailet jag berättade om igår.
Jag ska inte kritisera för dom vet minsann hur man anpassar åt personer som har
autism. Bara i det mailet lyste okunskapen mer än det otrevliga han skrev.
ann
hoppas att jag svarade på mailet. Ja, jag skrev att jag tyckte det var sorgligt
att dom inte kunde ta kritik på ett proffsigt sätt. Han avslutade sitt mail med
att önska en trevlig kväll, jag avslutade mitt med orden Trevlig kväll själv, vi har
fortfarande oro här.
Sen
skrev jag ett långt argt mail till chefen om att Sandra inte kan gå kvar på
korttids när personalen motarbetar. Jag skrev att personalen saknar grunderna i
autismkunskap och att ingen kan anpassa efter en individ utan att först ta reda
på individens behov. Sen tackade jag för oförståelse, okunskap och ingen mer
avlastning.
Allt
vi har tagit upp för att det är viktigt och skapar oro hos Sandra, har
personalen förvärrat, hur proffsigt är det?!
När
vi sa att Sandra inte får ha saker som inte är hennes med sig från korttids
(och förklarade varför) så har hon saker med sig varje gång. När vi sa att hon
var betydligt lugnare efter att ha varit på korttids utan andra gäster börjar
personalen genast skriva i boken hur tråkigt Sandra tycker det är när dom andra
inte är där. När vi säger att Sandra en period var väldigt stressad vid
matsituationen och behövde sitta ensam för att kunna äta (på jobbet alltså) så
skrev personalen varje gång att Sandra älskade att sitta med alla vid bordet.
Osv. Osv.
Det
är som att dom vill visa att dom gör på sitt sätt och inte tänker göra som den
jobbiga morsan säger. Då har man ju liksom missat att det inte är för morsans skull, utan för Sandras. Hela situationen är märklig, men det är uppenbart att dom
har pratat ihop sig, personalen och cheferna på kommunen. Jag tycker inte att
dom är ett dugg proffsiga faktiskt.
Vi
saknar den personal som varit. Då fungerade det jättebra. Det är bara en kvar
sen den tiden, och hon är väl överkörd för länge sen. Om nån från korttids
läser det här så hälsa till den personen som har varit med från början, och som
är den enda av er som känner till Sandra ordentligt. Tack till G för alla fina
år!
Vi
saknar också några andra guldklimpar som varit med från start. A som var den
som skolade in Sandra. J.J som var tryggheten själv. B som har hoppat in som
vikarie några gånger och som brukar ha mysiga sångstunder med Sandra. S som var
den man vände sig till i början och som jag fortfarande har kontakt med. Och
sist, men verkligen inte minst, bästa M som hade koll och ordning men nog fick
för stor belastning när han förväntades sköta två jobb utan extra resurser då
kommunen fick för sig att korttids var ett bra ställe att ha daglig verksamhet
för Sandra på.
Ni
vet vilka ni är och min kritik mot korttidspersonalen gäller inte er. Tack för
allt ni har gjort för oss och Sandra ♥
Jag
ska tillägga att Sandra tycker om all personal. För henne räcker det att
personalen tycker om henne, och det vet vi att alla gör. Ännu mer tycker hon om personer som gör roliga
saker med henne, och hon förknippar inte hennes mående efteråt med det roliga
och o-anpassade som gjorts. Hon förstår inte att hon mår bättre av att slippa
oro och o-struktur. Och det förstår ju inte dom personer som skapar det heller…
.