Jag
är nu hemma och ”helgar” med familjen efter att ha flytt verkligheten några
dagar under veckan som gick. Det var helt nödvändigt och jag måste verkligen
fortsätta göra så nu. Att bara vara hemma (alltså på jobbet) dom tider jag står
på schemat. Hemmet får bli jobbet och husvagnen hemmet, helt enkelt. Annars
fixar jag inte det här.
Vädret
har varierat mellan sommarvarmt och höstrusk, så det blev både solstols-slapp, foto-promenad
och mys med regnsmatter och tända ljus. Balsam för själen alltihop.
Men
hemma var det lite oroligt till en början. Vi har märkt tendenser hos Sandra
den senaste tiden och hon börjar bli ostadig och yr igen. Det är ju inte
konstigt om det kommer efter alla förändringar hon utsatts för. Som sagt, det
är inte bara att ändra på schemat, det medför alltid konsekvenser. Och nu är
förändringarna väldigt stora för Sandra.
Kort
bara, till er som inte hängt med från början. Sandra har utretts för bl.a.
hjärntumör och MS då hennes symptom var domsamma. Som tur är så var det inget
sånt så vi är inte oroliga över det. Däremot är det väldigt jobbigt att se
henne bli så dålig som hon kan bli och vi är ganska säkra på att det beror på
överbelastning. Hennes kroppsfunktioner försvinner när hjärnan överbelastas.
Vi
skalar bort och bromsar så mycket vi kan, utan att för den skull ändra ännu mer
i det som behöver vänjas in. En mycket svår balansgång, förstås. Ingen av
assistenterna har upplevt det när det är som värst, även om två assistenter var
med när det var ganska illa efter kommunens senaste ”anpassningar” då Sandra
började krypa när hon inte kunde styra sina ben. Men den gången lyckades vi
vända förloppet då vi genast avslutade det som stressade henne – den dagliga
verksamheten.
Nu
hoppas vi att det inte behöver gå så långt att hon inte klarar nånting alls,
och att det vänder snart. Veckan gick ganska bra sen, så än är det ingen större
fara utan ”bara” lite ostadigare än vanligt.
Göran
kom till husvagnen mellan onsdag och torsdag då han var ledig. Det var lite
nervöst… Skulle vi klara att ta hänsyn till varandras trötthet utan tålamod,
eller skulle vi skämma ut oss på campingen med bråk? Vi har pratat mycket om
att båda försöka att inte brusa upp utan istället ha förståelse över varandras
mående, för vi är ju lika trötta båda två. Och vi behöver hitta lite
må-bra-stunder tillsammans för att få tillbaka lite energi.
Det
gick jättebra och vi fick ett mysigt dygn med grillning, vin och räkor.
Efter
det var Göran på möte med assistans-samordnaren och la upp lite planer som inte
jag behöver engagera mig i. Tack till alla (Göran, assistenter och samordnare)
för att jag får förståelse och vila. Det gör förhoppningsvis att jag slipper
hamna i väggen, utan kan jobba mina tider som jag har på schemat.
Även
om det var lite långtråkigt att vara själv i husvagnen, så var det väldigt
skönt att inte ägna några tankar åt jobbet alls. Jag tar gärna emot lite besök
när jag är där, ni som har möjlighet nån gång. Det finns nästan alltid kaffe
och vin (dock inte alltid tilltugg) hos mig :)
Det
har också varit skönt att inte blogga. Eller, både ock. För bloggen ger mig
väldigt mycket också, samtidigt som energin inte räcker till att skriva om det
den är till för, nämligen Sandra. Vi får se hur det blir framöver, helt enkelt.
Nu
nåt helt annat. Sune är inte helt okay i sin mage utan börjar bli förstoppad
igen, tror vi. Jag har varit i kontakt med sjukhuset där han var inlagd för en
månad sedan, och vi ska komma akut om han blir sämre, men annars avvakta över
helgen. På måndag har vi en tid hos veterinären hursomhelst.
Under
helgen nu ska han endast ha blötmat med paraffin-olja för att se om magen
kommer igång på det. Vi hoppas ju det, samtidigt som han troligtvis behöver
undersökas vidare. Men det är ju skönt om vi inte behöver åka in nu, utan kan
ta en mer planerad tid inom kort istället. Vi har ju liksom lite annat att
hinna på våra ledigheter.
Det
får räcka för nu. Jag önskar er en fin-fin helg så får vi se när jag
återkommer.
Ta
hand om er.
.