Trötta humör

Jag är nu hemma och ”helgar” med familjen efter att ha flytt verkligheten några dagar under veckan som gick. Det var helt nödvändigt och jag måste verkligen fortsätta göra så nu. Att bara vara hemma (alltså på jobbet) dom tider jag står på schemat. Hemmet får bli jobbet och husvagnen hemmet, helt enkelt. Annars fixar jag inte det här.

Vädret har varierat mellan sommarvarmt och höstrusk, så det blev både solstols-slapp, foto-promenad och mys med regnsmatter och tända ljus. Balsam för själen alltihop.

Men hemma var det lite oroligt till en början. Vi har märkt tendenser hos Sandra den senaste tiden och hon börjar bli ostadig och yr igen. Det är ju inte konstigt om det kommer efter alla förändringar hon utsatts för. Som sagt, det är inte bara att ändra på schemat, det medför alltid konsekvenser. Och nu är förändringarna väldigt stora för Sandra.

Kort bara, till er som inte hängt med från början. Sandra har utretts för bl.a. hjärntumör och MS då hennes symptom var domsamma. Som tur är så var det inget sånt så vi är inte oroliga över det. Däremot är det väldigt jobbigt att se henne bli så dålig som hon kan bli och vi är ganska säkra på att det beror på överbelastning. Hennes kroppsfunktioner försvinner när hjärnan överbelastas.

Vi skalar bort och bromsar så mycket vi kan, utan att för den skull ändra ännu mer i det som behöver vänjas in. En mycket svår balansgång, förstås. Ingen av assistenterna har upplevt det när det är som värst, även om två assistenter var med när det var ganska illa efter kommunens senaste ”anpassningar” då Sandra började krypa när hon inte kunde styra sina ben. Men den gången lyckades vi vända förloppet då vi genast avslutade det som stressade henne – den dagliga verksamheten.

Nu hoppas vi att det inte behöver gå så långt att hon inte klarar nånting alls, och att det vänder snart. Veckan gick ganska bra sen, så än är det ingen större fara utan ”bara” lite ostadigare än vanligt.

Göran kom till husvagnen mellan onsdag och torsdag då han var ledig. Det var lite nervöst… Skulle vi klara att ta hänsyn till varandras trötthet utan tålamod, eller skulle vi skämma ut oss på campingen med bråk? Vi har pratat mycket om att båda försöka att inte brusa upp utan istället ha förståelse över varandras mående, för vi är ju lika trötta båda två. Och vi behöver hitta lite må-bra-stunder tillsammans för att få tillbaka lite energi.

Det gick jättebra och vi fick ett mysigt dygn med grillning, vin och räkor.

Efter det var Göran på möte med assistans-samordnaren och la upp lite planer som inte jag behöver engagera mig i. Tack till alla (Göran, assistenter och samordnare) för att jag får förståelse och vila. Det gör förhoppningsvis att jag slipper hamna i väggen, utan kan jobba mina tider som jag har på schemat.

Även om det var lite långtråkigt att vara själv i husvagnen, så var det väldigt skönt att inte ägna några tankar åt jobbet alls. Jag tar gärna emot lite besök när jag är där, ni som har möjlighet nån gång. Det finns nästan alltid kaffe och vin (dock inte alltid tilltugg) hos mig :)

Det har också varit skönt att inte blogga. Eller, både ock. För bloggen ger mig väldigt mycket också, samtidigt som energin inte räcker till att skriva om det den är till för, nämligen Sandra. Vi får se hur det blir framöver, helt enkelt.

Nu nåt helt annat. Sune är inte helt okay i sin mage utan börjar bli förstoppad igen, tror vi. Jag har varit i kontakt med sjukhuset där han var inlagd för en månad sedan, och vi ska komma akut om han blir sämre, men annars avvakta över helgen. På måndag har vi en tid hos veterinären hursomhelst.

Under helgen nu ska han endast ha blötmat med paraffin-olja för att se om magen kommer igång på det. Vi hoppas ju det, samtidigt som han troligtvis behöver undersökas vidare. Men det är ju skönt om vi inte behöver åka in nu, utan kan ta en mer planerad tid inom kort istället. Vi har ju liksom lite annat att hinna på våra ledigheter.

Det får räcka för nu. Jag önskar er en fin-fin helg så får vi se när jag återkommer.

Ta hand om er.

.