måndag 30 mars 2015

Lägesrapport

Helgen funkade hyfsat bra, med tanke på omständigheterna. Sandra var mestadels glad även om vi märkte en trötthet som blossade upp vid motgångar, och hon är ju skör, förstås. Jag måste ändå säga att hon klarar alla nyheter fantastiskt bra, och reaktioner har vi ju räknat med.

Nu är det korttids till onsdag, men jag får ju träffa damen på dagtid. Idag åkte vi till dv efter lunch, eftersom jag är själv på måndagar än så länge. Vi pusslade Sandras favvo-pussel en stund och åkte sen vidare till korttids.

Lite trötter

Imorgon är vi två assistenter så då blir det heldag på dv och vi hämtar Sandra på korttids klockan åtta. Planen för morgondagens ”korg-jobb” står förberett och klart i personalutrymmet vi har utanför Sandras rum.


Så här ser det ut i rummet nu när vi börjar få lite ordning.


I hyllan finns sånt som Sandra kan pyssla med ”själv” när hon är för trött, eller när hon har ”jobbat klart” t.ex. Dom svarta lådorna är märkta med bilder för ”rast-låda” ”lego” och ”klippsaker” och överst har hon sina pussel. Däremellan finns det pärlor, papper, pennor och målarböcker. Dvs såna kravlösa aktiviteter att ta till vid behov. En svart låda är tom tills vidare, vi har inte bestämt nåt lämpligt innehåll där än. Kanske utklädningskläder eller dockor, vi får se.

På väggen bakom Sandra planerar vi att sätta upp en flano-tavla där vi har tänkt ha temat sen. Tanken är att börja varje dag med en genomgång av vad det är för dag, månad och årstid samt vilket väder det är och hur det ser ut ute ”idag” osv.

Vi har också tänkt att följa temat lite över resten av aktiviteterna, och i helgen gjorde jag ett ”vår-jobb” som jag tänkte att vi kunde använda oss av sen. Jag ska även göra likadana för dom övriga årstiderna.


Här har vi schemat och matplatsen.


Vi behöver fortfarande massor med idéer för att kunna fylla dagarna med lite inspirerande jobb, eftersom damen gärna tröttnar om det inte är lite spännande, och lagom utmanande.

Så småningom ska vi få in lite utevistelse också, och ju mer Sandra orkar desto lättare blir det att få till lite vettigheter. Men nu i början är hon för skör, så vi får inte ställa några krav alls. Att gå ut är alldeles för kravfyllt än så länge, eftersom det räcker att hon ska förflytta sig för att det ska bli en låsning. Att gå från sitt rum till hallen är ett krav, att få på sig ytterkläder är ett krav, osv. Det fixar hon inte riktigt än.

Däremot har vi en plan för det med, och ska föra in lite utevistelse ”i smyg” genom att gå ut lite tidigare när dagen är slut. Då får vi bort onödiga krav eftersom vi ändå ska ut till bilen. Väl ute kan vi säkert locka med nåt innan hemfärd. Det finns både lekplats med gungor och sandlåda, och ett ganska stort grönområde precis utanför dörren.

Vi har också lagt ut en boll i bilen, så man kan stanna till vid nån stor plan på vägen hem och sparka boll en stund om tiden finns. Det älskar Sandra, så gör man det på det viset så går det nog bra, tror vi.

Det var allt för nu. Jag önskar er en fin vecka!

.

söndag 29 mars 2015

Världens roligaste jobb

Vad skönt det har varit nu efter förra veckan som funkade så mycket bättre än veckan innan, och sen avslutades med en planeringsdag där ännu mer föll på plats. Jag har riktigt kopplat av i helgen, och inte oroat mig så mycket för hur vi ska lägga upp dagarna i kommande vecka. Vi har en ganska bra plan nu, även om det saknas en del innan det flyter ordentligt, förstås.

Lite har jag småpysslat med material som kan komma till användning, men det är bara roligt. Jag tar gärna emot idéer på olika uppgifter som vi kan lägga i Sandras ”jobb-korgar” Enkla saker, som hon förstår direkt måste det vara så här i början. Sorteringsjobb, t.ex.

Förra veckan fick Sandra sortera pärlor i 6 färger, och sen trä upp dom på piprensare i samma färger som pärlorna. Det var en perfekt uppgift för henne, som var precis lagom svår. Lite för svår, för hon följde inte färgerna på piprensarna, men det var inget som störde henne så det fick vara så. Sandra kände att hon klarade uppgiften, och det är ju det som är målet.

Men det är inte helt lätt att hitta på sorteringsjobb som är roliga, och tydliga. Och lite lagom utmanande. Knappar är ju en bra grej, så det tänkte jag ordna, men vi hade inte så många likadana knappar, så det sprack ju. I helgen har jag letat bilder på nätet och gjort en ”sortera djur-uppgift” som jag vet att Sandra fixar.

Bilderna är ca 3x3 cm.

Katter i en burk, hundar i en och fåglar i en. Jag tänkte ta fler djur, men kom inte på några där samma sort har olika utseenden beroende på ras/art. Men en rolig uppgift är det nog, för Sandra gillar både bilder och djur.

Jag fick också en tanke på att para ihop djur med deras unge, men det får vi nog vänta lite med. Jag tror Sandra klarar det med lite hjälp framöver sen. Nu måste det vara enkelt och tydligt eftersom hon har jämt att göra med att landa i alla nyheter, och då förstås blir mer kravkänslig. Hon måste få hitta sin plats och bli trygg innan vi börjar med uppgifter som ställer lite högre krav på henne.

Men det går åt idéer, så det tar jag, som sagt, gärna emot massor. Sandra vill ha nytt hela tiden, nämligen… Hon tröttnar annars. Men det kan vara samma uppgifter med olika innehåll. Sortera djur ena gången och pärlor andra, t.ex. Eller lådan vi har med saker gömda i olika små-lådor, den kan vi använda men byta ut innehållet så det blir roligt varje gång. Om man bara kommer på hur ;) Det gäller att ha bra fantasi i det här jobbet.

Jag kommer sakna det här när jag inte behövs på dv mer.  Alltså, det är jätteroligt och assistenterna är superhärliga, så hade jag inte varit mamma så hade jag sökt tjänsten som fattas direkt :) Men jag får passa på att njuta så länge det varar och självklart är det bäst för alla att vi hittar nån annan som passar snart.

Annette undrar om jag klippt ut etiketterna till Sandras schemalådor, eller om dom finns att köpa. Jag har skrivit på datorn och klippt ut i lagom storlekar.


Ha en skön söndag!

.

lördag 28 mars 2015

Anpassat

Planeringsdagen gick bra och vi kom ytterligare en massa steg framåt. Det blir nog bra tillslut, ska ni se. Lite problem att lösa på högre ort bara… Det kommunen inte fattar är att Sandra har beviljat assistans för det hjälp-behov hon har. Inte för att sköta städning i kommunens lokaler. Eftersom det inte går att kombinera städning med ”hjälpa Sandra” så blir det en konflikt om vems ansvar det är.

Nu handlar det inte ett dugg om viljan att städa eller inte, utan att Sandra inte kan delta och därför är det inte möjligt för assistenterna att städa, om dom inte gör det på sin fritid, och det är ju självklart inte meningen.

Sen är det en del tjafs om nyckel som vi faktiskt inte förstår, men dom får ju lösa anpassningarna på nåt sätt om Sandra ska kunna gå där. Det är ju meningen att det ska vara anpassat efter hennes behov… Vi kräver såklart inga orimligheter, utan bara sånt som måste funka för att Sandra ska klara dagarna där. Att det inte får vara låst när vi kommer, t.ex. Och att hon inte ska ”krocka” med nån när hon ska gå nånstans utanför sitt rum. Sån stress leder bara till att hon kollapsar tillslut, och inte kan vara kvar.

Förutom det då så är det bra det mesta. Lite inkörs-grejor förstås, men vi går stadigt framåt och hittar små lösningar att justera längs vägen. Kort sagt, det funkar väldigt bra så här långt. Ett större bord var på plats redan, så vi kunde börja planeringsdagen med att sortera alla saker till rätt platser så det ska bli så lättarbetat som möjligt. Väldigt bra blev det, faktiskt :)


Sandra verkar må bättre igen och vi såg inget av den ostadighet som visade sig i torsdags. Vi är tacksamma att det vände och inte var början till en sån jobbig period som hon har råkat ut för tidigare ett par gånger. Trött är hon, men så glad att hon liksom inte tappar humöret lika fort som hon brukar när hon är skör.

Hon längtar till måndagen – för det är vardag igen, tisdagen – för assistenten som sitter bak med henne i bilen då och torsdagen – för att två assistenter och inte mamma är med henne hela dagen och dessutom är det rolig gympa. Bästa dagarna just nu, om man frågar Sandra :)

Idag ska hon till frissan, och det ska jag snart berätta för henne. Det var inte läge att säga nåt igår, när hon redan innan har fullt sjå att hålla isär alla dagarnas händelser. Men oftast berättar vi inte förrän strax innan det är dags iallafall, för att hon inte ska hinna stressa upp sig.

Ett frissabesök tar väldigt mycket energi av henne, så hon brukar vara trött efteråt. Tack vare världens bästa frissa, så funkar det bra. Det är lugnt där, det går alltid till på samma sätt och det är lite extra tid avsatt för att minimera risken för möte med andra. Kunderna efter brukar vara förvarnade så dom håller sig lite på avstånd ifall vi precis ska ut osv. Anpassningar som är avgörande för att det ska fungera och jag är så glad att vi har vår fina frissa, som förstår sånt som många andra inte förstår ♥

Ha det så fint!

.

fredag 27 mars 2015

Snurrande intryck

Gårdagen gick bra för assistenterna och jag var ledig hela dagen, vilket var skönt. Sandra är så nöjd och glad nu, men trött förstås. Igår började vi se en ostadighet hos henne igen. Vi vet ju inte säkert vad det är, men tror att det har med överbelastning i hjärnan att göra. När det blir för mycket intryck så orkar hon inte sortera mer. Hon sa att hon var snurrig och vi såg att hon inte visste vart hon satte fötterna när hon gick.


Kvällen funkade bra iallafall, och trapporna med, med lite hjälp. Blir det värre kan hon knappt gå alls utan hjälp. Dom gånger det har blivit värre så har hon inte kunnat ligga ner, för hon tror att hon ska ramla ur sängen, men natten har varit lugn. Och hon är utredd, så vi behöver inga idéer om vad det kan vara ;) Vi vet att det inte är tumör, inte ms och inte kristallsjukan. Och inga andra saker heller, som går att se på alla tester hon har gjort.

Nu är det helg och några vilodagar, så vi hoppas att det räcker för att få henne på banan igen. Jag ska strax göra mig klar och åka iväg på en halv planeringsdag, och vi har en hel del att gå igenom. Egentligen behöver vi mer tid, men vi får dela upp det lite för att orka ta in och tänka någorlunda klart.


Det känns iallafall fantastiskt bra på många sätt nu. Två superfina assistenter som det funkar jättebra med är man ju såå tacksam över. Att jag är där och täcker upp luckorna så länge det behövs går också bra, och det är ju skönt på alla sätt och vis.

Men det är ju ingen tvekan om att det behöver vara två assistenter samtidigt om det ska gå att få till nåt vettigt runt Sandra, och samtidigt hålla henne lugn. Det gäller verkligen att tänka på alla detaljer, och ligga steget före hela tiden. Eller, helst fler steg… Det går liksom i ett när man väl börjar, så förberedelserna är jätteviktiga. Annars brakar det direkt, eftersom ”väntan” och ”dötid” stressar henne till utbrott.


Annette undrar vad det är för dörr på fotot i förra inlägget. Den går till grann-lägenheten och är låst. Förråd finns, men vi behöver förbereda nånstans, och ha det som ska vara i korgarna tillgängligt snabbt och smidigt. Hur vet vi, så vi väntar bara på att få dit lämpliga möbler i stort sett.

Trevlig helg!

.

torsdag 26 mars 2015

En verksamhet växer fram

Det är helt otroligt vad fort Sandra hittar sin plats i allt nytt. Vi måste vara himlans bra, vi assistenter :) För det pedagogiska stöd vi skulle få av kommunen är det väl lite si och så med. Pedagogen är bra, och vi behöver bara säga vad vi behöver i form av material och möbler, så fixar hon. Men hon har en hel del andra uppgifter också, så vi har fått strukturera upp dagarna själva. Och vi har ju inte riktigt den kuskapen, faktiskt.

Tack till världens bästa skola som har gett mig så mycket lärdomar under åren som Sandra gick där. Hade jag inte haft det att hämta idéer ifrån nu, så vetitusan hur det hade gått.

Men imorgon har vi en halv planeringsdag och då ska pedagogen vara med lite iallafall. Det är några anpassningar som bara måste fungera om Sandras dagar ska kunna vara trygga för henne och det får dom lösa bara. På nåt sätt. Sen har vi lite idéer och behöver lite material och så. Och bättre info om allt så alla vet vilka ansvarsområden man har… Men, det får andra lösa, och vi gör det som är vårt ansvar bara vi vet.

Kommunen tycker att städning av lokalerna är ADL-träning. Jag anser att dom tycker så för att spara pengar på att ta dit en städare. Sandra klarar nämligen inte av att städa så det blir rent. Ska hon ha det som ADL-träning, och det dessutom ska bli ordentligt gjort, så får vi lägga ner all annan verksamhet för henne om hon öht ska orka. Visst kan Sandra, så småningom, vara en del i städningen, men det är inte samma sak som att det blir rent varje vecka… Och just nu finns inte en chans att lägga in nånting annat än att komma in i allt nytt. Så nu blir det inte städat alls…

Diskmaskin skaffar man inte för att det är en bra aktivitet att diska. Förvisso… Om personen i fråga klarar det. Det är okay att kommunen inte vill satsa pengar på en diskmaskin, det kan jag förstå och det är inget problem att diska ett par tallrikar för hand, men det retar mig att man skyller på att det är för Sandras skull. Det är inte anpassat till Sandra att trötta ut henne med saker som hon inte klarar.

Dessutom riskerar hon att krocka med den andra personen som går där, om hon ska diska. Det skulle innebära låsningar och utbrott, och tillslut skulle hon inte orka vara i verksamheten längre. Precis som på första försöket på första dv-stället, där Sandra blev sjuk av stressen.

Nåja, det får ju lösa sig med rätt anpassningar den här gången. Vi har iallafall kommit väldigt långt i övrigt, och fått ganska bra ordning på upplägget av dagarna, även om vi måste justera det en del fortfarande, förstås. Det kommer att ta lång tid att få alla detaljer på plats. Assistenterna ska jobba ihop sig och alla ska få rutiner som funkar för alla. Det får ta den tid det tar, helt enkelt. Att Sandra är hyffsat pigg och lugn efter dv-dagens slut på onsdagen, när det har varit korttids dessutom, är det bästa betyg vi assistenter kan få, efter bara knappt två veckor.

Något vi behöver få ordning på är utrymmet utanför Sandras rum, där vi måste hålla till för att förbereda jobben under dagen.


I början fanns allt i en hylla i Sandras rum, vilket inte fungerar eftersom vi inte kan störa henne där. Meningen är att en assistent jobbar med Sandra i hennes rum, samtidigt som den andra förbereder nästa jobb. Just nu har vi det lite rörigt, men med bättre hylla, eller större bord, så ska det nog bli ordning där med.


Idag blir jag ledig några timmar, och Sandra har gympa på förmiddagen. Resten av dagen är planerad och ska nog funka bra. Jag passar på att bli lite ompysslad hos frissan undertiden.

Annette skrev att man kan ha lego i ”jobb-korgarna” om man har en viss mall att bygga efter, och så är det ju förstås. Klarar man att bygga efter en mall så har uppgiften ett givet slut. Det jag ville få fram var just det att jobben i korgarna måste vara såna som blir färdiga. För Sandra passar inte lego då, för det är en ”evighetssyssla” för henne.

Däremot kanske hon skulle klara enkla mallar längre fram, så den idén tar jag med mig. Nästa gång vi bygger lego ska jag testa om hon klarar att bygga efter nåt enkelt som jag har satt ihop, det blir spännande. Sen kan man ju utveckla det vidare isåfall.

Att använda bilder funkar bra för Sandra, om det skulle behövas av nån anledning. Nu var ju bilden jag syftade på i gårdagens inlägg just för att använda lego som ”korg-aktivitet” Så det var inte bilden i sig som gjorde att det inte hade funkat, utan legot.

Jag önskar er en fin dag!

.

onsdag 25 mars 2015

Bra start

Efter förra veckan lärde vi oss en del om förberedelser så den här veckan funkar mycket bättre, så här långt. Vi får finslipa ett tag, men det känns som vi är påväg åt rätt håll.

Måndagen gick jättebra, fast vi var ju bara på dv ett par timmar då. Först satte Sandra upp sitt schema, och det har vi fått bra rutin på redan. Schemapärmen ligger på bordet och är förberedd åt henne, precis som vi gör hemma.


Efter det fick hon ett nytt pussel som jag hade tagit med, det roade vi oss med tills det var dags att åka vidare till korttids.


Till gårdagen hade jag en ordentlig plan. Efter schemat fick Sandra jobba med sina tre korgar. Det var första gången för oss assistenter, men Sandra känner igen det från skolan, så hon visste genast vad hon skulle göra.


En korg innehöll ett sorteringsjobb. Pärlor i 6 färger, 6 burkar och 6 piprensare. Sandra skulle sortera och sen trä pärlor på piprensare i samma färger som pärlorna.


Nästa korg innehöll ”pusslet” jag gjorde i helgen, där Sandra ska para ihop fyra bilder som är klippta mitt itu. Jag har gjort lite fler såna bilder så det går att variera den uppgiften.

Sista korgen innehöll tre ark från en av dom pedagogiska pärmarna som vi fått av pedagogen, med ”lika på lika-jobb”

Jag valde tre ganska enkla uppgifter eftersom det var första gången, och eftersom jag var tvungen att förbereda dom dagen innan. Jag visste inte hur Sandras dagsform skulle vara, och då är det bättre att det är för lätt än för svårt. Det där kommer vi förstås att utveckla när vi får lite bättre rutin.

När jag först började planera gårdagens korgar så tänkte jag att en korg skulle innehålla burken med bilder på Sandras ”padda-spel” och där ser man min okunskap i att jobba med det här. Tänka ut är en sak, men sen få till det hela vägen när man inte har rätt kunskaper är nåt helt annat. Som tur var kom jag på det när jag packade korgarna i måndags, så vi slapp problem med Sandra sen…

Korgarna måste förstås innehålla avslutande jobb. Alltså jobb som blir färdiga. Inte sånt som Sandra kan göra tills vi sätter på timstocken för att avsluta det. För meningen är att hon ska göra alla tre korgarna som ett jobb, och sen är det klart.

Därför fick hon jobba med korgarna först, och när det var klart fick hon spela på sin padda. Jag har gjort bilder på saker som inte får plats i korgarna, lego t.ex. men det är samma sak där, sånt går inte att använda eftersom dom inte har ett givet slut. Jag kom iallafall på det innan jag gjorde fel, och det var ju bra ;)


Idag har vi ”skapande” på schemat, och det blir play-doo på förmiddagen. Efter maten hade vi tänkt oss att Sandra skulle spela på sin padda, men hon gillar sitt nya pussel så mycket så vi tar det istället.

Igår tog vi fram målarböckerna efter maten, och Sandra fick vara ifred en liten stund medan vi tog hand om disken och hann prata lite med varandra. Sandra hade vi koll på via babyvakten. Då städade damen undan målargrejorna, helt själv, och tog fram sitt pussel istället! Så härligt att hon tog eget initiativ, och att hon var så nöjd. Man blir alldeles var om hjärtat. Hade det varit förra veckan så hade det blivit utbrott istället.

I måndags fick jag ett paket på posten från min goa vän Annelie, det innehöll jättefint material och många bra bilder som jag har scannat in i datorn. Det kommer vi säkert ha användning av på flera olika sätt, tack snälla!


Jag avslutar med ett klockrent inlägg om att vara curlingförälder som ni kan läsa och dela vidare HÄR

Återkommer med rapport om resten av veckan, ha det fint så länge!

.

måndag 23 mars 2015

En dag i taget

Bloggen hjälper mig mycket och efter senaste inlägget kom jag på fler idéer som jag ska vidarebefordra till pedagogen på dv. Återkommer med det sen, om det blir nåt vettigt av det. Först och främst måste jag komma med förslaget till dom övriga assistenterna, för det är dom som bestämmer hur dom vill jobba. Eller, vi bestämmer väl tillsammans, men det är viktigare att det passar dom och Sandra än mig.

Jag har så många idéer, och älskar att komma på lösningar och tydliggöra utifrån individen. Det skulle jag vilja jobba med, faktiskt. Att tillsammans med personal i olika verksamheter hitta olika strategier. Det skulle vara superkul.

Men att utföra det själv, det är jag usel på. Eller, kanske inte usel, men väldigt, väldigt osäker. Att förstå det i huvudet, och tänka ut bra saker, är inte samma sak som att utföra det på ett bra sätt i praktiken. Det är inte min grej alls. Jag hoppas vi får till det bra ändå, med lite övning.

Annette skrev att det måste vara svårt att hitta kläder till klippdockan i rätt storlek. (Ni som missade det kan läsa om det i gårdagens inlägg) Men storleken är oviktig, utan jag letade efter ”rätt form” t.ex. armarna som dockan håller på ett visst sätt. Jag har dockan sparad i rätt storlek i word (som jag använde när jag skrev ut den)

Jag googlade t.ex. ”vinterjacka” och sparade när jag hittade nån som passade. Just på vinterjackan var armarna oviktiga, eftersom dom inte syns och dockan har vantar till jackan. Sen klistrade jag in kläderna i samma dokument som dockan, på ett annat blad. Där formaterade jag bilden så den gick att flytta runt hursomhelst (heter ”tätt” i word) la den över dockan och anpassade storleken.

Det går att ändra så plagget blir bredare, eller längre också, om det behövs. Det fick jag t.ex. göra med mössan. Så placerade jag plagget på ett tomt blad och gjorde lika med nästa plagg tills jag fyllt ett blad som jag skrev ut, klippte ut alla kläder och plastade in dom.

Själva dockan hittade jag genom att googla bilder på ”klippdocka” (ßBildkälla)


När jag googlade fram kläderna så hittade jag också några tecknade, ofärgade plagg, som jag sparade i datorn. Kanske att Sandra vill färglägga egna kläder till dockan framöver, tänkte jag.

Gårdagen var en skör dag. Sandra har längtat till både måndag, dv, torsdag med gympa, bilåkning med assistenter, vilken mat alla dagar, vad ska vi göra, korttids, vem möter och allt vad det har varit i en hel salig röra hela helgen.

Vi har haft fullt sjå att svara lagom och fokusera på en dag i taget. Men det kommer säkert lugna sig efter ett par veckor, när hon förstår sitt nya schema. Ja, schemat i sig är inte nytt, men allt annat…

Igår fick jag bromsa hennes framfart lite. Det började med att hon hade ritat en teckning som hon ville ge till pedagogen på gympan (torsdag) och jag sa att det är länge dit. Sen försöker jag få bort det där med att rita teckningar och ge, för det blir lite för mycket. Det blir ett stressmoment tillslut.

På gympan sist hade det varit ganska stressigt ändå. Inte ”bråttom-stressigt” då, utan ”oros-stressigt” för Sandra. Mycket nytt och saker hon fastnade i som vi måste hitta lösningar på. Jag vill inte gå in närmare på det, men vi har kommit en bit på väg iallafall.

Att då börja krångla med teckningar dessutom är ingen lyckad kombo när vi ska försöka få in allt annat nytt i lugn och ro. Får Sandra bestämma farten så blir det gärna ”extra allt” och det fixar hon ju inte.

Jag avslutar med en länk till min vän Bellans senaste inlägg. Långt och väldigt bra. Varsågoda, klicka HÄR för att komma dit.

Återkommer med hur det går för oss under veckan sen. Må så gott!

.

söndag 22 mars 2015

Pedagogiska idéer utan kunskap

Egentligen var det ju meningen att jag skulle säga till pedagogen på dv vad som behövs, och slippa tillverka allt själv. Men för att materialet ska bli rätt anpassat så behöver man ju känna Sandra, och då blir det ju jag som måste göra det iallafall, om det ska bli rätt...

Jag plockar tips lite här och var och gör om det så det ska passa Sandras behov, och jag delar med mig här i bloggen för jag tänker att andra kan hitta egna alternativ av nåt, kanske. Jag samlar lite inlägg som innehåller tips under fliken ”Pedagogiska tips” här ovan, om nån är intresserad. Det är fritt fram att använda, och dela vidare.

Väldigt mycket idéer har jag hämtat från Sandras skola och pedagogerna som jobbade där. Oj vad dom har lärt mig mycket, och nu har jag ju verkligen nytta av det. Däremot är jag ju ingen pedagog, och saknar en hel massa kunskaper för att kunna jobba med idéerna jag har. Meningen är att vi ska ha stöd av pedagogen på dv, men jag känner att hon saknar för mycket personkännedom än så länge för att kunna visa hur vi ska jobba med Sandra. Så det blir mest vi assistenter som slår våra kloka huvuden ihop och gör så gott vi kan.

Vi har fått några ”pedagogiska pärmar” med jättefint material i, men vi vet inte hur vi ska jobba med det riktigt. När vi blir osäkra blir ju så klart Sandra stressad. Ett av tipsen jag har med mig från skoltiden är korgar, och tanken är att vi ska tydliggöra uppgifterna för Sandra utan att vi stör henne för mycket.

För er som inte känner till det så går det till så att man har tre korgar, märkta med nåt. Jag valde inplastade prickar i tre färger, röd, gul och blå. I Sandras första skola hade dom tre små plastnallar i olika färger.


Nu har jag redan tagit korgarna till dv, så ni får föreställa er att dom stora prickarna sitter i framkant på varsin korg. Det svarta arket ska ligga på Sandras arbetsbord, och hon tar en prick i taget, hämtar rätt korg, och gör uppgiften som ligger i den. På så vis vet Sandra vad hon ska göra, och blir mer självständig, vilket gör henne betydligt lugnare. Vi anpassar sen innehållet i korgarna efter tid och ork. Blanda lätta och lite svårare uppgifter, eller bara köra lätt när orken inte finns.

Jag gjorde några bilder som ska paras ihop också.


Och ett gäng bilder som Sandra kan titta på själv om hon är väldigt trött, eller tillsammans med nån om hon orkar. Man kan ju prata en del om vad man ser på bilderna, t.ex. Bilderna är hämtade från nätet.


Vi har pratat lite om att ha tema efter årstider, så jag har bett pedagogen att ordna en ”Årstidspärm” Vi kom på idén när vi såg bilder på årstiderna och månaderna i en av pärmarna vi fått, och tänkte att vi kunde utveckla det så det passar Sandra. Det är ju ett ”året-runt-tema” som alltid är aktuellt och går att göra hur mycket som helst av. Det gäller bara att ha fantasi…

En idé som jag kom på är att prata om vilka kläder som passar ”idag” eller ”den här årstiden” för det har inte Sandra nån koll på. Hon tar inte av sig om hon är varm, eller säger till om hon fryser, så det kan ju vara en hjälp på vägen att göra henne uppmärksam på det iallafall. Med hjälp, förstås.

Jag plastade in en klippdocka som jag hittade på nätet, och sen googlade jag kläder till den som jag klippte ut och plastade in. Regnkläder, vinterkläder och sommarkläder.



Vill man ha dockan på väggen, så kan man ju använda kardborre, men jag satte inte dit det nu. Assistenterna får göra som dom vill sen, beroende på hur dom vill använda dockan.

Ja, det var lite idéer som jag pysslat med när det har blivit lite tid över mellan varven här. Hoppas det är nåt som kommer till nytta för fler.

Jag avslutar med svar på några frågor jag fått.

Annette undrar om vi kan öka på dagarna på dv vartefter Sandra blir varm i kläderna. Jag antar att du menar att Sandra går en dag till en början, och sen två osv?! Tyvärr går inte det eftersom det inte finns något alternativ till henne. Att vara hemma skulle stressa henne ännu mer, och den "verksamhet" hon hade innan det här blev klart är avslutad, eftersom det inte fanns nån verksamhet där heller.

Hade det funnits det så hade vi byggt upp det annorlunda, men för Sandra hade det ändå varit bäst att bara börja med det nya. Eller möjligen ett par dagar första veckan, och sen sätta igång på allvar. Hade den ”verksamhet” hon gick i innan flytten varit bra, så hade vi byggt upp det nya bättre innan hon började. Tyvärr fanns inte den tiden, eftersom hon inte mådde bra i det som var. Sen finns det ett par orsaker till, som jag inte vill skriva ut här.

Annette undrar också om Sandra har en fåtölj och om hon kan se på film. En fåtölj fick jag precis besked om att det nu finns. Vi har efterlyst en ”vilo-hörna” där Sandra kan ha rast, och nu ska vi få till det. Även ett litet bord till hennes CD-spelare som jag tog dit i veckan. Se på film går inte, för det har inte kommit dit någon tv än. Sen kommer tv-rummet vara gemensamt och behöver förbokas om det ska användas, vilket inte passar Sandra riktigt eftersom hennes dagsform styr om hon behöver se på film eller inte. Men kanske så småningom.

Det var det om det. Några är lite oroliga för om jag ska orka. Det är lugnt, faktiskt. Jag lovar att jag har läget under kontroll. Det var värre i vintras, då jag inte såg nån ljusning i eländet. Nu stångas jag inte längre, utan håller på och bygga upp nåt som jag tror på, med hjälp av fina assistenter. Det är stor skillnad och ingen jobbig stress längre.

Sen längtar jag så klart efter lite mer ledigt, men nu vet jag att det här bara är tillfälligt, och ledigheter kommer det bli framöver. Dessutom har jag lärt mig att njuta extra av dom stunder jag har. Imorrn, t.ex. slutar jag jobbet 15.15 och har en ledig em och kväll då Sandra är på korttids. Och om ett par veckor utökas personalgruppen lite så jag blir helt ledig på tisdagar :)

Ha en fortsatt skön helg!

.

fredag 20 mars 2015

Oordning och reda

Såklart kom migränen efter veckan som var, men jag är van så det är inte hela världen. Så länge tabletterna hjälper är jag nöjd och tacksam. Och i morse vaknade jag inte förrän fyra. Det tar sig ;)

Sandra var på sin efterlängtade gympa igår, och efter dv-dagens slut hade vi assistenter ett vecko-möte. Det känns som man bara har möten mest helatiden, men det är helt klart nödvändigt. Särskilt nu innan vi fått ordning på alla frågetecken och oklarheter.

Nästa vecka blir det en halv planeringsdag i dv-lokalerna, så vi kan få lite bättre ordning på plats också. Sen provar vi igen och ser hur det funkar och vad som behöver justeras vidare. Det är en del anpassningar som jag inte är nöjd med, och som ligger på chefsnivå. Så vi får ta upp det och se om det går att lösa så Sandra kan vara kvar på det här nya stället som ska vara anpassat för henne… Vi hoppas att det bara beror på inkörningsperioden, och att chefen på kommunen börjar leta lösningar istället för problem från och med nu.

Sandra är förstås väldigt trött och även om vi hade kunnat, så hade hon inte orkat till dv idag. Vi är glada så länge hon inte däckar nu, faktiskt. Det blir en lugn helg att hämta krafter på, och vi ägnar oss mest åt att pussla.


Den planering vi hade fått ihop innan vi startade den nya verksamheten funkade inte så bra i verkligheten. Jag ska inte säga att den var dålig, för det var den verkligen inte. Tvärtom. Men såna där detaljer som man inte kan förutse innan man har provat behöver ju ses över igen. Det är därför vi ska planera om en del på fredag.

Men den här veckan måste funka bättre än förra, och till dess hinner vi inte planera så mycket. Därför har jag lite fullt sjå för tillfället att få ihop en reservplan. Så det blir lite lugnare för alla tills vi kan planera bättre.

Jag måste ha lite lagom med förströelse åt Sandra, så hon inte blir stressad och orolig. Och vi assistenter måste veta vad vi har att ta till när hon blir orolig. Där får vårt fokus ligga när vi planerar vidare sen, och den här veckan gäller det att hitta saker som inte kräver så mycket förberedelser och planering. Eftersom vi inte har förutsättningarna att kunna förbereda tillräckligt än. Det saknas utrymme och förvaring utanför Sandras rum för att det ska bli möjligt just nu.

På måndag blir det ju dv för Sandra och mig en stund på eftermiddagen, innan hon ska vidare till korttids. Jag tänkte ta med ett nytt pussel, som är tillräckligt svårt för att räcka åt oss båda under dom 2,5 timmar vi ska vara där.


Sen har vi två hela dagar att fylla (eftersom det är gympa på torsdag och ledigt för Sandra på fredag) och då måste jag ha en bra plan. Lite nya aktiviteter, som inte tar för mycket energi av Sandra men som hon tycker är roliga. För problemet förra veckan var (förutom att vi assistenter inte hade koll på materialet vart allt finns och hur vi ska använda det) att Sandra tröttnade för fort och ville göra nytt hela tiden. Vi hade inget bra att ge henne tillslut, och hon blev orolig.

Eftersom det är en massa praktiska lösningar att göra innan sånt kan fungera, så tar jag med lite pyssel hemifrån för att Sandra ska få så bra dagar hon kan just nu.

Ett jobb hon ska få göra är att sortera pärlor, som finns på dv. Efter tips jag fick på fb tar jag med mig tomma burkar att sortera i, och piprensare att trä upp i rätt färger på.

Sen har jag obehandlade träskyltar som jag tänkte att hon kan få måla. En stor fin ”väska” med pennor, kritor och vattenfärger och en stor bunt med ritpapper. Tuschpennor och målarböcker. En låda full med pärlor och paljetter. Och en burk med knappar. Jag hoppas vi får till nåt vettigt av det. Har nån lite tips på enkla sysselsättningar, som inte kräver så mycket förberedelser, tar jag tacksamt emot det.

Nu till nåt helt annat. Jag har ju gnällt en del på Hab. i bloggen tidigare, och det har ju varit befogat så inte för det… Men jag måste ju skriva nu när det liksom funkar också. Jag har blivit uppringd när dom lovat, och det har åtgärdats saker jag har bett om. På en gång! Fantastiskt bra skött, måste jag säga.

På Sandras dv ska det in en dator med InPrint, och för att kunna jobba på bästa sätt med Sandra utifrån det, så behöver vi få lite kunskaper i programmet. Dessutom måste Sandras laptop, som hon har fått som hjälpmedel, uppdateras så det är samma program i den, som i datorn på dv. Inom en vecka fick vi besked om både uppdatering, eller eventuellt ny dator, beroende på hur det gick att få ordning på den hon har nu, och en inbjudan till en utbildningsdag för oss assistenter i att hantera programmet på bästa sätt. Wow!


Dessutom har vi tidigare bett om råd och stöd, eftersom det saknades så mycket i den ”verksamhet” som var innan vi startade upp det nya dv. Hon frågade om det var aktuellt och jag sa att vi måste komma igång lite, men säkert skulle ha nytta av råd och stöd längre fram. Så det var bara att höra av sig och boka det. Wow igen, alltså!

Man blir nästan lite fånigt lycklig när det fungerar. När det verkligen fungerar, och man inte ens behöver påminna en enda gång. Bara skicka ett mail med två frågor, och sen ha svar och lösningar efter en vecka… Ja, det känns lite overkligt, faktiskt. Och just nu är det extra välkommet med sånt flyt, eftersom vi har en del annat att lägga våra krafter på.

Bellan reflekterade över våra olika och lika barn. Vi säger det ofta, för dom är väldigt olika och ändå har dom så många likheter. En av dom stora olikheterna är att Bellans Turbo behöver lång förberedelsetid till nya saker. Så att byta till en helt ny verksamhet som vi gjort för Sandra nu, hade krävt många bilder och lång tid av genomgångar för att han skulle känna sig trygg med bytet.

Till Sandra kan vi inte säga nånting innan. Skulle vi göra det så skulle hon hinna stressa upp sig och bli sjuk innan vi hann påbörja nån förändring. Jag tror nog att det har att göra med att Sandra har ett begåvningshandikapp som gör att hon inte kan föreställa sig förklaringar som hon inte har upplevt. Sen har hon ingen tidsuppfattning heller, så vi måste nästan alltid försöka hålla oss till ”här och nu” för att inte stressa henne.

Som Bellan skrev, det är så viktigt med personkännedomen om man ska kunna göra rätt anpassningar. Därför måste vi satsa mest på den när det kommer nya personer i Sandras närhet. Det är så stor skillnad på att känna individen, och bemöta rätt, eller att inte göra det. Det handlar om att det funkar riktigt bra, eller kan bli katastrof i längden.

Oj, vad långt det blev. Bara för jag fick lite tid över att skriva ikapp mig på ;) Hoppas ni inte somnade. Ha nu en riktigt skön helg!

.

torsdag 19 mars 2015

Omplaneringar

Jag vaknar vid tretiden om morgnarna (ßnätterna?) och kommer ihåg en massa jag inte får glömma. Då går det bara inte att somna om, utan jag går upp och skriver ut schemabilder eller sorterar förvaringar eller nåt annat som måste göras för att skapa ordning i allt nytt. Det hjälper liksom inte att intala sig att göra det när det är ”vakentid” men det ska väl ge sig så småningom. Natten till igår sov jag iallafall ikapp en massa timmar av ren utmattning ;)

Efter måndagens utbrott märktes det så tydligt hur fokuserad man blir på att Sandra ska klara livet att allt runtom glöms, eller lämnas. I måndags var det lite städning efter oss som jag missade helt, och jag kände att det är svårt att klara av det där ”runtom-jobbet” när man är själv.

Det har jag visserligen vetat helatiden, att man behöver vara två, men det blev så uppenbart i måndags. Vi saknar ju assistenter fortfarande, och för att Sandras vardag ska få ordning så har jag valt att vara själv i verksamheten istället för att Sandra är ledig. Nu inser jag att vi inte har något val än att hon får vara ledig istället.

Men jag kommer fortsätta åka dit med Sandra efter lunch på måndagar, eftersom det är korttids sen, och rutinen med dv först känns viktig för Sandras skull. På fredagar är jag också själv, och då får Sandra vara ledig tills vidare. Det gör nog inte jättemycket, för hon lär nog inte orka nåt annat just nu hursomhelst.


Nu har vi haft två heldagar, med två assistenter (varav jag är den ena) och upptäckt en massa små detaljer som måste justeras för att det ska bli lugnare för alla. Så igår bestämde vi att vi måste ha en till planeringsdag snarast, för att iordningställa och planera ännu mer in i detalj än vad vi kunde göra på förra planeringsdagen. Det är ju inte förrän i praktiken man upptäcker om teorin funkar eller inte.

Aktiviteterna måste flyta bättre, och vi assistenter måste veta exakt vad vi ska göra för att kunna styra upp och visa Sandra hur dagen ser ut. Vi måste få klart med lite hyllor och pärmar, så vi kan förbereda jobben utan att störa Sandra i hennes rum, och vi måste ha klart hur vi ska ”packa” hennes ”jobbar-korgar” för att det ska bli lagom både med tid- och energiåtgång.

Sen måste kommunikationen och planeringen med personalen till den andra personen som går där fungera så vi kan planera Sandras aktiviteter utanför hennes rum utan att riskera krockar med annat folk. Jätteviktigt, och inte helt lätt att få till när fler har olika behov. Det var just det som hände på första stället, att det blev för många krockar, och andra att ta hänsyn till. Men jag hoppas vi får till det, för nu är det iallafall bara Sandra och en till som ska samsas om utrymmen och tider.

Igår var Sandra jätteskör och det var stressigt för oss assistenter att få till en bra dag för henne. Hon hade ett stort utbrott på förmiddagen, och vi skalade av dagen så gott vi kunde för att spara på hennes krafter.


Idag är det gymnastik, och det har hon längtat efter i flera dagar, så vi hoppas det går bra. Jag är ledig och har en hel del att pyssla med för att få den där ordningen vi önskar oss på dv. Vi ska ha ett veckomöte efter dagens dv, och då får Göran ta över resten så länge.

Det blir nog bra när vi får ordning och reda. Vi har räknat med en del bakslag och hinder längs vägen, och vissa saker måste få sin tid att växa fram. Skynda långsamt får vara vårt motto.

Må så gott!

.

måndag 16 mars 2015

Äntligen igång

Gårdagen var ganska lugn, i jämförelse, men det gick i ett ändå. Sandra ville pussla, så det gjorde vi på förmiddagen och efter lunch var hon ute med Göran en stund. Jag kollade igenom allt som skulle med till dv och packade Sandras korttidsväska, samt mailade en massa info till korttids med alla nyheter dom behöver veta.

I morse, eller nästan natt… vaknade jag och kom på att jag behövde göra ett ”toa-schema” till Sandra att använda på dv. Hur kunde jag missa det, liksom?! Så det var bara att pallra sig upp och sätta igång.


Det är så många små detaljer att tänka på, och fler lär väl dyka upp vartefter, gissar jag. Men nu är vi iallafall igång, och det är så roligt! Vi får väl se om Sandra orkar hela veckan med alla intryck, eller om hon behöver en ledig fredag, kanske. Det visar sig.

Förmiddagen idag var skör, men Sandra visste inget om nyheterna, och det var nog tur det. Att inte ha ett ordentligt schema oroar henne, men att berätta om saker hon inte vet vad det är, skulle inte göra henne lugnare, så på hennes schema stod det korttids efter lunch.

När jag sen, efter maten, berättade att vi skulle åka till hennes nya dv först, så hann hon inte bli orolig, utan tyckte bara att det var spännande. Väl där såg hon ju hur det såg ut, och jag hade förberett hennes ”filofax” som hon får ha med sig överallt nu i början. Så hon kan titta på veckans nyheter så fort hon behöver.

Det är ju korttids också, så jag kan inte gå igenom schemat med henne hemma. Då är det viktigt att hon har tydligheten med sig för att inte bli orolig. Hon kommer säkert behöva titta en hel del på ordningen varje dag, och det kommer nog en massa frågor tills hon har lärt sig alla nya rutiner. Det gäller att ha bilder att visa ordentligt i början.

Det första vi gjorde när vi kom till nya stället, var att titta i filofaxen och göra klart schemat på väggen. Sandra var uppe i varv och stirrig, men jag plockade fram lite nytt lego som roade oss båda ett bra tag.


När Sandra tröttnade på det var det inte så lång tid kvar av dagen, så jag tog fram lite magneter, som hon känner igen från skolan där dom hade nåt liknande. Det fick hon pyssla med en stund innan det var dags att avsluta för dagen.


Det kom ett utbrott när vi skulle gå, och det var ju inte så konstigt för damen såg nästan i kors. Jag hoppas, som sagt, att hon orkar dom här dagarna. Med lite lirkande kom hon ut till bilen, och efter ännu mer lirkande kom hon in på korttids också där en glad korttidspersonal mötte upp. En av Sandras favvisar, så det gick ju bra. Ja, det brukar gå bra med alla, men ändå. Skönt att lämna en nöjd tjej, trots tröttheten och jag hoppas kvällen går bra för dom.

Imorgon åker jag och en ny assistent härifrån klockan 7.40, för Sandra ska hämtas på korttids 8.00. Det blir första hela dagen, och sen kan man fråga sig vem av oss som kommer vara tröttast när dagen är slut ;) Men roligt är det! Mycket nytt som ska bli bra rutiner bara, men när det börjar flyta så kommer det bli bra alltihop. Känns kanon.

Jag ville ju tala om hur första dagen har gått, men nu ska jag sjunka ner i tv-soffan och försöka att inte somna förrän ”Jordskott” är slut. Ber om ursäkt för eventuella slarvfel och upprepningar, min hjärna är inte riktigt alert just nu ;)

Återkommer när jag orkar nästa gång. På torsdag är jag ledig några timmar, så om inte förr så har jag lite mer tid då.

Ha det finemang!

.

söndag 15 mars 2015

Full rulle hela dan

Så bra att jag vaknar i ottan, så jag hinner blogga ;)

Efter en planeringsdag är det ju en hel del fix att fixa, så det ägnade jag dom lediga stunderna åt igår, mellan pärlplattor och frysbara portionsluncher.


Bl.a. gjorde jag klart det skrivna schemat som assistenterna ska ha för att veta hur veckan ser ut. Nu kan jag svara lite mer på den frågan, som jag fick för ett bra tag sen, hur dagarna på dv är planerade så här långt.

I dagsläget är vårt mål att alla ska lära känna varandra, och hitta rätt i allt nytt. Så vi har ett väldigt avskalat schema nu till en början, med mål att lägga till saker längre fram. Vi har ingen tidsplan för det, utan vi får bygga på när det är läge för det, helt enkelt.

Alla dagar, utom torsdagar ser likadana ut på Sandras schema nu, men aktiviteterna varierar efter hennes ork. På förmiddagarna har hon ”Jobba i bänken” och det har vi tagit med oss från skoltiden där hon hade det på sitt schema.

”Jobba i bänken” kan man variera ganska mycket med olika uppgifter. Det finns pedagogiskt material, liknande det hon hade i skolan. Lika på lika-övningar, matcha, para ihop, sortera och lite sånt. Hur vi lägger upp det får växa fram, men vi har en grundplan att gå efter.

Sandra gillar när det är lite nytt och spännande, bara grunden är trygg, så vi tror att hon kommer tycka att det är roligt. För det är ju det viktigaste, annars får vi tänka om.

På det skrivna schemat har vi ”Spel” efter ”Jobba i bänken” men inte på det som Sandra sätter upp. Det tänkte vi ta till om det finns ork och tid över efter jobben hon har gjort. Det finns spel som har lite olika energiåtgång, så det går att anpassa efter Sandras dagsform. Dom flesta spelen som jag har gjort går det dessutom att variera svårighetsgrad på. Allt från att titta på bilder eller hitta par till att spela memory med turtagning som kräver mer ork.

Efter det står det ”Kök” på det skrivna schemat. Till Sandra börjar vi med ”Duka” och som mål längre fram har vi att hon ska vara med att laga lite av sin mat. Efter dukningen är det lunch och sen rast. Rast för Sandra just nu är väl att klippa i kataloger, så vi börjar där. Det saknas en ”rast-hörna” med nåt skönare att sitta på i hennes rum, och även en CD-spelare hoppas jag att hon kan få in där snart.

Efter rasten står det ”Diska” på schemat. Vi får se hur mycket ork Sandra har kvar och hur mycket hon är med på det, jag gissar att det kommer variera en del. Anledningen till att hon har rast först är inte bara för att orka mer, utan även för att det finns en till person i lokalerna, och h*n äter sin lunch i köket. Vi har planerat tiderna så dom inte ska oroa varandra.

Efter disken hade vi från början ”Skapande” på schemat. Det har vi nu istället som mål att lägga in på nån, eller ett par förmiddagar, då Sandra är piggare. Det blir nog den första förändringen vi gör på schemat när rutinerna börjar sätta sig, så det blir "Jobba i bänken" kanske varannan dag, och skapande varannan. Eller nåt?!

Istället la vi in lite enklare aktiviteter på eftermiddagen, för vid den tiden är Sandra oftast trött. Vi hade ingen schemabild för sånt så det fick bli en ny som vi kallar för ”Plock och lek” där man kan variera efter orken mellan pussel, lego, halsband, leka med gosedjur och sånt som inte kräver så mycket av henne.

Fotot är på dom lådor där en del av det materialet för plock o lek finns.

Efter det är det bara avslutet kvar och sen är dagen slut. På torsdagar har hon gymnastik på fm, och det är den aktivitet hon har haft sedan förra terminen. Gympan älskar hon, så den fick så klart vara kvar. Vi tror hon orkar, eftersom hon har varit där flera gånger och vet hur det går till, och eftersom resten av veckan är lugn.

Kommande mål, eller iallafall tankar om att föra in lite mer framöver (ingen vet ju hur långt orken kommer räcka, hon klarar inte så mycket aktiviteter) är att handla, städa, tvätta, rida och stallaktiviteter. Vi får se vad det blir av det hela så småningom.

Det var det om det för nu. Jag sammanställde det vi gick igenom på planeringen och skrev protokoll. Sen var det ju en del att åtgärda av det vi kom fram till. Lite nya schemabilder, bl.a. Och en smart ”kom-ihåg-lösning” till Sandras medicin, som en av assistenterna kom på när vi planerade.


Sandra var skör, och det började förresten redan i fredags. Göran trodde att hon skulle bli sjuk för hon hade vaknat alldeles gråblek efter en ganska lång sovmorgon. Färgen kom tillbaks under förmiddagen men skörheten har suttit i sen dess. Vi får väl se vilket håll det går åt, oftast blir det inga sjukor av svackorna.

Jag har fått några kommentarer om att jag jobbar lite mycket just nu, och om jag får betalt för det. Jadå, jag får betalt. För mitt assistansjobb, och det administrativa som är assistans-ansvar. Dock får man ju inte jobba mer än 48 timmar i veckan, så mer betalt än så kan jag inte få. Det jobbet gör jag för att det inte finns nån annan väg innan allt är på plats, och nya assistenter har fått handledning. Men jag gör väl det som mamma då, eftersom jag skulle bryta mot lagen annars ;) Huvudsaken det blir bra för Sandra, och hennes assistenter.

Det jobb jag har lagt ner för daglig verksamhets räkning får jag inte betalt för, jag har inte ens frågat. Jag har bara krävt att kommunen ska ta över det ansvaret, och det är ju meningen att det ska bli så nu. Bara dv-ansvarig har lärt känna Sandra, och kan anpassa rätt, så lämnar jag gärna över. Det är ju viktigt att anpassningarna anpassas efter Sandras behov, och än så länge är det bara jag och en till assistent som vet behoven. Men, det går framåt nu, så det blir säkert bra snart.

Göran vet förstås också Sandras behov, men är inte insatt i den dagliga verksamheten och alla schema-anpassningarna. Om ni undrade varför jag inte räknade med honom.

Marielle undrar om det är okay att rekommendera min blogg till andra. Självklart! Ingen blir gladare än jag om det sprids. Tack!

Idag ville Sandra pussla, så det har jag lovat henne att vi gör på fm, innan jag ska laga mat. På em hoppas vi på uteväder, så Göran och Sandra kan gå ut medan jag får undan disken, packar korttidsväskan och förbereder det som ska med till dv imorgon. Jag är så nyfiken på att se vad Sandra tycker, hon har ingen aning än. Jag måste komma ihåg kameran.


Jag önskar er en fin söndag. Må gott!

.

lördag 14 mars 2015

Lägesrapport

En liten snabbis från mig då.

Planeringsdagen gick bra, vi var effektiva och hann ikapp med allt som var viktigt nu, inför starten på måndag. Nu känns det mest roligt och spännande, faktiskt, även om vi så klart är medvetna om att vi kommer få en del bakslag längs vägen. Det går ju inte alltid ihop, det teoretiska och det praktiska. Vi får helt enkelt prova oss fram en hel del, och mötas ofta ett tag.


Nu har jag lite fullt upp att sortera, skriva protokoll, färdigställa, göra klart, fixa och dona. Så jag får återkomma när jag hinner.

Trevlig helg!

.

fredag 13 mars 2015

Stuvad packning

Igår gick flyttlasset, så nu är vi på plats iallafall. Bara resten kvar då. Alltså, hur i hela friden fick alla Sandras saker plats förut?? Nåja, vi får nog ordning till slut. Huvudsaken det viktigaste är på plats nu till en början. Bara det att jag hade glömt ta dit en hel del saker som vi hade i källaren. Hur jag ska lyckas stuva in det nånstans har jag ingen aning om. Bygga ut lite, kanske? ;)

Vi packade i ordning så gott vi kunde, men eftersom ansvarig för dv tyvärr inte kunde vara med, så visste jag inte riktigt hur det var tänkt. Det blev en del instuvat i en garderob så länge. Hemma sen, hade jag mailkontakt med ansvarig och fick reda på att det ska finnas lådor att använda i förrådet.

Jag passade också på att lägga en hylla till i önskelistan, så det som ska vara i Sandras rum faktiskt får plats där. Just nu saknas det nämligen en hylla för alla pärmar med pedagogiskt material och schemabilder.

Men nu ligger vi efter lite, för jag hade helst sett att allt praktiskt blev klart igår, så vi bara kunde finplanera idag. Jag hoppas att lådorna vi skulle använda står där dom ska stå, och att dom räcker, så vi får undan det som är ivägen snabbt och smidigt. Sen kommer väl dom som ska jobba framöver att känna in hur dom vill ha det, och ändra lite vartefter, gissar jag.

När vi hade fått klart så långt vi kunde med packningen så satte vi igång att rensa och gå igenom alla schemabilder, och jag fotade en del nytt som jag gjorde fler bilder av när jag kom hem. Idag behöver vi gå igenom lite mer noggrant vad som saknas så jag hinner få alla bilder klara över helgen sen. Iallafall så vi har dom bilder vi behöver den närmaste tiden.


Jag vet inte hur mycket jag hinner skriva på ett tag nu när jag ska jobba mer, men jag ska försöka uppdatera lite varje dag även i fortsättningen. Jag kommer ju vilja berätta hur det går förstås. Men jag hoppas också att jag kommer sova på nätterna istället för att blogga ;) Jag ska lägga mig en stund till, för klockan ringer inte förrän om tre timmar.

Må gott!

.