måndag 9 mars 2015

Lyhörda, lagoma anpassningar

Gårdagen var fortsatt skör, men efter maten chansade vi med att Sandra skulle klara att komma ut i det vackra vårvädret en stund, och det gick bra.


Att få små lagoma uppgifter, som är lite halvsvåra för henne, älskar hon. Om man håller sig precis på rätt nivå, så hon inte behöver misslyckas, förstås. Det är bättre att det är lite för lätt så hon kan, men känner man henne, och vet hennes dagsform (som varierar väldigt mycket) så kan man utmana lagom ibland. Då blir hon så lycklig så hon liksom ”hummar” nöjt. Igår hjälpte hon Göran att klippa med sekatören, det var förstås kul.

Men ju längre dagen gick, desto mer märktes skörheten. Det behövs inte så mycket för att det ska slå över i utbrott då. Ett litet felsteg, eller misstag, knappt märkbart, räcker. Som att Göran eller jag råkar gå på toa och Sandra märker det, t.ex. Då kan det explodera och vi försökte tassa på tå, om jag säger så.

Idag är det korttids och vår sista ledighet på ett tag framöver. Korttids har vi även i fortsättningen, så det blir lite lediga kvällar för min del iallafall. Men dagtid måste jag jobba ett tag, och hur länge är det ingen som vet. Det beror på bemanning och hur allt nytt fungerar. Vi tar en vecka i taget och håller planeringen lite lös tills vidare. Dvs en planerad planering och några reservplaner.

Nu ska vi inte bara passa på att njuta ordentligt av ledigheten, utan vi måste passa på att hinna göra lite förberedelser som vi inte kommer hinna sen. Matlådor, t.ex. Lite ärenden och inköp lär vi också behöva klara av, även om Göran kommer kunna göra en del när jag jobbar sen. Det är lite saker som jag behöver vara med på, och resten får lämnas till Göran att ansvara för.

Men först ett möte idag, och Göran tar väl veckohandlingen undertiden, antar jag. Sen får vi se vad som händer och fötter.

Annette undrar, efter förra inlägget, om Sandra har schema på toan. Jadå. Hon har ett ”efter-toa-besök-schema” vid varje handfat…

På lysknapparna i badrummen har vi orange prickar på den sidan man ska
trycka för att släcka. Därav den orange pricken på schemat.

…och ett ”morgon-/kvällsrutin-schema” inne på toan där hon gör sig klar på kvällar och morgnar.

Kvälls-schema

”Efter-toabesök-schemat” förstår hon inte. Det ska vi jobba mer med framöver, men det har legat lite på is nu eftersom det är så mycket annat som tar energi för Sandra. Ska vi lära henne dom rutinerna så måste vi lägga krutet på det och inte ha några andra orosmoment samtidigt. Så tillsvidare nöjer vi oss med handtvätten genom att påminna om det vid varje besök.

”Morgon-/kvällsrutin-schemat” klarar hon, och tar bort en bild i taget vartefter dom är klara. Sen är det några av sakerna hon behöver mer eller mindre hjälp med, men det funkar också bra eftersom vi har stenkoll på hennes signaler när det är dags att gå dit eller lämna ifred. Det är väldigt viktigt att man är lyhörd, och håller rätt avstånd vid rätt tillfälle. Till det har vi babyvakter utplacerade för att lättare veta när Sandra behöver hjälp eller vara ifred.

Sandra använder mest fotade bilder, men i vissa situationer behöver hon föremål som stöd, eller rätt förberedelser och saker framlagda i rätt ordning. Hon behöver även talet som ett komplement till bilderna/förmålen, och ibland, särskilt i nya situationer, använder vi seriesamtal.

Låsningen jag beskrev i förra inlägget är inget som är något problem, utan för det mesta fungerar det med dom hjälpmedel och den anpassning vi har. Sen får man alltid vara beredd på oförutsedda händelser i vardagen, som man inte råder över. Dom får man bara ta sig igenom med akuta lösningar, och det brukar ju gå det med.

Nu måste vi göra oss klara här. Må så gott!

.

2 kommentarer:

Bellan sa...

Ja, oj, vad man fått lära sig hur viktigt det är med bilder. Det har vi fått nöta in. Eftersom vår Turbo har så högt intellekt så trodde vi inte på bilder från början.... men där har vi fått lära om och har ett otroligt bra stöd av bilder i vardagen.

Ni är så otroligt duktiga på att anpassa rätt för Sandra. Fingertoppskänsla!!

Förresten... tänkte häromdagen när jag läste ett inlägg... hur får ni i Sandra Alvedon? Vet ju att hon inte kan ta tabletter så jag antar att det är brustabletter då, eller? Men den smaken... hur går det för Sandra?

Saknarkramar i massor ♥
//Bellan

Lena sa...

Hoppas ni njuter ordentligt nu av ledigheterna. Ta vara på den så gott det går.
Alltså, ni är ju alla så duktiga på att anpassa lagom och rätt hela tiden. Jag fattar inte hur ni bär er åt?
Superhärlig bild på Sandra och förra inläggets bilder på tulpanbladen var fantastiska. Glömde ju säga det. De såg nästan ut som fjädrar från nån exotisk fågel.
Kram på dig ♡♡♡