tisdag 30 mars 2010

En ledig dag

Nähä! Korttids, sommartid och snart påsk blev för mycket för lilla damen, så det fick bli en ledig dag idag. Hon var så trött och skör igår, att vi inte lyckades något vidare med medicinrutinerna, så istället för att riskera utbrott så skippade vi dom rutiner som går att skippa, och tar medicin och bad idag efter frukosten. Skönt när man kan undvika onödigt tjafsande. Sänker vi, eller helst tar bort, kraven, så funkar det bra, även om damen är trött.

På kvällen kom Sandra med en väska full med ”paket” som hon hade fixat i sitt rum. Antar att hon lekte ”jul” eftersom det snart är påsk… Så Göran fick öppna en hel del klockor, halsband, dockkläder, smågrejor, prylar och pinaler, men Sandra var nöjd :)

Sen blev det lite avkortade rutiner och sängen tidigare än vanligt. Nu hoppas vi att hon är pigg idag och att det räckte med lite extra sömn. Det vore ju bra om hon orkade till skolan onsdag och torsdag eftersom det är lov sen.

Göran och jag hade planerat handling idag, det sista inför påsken. Men nu åker han troligtvis själv. Vi handlade ju förra veckan så det är inte jättemycket nu. Vi får väl se vad han har lust med, annars går det ju imorrn också, och då kanske jag kan följa med om Sandra orkar till skolan.

Påsken kommer ju att bli så lugn den kan här. Det är som med julen, vi tonar ner så mycket det går. Men Sandra sjåsar upp ändå, trots att det enda som händer utöver det vanliga är påskägg och godis. Ja, och påskmat då. Julen är ju klart värre, och mycket svårare att tona ner, men påsken oroar den med.

Avslutar med en bild från när Sandra var liten och bakar med hela ansiktet :)


Jag önskar er en toppenbra dag!

måndag 29 mars 2010

Lite svar

Det kom så många frågor, eller rättare sagt, det blev så långt svar… att jag skriver ett inlägg till idag, helt enkelt :)

Annika undrade om sommartiden påverkar Sandra, och det gör den. Imorse fick jag väcka en mycket trött tjej. Jag har väl aldrig brytt mig om det där med sommartid förut, eller om sömnen rubbades för Sandra när hon var liten. För det ordnade sig alltid. Det var liksom inget att bekymra sig för.

Nu bekymrar jag mig visserligen inte heller, men det ställer till det väldigt för Sandra. Hon är så känslig för trötthet och en timme är jättemycket för henne. Men det är lite lättare nu på våren iaf. Det är mycket värre för henne att vara uppe en hel timme längre på kvällen. Vi brukar försöka förbereda genom att ta en kvart i taget, om det går.

Är hon uppe bara en halvtimma längre än hon brukar, så blir hon väldigt lätt övertrött och då blir det väldigt lätt tjafs och utbrott… Så vi är alltid noga med kvällsrutinerna och det är inget vi rubbar på för nöjes skull, direkt.

Så imorse, när jag väckte henne, var hon väldigt trött och skör. Vi får väl se om hon orkar med skolan hela veckan… Därför gillar jag inte dom här tidsomställningarna något vidare nuförtiden, men vi har ju bara att gilla läget och försöka ta oss igenom det.

Sen var det Annelie som hade lite frågor. Först vill jag säga att du inte behöver be om ursäkt för att du frågar! Frågar man inte får man inget veta, och jag berättar så gärna! Jag gillar ju frågor :)

Jo, det förekommer att personer med autism får speciella färdigheter, även om det inte är så vanligt med ”Rain man” precis. Jag är inte vidare insatt i det där, och svarar nu mest utifrån Sandra. Är det någon som har erfarenhet och kan mer så får ni gärna berätta. Jag tror det är ganska vanligt att vissa färdigheter utvecklas mer än andra, så utvecklingskurvan blir lite ojämn. Den kan följa en ettårings nivå på en sak och en 10-åring på nåt annat. Sen, om man har ett stort intresse, så utvecklas man ju mer på just det området, förstås.

Personer med autism eller Asperger syndrom (nog mer för personer med Asperger) får ofta höra ”Men du som är så duktig på… borde väl kunna…

Sandra är duktig på finmotorik och hon har bra bollsinne, om man jämför med henne själv, vilket man ju ska göra. För att ha autism har hon också bra fantasi och kan leka även om det inte är rollek. Hon är nyfiken och provar gärna nya saker och ibland kräver hon förändring för hon blir lätt uttråkad.

Men hon har svårt för grovmotorik och hon förstår inte faror och kan inte föreställa sig saker hon inte har upplevt. Hon kan gå rakt ut på en väl trafikerad gata, t.ex. Man kan inte lämna henne utan uppsikt, och hon kan följa med vemsomhelst om någon ber henne.

Så finmotoriskt ligger hon kanske på en sjuårings nivå (gissar bara för att ge er ett exempel) medan när det gäller att förstå faror är mer jämförbart med en 2-åring.

Det kan i sig vara ett handikapp, att folk tror att personen kan mer och förstår mer än vad han/hon gör. Det är ju lätt att tro det när vissa saker är mer utvecklat. Det gäller att ställa lagoma krav på olika saker, vilket inte alltid är så lätt, särskilt om man inte känner personen. Varken för höga eller för låga krav är ju bra.

Storhelgerna då… Jodå, Sandra gillar dom, hon t.o.m. älskar dom! Men dom ställer till det i rutiner och trygghet, så hon mår inte bra av dom. Det går väl ganska bra om vi tonar ner det och försöker att inte göra så stort av det, liksom.

Oftast orkar inte Sandra träffa släkten när det är jul, påsk eller födelsedag, utan vi måste hitta egna traditioner och fira på vårt egna sätt. För oss är det så självklart och inga konstigheter. Vi tycker att det finns massor med andra dagar på året att hinna ses på. Men traditioner är traditioner så det är inte alltid så lätt att få alla nöjda…



Till sist frågan om hur det är med Åke. Och det är väl ganska oförändrat. Haltar ibland, leker lite, går undan mycket. Får sin medicin och ska in på ny röntgen den 28/4. Har skelettet vuxit klart då så blir det operation.

Göran ringde försäkringsbolaget och kollade upp hur det ligger till, och försäkringsperioden förnyas varje år. Det innebär att om operationen blir före den 9:e juni, vilket vi hoppas och tror, så blir det en ny försäkringsperiod sen, när andra benet ska opereras! Det känns ju toppen, för vi tjänar ju 20.000:- på det viset!

Ha en fortsatt bra dag!


Så är det vardag igen

När jag kom för att hämta Sandra på korttids igår fm, så hördes ett illtjut långt ut på gatan ”INTE BLÖDA NÄSBLOOOOOD” Så jag andades ett par extra gånger innan jag gick in, beredd på både näsblod, tårar och utbrott. Då satt där en solstråle! Så jag kunde inte riktigt hålla mig för skratt, snacka om snabb vändning!

Men gränsen mellan ledsen och glad är ju hårfin, och hon var säkert spänd och förväntansfull när hon väntade på att bli hämtad, så då kan det väl pendla snabbt. Näsblod var det inte heller, och resten av dagen var hon glad mest hela tiden.

Korttidspersonalen berättade att Sandra hade bestämt att det var Göran som skulle hämta, sen när hon såg mig hade hon blivit arg. Men, det gick ju över fort, som sagt. Förut blev hon alltid ledsen när vi kom, jag gissar att det blir för mycket känslor att hålla reda på.

I lördags hade hon följt med och köpt godis, tillsammans med en annan gäst och två personal. Hon hade sett påskägg och köpt ett sånt. Så stolt och glad hon var, och det lilla godis som var kvar i det, gjorde hon slut på när vi kom hem!

Ja, hon brukar inte äta så mycket godis, särskilt inte på en söndag och verkligen inte FÖRE maten, men vaddå?! Så klart hon fick äta när hon nu var så stolt över sitt egenköpta ägg! Och så roligt när hon får växa efter hennes förutsättningar :)


Men hon gillade inte suddgummi, sa hon. D.v.s. skumgodis… Dom fina papperblommorna hade hon gjort i skolan i fredags, en till pappa Göran och en till mig :)

Nu har hon ju fattat att påsken närmar sig, så nu börjar tjatet… Jag ska sätta upp det på tvåveckorsschemat idag, när hon är i skolan, så det blir tydligt.

Det känns nästan lite konstigt att det är måndag nu. Man blir lite förvirrad när det är korttids, och nu var vi ju lediga halva helgen.

Sandra har olika perioder då hon gillar att göra olika saker. Då gör hon nästan bara det, väldigt intensivt ett tag, sen byter hon och gör nåt annat väldigt intensivt ett tag… Ni som följt bloggen kanske minns att våra kataloger tog slut när Sandra hade en ”Klippa i kataloger-period” runt jul, tror jag det var. Klippa i kataloger brukar hon välja när hon har sköra perioder. Det är som hon får ro av att klippa, eller ibland riva papper ur katalogerna.


Nu är hon i en pusselperiod, så nu tar hon fram sina pussel så fort det blir tid över. Jag var tvungen att fota när hon lyckades att pussla ihop det här 100-bitarspusslet alldeles själv! Hon har visserligen andra pussel, med 125 bitar, som hon har klarat ett bra tag, men det här har ett sånt svårt motiv. Kolla på bitarna, dom ser ju likadana ut allihop, nästan!


Ha en skön måndag!

söndag 28 mars 2010

Vill njuta våren länge!

Men nu längtar man ut med husbilen! Alltså korttids, Göran och jag. Mysa, grilla, sol, promenader å vin… Mmmmmdaaaahh!... Kanske i slutet av april då… Nästa långkorttids…


Jag satt i godan ro och kollade runt på fb när jag såg att det stod påsk i en massa statusar… Men jösses! Det är ju snart ju! Och Sandra som precis börjar må bra efter jul, ledigheter, sjuk och en massa ”jagvetintevad” Jaja, det är ju tur det. Att hon mår bra, alltså. Det ökar ju chanserna att det ska bli någotsånär lugnt.

Knappt hade jag hunnit smälta påsken förrän jag läste om sommartid också! Tur man har fb så man håller sig lite uppdaterad, haha! Men nu behöver det inte rusa på i raketfart, tycker jag! Nu kan vi bromsa in lite! Så man hinner njuta av våren!

Idag ska jag åka och hämta Sandra, närmare bestämt klockan tio. Det brukar hon se fram emot. Inte just att jag kommer och hon får åka hem, utan att jag kommer med BILEN och hon får åka i den! När jag satte upp ”Korttids” på schemat så kommenterade hon inte det alls, det enda hon ville att vi skulle räkna fram till var söndagen och att jag skulle komma med bilen då :)

En morgon för ett tag sen, var hon lite skör och jag skulle skjutsa henne till korttids. Men det var lite på gränsen att hon fick vara hemma istället. Jag visste inte om skörheten berodde på att hon var trött och behövde ledigt, eller om hon bara var lite morgonskör, och orolig eftersom hon oftast blir skjutsad till korttids med taxi efter skolan.

Då pratade jag först och tänkte sen, så jag sa att vi skulle åka till korttids och att dom fick ringa om hon inte orkade, så skulle jag hämta henne igen… Så himla korkat sagt av mig! För det tyckte Sandra var en jättebra idé! Då fick hon åka bil dit och sen skulle jag hämta henne och hon fick åka bil igen! Dessutom förstår ju inte Sandra att saker KANSKE händer… Man måste säga som det är, inte som det kanske blir! Det vet jag ju, men i den stressade situationen kunde jag inte tänka riktigt klart och jag märkte ju på Sandras reaktion hur tokigt jag hade sagt.

Hursomhelst redde vi ut det tillslut och jag sa att jag INTE skulle hämta henne. Det behövde jag inte heller, för när hon väl var på plats försvann skörheten, som den oftast gör. Men hon älskar verkligen att åka bil :)

Så svar på en fråga. Vicki undrar vart vi brukar åka med husbilen och om det är nåt särskilt som Sandra gillar att se. Vi har alltid haft husvagn förut, och det har passat oss perfekt. Men sen ett par år tillbaks funkar det inte längre och då sålde vi den. Husbilen skaffade vi till oss själva, så vi lätt ska kunna åka iväg utan planering när vi har korttids.

Men nu ska vi alltså prova att åka kortare turer på max två nätter och det är dels för att Sandra ska orka och dels för att slippa medicin när vi inte är hemma. Medicinen (för magen) går att hoppa över en dag, nämligen.

Det viktigaste med våra resmål är att försöka hitta något ställe som är ganska lugnt eller med en bra camping där vi inte behöver trängas för mycket. Sen gillar vi att cykla, så vi vill ju gärna att det ska finnas möjlighet att cykla där vi är. Det räcker för oss. Iallafall när Sandra är med :)


Skön söndag, gott folk!

lördag 27 mars 2010

Semesterplanering

Jag börjar med lite svar.

Ja, jag laminerar alla bilder, även dom färgade dagarna i tvåveckorsschemat, och alla blad i pärmarna, är laminerade, för hållbarhetens skull.

Visst är det ett stort jobb att få till ett bra schema och alla bilder, men när man väl har gjort det, och fått ordning på allt, så behöver man bara fylla på/byta ut vartefter. I början var det inte så avancerat och inte på långa vägar så mycket bilder. Det har fyllts på vartefter behovet har ökat.

Jag har inte hittat på schemat själv, men tagit tips från olika ställen och anpassat det till Sandra. Jag har också utvecklat det vartefter Sandra har mognat.

Maria skrev om en ”val-tavla” det lät intressant! Det kan nog vara nåt för Sandra så småningom. Nåt slags schema som vi kan använda oss av när Sandra själv ska få välja… För det är såå lätt att det är vi som bestämmer allt annars. Funderar vidare på det lite… Tack för tipset!

Och tack för alla kommentarer och all respons!

Igår tog vi en riktigt härlig och rask långpromenad på 2,5 timme i vårsolen, och var bra trötta, och svettiga, när vi kom hem. Så skönt det var! Äntligen! :)

Så pratade vi lite sommar och bestämde oss för att mest vara hemma på sommarlovet, och det känns sååå himla skönt så ni anar inte! Ja, vi kommer inte bara vara hemma, förstås, några små utflykter blir det, efter väder, ekonomi, lust och ork. Och vi tror att Sandra fixar små övernattningar i husbilen, om vi planerar det väl och har några reservplaner.

Om vi bara gör det och inte ska vidare på nåt större sen, liksom. Så vi ska prova att åka till nån camping som inte ligger så långt bort, och som har en stor plats för tält/husvagnar utan el. För där är det inte lika trångt. Sen funderar vi på att istället hyra en stuga i höst, när det är lågsäsong, för då klarar nog Sandra att åka båten över till Danmark. För att undvika situationer som annars lätt uppstår...

Vi har ju fritids och korttids även på lov, och det mår ju faktiskt Sandra bäst av. Rutiner, vardag och trygghet hjälper henne att fixa det långa sommarlovet, och små utflykter brukar hon gilla, om grundtryggheten finns. Det känns som vi kommer få en skön sommar!

Idag skulle det regna i hela landet, hela dan. Vi tar nog ingen sån där långprommis då… Men nåt blir det väl. Städa kanske… Lediga är vi iaf ända till klockan tio imorrn.

Ha det fint, allihop!

fredag 26 mars 2010

Schema

Mia undrade om Sandra skulle bli ledsen ifall Åke skulle försvinna. Ja, det tror jag nog ganska säkert att hon skulle bli. Även om det inte är självklart att hon skulle kunna visa det, eller sätta ord på det.

När vi var på semester i januari, och lämnade katterna på pensionat, började hon nästan gråta när vi pratade om dom, och hon sa ofta att hon längtade efter dom. Så, ja, jag tror nog hon är riktigt fäst vid kissarna.

Men nu får vi hoppas att Åke blir bra och att försäkringen hjälper oss. Göran ska ringa och kolla upp alltihop så vi vet vad som gäller. Vi vet ju att han är försäkrad till 20.000 och att det är ungefär vad operationen av ett ben kostar. Sen är det ju röntgen och sånt som tillkommer. Självrisken är 2500 och vi kommer väl att få lägga till ytterligare ca 5000 på första operationen, för ungefär så mycket har vi kommit upp i nu. Sen vet vi inte, men hoppas att det blir ny försäkringsperiod på andra benet, som sagt…

Nåja, nog tjatat om det. Idag tog jag mig en sovmorgon på en hel halvtimma! Det ni! ;) Fast jag var så trött igår att jag faktiskt somnade före tio, så jag behövde ingen större sovmorgon.

Jag vet inte riktigt vad jag ska babbla om, så jag tänkte visa vårt schema igen. Jag har ju skrivit lite om det förut, så ni som inte är intresserade får väl sluta läsa nu då… Jag vet några som vill ha lite tips iaf och när man gör schema så är det ju bra att titta på lite olika varianter och sen plocka det bästa som passar för egen del, för ett schema kan ju se väldigt olika ut.


Så här ser iaf Sandras väggschema ut och det är helt hemmagjort. Eftersom ett schema är väldigt individuellt så får man oftast göra det själv. Jag har klottrat över alla ansikten på personalen, eftersom jag inte har frågat dom om det är okay att dom är med här.


Till vänster har hon dagens schema, och det sätter hon själv upp varje kväll. Överst står det vilken dag det är och alla dom lapparna har så klart dagens rätta färg. Färgerna, för er som inte vet det, är: Månd – Grön, Tisd – Blå, Onsd – Vit, Torsd – Brun, Fred – Gul, Lörd – Rosa, Sönd – Röd.

Till höger om dagens schema sitter ett tvåveckorsschema där Sandra kan se det som är viktigt för henne att ha koll på. Vilka dagar är skol-/fritidsdagar, vem möter henne på morgonen, vad gör hon först i skolan, vem är med henne efter rasten, när är det korttids, vem möter henne när hon kommer hem och vem hjälper henne med kvällsbestyren. Här är rätt dag utmärkt med en svart prick som det står ”IDAG” på.

När Sandra sätter upp sitt schema för kommande dag så har hon en pärm till hjälp. Den har jag förberett och alla bilder sitter i rätt ordning och alla dagar är med i pärmen, med en egen sida i rätt färg. Jag lägger fram pärmen med lappen för rätt dag, och Sandra sätter upp dagen överst på väggschemat, och bläddrar fram sidan i pärmen själv. När hon har satt upp alla bilder, går vi igenom schemat tillsammans.


Jag har en annan pärm till alla bilder som används ofta, men som inte är stående, liksom. T.ex. när det är korttids eller personaländringar, eller när vi gör något utöver det vanliga.


Sen har jag en låda med små fack till alla andra bilder, som vi behöver, men som inte används lika ofta. Det krävs sån här ordning om man ska ha en chans att hitta rätt bild när den behövs. Vi har bilder för i stort sett allt vi gör, så det blir ju en del bilder, kan man säga…


Ja, sen håller jag fortfarande på att göra en ”kökspärm” eftersom ett stort intresse hos Sandra är att laga mat och baka. Men den pärmen är inte klar än. Fotar olika ingredienser, olika maträtter och bakverk och olika moment man gör när man bakar eller lagar mat. Ja… det blir en hel del det med…


Slutligen en bild på ett litet schema vi har inne på toan. Där sätter vi upp bilderna för morgon- och kvällsrutiner. Först en bild på en toalett och när Sandra har varit på toa, lägger hon bilden i den lilla korgen under schemat, o.s.v.


Jag tar gärna emot åsikter, tips och frågor. Schema är så spännande, tycker jag, och det finns mängder av olika varianter, och det går att utveckla hur mycket som helst. När man hittar rätt och ser att det hjälper, så är det helt fantastiskt!

Skön fredag, allihop!

torsdag 25 mars 2010

Veterinärbesök

Direkt när Sandra hade kommit iväg till skolan imorse, så ringde jag till djursjukhuset och berättade läget. Vi fick komma direkt, och det var väl lika bra, eftersom han har ont. Det är ju bara onödigt att dra ut på det då, liksom.

Veterinären kände noga på hela Åke, men mest på bakbenen, och hans knän. Hon drog dom ur led flera gånger… Det måste ju ha gjort skitont :( Men stora, goa, snälla Åke sa ingenting. Han vet inte vad han kan göra med sina klor, go-gubben. Han ryckte till ett par gånger bara, men lät henne dra och greja med hans ben. Hon konstaterade att dom är väldigt glappa och lätt åker ur led. Opererar man inte så nöts brosket bort och han får mycket större problem.

Nån ny röntgen behövdes ju inte, eftersom han nyligen har röntgats. Däremot fick vi en ny tid för röntgen om en månad, för att se om hans skelett har vuxit klart, vilket det helst ska göra innan operation. Båda knäna ska opereras, men ett i taget, förstås. Ja, sen är det ju viloläge… Vi har ju säkert att pyssla med ett bra tag framöver.

Men huvudsaken han blir bra tillslut! Nu hoppas vi bara att försäkringen gäller för den här typen av skada, och att vi kan börja på en ny försäkringsperiod när det är dags för det andra benet… Annars vet vi inte om vi har råd...


Nåja, det visar sig. På vägen hem handlade vi, eftersom Åke mådde bra och vi kunde lämna honom i bilen en stund. Det var skönt att få det gjort så vi slipper åka tillbaks imorgon. Det var ju inte ens nån sol idag, så vi missade ju inget, precis ;)

Nu är vi trötta och har just värmt oss i bastun. Det blir nog sängen tidigt, gissar jag. Imorrn hoppas vi inget annat händer så vi kan ”bara vara” lite, och ta en härlig vårprommis i solen, som gärna får visa sig!

Förresten, ang förra inlägget… Ja, spontanfika kan ställa till det för Sandra. Allt som sker spontant kan ställa till det. Men har hon en grundtrygghet så klarar hon spontanitet ibland. Men att sitta tillsammans vid ett bord och fika, eller äta, är oftast jobbigt för henne, även om det är planerat.

Nu blir det lite surfa runt innan jag intar soffan med mitt vinglas. Ska njuta lite ledigt en stund!
Ha det fint!

Stackars "lilla" Åke

Igår morse nös Sandra när hon just skulle äta frukost. Det började blöda näsblod och hon blev arg och skulle inte äta mer. Men hon hämtade ett papper själv, innan jag hann dit med en fuktig trasa, och hon fick inget på kläderna (vilket är tur för hennes egen oros skull, inget annat) så hon lugnade sig fort och fick beröm av mig. Sen kunde hon fortsätta med frukosten! :) Skönt att hon blev lugn så fort och t.o.m. kunde äta!!! Det betyder att hon mår bra nu, för en sån sak kan förstöra en hel morgon.

När hon kom hem var hon skör först, men behövde på toa och sen var hon säkert törstig med, för efter toabesök och mellisfika kom solstrålen tillbaks och resten av eftermiddagen och kvällen funkade utan problem.

Jag hade lite fikabröd kvar sen min fikagäst i tisdags, så jag tänkte att vi kunde fika lite tillsammans, hela familjen, när Sandra kom hem. Det gör vi ju väldigt sällan. Sandra blev glad, men det spårade snabbt ur, så vi fick lämna henne ifred. Nåja, man måste ju testa ibland iaf, även fast det oftast inte går.

Ni kan tro att hon längtar till bollhavet idag! :) Hon har knappt inte pratat om nåt annat sen hon var där sist… Det ska ju bli bollhavet varannan vecka framöver, men nu när det är så nytt så blev det två gånger efter varandra, så hon kommer in i allt nytt ordentligt.

Ja, vi är ju snart lediga ända till söndag förmiddag, men jag ska ringa djursjukhuset innan vi planerar nånting här. Inte för att vi hade tänkt göra några större utflykter, men handling och prommis står väl kanske på programmet då, eller djursjukhuset, som sagt…

Han var riktigt dålig igår :( Haltade svårt på vänster bakben (trots att han får medicin och vilar för det högra bakbenets skull) Han gömmer sig helst under soffan och ligger där mest hela tiden. Det känns inget vidare, faktiskt. Men jag hoppas att vi inte behöver åka in för en ny undersökning, utan bara kan få veta om det blir operation och en tid för det isf. För undersökt honom har dom ju redan.


Jaja, ingen idé att sitta och fundera förrän vi vet mer. Behöver vi inte åka in med honom idag så åker vi och handlar, för det behövs. Då blir det storhandlingen. Den brukar vi ta när Sandra är på korttids, för det är då vi hinner i lugn och ro, och kan åka båda. Fint väder har dom lovat ett par dagar, så lite njuta sol ska vi väl hinna med oxå :)

Ha det så bra, alla läsare!

onsdag 24 mars 2010

Föreläsning

Sandra var lite lättretlig igår, men eftermiddagen funkade okay ändå. När jag stod och blåste håret på henne efter duschen så började jag skaka i hela kroppen och var tvungen att gå upp och få nåt i mig snabbt som sjutton.

Vi hade ätit soppa till lunch, jag vet inte om det var lite för lite. Hursomhelst så åt jag ett kokt ägg och sen kunde jag fortsätta med Sandra som snällt väntade tills jag kom tillbaks. Det är säkert inget farligt på nåt sätt, men det är väldigt obehagligt iaf.

Nåja, det går ju över lika fort som det kommer och jag mådde snart bra. Sandra var nog också hungrig för hon blev lugnare och gladare efter maten sen.

Idag måste väskorna packas, både korttidsväskan och ridväskan, men en liten prommis ska vi väl hinna också. Igår kom jag inte ut nåt eftersom jag hade fikagäst, så Göran tog en promenad själv, mellan regnskurarna. Idag har dom lovat sol igen, och det gör ju inget :)

I maj är vi bjudna på en föreläsning genom assistansbolaget men vi hade ju inte korttids just den dagen, förstås. Jag vet ju att dom har svårt att byta korttidsdagar om man inte är ute i väldigt god tid, eftersom det är ganska fullbokat och noga planerat. Men det gick! Och jag blev så glad! För det ger så mycket att vi kan gå både Göran och jag, så vi kan diskutera tillsammans sen. Det ska bli jätteroligt!

Dessutom är den säkert en bra föreläsning också, med Gunilla Gerland. Jag har varit på en föreläsning med henne förut, och hennes självbiografiska bok ”En riktig människa” var den första bok jag läste när Sandra fick sin diagnos. Den gav mig många aha-upplevelser och en större förståelse för Sandras beteende. Ni som inte vet vem hon är kan läsa mer genom att klicka på följande länkar:

Gunilla Gerland
En riktig människa

Precis när vi börjar hoppas, och tycker Åke verkar bättre i benet, så blir det värre igen :( Igår haltade han ordentligt två gånger på det andra bakbenet. Hans knän var ju ganska lika på röntgen, så det känns ju inte så bra att han verkar ha problem med det andra också nu. Jaja, vi kan inte göra mer än vi gör just nu, så vi fortsätter väl att hoppas, helt enkelt. Den 28:e mars är sista medicindagen och i mitten av april har han vilat i en månad, då vet vi om det blir operation. Håll gärna en liten tumme för honom.



tisdag 23 mars 2010

Bara vanlig härlig vardag

Sandra kom hem väldigt tidigt igår och allt flöt på jättebra hela eftermiddagen. Strax efter halv fyra var vi redan klara med både mellis, medicin och badrutiner :) Så Sandra hann pussla en stund innan det var dags för middag. Go och glad var hon mest hela tiden och skörheten vi såg lite av i helgen var som bortblåst. Alltså berodde den säkert på att hon behövde till skolan, helt enkelt. Skönt!

Idag skulle Göran och jag åka till en grannort och promenixa lite, sen handla det nödvändigaste på en gång. Men så hörde en kompis av sig, så Göran får åka själv medan vi tänkte fika och babbla bort nån timme. Det var evigheter sen, så det är verkligen dags! Ska bli kul att träffa henne igen. Man kan tro att vi bor långt från varandra, eller så… men det kan vi inte direkt skylla på eftersom vi bor på gångavstånd!

Om jag hinner sen så ska korttidsväskan och ridväskan packas, men jag har imorgon på mig också. På torsdag är det ju korttids och på fredag är det ridning, så allt måste med.

Jag fick tips av Nattmia, att vi skulle passa på att gå på restaurang när vi är lediga. Ja, vi har pratat om det rätt länge nu. Det är bara det att vi bor lite tokigt för att det skulle funka. Vi har runt fyra mil till nåt ställe vi kan tänka oss att gå ut en kväll på. Och bussarna slutar gå vid sextiden… Så antingen får vi ta taxi, vilket är uteslutet, ekonomiskt sett, eller så får vi ta bilen och då kan en av oss inte dricka vin.

Så om vi ska gå ut en kväll och tycka det är mysigt, så blir det hotell. Och det är inte heller aktuellt just nu, ekonomiskt sett, men det är så vi brukar göra för att kunna gå ut och äta nån gång. Ja, eller husbilen, förstås. På nån camping med gångavstånd till nåt ställe. Och det var väl det vi hade tänkt isf, men skippar det nu. Dels för ekonomins skull, men också för Åkes skull, eftersom han ska ha medicin varje dag och vi inte vill lämna dom själva så länge när dom måste passas. Men gott att äta och dricka blir det iallafall, här hemma :)

Vi sa det igår, Göran och jag, att nu har Åke inte haltat på ett par dagar igen. Men nu, när jag gav dom mat här på morgonen, så haltade han igen. Men visst verkar det bättre och vi hoppas fortfarande att medicin och vila ska räcka för att få honom bra. Han är mycket försiktigare nu än han har varit tidigare. Han låter bli att hoppa upp om det är högt och han leker bara korta stunder med brorsan, så troligtvis har han ont, stackaren.


Jag önskar er en fin dag, allesammans!

måndag 22 mars 2010

Ja det är vååååååreeen!!!

Men guuuuuvicketväääädeeer!!!!! Det var bara uuuuut som gällde när Sandra hade åkt imorse! Man hinner ju inte ut så värst mycket på helgerna, så då blir man extra glad när solen strålar och det bara är vååååår på en måndag!


Fotot är från när vi väntade på taxin imorse. Då var det lite kyligt, och ett par minusgrader. Men sen värmde solen så härligt och det började töa igen.

Det blev en härlig prommis förstås, och sen det vanliga inne. Lite städa, lite äta och en massa förbereda. Så nya schemabilder också. Det är ju ett litet pyssel, även om det inte direkt är jobbigt. Först fixa lagoma bilder i datorn, skriva ut, klippa ut, plasta in, klippa ut igen och så kardborre på alla. Å sen in i schemapärmen på rätt plats. Eller på veckoschemat på väggen.

Det är en del bilder som börjar gå sönder lite, så jag håller på att byta ut dom. Men det blir många bilder så jag tar lite i taget och börjar med dom akutaste. Det hann jag klart idag och det känns bra!

Sen var det ju den nya aktiviteten i skolan, bollhav, som måste ha en bild, och det är också fixat, från den bilden jag hade i förra inlägget. Det är jätteviktigt att ha med det på tvåveckorsschemat, eftersom det kommer att vara bollhav varannan vecka. Så Sandra har koll på läget, liksom :)

Idag bestämde vi oss för att stanna hemma i helgen när vi har korttids. Eller, helgen, förresten… torsdag till söndag fm. snarare. Känns helt okay, faktiskt. Skönt att vara hemma och hinna lite sånt vi inte hinner annars.

Ang. halkan och en kommentar jag fick på det, av ”Forellen”
Ja, broddar är bra, det tycker jag du ska testa iaf. Vi har haft det, men Sandra blir osäker av dom med, så nu har vi tagit bort dom och låter det vara så, om hon inte ber om dom igen.

Nu är det bara slappa kvar av den här rasten, så det får bli lite kaffe och dator den sista stunden innan Sandra kommer hem.

Ha det fint och hoppas solen skiner på er idag!

Sköna måndag!

Jaha, så idag gick det bra att sova, minsann. Jaja, försov mig gjorde jag ju inte för jag har klockan på 5.30 utifall jag får för mig att sova. Och det fick jag ju idag… Men jag missar bara min egna morronstund av att ”försova” mig, så det är ingen fara på taket.

Sandra tog sig en sovmorgon igår morse och jag väckte henne halv åtta. Hon ska ju upp klockan sex när det är skoldagar, så jag ville inte att hon sov alltför länge igår. Det brukar för det mesta gå ganska bra, men hon blir lätt skör och känslig om hon är trött, så vi måste försöka hålla fast vid sovtiderna, vardag som helg.

Nu sitter hon och äter frukost och är så glad över att det är skoldag idag, så nån trötthet märks inte av än iaf.

Det var inte så vidare värst mysigt väder igår (snöstorm…) så Göran och Sandra bytte ”leka i snön” mot en biltur, och eftersom Sandra älskar att åka bil så protesterade hon inte ett dugg. Hon var så nöjd så! :)

Lite skör var allt damen igår, även om det mesta flöt på bra. I duschen halkade hon till lite. Inte så hon ramlade, men hon blev väldigt rädd, och sen tog det lång tid innan hon blev lugn igen. Hon har alltid varit rädd för att ramla eller halka, trots att hon nästan aldrig har varit med om det. Hon blir väldigt otrygg om hon inte har fast mark under fötterna och har väldigt svårt att gå både när det är ojämt och när det är halt.

Jag tror att hon har haft nåt litet skrubbsår på sitt knä typ två gånger i sitt liv! En enda gång har hon slagit hål på sina byxor och det var snudd på att jag ville spara dom! Ja!... Faktiskt att jag var lite mallig över att även mitt barn kunde ha sönder ett par jeans! :)

Avslutar med en bild jag fick mailad till mig igår, från förra veckan när Sandra var i bollhavet med skolan.


Önskar alla läsare en fin dag!

söndag 21 mars 2010

Vanlig helg

Jag börjar väl med svar på lite frågor och reflektioner efter förra inlägget. Frågor gillas!

Nej, Sandra har aldrig varit på kollo och jag har svårt att se att hon någonsin skulle må bra på nåt sånt heller. Möjligtvis ihop med en assistent som känner henne väldigt väl, dvs jag då… Men, nej, det är nog inget för henne.

Jo… husbilen runt tog vi förra sommaren, fast inte Helsingborg – Helsingör, utan broarna. Men det kräver övernattning och sånt är inte heller det smidigaste, liksom. En nödlösning är det ju förstås, om vi måste… Och ja, det är en lång omväg för oss att åka ner till Helsingborg och sen upp till Skagen.

Med Åke är det sådär. Inga stora förändringar och det lär nog dröja innan vi vet om det räcker med medicin och vila. Igår verkade han lite piggare igen, och vi såg inte att han haltade nånting.


Det var det om det. I övrigt var det en lugn dag igår, men Sandra var lite stirrig. Inte speciellt skör, men flamsade och tramsade väldigt mycket, ända till det slog över, liksom. Det är svårt att bryta när hon är i gång, för säger man åt henne att det räcker nu, eller nåt, så övergår det väldigt lätt till utbrott och tårar. Då gäller det att hitta på nåt som avleder, t.ex. att sjunga… Så det gjorde jag, och då var hon lugn. Så fort jag slutade trissade hon upp sig igen. Det höll i hela dagen, så jag hoppas att det har gått över till idag.

Även om dagen var ganska bra annars, så var jag helt slut i huvudet när kvällen kom. Jag hade gärna lagt mig tidigt, men ville ju kolla på Millennium, som jag har hört så mycket gott om. Och den verkar ju bra, tycker jag. Troligtvis somnar jag ovaggad ikväll.

Inga planer idag heller, mer än att Sandra vill gå ut i snön och det ska hon få göra om vädret är okay. Nu har den värsta isen smält så nu går det att vara på tomten igen. Det är inget nöje för Sandra att gå ut när det bara är is överallt, eftersom hon är så rädd att halka. Men igår var det ju jättefint väder hela dagen, så nu är t.o.m. det tjocka istäcket på vägen borta! :)

Tyvärr hann vi inte ut igår, men på söndagar brukar det finnas lite mer tid över för annat än det som måste göras.

Igår gjorde Sandra en teckning till mig. Det var pappa, Sandra och en kundvagn med mjölk och mat, och mamma tog kort. Alltså, jag syntes inte på teckningen för det var jag som fotade! Så finurlig hon är :)

Ha en härlig söndag, gott folk!

lördag 20 mars 2010

Allt är inte vad det ser ut att vara

Det börjar ju snart bli dags att fundera över vad vi ska göra i sommar. Ja, om vi ska hyra nån stuga och fixa kattvakt och sånt, så börjar det bli hög tid.

Vi åker rätt ofta till Danmark, så det alternativet finns ju med i tankarna. Om vi bara kan lösa det praktiskt.

Helst vill vi ju slippa färjan… Sist lovade oss själva att ”aldrig mer” för Sandra fick jordens utbrott på båten, och ni kan ju bara tänka er att vi fick publik ganska fort. När jag dessutom körde rullstolen (som hon alltid sitter i när vi är bland mycket folk) mot en hörna, så Sandra bara såg väggen, kan ni ju gissa vad folk tänkte…

Vad dom såg var en hysteriskt skrikande och förtvivlad unge sittandes ”övergiven” i rullstol mot väggen. Ja, vad skulle ni själva tänka? Jag skulle iaf bli förskräckt och ta för givet att det handlade om psykisk misshandel. Ja, iaf innan jag visste mer om autism och lärde mig tänka ett steg längre innan jag dömde...

Men jag kunde ju inte gå runt där på båten, och förklara för folk att ”den skrikande ungen” har autism och är mitt i ett utbrott så det enda vi kan göra för att lugna henne är att försöka skärma av henne från allt folk. Det skulle underlätta om ni dunstade, allihop! Typ.

Vi råkar ju ut för såna händelser ibland. Då vi måste agera på ett sätt som kan se konstigt ut för dom som inte har hela bilden.

I en affär en gång, innan vi hade kommit på att Sandra var tryggare i en rullstol, fick hon också ett utbrott. Dom kommer lättare bland mycket folk för Sandra blir stressad och mår dåligt i sådana situationer. Iallafall så gallskrek hon där i affären, och slog sig själv i huvudet, som hon ofta gjorde förut när hon blev arg.

Jag brukade då säga ”Inte slå på Sandra” vilket ju inte var så smart, eftersom Sandra härmade… Jag ändrade den meningen så småningom och sa istället ”Stampa i golvet när du är arg” vilket var mycket smartare. Hursomhelst, i affären då… Sandra slog sig själv i huvudet samtidigt som hon gallskrek ”Slå inte på Sandra” och… ja, resten kan ni ju räkna ut. Så många arga blickar jag fick när jag släpade ut Sandra från affären för att låta utbrottet gå över i bilen. Det enda man kan göra är att så fort som möjligt skärma av. Gå ifrån det som oroar och stressar. Även om det innebär att man får släpa ut henne. Då är det inte läge att förklara nåt.

Vi har små smarta lappar som vi kan dela ut vid såna tillfällen, om vi bara har tid till det. Oftast måste vi bara fly…


F´låt att bilden blev suddig, men jag har lixom ingen bra kamera för närbilder… Man kan iaf beställa såna små lappar HÄR om nån är intresserad.

Det är ett rent under att man inte har blivit anmäld genom åren… Samtidigt är det skrämmande, för att barn far illa förekommer ju tyvärr, och att ingen reagerar är hemskt på riktigt! Fast i vårt fall är jag ju tacksam...

Ha en fortsatt skön helg!

Inget särskilt

En mycket glad och nöjd Sandra kom hem från skolan igår. Alla bestyr flöt på utan problem och damen sken som solen mest hela tiden. Jo, det var nog faktiskt så, vad jag minns :) Härligt när hon mår bra och allt funkar!

Vi passade på att ta en ordentlig prommis på förmiddagen, eftersom vi har svårt att komma ut på helgerna. Den här gången kom jag ihåg att ta med kameran, men hittade inget att fota. Det mesta var lixom grått… Annars letar jag nåt påskigt som jag kan pryda bloggen med när det närmar sig. Men jag får väl fortsätta leta, helt enkelt.

Åke, som ju verkade en aningens bättre i sitt ben i torsdags, haltade mer igen igår. Men han ska ju äta sin medicin i tio dagar till, eller nio nu då, och vila i en månad, så vi lever på hoppet.


Det händer ju inte så mycket här och jag har lite idétorka. Jag har ju inte så många läsare, men det skulle sitta fint med lite frågor…

Avslutar med ett par gamla bilder.



Sandra när hon var liten.



Tre år sen, när hon sätter upp sitt schema för kommande dag.



Så ett fint porträtt på solstrålen :)

Ha nu en fin helg!

fredag 19 mars 2010

Min vilja eller Sandras behov?

Igår var första dagen vi såg en liten bättring hos Åke, så nu hoppas vi att det fortsätter åt det hållet. Det går faktiskt ganska bra att hålla honom lugn. Båda katterna kan vara tillsammans i stort sett hela tiden och det är bara när dom börjar leka vi delar på dom.

Vi har ett rum som är katternas, där är dom på nätterna, och när vi inte är hemma. Mest för att vi har larm i huset. Igår stängde jag in Åke där på eftermiddagen, för dom började fara runt lite. Vi har en dubbel skjutdörr till det rummet, alltså två dörrar som skjuts mot varandra. Nästan direkt när jag hade stängt in Åke så gick ju Sune dit, vilket han brukar. Sen blir han lite orolig och jamar en stund. Men igår var det teamwork på hög nivå för rätt vad det var så rumlade dom ner för trappan i världens fart, båda två!

Dörrarna hade dom lyckats öppna lagom mycket så Åke kunde slinka ut! Tyvärr skrek han till när dom sprang ner för trappan, men han haltade inte efteråt, så det verkar som det gick bra ändå. Skönt!


Idag är det ridning i skolan för Sandras del och vad vi hittar på vet jag inte. Kanske en prommis så här innan helgen, det vore kanon. Helgen blir lugn i vanlig ordning, inget är planerat iaf. Men nu verkar det som Sandra är okay igen så snart kanske vi kan träffa lite folk som har väntat sen långt före jul.

Jag pratade med en av Sandras lärare häromdagen, och dom ska ha en utflykt i vår. Alltid när det är något utöver den vanliga skoldagen så pratas vi vid och funderar om det är något för Sandra att vara med på eller inte. Det är så bra att dom ringer så vi kan diskutera sånt tillsammans. Oftast är ju såna gemensamma utflykter mer jobbiga än roliga för Sandra så oftast kommer vi ju fram till att hon mår bäst av att vara kvar på skolan. Så även denna gång.

Jag kan ibland känna en saknad då. Att Sandra inte kan följa med på sånt roligt som dom gör ibland. Dom andra eleverna, ja dom flesta iaf, får uppleva så mycket som inte Sandra klarar. En heldagsutflykt med matsäck och roligheter.

Men då måste jag ju tänka utifrån Sandra. För det är faktiskt JAG som tycker det är tråkigt när Sandra inte kan vara med. Inte Sandra! Hon mår bäst när dagarna är vanliga och hon är nöjd med det, eller mindre utflykter som är anpassade för henne. Som bollhavet, t.ex. Eller när hon och en lärare åker hem till läraren en hel dag och sköter om djuren där, och äter där.

Visst skulle Sandra bli glad om vi sa att hon skulle följa med på en stor utflykt, och visst skulle hon tycka det var roligt. Men hon skulle inte orka och hon skulle må bättre av att slippa. Sakna det kommer hon ju inte eftersom hon inte vet om det ens.

Det gäller att se det utifrån Sandras bästa och utifrån hennes synvinkel. Det är inte HON som saknar det, utan jag. Det är jag som tycker att det skulle vara roligt för henne.

Vi tänker så lika i skolan och här hemma och det är så skönt. Även om vi här hemma får bestämma om det är något för Sandra eller inte, så accepteras svaret och det beslut vi kommer fram till. Och om Sandra mår bra då utflykten är så gör hon och en lärare en egen ”Sandra utflykt” istället. Då kommer hon att orka och vara nöjd.

Och då är jag också nöjd!

Jag önskar er en skön fredag och trevlig helg! Må så gott!

torsdag 18 mars 2010

Massvis med bollar

Imorse var Sandra skör innan hon kom iväg med taxin, men när hon kom hem var solstrålen tillbaks. Gissa en som var nöjd med dagen!!! Hon berättade ivrigt att hon hade minsann varit i ett bollhav hon!!!

Jag ska se om skolan kan maila nån bild i nästa vecka, så ni får se. Ska hon dit varannan torsdag så måste vi ju ha det på schemat. Det var så fina bilder i kontaktboken, som vi har tittat på, och Sandra berättade att det var ”massvis med bollar” :)

Men imorse, när hon var skör, så hade hon nog lite ilska som ville ut. Hon gick in i sitt rum och letade upp ”Klappa händerna när du är riktigt glad” med Mora Träsk, på sin CD-spelare. När dom sjöng ”stampa fötterna” så stampade hon så golvet skallrade. Sen bytte hon skiva!

Med katterna har det gått ganska bra så här långt. Att ha dom i olika rum hela tiden känns inte som en vidare bra lösning, för då skulle vi inte hinna ge dom något sällskap. Så vi lever livet som vanligt, men stänger in Åke i ett rum om dom börjar leka.

Sen har vi ställt stolar på dom ställen där Åke gärna vill hoppa upp, t.ex. vid favvo-platserna i fönstren, så det inte ska bli så högt att han ramlar ner igen. För ramlar han på sitt onda ben blir det ju värre, så klart. Och ramlar gör han ju nu, när han försöker.


Ang. mitt svar igår, att det är ett vanligt problem med knälederna. Nja, ortopeden sa ju att det var ganska vanligt att knäna såg ut så, mer eller mindre, men det är inte vanligt att det blir problem av det. Oftast märker man det inte. Och större hundar, som får problem, opererar man, men helst inte småhundar och katter. Ju tyngre djur, desto mer problem, oftast. Vi tror ju att Åke har gjort illa sig när han har lekt och därför fått problem.

Ha en skön kväll!

Inte det lättaste

Sandra var på ett strålande humör när hon kom hem igår. Härligt! :) Allt gick smidigt och sen ville hon titta när Åke fick sin medicin, vilket hon så klart fick. Vi förklarade att Åke inte får leka så mycket, utan att han behöver vila sitt onda ben. Hon tog det bra.

Men ett pyssel är det ju, förstås. Att se till att han är lugn är ju inte det lättaste, precis. Och när vi delar på dom så jamar dom ju efter varandra… Men det får ju ordna sig på nåt sätt.

Nattmia frågade vad det beror på och jag vet väl inte så mycket, men Göran förklarade vad ortopeden hade sagt och hur röntgenplåtarna såg ut och tydligen är det ganska vanligt, men alla får inte problem.

Knäskålarna ska ligga i en ”klyka” men på Åke låg dom snett, inte riktigt i ”klykan” och höger bakben var värst. Det är ju det benet han har haltat på, och troligtvis har det hoppat ur led lite ibland, sen rättar det till sig av sig själv efter några minuter. Det förklarar ju varför han haltar ett par steg och sen går som vanligt igen efter ett tag. Det var ju det veterinären i måndags misstänkte oxå.

Han kan ha gjort illa sig när dom har lekt, det går ju rätt vilt till när dom får fart. Så kan det ha blivit en inflammation, vilket vi hoppas för då hjälper ju medicin och vila. Vi tycker ju att han verkar ha ont även när han inte haltar, eftersom han inte leker så mycket, utan går undan istället. Sen klarar han ju inte att hoppa upp på bänken längre, vilket inte var några som helst problem för honom förut.

Ja, vi får väl se vad som händer framöver. Vi hoppas iaf att det blir bättre med vila, och att vi lyckas få honom att vila…….. så han slipper operation, om dom ens opererar det. Han kan ju inte gå och ha ont, så det känns inte så roligt, faktiskt. Jag menar om dom inte kan operera och det inte går över…


Idag ska Sandra få gå till bollhavet med läraren i skolan. Det ska bli spännande att läsa om det i kontaktboken sen. Hon vet inget innan, eftersom hon inte har varit där förut och inte riktigt vet vad det innebär. Att förbereda henne då skulle bara göra henne så förväntansfull att det blir jobbigt för henne.

Om det nu blir bra med bollhavet, så kommer hon troligtvis att få gå dit varannan torsdag, och sen handla varannan. För handlingen är så bra för henne, och har utvecklat henne så mycket, att vi inte vill byta ut det helt mot bollarna. Så varannan vecka blir nog toppen, tror vi.

Själv ska jag till frissan på helrenovering idag. Dvs färg, slingor och klippning. Det blir bra det. Sen apoteket och hämta mer av Åkes medicin. Så mycket mer kommer inte att hinnas på dagens rast men imorgon kanske det kan bli en prommis innan helgen, det vore kanon.

Önskar er en finfin dag, vad ni än tar er för!

onsdag 17 mars 2010

Sjukhusbesök

Nä, Åke var inte okay imorse, så jag ringde veterinären när dom öppnade, och han fick komma in akut. Eftersom Sandra kommer hem idag, och vi inte visste hur lång tid det skulle ta på djursjukhuset, så fick Göran åka in med Åke medan Sune och jag var hemma. Men nu är dom på väg hem och hinner hem före Sandra.

Han röntgades på båda benen, och knäna såg inte så bra ut. Men dom vill helst inte operera eftersom det är en jobbig tid länge efter operationen. Så nu ska vi hålla honom så still det går i, till att börja med, två veckor. Mer medicin blev det också, för den var tydligen bra.

Men hur i hela friden håller man en katt still????

Dom får inte heller vara tillsammans så mycket nu, brorsorna :( Känns ju sådär att stänga in dom i varsitt rum i minst två veckor… Jaja, det löser sig på nåt sätt. Hoppas det hjälper iaf. Är han lite bättre om två veckor ska vi fortsätta hålla honom still. Är han inte bättre ska vi kontakta sjukhuset igen. Då vet jag inte om det blir operation eller vad som händer.

Ja, det var bara det, för er som undrade…



Ha det så bra och njut av solen om ni ser den!