söndag 14 mars 2010

Dötid

Nu är dagens största måsten avklarade och jag sjönk ner här och luften gick ur. Sandra har varit lite missnöjd på förmiddagen då det blev lite för mycket dötid för henne.

Solen har strålat i helgen, men vi har hållit oss inne ändå. Eftersom det bara är is på hela tomten, och det gillar inte Sandra, så det fanns ingen anledning att utsätta henne för det. Vi hoppas mest att solen ska fortsätta stråla så isen smälter så fort som möjligt.


Men att sysselsätta Sandra varje sekund inne är inte det lättaste alla gånger. Då behöver man ha en hel del färdigplanerat, och det hade jag inte. Så det blev lite jobbig dötid ett tag. Det är inte alltid vi orkar vara igång precis hela tiden, även om själva dagen skulle bli lugnare av det.

Som tur var så nöjde hon sig med en film tillslut, och jag kunde koppla av en liten sväng, laga mat och förbereda för eftermiddagens rutiner. Sen gick det ju i ett med mat, medicin, bad och dusch. Men det gick smidigt och vi blev klara rätt fort. Nu roar sig lilla damen i sitt rum en stund, så länge det nu varar, och jag passar på att ta igen mig lite. Sen är jag ledig för det är Görans kväll ikväll :)

Snart är det måndag och vardag igen, och när Sandra har åkt till skolan är vi lediga till onsdag em, och det ska bli så skönt! Vi behöver det verkligen nu och eftersom vi ska till veterinären imorgon så hittar vi inte på några andra utflykter som vi först funderade på, utan vi blir hemma och tar hand om oss istället. Kanske lite vin och extra mys till kvällen, för att fira vår 23:e förlovningsdag vi hade igår… Hujedamej vad åren går!…

Sen är det bara nån vecka till vi har långledigt, så vi får väl se om det blir nån utflykt då, kanske. Men faktiskt att ”bara vara hemma” också är toppen! Särskilt när det har varit intensivt en period, då orkar vi inte göra så mycket annat när vi väl blir lediga.

Med Åke har det inte hänt så mycket i helgen och det är vi glada för. Att vi slapp åka in akut utan kan ta den tid vi har imorgon istället.

Eftersom han bara haltar ett par steg då och då, så vet vi ju inte hur ofta det kommer. Vi sitter ju inte precis och tittar på honom hela tiden. Igår såg vi det iaf två gånger under förmiddagen, men sen inget mer. Jag tycker att han går undan lite mer än vanligt och inte är lika mycket för att leka och busa som brorsan är, även om dom får fart ibland.

Nåja, det är ju ingen idé att fundera så mycket. Vi får väl svar imorgon och det känns bra att kolla upp det. Vi håller tummarna för att det inte är nåt större fel på vår lilla gris!


Åke och Sandra gosar lite :)

Åke är så cool och går liksom med på ”vadsomhelst” så han accepterar att Sandra får en gos-stund varje kväll. Han bara lägger sig ner och spinner till Sandra tröttnar. Men Sune är mer egen och går inte med på nåt han inte vill. Ingen av dom rivs eller så, men Sune går iväg om han inte vill bli gosad med.

Förresten, förra inlägget… Jag var kanske lite otydlig, men när jag läste kommentarerna i artikeln, från folk som inte vet vad dom pratar om, så känner jag ett sånt behov av att sprida kunskap. Fast en del tror ju det dom tror oavsett fakta. Olika vinklar på saker och ting tror jag bara är bra, det får en att utvecklas och så, men att påstå att autism är påhittat eller att det är föräldrarnas fel tyder på sån okunskap att dom borde hålla käft! (Ja!)

Så inlägget innan det.. Sandra har ju kunnat både blunda och gapa i olika situationer. När det kommer mat gapar man och när man tvättar ansiktet blundar man. Det är mer reflexer. Vad jag menade var att tänka ut det innan och sen göra det med vilje. Att styra sin kropp med flit. Om jag ber henne att blunda och hon gör det, liksom. Två helt olika saker…

Idag, efter duschen, ställde hon sig framför spegeln och grimaserade. Hon ville ju se sig själv när hon blundade! Lilla gumman, inte lätt att förstå det där, men hon fick iaf titta på mig, när jag blundade. Det var så nära vi kunde komma… Och när jag sa att man inte kan se och blunda samtidigt så sa hon ”Det är omöjligt” Det låter väl inget märkvärdigt, men det var första gången hon använde det uttrycket och jag vet inte om hon vet vad det betyder, men det hamnade så rätt. Det är ännu en sån där liten, stor sak som gör mig så glad!


Önskar er en skön fortsättning på kvällen, och en fin start på en ny vecka!

5 kommentarer:

Mia sa...

Vad häftigt att hon utvecklas hela tiden! Hoppas din kväll blir lugn och skön.

Britt-Marie sa...

Läste artikeln och kommentarerna i sängen i morse...ingen bra start på morgonen ;)
Ja för vår del så skulle vi "lyckats" få två barn som skadats av vaccinet eller så är vi totalt värdelösa föräldrar...tror tack och lov inte på någondera. Men man upphör aldrig att förvånas över folks trångsynthet. Roligt att läsa om Sandras framsteg och hur lyhörda ni är för hennes behov...ni är fantastiska föräldrar!! Kram

Zessan sa...

Hej och tack för de fina orden.
Har läst lite i din blogg me och kommer fortsätta med det =)

Ha de bäst så länge, Kram på er

Photo by Maria sa...

Ha nu en riktig skön ledighet där ni kan ladda lite batterier.. Ta hand om DIG och ER!!!
Kram Mia

Mona sa...

Ingenting är omöjligt! Det tar bara lite längre tid. Filma henne! Eller ta ett kort! KRAM