När Sandra
skulle börja på Daglig verksamhet för 1,5 år sen, så fanns det inget
pedagogiskt ansvar, kunskap om autism och inte heller någon verksamhet,
faktiskt. Personen som ansvarade för verksamheten (?) skrev ut ett schema av
dom saker som assistenten hade skrivit upp att Sandra gillade att göra. Fast bara
inom ramarna för vad dom kunde erbjuda. D.v.s. samma saker som Sandra gör hemma
när hennes energi inte räcker till att utmana och utveckla.
En stor
orsak till att ingenting fungerade var ju att den som skulle vara ansvarig inte
hade kunskaper om hur man måste göra. Att skriva ett schema är ju inte så
svårt, det är att få till en verksamhet som fungerar som är svårt. Och man
måste ju ha en verksamhet innan man kan göra ett schema efter det. Den här
personen började med schemat…
För Sandra
måste det finnas nånting som är förberett och tydligt, så hon vet exakt vad hon
ska göra, hur och med vem. På schemat stod det som första aktivitet att hon
skulle ”landa” och som andra aktivitet att hon skulle ”fika” efter det stod det
”aktivitet” och i marginalen lite saker att välja på. Mala papper i en
dokumentförstörare, förbereda inför pappersmalning, vika tvätt, sortera, spela
spel, pussla, sopa gården (dv låg i ett hyreshus med typ en stor parkering
utanför) gå ärenden… Resten av dagens schema var toa, lunch, vila, aktivitet
(från förslagen i marginalen) fika, toa. I lagen står det att dv ska vara
utvecklande och stimulerande.
Nåja, om
ett schema ser ut så här, och det inte finns någon ansvarig för verksamheten,
eller ens någon som kan ta fram det material som behövs, eller visa vart det
finns... Eller lova att det är ledigt just när Sandra ska använda det… Då säger
det sig självt att det liksom inte fungerar.
På
tisdagar stod det data på schemat, men ingen som startade, förberedde eller
hade någon plan på hur och vilket program som skulle användas. På onsdagar stod
det kök. Först en förmiddag, men fortfarande ingen ansvarig som såg till att
det fanns grejor eller förberedde något. Sen kom dom på att köket inte ens var
ledigt hela förmiddagen, så det minskades till en timme, men det fanns alltid
risk att det kom in andra i köket. Det slutade med att Sandra kanske kunde fylla
diskmaskinen efter fikat?!
Nu har en
pedagog som kan det här gjort ett schemaförslag, som vi ska finplanera på
planeringsdagen sen. Där finns tydliga aktiviteter med tillgång till material
och en möjlighet att utföra det som står på schemat. Det är dessutom utformat
efter Sandras behov, så hon får stimulans och har möjlighet att utvecklas. Det
är så viktigt att man förstår hur man ska göra, annars blir det inget vettigt
av nånting.
Att göra
ett schema till en person som är självgående är ju enklare. Men till Sandra
måste det finnas en färdig plan först, och sen ett tydligt schema efter det.
Har man
inte rätt verktyg och kunskap, så kan inte Sandra delta i den utsträckning som
är tänkt. Det är det ingen ansvarig på kommunen har förstått förrän nu. Så dom
som har jobbat i verksamheten har absolut gjort sitt bästa, jag anklagar inte
dom! Men det som har saknats hela tiden är just det pedagogiska ansvaret av
någon som vet hur man gör. Jag kan inte heller den biten, så det känns så
otroligt skönt nu, att ha någon som kan hjälpa oss med just det.
Det är
svårt att förklara det, men jag kan försöka göra det tydligt. En av
aktiviteterna vi hade planer på när vi byggde upp försök nummer två, dvs en dv
i korttids lokaler, var att Sandra skulle städa sitt rum en dag i veckan.
Men hon
kan ju liksom inte städa, bara för att det står i schemat, eller för att man
säger det åt henne… Man måste planera aktiviteten noga först, och göra
schemabilder. Det måste vara väldigt tydligt för Sandra vad hon ska göra, hur,
varför och med vem. Och hur länge… Och vart. Det räcker inte med att lägga fram
en dammtrasa och säga att hon ska torka. Så det slutade med att assistenterna
städade, och det är inte deras jobb.
Man måste
ta varje moment (varje schemabild) och göra ett schema för det. Ska Sandra torka,
så måste hon veta hur det ska gå till. Vart hon ska torka och varför.
Ett tips
som jag fick på en föreläsning en gång är att strö ut något på golvet, som syns
och som är lätt att dammsuga upp. På så vis blir det tydligt vad man ska göra
och varför när man dammsuger. Det kan man ju använda sig av när det ska dammas
också. Finns det något synligt att torka bort, så blir det tydligt, och dammet följer
med på köpet.
Jag är
ganska övertygad om att Sandra så småningom kommer klara att städa sitt rum om
hon får rätt hjälp och stöd. Rätt schema, tydlighet och verktyg. Som en pedagog
har förslag och idéer till, som vi sedan vidareutvecklar och specialanpassar,
och som assistenterna kan hjälpa henne utföra.
Först och
främst måste den som ska anpassa verksamheten lära känna Sandra lite, annars
går det inte att göra rätt anpassningar. Så vi får bygga upp schemat lite i
taget, och se hur det går vartefter. Men nu finns förutsättningarna, så nu
kommer vi att lyckas. Äntligen J
.