tag:blogger.com,1999:blog-72807737194056464922024-03-06T15:56:58.554+01:00Livet i stort & småttNinahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.comBlogger2898125tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-3244267775611543282024-02-23T14:35:00.000+01:002024-02-23T14:35:15.450+01:00Nya framtider<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Det händer
saker mest hela tiden och jag hinner liksom inte riktigt med, känslomässigt.
Knappt hinner jag börja bearbeta det ena innan det andra händer, som måste
hanteras. Jag håller på att läsa en bok som ger förklaringar till känslor som
bottnar i barndomen, och det gör ju att jag börjar förstå mig själv lite mer. Men,
som sagt, det händer nya saker så boken, och den bearbetningen, tar lite tid.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYvAv84Pd3QkZZY6gC0LSPOz9ckslYFm3nHRjF6MUoTIGwtOAPCkOi4HSilVrTxPayTh-bqDgZGJXFNvyu4Hp-BJuoyJKqczagU2dPoWuoYVt0PClpnWtHxZ-KWB8_VUkZ6KYhDcbHSjNOYUyigbYTWIDMOs1vTpzZ8Y2jdDdm6x0A5zwzs0vzjt6b-No/s640/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYvAv84Pd3QkZZY6gC0LSPOz9ckslYFm3nHRjF6MUoTIGwtOAPCkOi4HSilVrTxPayTh-bqDgZGJXFNvyu4Hp-BJuoyJKqczagU2dPoWuoYVt0PClpnWtHxZ-KWB8_VUkZ6KYhDcbHSjNOYUyigbYTWIDMOs1vTpzZ8Y2jdDdm6x0A5zwzs0vzjt6b-No/w300-h400/1.jpg" width="300" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sist jag
skrev var det i mellandagarna. Sen dess har vi skilt oss och jag har flyttat
till en pytteliten, men mysig lägenhet. Jag trivs jättebra och är nöjd med
beslutet, men känslor och tankar har inte hunnit med i svängarna. Så jag är
beredd på en reaktion närsomhelst. Idag skriver jag faktiskt för att jag har
känslor jag inte vet vad jag ska göra med. Jag blir rastlös och vill tröstäta,
men har kommit så pass långt med mig själv att jag vet orsaken i alla fall. Jag
behöver ”bara” hantera det på ett bättre sätt än att moffa i mig vadsomhelst
som är ätbart i skåpen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Skilsmässan
är klar, men inte bodelningen. Vi har ju varit vänner och överens om att
hjälpas åt. Vi har inte heller haft några svårigheter med att dela upp det vi
har. Men så har Göran blivit sjuk igen, kan man säga... Så nu står jag ganska
ensam och osäker på om det kommer lösa sig. Det är en ganska tärande oro,
faktiskt. Hans sjukdom behöver jag inte gå in mer på än att den är
självförvållad och den egentliga orsaken till att jag ville lämna honom.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det är
förstås en sorg att det blev som det blev och inte blev som vi tänkt. Den
sorgen är inte bearbetad än, så den kommer väl när den får plats. Tills nu har
jag haft fullt upp med att flytta, handla, montera och möblera. Nu är det klart
och jag njuter av hur fint jag har det. Jag har fina vänner som finns där och stöttar, det är guld värt på alla sätt och vis.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM4_9gXhdyVz_4QZpKnJaiq5YLK7fqVVyCQH7j4rSZ8Eqf7ROqz0k5JKqg43e8vpJIa0-jZ3nDcYZ2gaxRJ0DnWRUrWeShM8lLZeMdvZplEW7FqMwupcdwZYjFJb55ooGhwIpgqdYMGGXpWSKrjR9IsnAmonKuEAxgpoIkIEG9vmFG2-5gy_TQnMDtCro/s400/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="400" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjM4_9gXhdyVz_4QZpKnJaiq5YLK7fqVVyCQH7j4rSZ8Eqf7ROqz0k5JKqg43e8vpJIa0-jZ3nDcYZ2gaxRJ0DnWRUrWeShM8lLZeMdvZplEW7FqMwupcdwZYjFJb55ooGhwIpgqdYMGGXpWSKrjR9IsnAmonKuEAxgpoIkIEG9vmFG2-5gy_TQnMDtCro/w400-h300/2.jpg" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det är också
en sorg att vi inte kommer kunna åka till Sandra tillsammans mer. Ja, inte som
det ser ut nu i alla fall. Hon vet ju inget om något så när jag var och hälsade
på henne sist sa jag bara att pappa var hemma. Ibland är det ju lite skönt att
hon inte förstår och behöver veta.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har ju gjort
en arbetsförmågeutredning och kommer få bra med stöd från Arbetsförmedlingen så
jag kan jobba, trots vissa begränsningar. Dels är jag inte frisk från min
utmattning riktigt än, eller om det är sviter av den som jag får leva med. Och
dels har jag fått en del fysiska problem också. Jag är så tacksam över att vi
lever i ett land där man ändå får hjälp! Synd att så många inte fattar hur bra
vi har det.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag hoppas
att jag snart är ute på arbetsmarknaden igen, för det mår jag absolut bäst av. Det
är inte lätt att få jobb när man inte klarar arbetsuppgifterna som ingår, då är
man glad över att det finns hjälp. Så jag tror att det kommer bli bra inom
kort. Då finns inte heller tiden att sitta hemma och grubbla över saker som man
mår bättre av att lämna bakom sig.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det här är
nog mitt avslut i bloggen. Nu börjar en helt ny framtid och min plan är att det
inte ska finnas något mer att skriva om, som inte finns i alla vanliga liv. Det
tycker jag är en mycket bra framtidsplan. Må gott, och tack till alla som följt
vår resa.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-2290242363681209232023-12-27T19:54:00.005+01:002023-12-27T19:54:31.674+01:00God fortsättning…<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">…Gott slut
och Gott nytt, och allt vad det nu heter så här mitt emellan jul och nyår.
Hoppas ni har det fint.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har haft
så många tankar och känslor att det måste pysa ut lite, så jag tänkte att jag
ju kan använda bloggen. Som på den gamla goda tiden. Ja, på den tiden då jag
uppdaterade flitigt varje dag. Då använde jag skrivandet till att bearbeta, men
sen kom jag av mig som ni vet.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Nåja… Det
här är första julen för Sandra på hennes nya boende. Första året då vi känner
att det fungerar utan oss (ja, alltså vi behövs inte mer än som mamma och
pappa). Och på nåt sätt kom allt över mig. Det har varit (är) skittufft,
faktiskt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">För er som
inte har samma erfarenheter låter det säkert konstigt. För det är ju jätteskönt,
på alla sätt och vis. Också. Jag menar, Sandra har det bra. Hon är bland
människor som bryr sig om henne på riktigt. Hon är glad och respekteras för den
hon är. Det anpassas och personalen har bra kommunikation med oss. Det har ju
gjort att dom har lärt känna henne väl vid det här laget, och jag behövs inte
på samma sätt längre.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det är en
konstig tomhet. Jag har varit så uppe i hennes behov i snart 30 år att jag har
glömt mig själv. Så nu när jag inte behövs för Sandra längre så vet jag inte min
plats på nåt vis.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Dessutom
förlorade jag jobbet precis före jul, pga besparingar, men det var trots allt
bra för mig då jag inte mådde så bra mot slutet. Men det är en helt annan
historia. Hursomhelst så blev det en känslomässig nerförsbacke, kan man säga.
Ett stup, rent av. Men jag har börjat jobba mig uppåt, så det blir säkert bra i
slutändan.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det var inte
mig jag skulle skriva om, utan om Sandra. Vi var och hälsade på henne för en
månad sen, och hade tänkt hinna med ett besök till innan jul. Men det gick en
massa sjukor på boendet så det blev inte av. Ojojoj, vad vi längtade efter
henne innan vi äntligen åkte dit igår. Julafton var tuff. Jättetuff. Då var det
ju skönt att veta att hon hade det bra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">På juldagen
kom det foton som bekräftade det och då kändes det genast bättre. Och efter
besöket igår kändes det så bra så.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sån skillnad
nu mot för ett år sedan. Det som på ytan verkade så bra, men var en katastrof.
Vi anmälde det boendet till IVO, men det hände ju inte så mycket för det. Ska
IVO göra något så måste det gå för långt först, och det gjorde det ju inte,
tackolov.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag kan inte
skriva så mycket om det, men sen Sandra flyttade till sitt nya boende så känner
vi hur viktig hon får vara. Det känns så gott i hjärtat när vi hälsar på henne
nu. Inget ont i magen och ledsamma tankar som förut.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hon är
alltid ren i håret nu. Har fina kläder. Är glad och pigg, utan medicinen som
dom faktiskt drogade ner henne med på förra stället, för att personalen tyckte
det var så viktigt att hon skulle delta på deras villkor… Nu anpassar dom
istället och Sandra har känslor igen. Det går att prata med henne, och få svar.
Hon vill spela memory. Hon kan bli arg, glad och ledsen igen. Det är så
fantastiskt härligt att se henne nu. Hennes härliga ögon har liv igen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">När vi kom
och skulle fira hennes födelsedag på förra boendet, fick vi börja med att torka
av ett lager damm från bordet innan vi kunde duka fram tårtan vi själva hade
med oss. Sandra hade stripigt hår och noppriga fula mjukisbyxor på sig. (Utan
medicinen hade hon aldrig gått med på att sätta på sig såna byxor). Det var
alltid stökigt, med Sandras saker i en enda röra på hyllorna.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Igår (som
alla andra besök numer) var det framdukat fika på bordet. Det var städat och
ordning i Sandras lägenhet. Sandra var extra fin, eftersom det var jul, men är
annars alltid fin. Det var julmusik på och adventsstakar i fönstren.
(Personalen frågade innan jul hur dom skulle göra, eftersom det inte har funkat
med julpynt förut, men vi sa att dom skulle prova. Det värsta som kan hända är
ju att dom får plocka bort det, men det funkade).</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sandra var
så lugn och glad, trots alla julklappar vi hade med oss. Det var riktigt mysigt
och vi var så glada när vi åkte hem. Vi är så tacksamma att det blev bra
tillslut.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har fått
frågan från anhöriga till familjer som vår, så jag skriver svaret här. Det är
ingen lätt väg och man får inget serverat. Det gäller att läsa på, så man vet
vad man kan kräva, men samtidigt vara realist och inte kräva det omöjliga. Men
alla har rätt att må bra efter sina förutsättningar. Egentligen är det det man
ska ha i huvet när man stångas mot kommunen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Oavsett så
måste man söka först! Det var väl där jag missade från första början. Och ingen
handläggare talade om det. Man kan inte hitta något anpassat, eftersom behoven
är lika många som det finns individer. Sök först! Sen gör kommunen en utredning
och då talar man om behoven och lämnar läkarintyg.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Plats i
annan kommun är aldrig bra, eftersom kommunerna kommer vilja flytta hem
personen så fort det går. Då kan man aldrig slappna av. Vårt mål har alltid
varit, och är fortfarande, att få det att fungera utan oss medan vi finns. För
sen är det ju försent.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Nu är vi i
mål.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-13536130624475733632023-10-19T11:00:00.000+02:002023-10-19T11:00:58.794+02:00Fortsatt bra<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Jag har inte
energi och tid för bloggen just nu, men vill ändå uppdatera lite för er som
följt vår resa. Kort sagt, vi är såå tacksamma att Sandra bor på ett ställe där
dom är lyhörda och ser till hennes behov. Det är en enorm skillnad mot förra
boendet och det var ju tur att hon blev flyttad.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi hade möte
förra veckan och jag hade lite oro att ta upp. Men, när det finns personal och
chefer som lyssnar, tar till sig, förstår och förklarar, så försvinner ju oron
ganska direkt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">En av
sakerna jag kände att jag behövde ventilera var ju något som hände på förra
boendet, som skapade missförstånd och misstankar riktade mot oss föräldrar. Jag
är ganska säker på att det var en del lögner inblandade från ett håll också,
för jag vågar påstå att jag känner Sandra tillräckligt väl för att veta vad som
kommer från henne, och vad som från början måste komma från personalen. Att Sandra
sen eko-talar och frågar vidare i nån slags uppåtgående spiral som inte tar
slut förrän någon med rätt kompetens hjälper henne att stoppa, gör ju att det väldigt lätt
hamnar helt galet på vägen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hursomhelst,
det var grova och hemska saker och jag kände ju en oro över vad chefen på förra
boendet sagt, vad Sandra fortsatt eko-talat och förvirrat frågat vidare på, och
hur den nya personalen uppfattat det hela. Skulle mardrömmen fortsätta och hur
ska vi kunna förklara att det inte är sant, när Sandra pratar mer än hon
förstår?</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Men såå
skönt när alla i rummet försäkrade mig om att dom har varit med förr, och vet
vad som kan komma ur munnen på personer som Sandra i stressade situationer
eller bara när hon ”behöver säga nåt, vadsomhelst” och att dom har förstått för
länge sen att hon inte har den förståelsen. Att dom inte har några som helst
misstankar om nånting, tvärtom, och att det hade funnits fler larmrapporter
efter 29 år om det varit som dom påstod på förra boendet.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Släpp det
där nu, sa dom och det gör vi också. Tacksam!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det var det
om det. I övrigt börjar personalen mer och mer känna in Sandra och hennes
behov. Dom har lärt sig av en del nitar (vilket är enda sättet att lära sig, om
man bara är lyhörd) och Sandra har väldigt sällan utbrott numer. Hon är för det
mesta glad, harmonisk och busig, så som hon var hemma. Och ingen tycker att hon
behöver medicin. Det skulle dom ha i sig, chefen och läkaren på förra boendet,
som tänkte anmäla mig som olämplig Godman när jag krävde att dom skulle ta bort
medicinen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Dessutom är
det betydligt trevligare att träffa Sandra nu, när hon inte är neddrogad och
medgörlig till vadsomhelst. Nu reagerar hon och har känslor igen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Ja, det var
en kort uppdatering, för jag vet att ni är några trogna kvar som vill veta hur
det går. Javisstja… Nån kanske undrar hur jag mår? Tack bra. Nu är det faktiskt
min tur och jag har t.o.m. fått jobb. Det går åt rätt håll nu!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag vet inte
när nästa uppdatering kommer, men önskar er en fin höst/vinter. Må gott.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-65105750371528510102023-07-29T09:52:00.019+02:002023-07-29T10:02:50.747+02:00Det viktiga samarbetet<p><span face="Arial, sans-serif">Jag kan inte
nog poängtera hur viktigt det är att ha ett gott samarbete mellan personal och
anhöriga. Man blir liksom mörkrädd när man stöter på personal/chefer som inte
fattar det. Men jag tror ju att personal och chefer som inte vill samarbeta
bara är oroliga över att dom ska få ”jobbiga föräldrar” på halsen. Därför är
det ju lika viktigt att som anhörig förstå att man inte kan klampa in
hursomhelst i en verksamhet och lägga sig i saker som man faktiskt inte vet
något om. Men anhöriga som får vara delaktiga blir inte jobbiga, utan lugnade. Om det nu är en bra verksamhet, förstås.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Det jag kan
bidra med som anhörig till personalen är hur Sandra fungerar i olika
situationer och vilka lösningar som har fungerat hemma. Samtidigt måste jag
vara ödmjuk med att samma lösningar kanske inte är dom bästa på boendet. Dels
fungerar Sandra på ett annat sätt med andra, än med mamma och pappa och dels är
det andra faktorer som spelar in.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jag är
väldigt tydlig med det när jag pratar med personalen. Då ökar chansen att dom
ska ta till sig det jag förmedlar. Jag kan komma med tips och råd, men jag kan
inte bestämma vad som fungerar bäst för Sandra med personalen i hennes hem.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">På förra
boendet hjälpte det inte att jag var tydlig med att jag inte la mig i hur dom
gjorde, bara hur Sandra mådde. Dom ville inte ha några råd eller något samarbete
och det är ju orsaken till att det inte blev så bra där tillslut. Eller, det
var det ju inte från början, men vi insåg inte det direkt. Dom kan ju vara hur
duktiga som helst, men det hjälper inte Sandra om dom inte förstår henne och
hennes behov. Det kan ingen göra som inte lyssnar på dom som kan tala om det (eftersom Sandra inte kan det själv).</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Att deras
bestämda uppfattningar tillslut ledde till direkta missförhållanden är ju bara
olyckligt och tragiskt. Hade vi haft en bra kommunikation från början, så hade
det säkert blivit bra också. Men när man, istället för att ta reda på vilka anpassningar
som behövs, sätter in medicin som tar bort Sandras egna möjligheter att
protestera så blir det inte bra. Jag är inte emot medicinering, men man måste
först se vilka behoven är!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Det hände
ganska grova saker som jag inte vill skriva om, men även om vi inte ville
flytta på Sandra (eftersom en flytt är väldigt påfrestande för henne) så är vi
glada att det blev som det blev.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Nu är det
som natt och dag. Det är så otroligt skönt att både personal och chef förstår
vikten av samarbete och god kommunikation. Så även fast det saknas en del
grundkunskaper så tror vi alla att det här kommer bli mycket bra. Det är liksom
det som avgör, att personalen frågar oss som känner Sandra när problem uppstår.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Bara en sån liten sak som att Sandra frågade personalen vem som kommer sen. Personalen som skulle jobba ända tills Sandra skulle somna svarade att det bara var hon hela dagen, det kommer ingen sen. Personalen frågade mig på mötet vad det kan ha berott på att Sandra blev orolig och inte nöjde sig med svaret. Jag som känt Sandra i 30 år förstod ju direkt hur hon tänker, vilket inte är så lätt när man inte känner henne, eller är van att tänka på "Sandra-vis" Sandra behövde veta vem som jobbade efter att den personalen gått hem, dvs i det fallet vem som jobbade natten och vem som väckte dagen efter. Såna små problem får oftast lösningar innan det hinner bli problem, om man bara pratar med varandra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jag har
(hittills) blivit inbjuden på två möten. Det första var med hela
personalgruppen där jag fick berätta om Sandra och dom fick ställa frågor. På
förra stället fick jag knappt inte prata med personalen, bara med ansvariga, så
jag visste inte ens vilka dom var eller hur dom tyckte det gick att jobba med
Sandra. Jag blev inte inbjuden på några möten alls, utan fick kräva möte själv
när jag kände att det behövdes.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">På senaste
mötet, i veckan som var, var chefen, kommunens pedagog och Sandras kontakt med.
Det var ett jättebra möte där jag kände att dom redan har hittat en hel del
lösningar som kommer bli bra för Sandra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Dom har sett
att hon blir stressad av för många personalbyten, så dom ska lägga om schemat så
Sandra inte har så många runt sig.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Sandra är
egentligen beviljad en gruppbostad med integrerad daglig verksamhet. Det finns
inte här, men dom har anpassat hennes dagar på plats nu till att börja med. Sen
håller dom på att planera hur dom ska kunna anpassa den dagliga verksamhet som
finns, så Sandra kan delta i den. </span><span face="Arial, sans-serif">Är den anpassad så kommer det fungera, för Sandra
kräver sysselsättning och gillar ju det.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span face="Arial, sans-serif">När hon slutade skolan var den dagliga
verksamheten (samma ställe som nu) inte anpassad, så då fungerade det inte. Planen nu är att en
pedagog (som Sandra känner sen korttids-tiden) ska vara med Sandra på dv, och
eventuellt också hämta/lämna henne på boendet. Jag tror det blir bra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Schemat som
förra boendet tog bort för Sandra håller dom nu på att återinföra, för att hon
ska bli lugn och trygg även nu när hon inte medicineras längre. Jag berättade
hur vi jobbade med schemat hemma och på vilket sätt Sandra var delaktig. Det
utgår dom ifrån och det kommer säkert också bli bra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Men det tar
ett tag att utforma ett schema som fungerar. Just nu gör dom som dom gjorde på
förra stället, dvs bara två bilder på ett portabelt ark. Men det ”schemat” gör
bara att Sandra tjatar hål i huvet på personalen om ”Vad göra sen” så det är inte
alls anpassat. Dock var det bara bra att dom i övergången gjorde så som Sandra
var van. Men nu är det dags att börja anpassa schemat efter Sandras behov.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Här är några
länkar på hur jag själv fått tänka för att hitta rätt i några situationer:</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif"><a href="https://nina-livetistort.blogspot.com/2017/09/att-ha-koll-pa-sin-dag.html" target="_blank">Att ha koll, utan dötid</a></span></p><p class="MsoNoSpacing"><span face="Arial, sans-serif"><a href="https://nina-livetistort.blogspot.com/2018/01/utvecklingsfas.html" target="_blank">Delaktighet</a></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif"><a href="https://nina-livetistort.blogspot.com/2018/02/dom-viktiga-detaljerna.html" target="_blank">En tydlighetsom Sandra förstår</a></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jag gjorde
om schemat flera gånger under åren, dels när omständigheterna ändrades och dels när
Sandras utveckling krävde det. Men från början tar det tid att hitta ett schema
som fungerar, så man får prova sig fram, utan att ha för bråttom. Man ser på
Sandra när det är bra och bra är det när hon förstår det och blir lugn. Men det
kan behövas att man har lite is i magen och låter det landa ordentligt i Sandra
innan man ändrar något. Man måste också prata igenom alla förändringar i
personalgruppen ordentligt innan man stökar med Sandra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">När vi hade
mötet i veckan så kändes det så himla bra. Dom vill verkligen få det att
fungera för Sandra och jag känner att dom är måna om henne och försöker hitta
bra lösningar hela tiden. Därför tror jag att det kommer bli bra den här gången.
Möten runt Sandra, där jag är med, kommer vi ha ungefär var tredje månad och
det var chefens förslag. Det känns så bra att chefen förstår.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-52710679434200751572023-05-28T16:05:00.003+02:002023-05-28T16:05:22.727+02:00Framsteg<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Jag tänkte
skriva några rader. Dels har jag fått ett par frågor och dels har det ju hänt
lite här som jag tänkte dela med mig av till er som är intresserade.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag fick
frågan om Sandra har två gode män. Det var så länge sen så jag minns inte om
jag har svarat. Men, ja, det har hon. Jag har ”Sörja för person” och en annan
har ”Bevaka rätt” och ”Förvalta egendom”</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har
också blivit ombedd att skriva lite råd angående ansökning av gruppbostad. Det
är ju väldigt individuellt vad behoven är, men jag utgår från Sandra och vad
jag förstår så var behoven liknande hos personen som frågan gällde.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Har man svår
autism (Infantil autism) och relativt svår IF så är behoven hursomhelst väldigt
stora. En av Sandras största svårigheter, eller vad man ska kalla det (det som
ofta ställer till problem för henne och personalen) är att hon pratar både
mycket och bra, men inte har den förståelsen som folk runt henne uppfattar det
som när hon pratar. Trots att jag förklarar det så blir det problem då alla
tror att hon förstår mer än hon gör.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Samtidigt
förstår hon mycket, om det anpassas rätt, vilket det inte kan göra förrän man
känner henne ordentligt. Alla tror också att dom känner henne fortare än dom
gör, eftersom hon pratar så bra och är så ”tydlig” (tror man).</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Så mitt råd
är att det ska finnas pedagoger och personal som verkligen kan autism. Dvs inte
personal som tror att dom kan och därmed har slutat lyssna, utan dom som kan
och förstår att dom måste lyssna och ta till sig. Eftersom Sandra inte kan
förmedla sig själv och inte förstår hennes eget bästa, så måste man lyssna på
anhöriga.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Men – och det
här är viktigt – det betyder inte att anhöriga ska bestämma vad som är bäst på
boendet och hur det fungerar utan anhörigas närvaro. Det betyder bara att man
hjälper Sandra att förmedla hennes känslor, intressen, rädslor, vilja osv. Att
man berättar för personalen vad som funkade hemma, och samtidigt förstår att det
kan fungera på ett annat sätt någon annanstans. Att man lär ut dom små
signalerna som annars lätt missförstås. Som att Sandra pratar om knappen när
hon behöver gå på toa, eller att hon aldrig dricker (eller nåt annat heller för
den delen) av sig själv utan behöver uppmanas. Att hon frågar varför om det
mesta och blir stressad om man svarar, utan att det är bättre att bara
bekräfta. Om det nu inte är frågor som kräver svar, och hur vet man det, osv.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Klarar
personen i fråga att åka iväg på daglig verksamhet med annan personal, eller bör man
titta på alternativ.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag skulle
nog säga att dom viktigaste punkterna är kompetens, samarbete och lyhördhet. Kompetens betyder inte att alla måste vara specialpedagoger. Är personalen lyhörd och
har god kontakt med anhöriga. Vill dom hitta lösningar i problemen eller
fokuserar dom på problem i lösningarna? Förstår dom vad individuell anpassning
innebär? Kan dom tydliggörande pedagogik och låg-affektivt bemötande? Vilka
kurser/utbildningar inom det har dom gått?</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Lycka till.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Nu till oss. Sandra har bara bott på sitt nya boende i fem dagar än så länge, och
det är ju lite tidigt att säga något om det. Men det känns väldigt bra iaf.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det finns en
hel del att säga om det förra boendet, vi får väl se hur mycket som läcker ut
mellan raderna här framöver. Vi har inga åsikter om personalen, för dom fick vi
inte lära känna. Vi vet knappt vilka som jobbade med Sandra. Problemet var
snarare på chefsnivå. Nog om det för nu. Huvudsaken är ju att det blir bättre,
och det tror vi på.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Jag då. Jo,
det har vänt nu, och jag kan nog kosta på mig att säga att jag mår väldigt bra.
Det är så skönt och även om jag fortfarande blir tröttare än innan
sjukskrivningen så går det framåt med raska steg. Jag arbetstränar än så länge,
men tror att jag snart är redo för ett jobb med lön. Det är så roligt att jobba.
Åka iväg, träffa arbetskamrater, göra nytta och sen åka hem och vara ledig. Så
fantastiskt roligt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Må gott.
Rätt vad det är kanske lusten att blogga också återvänder 😊<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-37703745551373185102023-04-17T18:57:00.001+02:002023-04-17T18:57:11.052+02:00Lite kort<p> Jamen hej och tack till er som undrar hur vi har det. Ja, det går väl inte på räls, precis, men med rätt fokus så tar vi oss igenom det mesta. Vi är trots allt vana...</p><p>Det har hänt en del som jag inte vill skriva om just nu. Det har inte med Sandra att göra hursomhelst. Det räcker som det är ändå, liksom. Vad gäller Sandra då, så får hon såklart inte bo kvar. Hade det nu varit toppen där hon bor så hade jag säkert vunnit den striden, men eftersom jag inte kan säga att flytten blir till det sämre (troligtvis tvärtom) så kan jag inte bråka om det.</p><p>Vad vi har hört iallafall, så ska Sandra flyttas till en gruppbostad i hemkommunen i sommar. Vi är ändå tacksamma att vi slipper bråka om det och hoppas bara att det blir bra. Dom säger att dom tycker det är jätteviktigt att ha bra kontakt med anhöriga, och dom förstår vad jag pratar om när det gäller anpassning och autismkunskap. Dom utgår från individen, inte från gruppen! Sånt vi faktiskt saknat där hon bor nu och som är så viktigt om det ska fungera fullt ut. Dom som kan autism lyssnar och tar till sig, dom som tror att dom kan autism har slutat lyssna och hävdar att dom har rätt i alla lägen..</p><p>Det är så viktigt med en chef som man har förtroende för, och som tar ens oro på allvar. Det har vi saknat. Personalen gör ju så gott dom kan, så inget ont om dom. Men ska man klara Sandra bör man ha ordentligt på fötterna och inte vara för ung. Det är också bättre på nya stället. Så, vi har goda förhoppningar och lägger inte mer energi på det för nu. Efter att ha sagt till ordentligt så ringde iallafall chefen till Göran och bad om ursäkt. Alltid något.</p><p>Jag mår bättre. Arbetstränar i matbutik och tycker det är jättekul. Ekonomin är ju inget att hurra för, men tänk ändå vilken möjlighet att få lära sig ett nytt yrke. Jag håller på att lära mig kassan och målet är att kanske kunna söka jobb i butik till hösten.</p><p>Lite omständigheter gör att jag skyndar långsamt. Både för min egen skull och annat som tar av vår tid och ork just nu, en period.</p><p>Ja, då vet ni som undrat, hur vi har det. Vi håller oss upprätta och snart börjar växtsäsongen igen. Jag önskar er en fin vår. Må gott.</p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-55850418185980062632022-12-21T15:48:00.001+01:002022-12-21T15:48:18.943+01:00God Jul<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Det är på
sin plats med en liten uppdatering, känner jag. Först och främst vill jag säga
att det inte var själva polisanmälan som sådan som vi reagerade på. Utan på
sättet vi fick reda på saker och ting.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hade
personalen haft bättre samarbete med oss föräldrar från början, tills dom lärde
känna Sandra så hade det inte blivit någon polisanmälan öht. Det nekar chefen
till, men just det tyder bara på okunskap, faktiskt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hursomhelst
så räckte det med att jag förhördes och innan jag ens hunnit köra hem ringde
dom och sa att allt var nerlagt. Varken Göran eller Sandra behövde förhöras och
mest tacksamma är vi över att Sandra slapp den onödiga oron som hon inte skulle
fattat något av.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Nog om det. Det
är en hel del saker som hänt, men som jag inte vill skriva om. Vi har haft
många möten (på min begäran) för att försöka reda ut allt i hopp om att Sandra
ska kunna bo kvar framöver. Nu ser vi framåt så länge det inte finns anledning
att blicka bakåt. Därmed lämnar vi det negativa och vänder blad. För nu iallafall. Sandra trivs och mår hyfsat bra, omedveten om saker som ofunkar. Det känns trots allt bra och det är ett bra boende på många sätt, så vi hoppas att det som ofunkar ska lösa sig. Ska väl tillägga att det är viktiga grundläggande saker, för något annat lägger jag inte min energi på.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hemma hos
Sandra och hennes grannar firas det jul för fullt. Hon är trött, men har inte
däckat än (vad vi vet) vilket troligtvis beror på medicinen hon får. Den ska
dom f.ö. sluta med efter helgerna. Det var vårt krav, men chefens ovilja. Vi
(som känner Sandra) hävdar att hon inte behöver medicin om anpassningarna och
kompetensen är tillräcklig. Åtminstone måste man prova anpassningar först, innan man överväger medicinering.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi låter
Sandra fira jul med sina grannar på det sätt boendet gör och sen åker vi dit
och firar på vårt sätt efter jul. Så fort Sandra orkar med det.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Så den här
julaftonen är den första på många, många år som vi kan fira utan att bara ta
hänsyn till Sandra. Dvs vi kan fira i lugn och ro med massa mys hela dagen och
öppna lite julklappar (överraskningar till oss) på kvällen. Det ska bli såå
mysigt. Om Göran piggar på sig till dess, förstås. Han är just nu sjuk i
husvagnen, så vi kanske får fira en annan dag. Men det blir säkert mysigt det
med. Jag ska iaf njuta, vilken dag det än blir. Förresten njuter jag redan.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag önskar
er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-65985417011117385852022-11-23T14:25:00.000+01:002022-11-23T14:25:14.811+01:00Kompetens<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Att vara
kompetent är att vara lyhörd. Att vara mottaglig. Att ha en förmåga att ta till
sig, inte ta åt sig. Att klara att sätta sina egna behov och åsikter åt sidan
och lägga fokus på den person man är där för. Att förstå när man inte förstår.
Att erkänna att man inte vet. Att ta reda på fakta. Att vilja lösa problem. Att
ändra på det som inte fungerar. Att vara ödmjuk. Att lyssna. Att tillmötesgå.
Att visa respekt. Att se till individens vilja, förmåga och behov. Att erkänna
när man har fel. Att inse sina begränsningar och ta in hjälp utifrån. Att svälja
sin egen stolthet för någon annans behov. Att individanpassa. Att tydliggöra så
den det är till för förstår. Att se när den personen inte förstår och ändra sin
egen strategi. Att visa att den person man är där för är viktig. Att samarbeta.
Att stärka och lyfta den man är där för. Att bereda vägen rätt. Att ha sunt
förnuft.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Annars ska
man fanimej byta jobb!<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Annars kan
det gå hur galet som helst.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFIc7kMMBoe5TRlndwqUYEwbFh4mgzpdiGiBo5D9u6OnjHw4xJZWEQ2tQcwNUEjK7bL6vjbr4IJzJk7BY5ozqvHgm2jCKn8osPjGyjuUDlWgP-xuPEyTJ4NNoQsVI9JvErMx1lhSuItI_f4ugCOTRXI4oIzj2HSfz6EZ2j13JZ7J6Aat2moucF92hB/s533/IMG_7743%20(1).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="533" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFIc7kMMBoe5TRlndwqUYEwbFh4mgzpdiGiBo5D9u6OnjHw4xJZWEQ2tQcwNUEjK7bL6vjbr4IJzJk7BY5ozqvHgm2jCKn8osPjGyjuUDlWgP-xuPEyTJ4NNoQsVI9JvErMx1lhSuItI_f4ugCOTRXI4oIzj2HSfz6EZ2j13JZ7J6Aat2moucF92hB/w400-h300/IMG_7743%20(1).jpg" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Tack för
mig.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-35957288158373207232022-09-24T15:53:00.000+02:002022-09-24T15:53:37.348+02:00Prio Nina<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Några undrar
vart jag tagit vägen, men som jag skrev sist så behöver jag tid för
återhämtning. Jag mår sakta bättre, men är fortfarande väldigt trött. Eller,
snarare, blir väldigt psykiskt trött av ingenting.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag hade
sett fram emot att jobba på ett vanligt jobb, och ville gärna jobba med autism.
Men det är helt uteslutet. Jag orkar inte med någon som helst pedagogik, steget
före tänk eller fingertoppskänsla och hänsyn till precis allt, precis hela
tiden.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Den här
sommaren har varit fantastisk. Jag har varit ute mest hela tiden och Göran och
jag har grejat en hel massa. Tillsammans! Det spelar ingen större roll vad vi
gjort, jag har bara njutit av att vi kan, och att vi kan tillsammans.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi har bl.a.
byggt ett växthus och odlat grönsaker. Huggit bort en massa ogräs i hela
grusgången och skyfflat nytt grus, Rivit, målat och byggt ett nytt staket till
altanen, grävt en ny rabatt och planterat lite blommor. Tvättat fasaden och
målat lite till och rivit ännu ett staket som ska byggas upp när vi orkar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjU6qNFJy9R9NsXi9PUl7e7fzlkfBF8BGhn6ZjXj0xjbPh1VWcV5lXDmB3ZXvwKFxLUkbmyohAWQVR573evOYfYC6Fa4Od0lGwPy5DMQ69spuvSQo2CIZaPFMTjoaHZLtNB1szRzN7vEIZMuVWMyR1we3EKGnJS7PiKfOKzCfNjbM0zSAqBh9BJ0Bo5/s600/IMG_7169.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjU6qNFJy9R9NsXi9PUl7e7fzlkfBF8BGhn6ZjXj0xjbPh1VWcV5lXDmB3ZXvwKFxLUkbmyohAWQVR573evOYfYC6Fa4Od0lGwPy5DMQ69spuvSQo2CIZaPFMTjoaHZLtNB1szRzN7vEIZMuVWMyR1we3EKGnJS7PiKfOKzCfNjbM0zSAqBh9BJ0Bo5/w400-h300/IMG_7169.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgpi3PdxUHm8C7V7_NwnXorTW54szBXMGL-ycWZJs_Zkej24Oz8KnbhogkjLZtNzRNe0EgI2Z6tJ7HzoFgaNqocW9dBeK3l5PdixEPeTI-p7TJD315iIOW4zNpVc9wIT236BmVzffQL-rNCkpmYr7rZGi6n9cNmCBouoT6MFs7QW2eC-rAUjRqaqFA/s600/IMG_7350.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgpi3PdxUHm8C7V7_NwnXorTW54szBXMGL-ycWZJs_Zkej24Oz8KnbhogkjLZtNzRNe0EgI2Z6tJ7HzoFgaNqocW9dBeK3l5PdixEPeTI-p7TJD315iIOW4zNpVc9wIT236BmVzffQL-rNCkpmYr7rZGi6n9cNmCBouoT6MFs7QW2eC-rAUjRqaqFA/w400-h300/IMG_7350.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfxAImTkMxgxfwApcamTUVka5kg5gKKlgeGUGdrxbftKGnk7I32OkB2BBxd5O8KvVThGKpQmA-wg4v22lwBtv0IYbAuRk2QxEgpA8cK7cgILhQlhcglICxn8s7ulQMDvghhP98SjMk7I3BN-jvobw8w5uIzTjAmM-iBAdentdd3I-rjFPOFwAIe_26/s600/IMG_7469.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfxAImTkMxgxfwApcamTUVka5kg5gKKlgeGUGdrxbftKGnk7I32OkB2BBxd5O8KvVThGKpQmA-wg4v22lwBtv0IYbAuRk2QxEgpA8cK7cgILhQlhcglICxn8s7ulQMDvghhP98SjMk7I3BN-jvobw8w5uIzTjAmM-iBAdentdd3I-rjFPOFwAIe_26/w400-h300/IMG_7469.jpg" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det har
varit bästa medicinen att jobba med kroppen, bli fysiskt trött och svettig och
inte behöva tänka, eller ta hänsyn. Vilat massor och jobbat när vi har haft
lust och ork.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Datorn har
knappt varit igång alls och bloggen har jag helt lagt på hyllan, och så kommer
det att bli ett tag till. Om jag kommer skriva framöver får tiden utvisa, jag
utgår helt från min egen lust och ork, helt enkelt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Med Sandra
är det hur bra som helst. Så klart har det varit små saker som vi fått ta oss
igenom, men vi är helt trygga med att hon har det fint. Jag har inte haft någon
direkt separationsångest än, utan mest känt att jag inte orkat. Fast det är
klart att vi saknar henne.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hon har
varit sjuk en gång, och det var en prövning. Men jag är medveten om att personalen
måste lära sig genom att gå igenom olika situationer. Fast det är klart att
mammahjärtat gjorde lite ont och jag ville ta hand om sjuklingen själv. Nu var
det inget allvarligt och efter en penicillinkur mådde hon bra igen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hon får vara
med om mycket roligheter och man ser att hon tycker mycket om sina grannar. En
dag när vi hälsade på och jag skulle duka fram kaffe till Göran och mig, och
cola till Sandra, i vanlig ordning, sa hon ”Jag tycker om kaffe!” Sen dess vill
hon dricka kaffe, men vi har cola med oss för säkerhets skull. Jag frågade om
det var någon mer som drack kaffe. ”Ja, mina kompisar” blev svaret och hon såg
så stolt och nöjd ut.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det har
varit lite svårt att prata med Sandra när vi har hälsat på. Frågar vi vad hon
har gjort, så svarar hon vad hon gjorde när vi kom. Så personalen och Sandra
fixar lite bilder inför besöken. Med hjälp av dom kan Sandra berätta vad hon
gjort och det har varit jättebra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Ja, det var
lite uppdatering för er som undrat. Nu ska jag fortsätta att bli frisk.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Må gott så
länge.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-31719991174160596792022-05-13T13:05:00.000+02:002022-05-13T13:05:28.349+02:00Vi lever<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Jag måste
erkänna att jag nästan glömt bloggen en tid. Jag har ingen energi över till den
för tillfället, men tänkte bara skriva några rader för er som undrar hur vi har
det. Tack för påminnelsen och kommentaren Tanja 😊</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Med Sandra är
det jättebra. Alltså, hon har det hur bra som helst och vi är såå tacksamma. Vi
hoppas innerligt att inte kommunen får för sig att förstöra hennes liv nu, så
hon får bo kvar. Hon har utvecklats massor och har innehållsrika dagar
tillsammans med personal och grannar. Det känns så fantastiskt bra och jag
tänker på just det när jag har dagar då jag känner mig låg.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIAodsrbPKA9_PEtURCxfly8BhmKbW47DqqJLZexIPRGSbdSJaQaUpm-6Cpqc5MZRG4Zz2vCkOdvjrYr0ntf60QTTRp0hiLOq1TPaeUSZRXNn-MonDIKpbGYd-77eHsel0U3CcxjGwhFp5RM4r7HJnkvuExNssehWhkbMNqG9Ikebi8yVmq_mET9ah/s544/3.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="400" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIAodsrbPKA9_PEtURCxfly8BhmKbW47DqqJLZexIPRGSbdSJaQaUpm-6Cpqc5MZRG4Zz2vCkOdvjrYr0ntf60QTTRp0hiLOq1TPaeUSZRXNn-MonDIKpbGYd-77eHsel0U3CcxjGwhFp5RM4r7HJnkvuExNssehWhkbMNqG9Ikebi8yVmq_mET9ah/w294-h400/3.JPG" width="294" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1PRUUwKQcsBu9gwljRwGlb9WWrMS_d_05Ev30hUeRzqCS8YqJkWRhsL9mx42xsSSN89Zvnld9n_dOscZ4QxtCe7SwkNHUfb3b9HtrpVx-p586ZkgVX6EWgzIENCdF2fP4EAGBFz1aYsRF2X8DnV90gZ-JLTjhmIWox4IMrrfY7aEebjmTwF61weVZ/s533/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="533" data-original-width="400" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1PRUUwKQcsBu9gwljRwGlb9WWrMS_d_05Ev30hUeRzqCS8YqJkWRhsL9mx42xsSSN89Zvnld9n_dOscZ4QxtCe7SwkNHUfb3b9HtrpVx-p586ZkgVX6EWgzIENCdF2fP4EAGBFz1aYsRF2X8DnV90gZ-JLTjhmIWox4IMrrfY7aEebjmTwF61weVZ/w300-h400/2.jpg" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh2n1gg2djimLd4Ciw6D1LRJwXzLc1N1AGt55H_rHkPHQoKhGt_YEcGO3KhwmsOS9gpq1ivFtVhbUsP7H18rxL7vqIyZvVWPKGYqL3UzkpApWVvcylZBBG63y_rJ8EbQzTTd_idCAkIWVdxqSbRkie3WOS0cISWF3ypmhDBlQXn0J1tOvDIjm2ILPZ/s557/1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="557" data-original-width="400" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh2n1gg2djimLd4Ciw6D1LRJwXzLc1N1AGt55H_rHkPHQoKhGt_YEcGO3KhwmsOS9gpq1ivFtVhbUsP7H18rxL7vqIyZvVWPKGYqL3UzkpApWVvcylZBBG63y_rJ8EbQzTTd_idCAkIWVdxqSbRkie3WOS0cISWF3ypmhDBlQXn0J1tOvDIjm2ILPZ/w288-h400/1.JPG" width="288" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">I övrigt jobbar
vi på att få tillbaks vårt liv och må bra igen. Det går framåt men jag har inte
så mycket att berätta angående det. Jag är sjukskriven för tillfället och vet
inte hur lång tid jag behöver, men börjar må bättre så sakteliga.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi försöker
göra saker tillsammans, som vi ju inte kunnat i så många år. Fyller på med
roliga projekt i den mån orken räcker. Det får liksom ta den tid det tar.
Syftet är i första hand inte att bli klar, utan att vi har roligt på vägen.
Många kafferaster blir det och vi har börjat hitta glädjen igen. Det är så
läkande att skratta tillsammans.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Mitt mål är
att jag ska fortsätta skriva här, men just nu ligger prio mer på att bli frisk.
Sen återkommer jag. Må gott, ni som troget väntar på uppdateringar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-4898854375422515022022-03-18T07:37:00.000+01:002022-03-18T07:37:15.990+01:00Uppdatering<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Jaha... Det var
ju ett tag sen jag skrev. Jag har helt enkelt inte orkat och orkar egentligen
inte nu heller, men vill uppdatera läget lite. För er som undrar, och för mig
själv.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Förra gången
vi hälsade på hos Sandra, för två veckor sen, så mådde hon inte bra. Vi har ju
varit beredda på en del bakslag och perioder som o-funkar en tid när allt är
nytt för alla och innan Sandra och personalen känner varandra. Inget konstigt
alls.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Men för den
skull måste man ju tänka efter vad reaktionerna beror på, så man hittar rätt
anpassningar. Och det är dom duktiga på, så det är inget som oroar, även om det
såklart känns oroligt när Sandra inte mår bra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det är klart
att det blir en oro när det är andra som ska lösa problemen som jag är van att
ta hand om. När vi var hos Sandra förra gången var hon väldigt trött så vi
trodde hon var på väg att bli sjuk. Hon skakade, var yr och satt mest och var
tyst, eller ledsen. Hon hade mörka ringar runt ögonen, och det som var värst
var att hon hade fullt med blåmärken på hela smalbenen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag pratade
med personalen som sa att hon hade haft fler utbrott på sista tiden. Hoppat på
knäna och sprakat omkring sig. Jag tänkte att om blåmärkena beror på utbrott så
måste det vara väldigt mycket utbrott, för så har hon inte sett ut på benen ens
under dom svåraste perioderna tidigare. Jag sa att dom kanske måste kolla upp
henne så det inte beror på nåt annat, och jag målade upp leukemi i min
stressade hjärna.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Dom två
veckorna som gick tills vi hälsade på igen igår var jättejobbiga, så klart. Jag
hade fått meddelande om att Sandra mådde bra igen, och det var ju skönt även om
just den svackan (trött, frusen och yr) inte var det som oroat mig. Sådana
svackor har hon ibland och kan vara en vanlig sjuka eller bero på trötthet av
intryck. Det är vi vana vid.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Min tanke på
alla utbrott var att det berodde på att Sandra inte har förstått och att det
har varit för otydligt i hennes vardag. Sånt skapar stress hos henne som leder
till utbrott, det har vi sett många gånger. Så jag bad om ett möte som igår,
när vi skulle hälsa på hos Sandra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Igår var det
en helt annan tjej vi träffade. Vi fick en mycket bättre kontakt med henne och
hon svarade som hon brukar när vi pratade med henne. Och alla blåmärken var
borta! Det var en stor lättnad.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi satte oss
och pratade, jag, chefen och den som är ansvarig för själva boendet. Det visade
sig att medicinen dom hade provat, Strattera, inte passade Sandra. Det var med
största sannolikhet den som orsakade alla utbrott. Sandra blev lugnade av att
dom avslutade den medicinen. Nu provar dom en annan, Risperidon, och den tror
dom på även om det är för tidigt att säga än. Dom provar väldigt försiktigt
eftersom det dels inte är något akut behov av medicinering och dels för att
Sandra är helt omedicinerad sen tidigare. Det känns tryggt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Första
gången jag hälsade på var Sandra väldigt ledsen och lite orolig. Hon ville följa
med hem och började storgråta när jag åkte. Det var ju inte konstigt och hon
förstod säkert inte att hon bor där nu och vad det innebar att jag hälsade på.
Efter det har det gått bättre och igår var Sandra helt lugn över att vi hälsade
på. Ingen stress eller oro över det och var nog mest glad när vi åkte så hon
fick gå ut till sina kompisar igen, haha.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sköna unge.
Jag skulle förbereda henne på att vi skulle åka, men hann knappt prata klart
innan hon var på väg ut i gemensamhetsrummet. Så fantastiskt härligt att se.
Ansvarig för boendet berättade på vårt lilla möte att när Sandra satt och åt
frukost på morgonen kom en av grannarna och la handen på hennes axel och sa ”Hej
kompis” Man blir ju alldeles varm i hjärtat.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det var med
en mycket lättare känsla vi åkte hem igår. Sen kom ett meddelande, och lite
foton. Sandra var nöjd och hade ätit bra efter vi åkt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det var det
om det. Själv är jag sjukskriven, men har goda förhoppningar om att snart vara
på banan igen. Jag får hjälp med det och tar en dag i taget.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Må gott och
var rädda om er.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-29948199130067683512022-02-20T04:20:00.000+01:002022-02-20T04:20:11.232+01:00Besök<p>I<span style="font-family: Arial, sans-serif;">går var vi
och hälsade på hos Sandra igen, och den här gången kunde Göran följa med. Det
var så mysigt. Sandra var piggare och gladare, och jag mådde bara bra när vi
åkte hem.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Förra gången
kände jag mig låg och ledsen efter besöket. Många känslor att hantera, och saknaden
blev så påtaglig. Även Sandra var väldigt ledsen och ville ju följa med hem. Det
märktes att hon hade känslor som var svåra att hantera för henne. Jag vet att
hon trivs och mår bra, och det hjälper ju mina känslor, så klart. Att hon
reagerade var inte konstigt, hon blev påmind om oss och livet innan flytten,
och hon visste inte vad som skulle hända.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Den här
gången visste hon hur det går till när vi besöker henne. Att vi är där en stund
och sen åker hem, och att hon ska vara kvar. Hon ville bara veta vem som skulle
äta med henne när vi hade åkt, sen var hon nöjd. Det kändes så bra, och vi bara
njöt av att vara hos henne. Jag längtar redan till nästa besök.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Förra gången
satt Sandra och åt mellanmål i gemensamhetsutrymmet när jag kom. Hon såg hallen, och mig från sin
plats vid matbordet, och började såklart storgråta när jag kom. Efter besöket
satte hon sig på sin plats igen, och skulle pussla, tror jag. Så hon såg när
jag klädde på mig och skulle gå, varpå hon började storgråta igen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag tänkte
just inte så mycket på det, eller att vi skulle göra på något annat sätt. Jag
vet ju att hon brukar reagera så. Men inför besöket igår hade personalen tänkt
till för att göra det lugnare för Sandra. Det gjorde mig så glad att få bekräftat
att dom gör så mycket rätt. När något är jobbigt för Sandra så funderar man ut
ett annat sätt som fungerar bättre. Det är ju precis det allt handlar om. Hitta
lösningar och vägar som fungerar så bra som möjligt. Att bara ändra när något
o-funkar och att hela tiden ha den boendes bästa för ögonen. Sånt gör att
anhöriga känner tillit och blir trygga.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Personalen M
(en av Sandras favoriter för övrigt) var med Sandra i hennes lägenhet när vi
kom, så hon inte såg oss direkt. Alla grannar var ute på andra aktiviteter, för
att skapa lugn. Och innan vi åkte hem kom M och höll Sandra sysselsatt i
lägenheten, så hon inte brydde sig om oss.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Visst var
Sandra lite ledsen, eller känslosam snarare, i perioder och hon funderade
mycket och pratade om gamla minnen. Men hon var i övrigt glad och vi fick se
den härliga glimten i hennes ögon vid några tillfällen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi hade en
fikakorg med oss, så vi började med att fika tillsammans hela familjen. Sandra
var lycklig över att vi hade coca-cola med oss till henne. Sen lekte hon med
Göran en stund och jag läste ett par böcker för henne. Det var lagom och kändes
så bra. Jag var glad när vi åkte hem.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har
länge haft en fundering på om Sandra har ADHD. Ända sedan vi provade en
lugnande tablett inför en lång flygresa när hon var runt tio. Hon fick ett sånt
inre lugn av den tabletten, men var jättepigg och glad hela natten. Alltså hade
den inte den effekten vi var ute efter, men efter det har jag reflekterat mer över
hennes speedade tankegångar.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Personalen
på boendet, och deras läkare, såg på en gång att hon med största säkerhet har
ADHD. Dom har diskuterat en utredning, men kommit fram till att den inte skulle
göra någon skillnad för Sandra, så det är onödigt att utsätta henne för det.
Däremot provar dom med att sätta in en mycket låg dos av ADHD-medicin.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Dom är ute
efter ungefär samma effekt som vi märkte av tabletten hon fick när hon var
liten. Alltså pigg och glad, men lugn i tankarna. Det är inget akut behov av
medicinering, så dom går mycket försiktigt fram. Eftersom Sandra är
omedicinerad hittills så får hon en väldigt låg dos till att börja med. Än så
länge har dom inte sett någon skillnad, och blir det inte den effekt dom är ute
efter så avslutar dom. Det enda syftet är att Sandra ska må bättre och jag
känner mig helt trygg med deras beslut.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag ser på
Sandras grannar att dom mår så bra. En del behöver medicin, andra inte. Alla är
pigga, glada och trygga. Alla är tillsammans och alla mår bra. Det är så fint
att se. Även Sandra har ju snabbt gjort enorma framsteg och vill bara vara
tillsammans med alla andra. Allas lägenheter står mestadels tomma på dagtid.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag hade ju
tänkt att fokusera på mig själv lite mer, och skriva om vårt nya liv här hemma
efter flytten. Men jag är på tok för trött så det får allt vänta. Jag har fullt
upp med att försöka varva ner och vila. Jag blir stressad när det blir lugnt,
men orkar inte göra så mycket. Jag antar att det bara får ta den tid det tar,
helt enkelt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag är så
tacksam över så mycket just nu, och det känns jättebra. Allt har sin tid.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-71641802289504718882022-02-08T02:10:00.000+01:002022-02-08T02:10:16.249+01:00Äntligen<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Som jag har
längtat! I helgen hälsade jag på hemma hos Sandra och det var så roligt att se
henne. Det blev lite känslosamt för oss båda, faktiskt. Sandra blev ledsen, men
det var jag beredd på. Hon lever i nuet med det hon har runt sig, och har ju
inte tänkt så mycket på oss här hemma. När hon såg mig blev hon påmind och ville följa med hem.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Även om hon
var trött och ledsen, så såg jag stora framsteg. Hon satt och åt mellis när jag
kom, och alla andra satte sig också där och åt. Det var ganska mycket folk med
grannar och personal. När Sandra ätit klart dukade hon av sin tallrik. Hon gick
mellan borden och allt folk till diskbänken utan problem. Inga låsningar eller
någon oro. Sen gick hon före till sin lägenhet för att visa den för mig.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Alltså,
hemma kunde hon inte avsluta en måltid när vi var i köket. Vi lämnade henne
alltid ifred innan hon hade ätit klart, annars låste det sig. Hon har alltid
känt krav om man varit för nära henne när hon ska göra något, vadsomhelst. Det
var fantastiskt att se hur lugn hon var bland alla andra. Hon vill verkligen
vara med och klarar det. Så fint att se.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sandra ville
se bilen och då fick hon hjälpa till att bära in alla lådor jag hade med mig. Det
får plats otroligt mycket i den lilla bilen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh8fVTfaF10nSEpN3mCpjrwpWvJWOn2yBynTaGIBqv0PGM_hgZdSx01An9jmlq6tYRNcrxErhD1rIe7MSg7tKL7IHGDbmqgLFVlrvPDQFJVJDqZlWOXw_TH9qdL7V0m-iJ_EfjSWKX3m9sBD4nlnReKlBuO_xjpD7LnVn7QbJzeeAjkr09LXn8bSuOR=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh8fVTfaF10nSEpN3mCpjrwpWvJWOn2yBynTaGIBqv0PGM_hgZdSx01An9jmlq6tYRNcrxErhD1rIe7MSg7tKL7IHGDbmqgLFVlrvPDQFJVJDqZlWOXw_TH9qdL7V0m-iJ_EfjSWKX3m9sBD4nlnReKlBuO_xjpD7LnVn7QbJzeeAjkr09LXn8bSuOR=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi har ju haft
en hel del material efter att jag var tvungen att ordna en egen daglig
verksamhet i källaren åt Sandra. Sen har ju Göran haft färgaffär för många år sen,
och en del överblivet därifrån finns det ju än. Penslar t.ex. Bilen var full
med allt möjligt. Bl.a. stora färgade kartongark, ritpapper, färgat papper,
silkespapper, färger och massa lådor med pysselgrejor. Jag hade också med mig
lite sorteringsjobb, spel, pussel, Sandras sång-låda, ett fiske-spel som Sandra
och jag har gjort och en rörelse-lek med ärtpåsar. Jag hoppas dom får
användning av det, det är ju synd att slänga.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Ni som är
nyfikna på en del av materialet jag har gjort kan gå in <i><a href="https://massamaterial.blogspot.com/" target="_blank">här</a></i> och kika.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">När vi hade
tömt bilen så var vi i Sandras lägenhet och hade det mysigt en stund. Jag läste
några böcker för Sandra och vi målade lite i målarböcker. Men hon var trött så
efter ett par timmar åkte jag hem igen. Då blev Sandra ledsen så jag gick så
fort jag kunde.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag vet ju att hon blir lugnast om avskeden går fort och när
jag kom hem hade jag fått ett sms om att hon var lugn på ett par minuter. </span><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Även om jag
visste att hon skulle lugna sig så var det skönt att få info. Jag kände mig
lite låg när jag åkte hem. Saknar henne 💕</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Här hemma
blir det rensat lite i taget och lite ordning vartefter. Men jag orkar
verkligen inte så mycket, så vi skyndar långsamt. Göran mår mycket bättre,
vilket är glädjande. Han klarar t.o.m. trappan upp från källaren vissa dagar och vi
kan hjälpas åt lite med ordningen. Han klarar också att ta sig i och ur bilen
när omständigheterna tillåter, så är det bara isfritt så kan han följa med och
hälsa på hos Sandra, förhoppningsvis nästa gång. Vi är så tacksamma över det.
Man ska vara glad så länge man klarar sig utan hjälp.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hursomhelst,
igår tog vi tag i alla gosedjuren som Sandra samlat på sig genom åren. Några
har hon ju tagit med sig i flytten, men resten tänkte vi köra till tippen. Egentligen
vill vi ju skänka en massa överblivet till nåt sjukhus eller nåt, men det finns
ingen ork. Men nu har vi en fin vän som fick nys om alla djur som riskerade att
hamna på tippen, så hon ser till att dom kommer till bättre användning. Tack
fina!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Några av dom
finaste djuren sparar vi. Dom kan Sandra få lite då och då framöver, tänkte vi.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjjxdxUgQiMk5HvSSrJlLmwec9TZSwTyQZ4zLsmbBO7Ji3BtmIhWFPXmyLfX0JTl-ieaqVb5hJD92AjqWdu6b8kgP47WtAWi8R-yxusjOPPe5DXJ_mOP6rpAT9G9HK-IP96iKYiVXvYPr-wmTdTmlK-fWhVh2TjFTT1cKnugmE0Yt3HHV-5OkiNGux2=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="450" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjjxdxUgQiMk5HvSSrJlLmwec9TZSwTyQZ4zLsmbBO7Ji3BtmIhWFPXmyLfX0JTl-ieaqVb5hJD92AjqWdu6b8kgP47WtAWi8R-yxusjOPPe5DXJ_mOP6rpAT9G9HK-IP96iKYiVXvYPr-wmTdTmlK-fWhVh2TjFTT1cKnugmE0Yt3HHV-5OkiNGux2=w300-h400" width="300" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag lovade
att visa lite fler foton från lägenheten så här kommer dom.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh03K3ZS__1zOGM3P2SMIe8ojy-pBfDJRMPemUmY1HjGmCby2DnROptszjIKKOAgK7sfEUx163vUsk4G_UNBqcmO0JHyvcirDrA0vSPW4dS2o71ze8MEzG2ihZnfH22I3fU0AxpGIrlxvZeFgOH75vB1yoHXka7fYpxuQAKGM-IGmhnh5g0_3stmSkH=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh03K3ZS__1zOGM3P2SMIe8ojy-pBfDJRMPemUmY1HjGmCby2DnROptszjIKKOAgK7sfEUx163vUsk4G_UNBqcmO0JHyvcirDrA0vSPW4dS2o71ze8MEzG2ihZnfH22I3fU0AxpGIrlxvZeFgOH75vB1yoHXka7fYpxuQAKGM-IGmhnh5g0_3stmSkH=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg767mL1c1D3gr1KWbqxaKqHCtG6rrRBUiJbnJ5mUDF5QDrCvUFJcBiuMCfp4AOB18meJXLyObe5tmMB7Qkf6pYosxFG7GO58t2_QqJv17q3gGq7U_SSzwJ164G__Oo0u_dvRx03QA3p_czDUutlh6IfdIolfqyHMD5YFW_lekR3NcG8GF4TzAkn306=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg767mL1c1D3gr1KWbqxaKqHCtG6rrRBUiJbnJ5mUDF5QDrCvUFJcBiuMCfp4AOB18meJXLyObe5tmMB7Qkf6pYosxFG7GO58t2_QqJv17q3gGq7U_SSzwJ164G__Oo0u_dvRx03QA3p_czDUutlh6IfdIolfqyHMD5YFW_lekR3NcG8GF4TzAkn306=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjyiuG5XCoRC3SQIK9OsTsew2XqvpfJ6NWBb0agfM4j4MNrVaJnqz4d1bHD1BPLLBsJxRa3YcI-gft949HtKCjrxWpSVgJnkU7Jbj8eDgWHzbfwZ33XDHE-zmWrzCQOdA8vVedaHJQxi_xNT4lfRsxbxriyjV7kmY7hGJje5YUA8UE-eO2oXRK0U4kk=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjyiuG5XCoRC3SQIK9OsTsew2XqvpfJ6NWBb0agfM4j4MNrVaJnqz4d1bHD1BPLLBsJxRa3YcI-gft949HtKCjrxWpSVgJnkU7Jbj8eDgWHzbfwZ33XDHE-zmWrzCQOdA8vVedaHJQxi_xNT4lfRsxbxriyjV7kmY7hGJje5YUA8UE-eO2oXRK0U4kk=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhPNw19XY4b7TajN64IbKBLbekmekcsdjB4EVatV-eMxMuA66oC1oOnQFhSrdC2H4VAUBTt8icSzKPenklpPRXLGhiJrAHuEJ3_eMApNPpiVpBZsPsm1y-ibMe_fmJEyBDgJLT-loHL5rqa-No8_42TUqhBAkh9Gl0q7-uLAm3UWskQUkVqppGTC1Nb=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhPNw19XY4b7TajN64IbKBLbekmekcsdjB4EVatV-eMxMuA66oC1oOnQFhSrdC2H4VAUBTt8icSzKPenklpPRXLGhiJrAHuEJ3_eMApNPpiVpBZsPsm1y-ibMe_fmJEyBDgJLT-loHL5rqa-No8_42TUqhBAkh9Gl0q7-uLAm3UWskQUkVqppGTC1Nb=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjuUWvhMlum2GIigPXzi-UGhzuKHH8yW2TXidYX71eOH1NRToaPqAPYSk5o8DwLAK7IvbSUi58OWtXLUp22Mk2SBkcfYXNQZ7pWBk2kJVu9FymI4sVfZc3SGXw4-hh7Eeegg9pvc0yHxGJvs4f6nhCtmqf5DLP0kva_jZw9UR8dC6YDcqX4gamM6AlV=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjuUWvhMlum2GIigPXzi-UGhzuKHH8yW2TXidYX71eOH1NRToaPqAPYSk5o8DwLAK7IvbSUi58OWtXLUp22Mk2SBkcfYXNQZ7pWBk2kJVu9FymI4sVfZc3SGXw4-hh7Eeegg9pvc0yHxGJvs4f6nhCtmqf5DLP0kva_jZw9UR8dC6YDcqX4gamM6AlV=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiZIaCBVSnm4Sa3ZS9XRz-sVjFYHr1FZgcovE6YMLgeht0pzwUQbfu2fib-y1rZmJfTs9KgtrglDIH3tD6HfU1cuV2G7ZE6_O3X9nR6qOBoltcouqeSqT-jjHacm64jvSiF0Sn7wMmiwEGtCHmiagGgMRa0_wcYG3bPeL5izrEXBkZ8HgxclIl0vQKL=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiZIaCBVSnm4Sa3ZS9XRz-sVjFYHr1FZgcovE6YMLgeht0pzwUQbfu2fib-y1rZmJfTs9KgtrglDIH3tD6HfU1cuV2G7ZE6_O3X9nR6qOBoltcouqeSqT-jjHacm64jvSiF0Sn7wMmiwEGtCHmiagGgMRa0_wcYG3bPeL5izrEXBkZ8HgxclIl0vQKL=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiha8lCwwE-IMmFbrp1HONvekL7Lh-gKv8sqTxGCqLjKIIMnZ3scvBRZrv19eezue_pJByiVQG8MKHRqE9YM-m8CTzS7ydyZ8XG_2oeZ1aQcHi0ri9BwT1-T6CSB2P0Hxpa-RgMHJMQYRDaDOjsizefIUqVddtGWEa40TmWJBQiytlS3YwFhOlPiYDI=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiha8lCwwE-IMmFbrp1HONvekL7Lh-gKv8sqTxGCqLjKIIMnZ3scvBRZrv19eezue_pJByiVQG8MKHRqE9YM-m8CTzS7ydyZ8XG_2oeZ1aQcHi0ri9BwT1-T6CSB2P0Hxpa-RgMHJMQYRDaDOjsizefIUqVddtGWEa40TmWJBQiytlS3YwFhOlPiYDI=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjpZjeS8HpVsIoWHuhVRUSwjBxgj8alxClxP7hMbf4cKz9sDwZYMb1kjqPEPARof0SHqokcxBon3scnZ9NVPEq3WRuriK86tp0whcXVYyyBE9w0PlD6uirtJA9f7p1XiF0xO9luadrARlBOEV2BESgZ0Msn9nCUtS_Q6BHm6mqjyuNMaHtLxDhwrWhC=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjpZjeS8HpVsIoWHuhVRUSwjBxgj8alxClxP7hMbf4cKz9sDwZYMb1kjqPEPARof0SHqokcxBon3scnZ9NVPEq3WRuriK86tp0whcXVYyyBE9w0PlD6uirtJA9f7p1XiF0xO9luadrARlBOEV2BESgZ0Msn9nCUtS_Q6BHm6mqjyuNMaHtLxDhwrWhC=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Gemensamhetsutrymmena
kunde jag inte fota för där var det fullt av folk som kanske inte vill vara med
på bild.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-14838556589944093492022-01-30T13:34:00.000+01:002022-01-30T13:34:38.222+01:00Lägesrapport<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Först och
främst - Stort tack för dom fina kommentarerna efter förra inlägget. Jag blev
allt lite rörd.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag hade
tänkt skriva ett inlägg om mina egna känslor, men det finns inte så mycket att säga. Jag har en utmattningsdepp som inte beror på att Sandra har flyttat, så dom
känslorna har inte kommit än. Visst saknar vi henne såklart, men jag har fullt
upp med att hantera alla gamla känslor och reaktioner som sitter kvar och
påverkar mig.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Med Sandra
är det fortsatt bra och hon gör enorma framsteg. Jag är så tacksam över att hon
tillslut fick flytta till ett ställe med rätt kompetens. Jag känner att jag har
haft rätt hela tiden, vad andra än har haft för åsikter. Så bra att jag litade
på min egen känsla hela vägen. Göran har förstås stått på min sida och vi har
stöttat varandra under resan, även om det är jag som haft mest kontakt med
kommunen och boenden.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Kompetens är
det allra viktigaste, det går faktiskt inte utan det. Inte när det handlar om
personer med Sandras svårigheter. Rätt kompetens behöver inte betyda en viss
utbildning, utan handlar mer om rätt förmågor. En empatisk förmåga, att kunna
sätta sig in i andras situation. En fingertoppskänsla. En förmåga att läsa av
varje enskild situation. Att anpassa sig och kunna byta spår om situationen
kräver det. Att vara enormt lyhörd, ligga två steg före, vara beredd på allt.
Ha fem reservplaner och kanske behöva uppfinna en sjätte plan i all hast. Vara
tydlig! Väldigt tydlig, och förstå att det är skillnad på vad man själv har
sagt och vad den andra har förstått. Och, självklart (!) vara lågaffektiv i
alla situationer!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Framförallt
måste man kunna ta till sig, utan att ta åt sig. Inse sina begränsningar och
kräva handledning vid behov. Då funkar det oavsett om man är undersköterska,
specialpedagog eller rörmokare. Men det är ju förstås bra om personalen har pedagogisk utbildning eller erfarenhet, och specialpedagoger är viktigare än undersköterskor om man måste välja. Jag tycker nog båda behövs på ett bra boende.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">En viktig sak på Sandras boende är att det har en inriktning på autism. Det är inte bra att blanda funktionsnedsättningar när behoven är så stora som dom är för dom som bor där. Personalen kan det där med rätt bemötande för just den här målgruppen, det är bra.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEigE66vPjH1uuvb8rig-5UAQhQeIgvLJMwbwNbr-5PERrzKvI6zqu4sKvGL2sQNthQNK7akp2LzQ_Da6PhyfMaDFog5i5c9FH3-1Rv1GL841SgSiVEdP0WgLBzyyHm3c6o9WIeBOcr6a5vM5Jbs_-08gpeRjnlo2DEiiSrI5I2lFrez1437yIjzHpE8=s600" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="450" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEigE66vPjH1uuvb8rig-5UAQhQeIgvLJMwbwNbr-5PERrzKvI6zqu4sKvGL2sQNthQNK7akp2LzQ_Da6PhyfMaDFog5i5c9FH3-1Rv1GL841SgSiVEdP0WgLBzyyHm3c6o9WIeBOcr6a5vM5Jbs_-08gpeRjnlo2DEiiSrI5I2lFrez1437yIjzHpE8=w300-h400" width="300" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Besök hos tandhygienisten<br />med boendepersonal och utan mamman</td></tr></tbody></table><br /></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Att lyssna
på anhöriga är också jätteviktigt, men ju mer kompetens det finns, desto mindre
behöver anhöriga finnas till hands. Faktum är att jag inte behövs alls, och det
är såå skönt. Men det är stor skillnad på personal som tror att dom kan, och
personal som inser att dom behöver ta till sig kunskap. Så, sist men inte
minst, till alla som anser att man som anhörig måste släppa taget. Det gör man
när man ser att personalen är lyhörd och förstår att dom inte alltid vet bäst.
Det handlar om tillit. Om jag ser att personalen ser, då blir jag trygg. Då
släpper man taget som anhörig. Jag lovar. En trygg förälder är ingen jobbig
förälder!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har fått
kommentarer om chefer som inte tillåter att personalen har kontakt med dom
boendes föräldrar. Alltså… Anmäl chefen, eller byt jobb!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Och även om
man är trygg, och litar fullt ut på personalen, så vill man ju vara en del i
ens barns liv. Som dom flesta andra föräldrar vill man ju ha kontakt, och veta
hur ens barn mår och om det hänt nåt roligt. Bara för att en människa inte
själv kan hålla kontakten så betyder det inte att det är oviktigt. Det är dessutom
den boendes rättighet att ha kontakt med sina anhöriga! Det är personalen som
får den rollen när den boende inte kan det själv.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Men för oss
är det ju mest vi föräldrar som är intresserade och nyfikna på hur Sandra har
det, för hon bryr sig inte nämnvärt. Knappt alls, faktiskt, och det är ju
underbart på alla sätt och vis. Att hon har det så bra att hon inte har tid att
sakna oss är ju det bästa som kan hända. Då klarar hon sig fint den dagen vi
inte finns mer.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hursomhelst.
Sandra har utvecklats väldigt mycket under dom drygt tre veckorna som hon bott
på boendet. Personalen är jätteduktiga på att vara lyhörda, läsa av och
anpassa. Hon har inte ens varit tröttsjuk, trots alla förändringar och nyheter
hon varit med om. Det är faktiskt helt fantastiskt!<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgAWei-_vBbdHNFOVCwoTutiu2mFdhXoTAmV_vjiwCDpk-wKuY9H34-hPlv1-237TirgKIDWFO08j2pLWRAvAPThzlLzsOgBqrqkwIeoUuRf3pKwX0EtNoRWCViSoAVsj7jq1SCqWT2iQpSbcW71kyUIiT6LBkiTMugOdb19aVEq0HFGHXEuiQxzakf=s600" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="450" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgAWei-_vBbdHNFOVCwoTutiu2mFdhXoTAmV_vjiwCDpk-wKuY9H34-hPlv1-237TirgKIDWFO08j2pLWRAvAPThzlLzsOgBqrqkwIeoUuRf3pKwX0EtNoRWCViSoAVsj7jq1SCqWT2iQpSbcW71kyUIiT6LBkiTMugOdb19aVEq0HFGHXEuiQxzakf=w300-h400" width="300" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Soffhäng i gemensamhetsutrymmet</td></tr></tbody></table><br /></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Hon säger
att hon inte vill vara i lägenheten (med personal, förstås, hon är aldrig
ensam) utan hon vill vara med sina grannar i gemensamhetsutrymmet. Och eftersom
det är en sådan lugn och stabil grupp så fixar hon det. Utan att bli stressad
eller sjuk. Det är helt magiskt och vi är så glada.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Dessutom har
hon vid några få tillfällen valt att vara i lägenheten, när hon känner att hon
behöver det. Och det är också helt fantastiskt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi har ju
alltid vetat att Sandra är social, men det krävs anpassning för att hon ska
kunna vara med andra. Hon har alltid velat mer än hon klarat, och haft svårt
att koppla av utan hjälp. Men att vara ensam, eller bara med en personal hela
tiden hade varit förödande för henne. Tänk när vi var i början av den här resan
nånstans, och vår dåvarande LSS-handläggare sa att det Sandra behöver är att
sitta ensam i en lägenhet övervakad av personal via kamera. Jag får rysningar.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Eller tänk om
vi inte hade stoppat flytten som var så nära i somras. Där det vandrade runt en
boende hela tiden, med en personal efter sig som sa till om hen gick fel eller
gjorde något som hen inte fick. Runt, runt, dagarna i ända. Hen hade inget
schema för hen kunde inte läsa. Hujedamej, säger jag bara! Vilken förvaring och
vilket meningslöst liv. Hemskt, faktiskt. Tackolov hann jag se det innan Sandra
flyttade dit.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har
tackat personen på kommunen som hjälpte oss under sista året. Efter alla
stolpskott som lagt krokben för oss under alla år, så kände jag att jag ju måste
säga när det fungerar också, och inte bara gnälla när det inte funkar. Att hon
förstod oss när vi hoppade av förra boendet kändes enormt skönt, och att hon
tog till sig varför vi hoppade av och att hon sen såg till att det boende vi
hade gett som förslag blev verklighet. Vi är så tacksamma så det går inte att
hitta ord för det. Men hon har fått veta det iallafall.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Så bra att
vi inte gav oss. Vi visste vad Sandra behövde, och att hon hade rätt till det.
Och det blev så bra. Så otroligt bra. Ända oron är att kommunen inte låter
henne bo kvar. Men ett problem i taget, en lösning i sänder. Just nu är vi bara
glada och tacksamma, och längtar tills restriktionerna låter oss hälsa på vår
älskade unge.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-15194675496370353412022-01-21T04:50:00.000+01:002022-01-21T04:50:47.403+01:00Egentid<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Vi har sagt
att vi inte ska hälsa på hos Sandra förrän hon känns stabil och har förstått
att hon inte ska följa med hem igen. Det skulle bara röra till det för henne om
jag (eller vi) kom innan hon har landat ordentligt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Men det går
över förväntan och det märks att personalen har rätt kompetens. Det går ingen
nöd på Sandra iallafall. Även om nya Corona-restriktioner gör att vi måste
skjuta fram dagen då vi kan hälsa på. Vi längtar ju, förstås. Men så länge vi
får uppdateringar och lite foton så ska vi väl stå ut med väntan. Dom boendes
hälsa är förstås viktigast i det här läget och händer inget nytt så kan vi
hälsa på i månadsskiftet, för alla boende och personal har fått sina
sprutor nu.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi längtar som sagt. Det ska bli jätteroligt att hälsa på. Vi hoppas att Göran är så pass
återställd att han klarar att ta sig till bilen, och i och ur den. Kanske måste
jag åka själv första gången, vi får se hur saker och ting utvecklas här.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har inte
känt så mycket mer än glädje och lättnad över att Sandra har det bra. Jag har
visserligen saknat henne mer eller mindre i perioder, men inget sorgearbete än.
Min depp beror inte på att hon har flyttat, utan den blir snarare bättre av
just det. Än så länge.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Däremot blir
jag väldigt påverkad av ifall jag inte hört något från boendet på ett par
dagar. Men jag är trygg i att hon har det bra och vi har fått så många bilder som
visar att hon mår fint. Jag är inte orolig för Sandras del, det känns bara
fantastiskt och jättebra. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiPQmoHKz1xfnJnvJbQLjsiu7JkN0fSOttYbdGK3MUEpSwzPaiFd8KSW37BfQZWOQ0r9U07Ja5n4i7ka4I2EtigWHRatuuU_afWguUiwQRcpdYCJhzJohkrRaOuabJU3WohmPHbmJeK1yF0Sf-kr4sTDmCbOGmctlXZ-TrO9Hml1cWgfb9Bcm7Z13Qk=s600" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="447" data-original-width="600" height="297" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiPQmoHKz1xfnJnvJbQLjsiu7JkN0fSOttYbdGK3MUEpSwzPaiFd8KSW37BfQZWOQ0r9U07Ja5n4i7ka4I2EtigWHRatuuU_afWguUiwQRcpdYCJhzJohkrRaOuabJU3WohmPHbmJeK1yF0Sf-kr4sTDmCbOGmctlXZ-TrO9Hml1cWgfb9Bcm7Z13Qk=w400-h297" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Dock är jag
beredd att det kommer en reaktion hos mig så småningom. Jag har trots allt levt
bara för Sandra i väldigt många år. Precis allt vi gjort har varit noga
planerat utifrån hennes förmågor. Precis hela tiden. Har vi rest så har vi inte
varit på semester, utan rest för att ge Sandra upplevelser och vi har varit
assistenter varje sekund med henne. Självklart är det en stor omställning. Det
kommer ta tid innan jag hittar mig själv igen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Än så länge
är jag mest uppe i varv och har väldigt svårt att koppla av, trots att jag är
enormt trött. Det är så konstigt, men jag är medveten om det och försöker att
inte sätta igång med saker som triggar igång mig ännu mer. Promenader är bra,
men det går sådär, får man väl säga.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Känslan av
att vi måste planera allt noga innan vi gör nåt, blev väldigt påtaglig i
början. Jag kom på mig själv med att jag kunde. Att inte behöva tänka på alla
hundra omständigheter och eventuella konsekvenser, utan bara kunna. Om jag
ville, när jag ville och hur jag ville. Det är så fortfarande till viss del,
men jag orkar just inte göra så mycket som jag kan nu.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag kommer
också på mig själv med att reagera när något oförutsett händer. När plogbilen
kommer klockan fyra på morgonen och jag tänker ”Fasen” innan jag kommer på att
Sandra inte ligger och sover eller kan bli störd av det. När jag själv vaknar
och tassar förbi Sandras rum innan jag kommer på att jag inte behöver smyga.
Eller när jag slår i tån och kommer på att jag kan skrika en svordom utan någon
får ett utbrott.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag behöver
inte ha telefonen på ljudlöst och jag har tagit bort lappen på dörren där det
står ”Ring inte på dörren”. Jag kan svara när det ringer och öppna om nån
kommer, utan att jag behöver bereda vägen runt Sandra först.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Så nu när
jag kan, ska jag försöka få tillbaka lite energi. Jag fortsätter att försöka gå
från tanke till handling och faktiskt komma igång med små promenader. Förnuftet
säger att jag blir piggare av en promenad än att renovera köket när
rastlösheten kommer. Bara jag kommer över tröskeln några gånger. Mitt jobb nu
är att återfå min egen balans.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Balansen mellan
krav och förmåga, återhämtning och aktivitet. Det som jag var så noga med när
det gällde Sandra, det är viktigt även för mig. Nu är det min tur, nu finns min
egen tid.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-60894629645951470542022-01-12T05:15:00.006+01:002022-01-12T05:15:57.672+01:00Dom första dagarna<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Jag vill
börja med att tacka för alla kommentarer, grattisar och glädjerop, både här och
på fb. Sandra verkar trivas bra och allt går över förväntan än så länge. Hon
brukar iofs alltid funka väldigt bra i början, men vi känner att det här är
rätt även om Sandras reaktioner inte har visat sig än. Det kommer bli bra när
hon har landat och alla lärt känna varandra ordentligt. Det känns så fantastiskt
bra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Emelie skrev
att hon trodde Sandra hade svårt med andra och, ja, det har hon. Samtidigt som
hon är väldigt social, så det gäller att hitta rätt balans. Sandra kan inte
anpassa sig, eller ta hänsyn till andra, så hon funkar bara med människor som
kan ta hänsyn till hennes behov. Med personal som har rätt kompetens så funkar
det att göra saker tillsammans med andra. Hon skulle må dåligt utan sällskap,
men allt umgänge måste anpassas.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Än så länge
håller dom på att prova sig fram vart Sandras gränser är, så dom kommer säkert
överskrida den gränsen några gånger. Det är ju så man lär sig balansen. Den
senaste rapporten från igår tyder på att Sandra börjar landa, och bli trött, då
hon hade valt att mest vara i sin lägenhet och inte med dom andra. Nyhetens
spänningar har lagt sig så vi antar att reaktionen kommer närsomhelst. Sen får
personalen lära sig gränserna och så småningom är jag säker på att hon kommer
klara umgänget med övriga mer.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det är en
väldigt fin och harmonisk grupp, med mycket glädje och bus, och som vill vara
tillsammans mest hela tiden. Det kommer gå finemang, men det tar så klart tid
att hitta balansen för alla.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Emelie
undrar också om jag har fler bilder på lägenheten. Under själva flyttdagarna
hann jag inte fota så mycket. Eller, jag hade väl snarare fullt av andra tankar
i mitt huvud. Det var inte riktigt färdigmöblerat, men jag visar det jag har så
länge. När jag hälsar på Sandra nästa gång så kommer jag fota mer, så jag lovar
att det kommer framöver.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEitQ-ol0Tgg9iLmgysBXWub3Lm7gRZr_CEZ8K7dcTTdHGLK42FFBQ7o55EERz0ERn5MBDmfexhw8QEUiOc65tCHTgHKQCrgEeEGLr8CtBYavWtuc9rZhLUuyn6NlwMKE80sAEsqeIDE8DqD3orbFvz1346FysvZnJ-2lPUN28E0FPVJAd8hb9umfSsl=s600" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEitQ-ol0Tgg9iLmgysBXWub3Lm7gRZr_CEZ8K7dcTTdHGLK42FFBQ7o55EERz0ERn5MBDmfexhw8QEUiOc65tCHTgHKQCrgEeEGLr8CtBYavWtuc9rZhLUuyn6NlwMKE80sAEsqeIDE8DqD3orbFvz1346FysvZnJ-2lPUN28E0FPVJAd8hb9umfSsl=w400-h300" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hallen, och Sandras schema.<br />Dörr till gemensamhetsytor och grannar till vänster.<br />Dörr till badrummet till höger.</td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjJEKEoEnJn5OotCVwQYHSOvqh5PdnbArFfdmP3MntqtvoFzRJLivHr0Afuq1__dClIBZ450kYS3cyBG8861RqzHC5YHJTlmamuJqhH5R89-M6V5aa7iK6TITNxWCN-qH-2flbOg5VQtSfV_xwTZtBTXQ-RU_3isTH_gItXgCGh2ANX2h3jP0xA2rkq=s500" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="485" data-original-width="500" height="388" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjJEKEoEnJn5OotCVwQYHSOvqh5PdnbArFfdmP3MntqtvoFzRJLivHr0Afuq1__dClIBZ450kYS3cyBG8861RqzHC5YHJTlmamuJqhH5R89-M6V5aa7iK6TITNxWCN-qH-2flbOg5VQtSfV_xwTZtBTXQ-RU_3isTH_gItXgCGh2ANX2h3jP0xA2rkq=w400-h388" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vardagsrum med utgång till uteplats bakom soffan.</td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhEaTM2uFhC3AOu28H5F1V_Dh9TJ9Ve2ceWJu1oyHB1aes3tSGhcH8yeCo3xOZw-Aecq-XU4BDbYxYYBik1CgpiAlHhPUPdh20jNfvqe7IoC65j8TqGiVI8UgmruS1rs76wL3-IWyCKpqM2QazhhQAJsg3zMSMPBzTaa-rW3wxoLc1W629UcO8JK_8x=s600" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="464" data-original-width="600" height="309" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhEaTM2uFhC3AOu28H5F1V_Dh9TJ9Ve2ceWJu1oyHB1aes3tSGhcH8yeCo3xOZw-Aecq-XU4BDbYxYYBik1CgpiAlHhPUPdh20jNfvqe7IoC65j8TqGiVI8UgmruS1rs76wL3-IWyCKpqM2QazhhQAJsg3zMSMPBzTaa-rW3wxoLc1W629UcO8JK_8x=w400-h309" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sovrum.<br />Sandra packar upp sina gosedjur med en personal.</td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEicMFC1zskRpxZ-qbNZOgV_Lpte50OJiXZqX6I8d26OPqkx8x25iGNOEjNPSZngVsd5g3A13c1KDH-4xVmnBufO1DhhLrAUInQv7zWAFiqn4kLPhC_-VVh5XqVNto7M9ILj3Iy8UaJFblnZ0vLZMr3bJSACu9110JOZNh6DYv6wZlTT9geLQMP3iY7O=s600" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEicMFC1zskRpxZ-qbNZOgV_Lpte50OJiXZqX6I8d26OPqkx8x25iGNOEjNPSZngVsd5g3A13c1KDH-4xVmnBufO1DhhLrAUInQv7zWAFiqn4kLPhC_-VVh5XqVNto7M9ILj3Iy8UaJFblnZ0vLZMr3bJSACu9110JOZNh6DYv6wZlTT9geLQMP3iY7O=w400-h300" width="400" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ja, och så badrummet.</td></tr></tbody></table><br /></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det var allt
för denna gång. Må så gott.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-84881686598535957562022-01-07T04:01:00.004+01:002022-01-07T04:24:27.414+01:00Sandras flytt<p><span face="Arial, sans-serif">Nu har
Sandra flyttat till ett eget hem och här hemma är det tomt. Men det kommer jag
säkert skriva mer om framöver, det här inlägget ska handla om flytten.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Som ni redan
vet så berättade jag för Sandra att vi skulle åka och titta på hennes nya hem,
där hon skulle bo, i måndags. Hon fick packa en del av sina saker och tyckte
det var väldigt spännande alltihop.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jag stuvade
in så mycket som fick plats i Sandras lilla bil så allt var klart till kommande
dag då vi skulle försöka komma iväg vid åttatiden. Ju längre dagen gick, desto
med funderingar hade Sandra. Hur ser huset ut? Vem är där? Vad ska vi göra? Vad
ska mamma göra?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiSj_HRMyyGbI2XaonZKx0cMFoOvHAeYHD4FizAxglCq93VtU8wM79Yi3sEN36z0L9kczD6LTEmkQ8u2jxmT6Umajyfy0ZOdrVOpGVeMxSM14L3JKssGtsoXQjW55ToBCsB2rzDsQq01EkuzT8Osh32kDQ2n-VkIO6lSvGArriOyGt-fsbMJnzhVk96=s600" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="470" data-original-width="600" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiSj_HRMyyGbI2XaonZKx0cMFoOvHAeYHD4FizAxglCq93VtU8wM79Yi3sEN36z0L9kczD6LTEmkQ8u2jxmT6Umajyfy0ZOdrVOpGVeMxSM14L3JKssGtsoXQjW55ToBCsB2rzDsQq01EkuzT8Osh32kDQ2n-VkIO6lSvGArriOyGt-fsbMJnzhVk96=w400-h314" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jag svarade
så gott jag kunde men Sandra blev mer och mer stressad. Jag hade bett om foton,
som ju underlättar betydligt när man pratar med Sandra, men det hade inte
hunnits med, tyvärr.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jag var i
alla fall så ärlig jag kunde och svarade att Sandra skulle bo där på bruna
dagen, torsdag. Att vi bara ska titta hur det ser ut på tisdagen. Sandra
förstår inte vad det hela innebär, men jag måste ju säga vad som väntar på ett
så tydligt sätt jag kan.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">På
eftermiddagen hade jag lite ärenden att fixa med. Bl.a. skulle jag köpa något
mellis som vi kunde ha med oss, eftersom lunchen skulle bli sen. Men då hade
Göran fått feber. Vi ville ju inte smittas av något precis innan flytten, så
Sandra fick följa med mig till affären. Inte optimalt när hon redan var full av
funderingar och intryck, men hellre trött-sjuka som går över på nåt dygn än nån
annan bacill när vi inte visste vad febern berodde på. Vi tog rullstolen för
att minska hennes energiåtgång så mycket som möjligt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Det första
Sandra säger på tisdagsmorgonen är ”Mår inte bra” och hon var grå i ansiktet.
Det var ganska väntat, med tanke på hennes funderingar under måndagen. Sånt
brukar leda till trött-sjuka. Hon hann bara sätta sig i soffan så kräktes hon.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jaha, det
var ju bara att tänka om. Eller, jag var ju beredd på det, det är jag alltid,
men ändå. Jag kontaktade alla inblandade och meddelade att Sandra inte kan
komma. Maten jag hade förberett, som bara skulle vara att värma när vi kom hem,
åkte in i frysen och sen kom Sandras färg tillbaka i ansiktet.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Så några
minuter efter att jag avbokat allt kontaktar jag alla igen, och frågar om det
ändå går bra att vi kommer. Det gjorde det, så vi gav oss iväg, trots allt, och
Sandra mådde bra. Jag såg inte röken av någon trött-sjuka på hela dagen, men är
också medveten om att hon är expert på att dölja hur hon egentligen mår när det
händer roligheter. Iallafall till en viss gräns när hon inte klarar att hålla
emot längre. Dock var jag väldigt tacksam över att vi kom iväg och slapp skjuta
fram allt.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Väl på plats
möter en jättegullig personal upp som jag kallar för M. Vi går till Sandras
egna ingång, för att hon inte ska behöva träffa alla andra det första hon gör.
När vi kommer till lägenheten får Sandra titta runt och sen packar hon upp dom
kartonger hon själv hade packat, med lite av hennes saker. Gosedjur, böcker och
pussel.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjw60Gbi6Gol5kymK1E29LlsUOnF3FbMyllU6kaw_wAKTAKPGA31syQwwP22YilA-XVgMtbZ-H1ZRrZa7n-P2BWuvM3n_3u-EMLzM6fLzYHDoJM2rKQRPq7PCO9Fwr7gbBqI6LybEQIsX6a2h7OFHVQkCHLUlWmZ_rM0k-h_VB3B36E4-dzWpQ5JXyr=s600" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="506" data-original-width="600" height="338" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjw60Gbi6Gol5kymK1E29LlsUOnF3FbMyllU6kaw_wAKTAKPGA31syQwwP22YilA-XVgMtbZ-H1ZRrZa7n-P2BWuvM3n_3u-EMLzM6fLzYHDoJM2rKQRPq7PCO9Fwr7gbBqI6LybEQIsX6a2h7OFHVQkCHLUlWmZ_rM0k-h_VB3B36E4-dzWpQ5JXyr=w400-h338" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Sandra är
jätteglad och nyfiken. Hon och M går runt på boendet och tittar, och hälsar på
dom andra. Jag och ett par ur personalgruppen går undan och pratar lite
undertiden. När jag kommer ut till den gemensamma soffan sitter Sandra där med
alla andra och äter äpple. Så synd att jag inte kunde fota det (eftersom dom
andra boende satt där) men det kommer vara ett fint minne som jag kommer
bevara. Det såg så mysigt ut och Sandra var lugn och nöjd.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgaTI7kO9rjD5bUAwrp1A_rmwD7fUEhEwTzCjJVOs7wKZSofUdPnSwm_JFoYuxQSzYErSvK5MdLZw3ND7V3wdrVLUUFwkJP4AphwS8Py7BxN3Vls_dxvY6DcPvTg3J1Mih9KP2uYVWZPdhexsKuHTFfgMWJ3AGUQKlEp5rKbT31rnlu1e_zhzCG6boG=s600" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgaTI7kO9rjD5bUAwrp1A_rmwD7fUEhEwTzCjJVOs7wKZSofUdPnSwm_JFoYuxQSzYErSvK5MdLZw3ND7V3wdrVLUUFwkJP4AphwS8Py7BxN3Vls_dxvY6DcPvTg3J1Mih9KP2uYVWZPdhexsKuHTFfgMWJ3AGUQKlEp5rKbT31rnlu1e_zhzCG6boG=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Ja, sen
ville ju inte Sandra åka hem, förstås. Det kändes ju jättebra. Jag vet iofs att
hon brukar vara glad och tycka allt är jätteroligt i början, så det kommer
säkert en reaktion sen. Men just då kändes det bra. Huvudsaken själva flytten
går bra och smidig, så får ju personalen lära känna henne sen, när reaktionerna
kommer.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Hursomhelst
så kändes Sandra mycket lugnare efter att vi varit där och tittat. Resten av
tisdagen var hon nöjd och pratade mycket om att M skulle hjälpa henne att
duscha på bruna dagen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Det märktes
emellanåt att hon var trött, så jag nattade henne lite tidigare än vanligt och
jag tror hon somnade ganska fort. Men sen var det dags igen. Mitt i natten
kräktes hon, och det var faktiskt inte ett dugg konstigt. Men eftersom
trött-sjukorna sällan varar mer än ett dygn så räknade jag med att flytten
skulle bli av som tänkt ändå. Och det kom inget mer. Sandra mådde bra igen och
hela onsdagen var hon glad och längtade mest till nästa dag.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiLPlwFBNaOSxhFYrOCEungLnldADxWairDhC9_lCHkPKiu72HuJaD_FPNRFlUXt88ES31C7zaQNpsHEz778wqrM4edw0ULEvsiw4wCDOuu92wsIUSbLI0jA7AongfsoT51LAkttaoDl9Xa4JvLmrJ22VNaoc3I_ByQJn0NEePvQOFlySNo_AaUqo6P=s600" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiLPlwFBNaOSxhFYrOCEungLnldADxWairDhC9_lCHkPKiu72HuJaD_FPNRFlUXt88ES31C7zaQNpsHEz778wqrM4edw0ULEvsiw4wCDOuu92wsIUSbLI0jA7AongfsoT51LAkttaoDl9Xa4JvLmrJ22VNaoc3I_ByQJn0NEePvQOFlySNo_AaUqo6P=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Så kom den
då äntligen. Flyttdagen. En ny kompis satt och väntade i bilen när vi skulle
åka, och den fick sitta i Sandras knä hela vägen. Men när vi kom fram blev
Sandra orolig och stressad, så då fick pandan sig en liten flygtur. Oron
försvann ganska fort efter att M tagit emot och satt igång med någon aktivitet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgb470wfDfz-9EMA6J5eka7c8Mvb_Jb_lJ2CMwI3I-pacSCDizoLpaJrG1SaIxTmS-gY3W7U-0Hy_R6RYG7pbgo4hDvenaOHhtqYhg6uS8x_K0Z5fAHejqIeFOYFr14XQvkOvtNlu0xskdn6ldBbVlqVk3U_UymXVXXl3Pqwn0xTbhfip16-KHq2ub5=s600" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgb470wfDfz-9EMA6J5eka7c8Mvb_Jb_lJ2CMwI3I-pacSCDizoLpaJrG1SaIxTmS-gY3W7U-0Hy_R6RYG7pbgo4hDvenaOHhtqYhg6uS8x_K0Z5fAHejqIeFOYFr14XQvkOvtNlu0xskdn6ldBbVlqVk3U_UymXVXXl3Pqwn0xTbhfip16-KHq2ub5=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Då var det
jag som var mest orolig och pratade en del med personalen, gick igenom dom sista
viktigheterna och lite schemabilder. Just då var det lite känslor som rörde runt
i mig, men när jag sen skulle gå så fokuserade jag mer på Sandra. Man får inte
säga ”hej då” till henne, för det är lite känsligt, så jag sa bara ”Ha det så
bra” och sen gick jag.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jag var så
trött så jag orkade inte släppa fram några andra känslor än att det var skönt
att vara ledig. Vi är så glada och tacksamma över att Sandra äntligen fick
flytta till ett boende som är anpassat och som har kompetens. Nu är det deras
jobb som återstår, att lära känna Sandras begränsningar och signaler. Sen
kommer det säkert bli jättebra.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiLuISqZCKU_NIdklLuEgKzO_L_zaCS4-gK0rvFxdHPB02Mw4aCG8q-cchpmIVhUvtnf-hF91u5j24Nbuci_Go7vU4v5dek9QEW7J92EkrAIpvObkioABDysDdr3Wpn_3mPJBlpodLGXbugE5VlsJyLsUtb-lzyxIgPD5BXwhRGwNnoe8_IOuz2coQO=s600" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiLuISqZCKU_NIdklLuEgKzO_L_zaCS4-gK0rvFxdHPB02Mw4aCG8q-cchpmIVhUvtnf-hF91u5j24Nbuci_Go7vU4v5dek9QEW7J92EkrAIpvObkioABDysDdr3Wpn_3mPJBlpodLGXbugE5VlsJyLsUtb-lzyxIgPD5BXwhRGwNnoe8_IOuz2coQO=w400-h300" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Jag fick en
del info och bilder under kvällen (såå roligt) och här sitter Sandra och äter lunch med dom
andra. Men antagligen åt hon inget, för hon och M hade gått in till Sandras
lägenhet för att äta där istället. Men vet ni vad som känns så bra? Sandra är
väldigt social, men hon måste känna sig trygg och det måste anpassas. Här är
alla som en stor familj, och dom tränar på den sociala biten, efter dom förutsättningar som finns. Sandra kommer
inte bli ensam sittandes i sin lägenhet som hon hade blivit om vi inte hade sagt ifrån
förra stället i sista stund.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Fjärrkontrollen till Sandras TV hade kommit bort efter flytten från förra boendet, så en personal och en av Sandras nya grannar hade åkt och köpt en ny fjärrkontroll. Grannen stolt över att få fixa det åt Sandra, och Sandra stolt över att få hjälp av en granne. Så fantastiskt härligt, det var ju precis det jag drömde om innan jag visste att det faktiskt finns såna boenden, anpassade efter människor som inte alltid klarar att hjälpa varandra av sig själva.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Det fick mig att tänka på <i><a href="https://nina-livetistort.blogspot.com/2018/07/guldkorn.html" target="_blank">det här fina minnet</a></i>.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">Äntligen!
Det blev bra tillslut. Det trodde vi inte, men det blev det. Jag är så glad.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">P.S. Stort tack till alla som följt vår resa och stöttat oss på vägen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span face=""Arial",sans-serif">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-55912888968402525732022-01-03T03:10:00.000+01:002022-01-03T03:10:33.654+01:00Flyttplaneringar<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Det är lite
fullt upp här, med packning och planering. Det är nog tur det, för då har jag inte
tid att känna efter så mycket, utan längtar mest.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Längtar
efter att Sandra ska få ett vettigt liv med möjlighet att utvecklas igen. Och
längtar efter att få sova klart, slappna av, känna friheten och vara trygg i
att Sandra har det bra på sitt håll.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Men just nu
är det packning som gäller. Jag har fått hjälp lite här och där, och har just
inte behövt engagera mig alls i att få alla möbler körda till boendet. Dom
monterar och möblerar och ordnar det som måste ordnas, medan jag försöker få
till resten här hemma.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har nog
inte berättat det (jag brukar inte vilja skriva så mycket om saker i förväg)
men det har filmats en del om vår resa under det senaste året. Vi får se vad
det blir av det, men det är spännande iallafall. Och lite läskigt. Hursomhelst
så fick jag en väldigt bra hjälp att bära möbler av ”filmteamet” samtidigt som
det blev lite mer filmat och intervjuat. Stort tack för en ovärderlig hjälp!
Jag ville bara skriva det.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det är
mycket som ska packas och inte får glömmas, men jag känner mig väldigt trygg
med att boendet hanterar eventuellt glömda grejor och löser problem som kan
uppstå. Huvudsaken jag kommer ihåg det allra viktigaste, och jag tror det
kommer gå bra. Göran och jag slog våra kloka huvuden ihop och skrev ner
viktigheterna. Sen fick Sandra vara med honom i källaren i går eftermiddag och
jag fick ut en hel del i bilen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi har ju
funderat en del på hur vi ska kunna förbereda Sandra utan att det bara skapar
oro och stress hos henne. Eftersom hon inte vet vad ”flytta hemifrån” eller ”bo
i egen lägenhet” betyder så är det inte plättlätt att förbereda henne på ett
sätt så hon känner sig trygg. Men hon måste ju få veta det innan jag åker och
lämnar henne där.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det är
därför vi har bestämt att hon och jag åker och hälsar på imorgon. Idag ska jag
berätta det för henne och hon ska få packa ner lite av sina saker, som några
gosedjur, böcker och pussel. Det ska hon sen få ställa på plats i sin lägenhet,
tänkte jag. Jag ska försöka berätta så tydligt jag kan att hon ska bo där, att
vi åker dit igen på torsdag och då ska hon stanna kvar. Hur mycket hon kommer
förstå och hur orolig hon kommer bli får tiden utvisa. Jag får försöka hantera
det längs vägen för det är svårt att ha nån plan innan jag vet hur hon
reagerar.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">När jag väl
har lämnat henne, och inte behöver hantera hennes känslor och reaktioner
längre, då har jag tid att tänka själv. Det är väl då min egen reaktion kommer,
antar jag.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">God
fortsättning på det nya året!<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-4163363550284797542021-12-26T15:30:00.000+01:002021-12-26T15:30:31.839+01:00Livet<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">När jag kan
prioritera mig själv ska jag köpa nåt lyxigt schampo och nån duschtvål som
doftar gott. Tyvärr kommer jag inte ner i badkaret längre, men att tvätta håret
med nåt schampo som jag valt för att jag gillar det, och inte nåt som jag
använder för att Sandra är van vid det, är ju lyx för en som inte är van att
prioritera sina egna behov.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag ska
också köpa mig en kokbok med vegetariska rätter för nybörjare (eller nåt) och
prova att laga lite nya spännande rätter utan att ”Sandra-anpassa” allt mest
hela tiden.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Så ska jag
gå ut. Precis när jag vill! Bara för att jag kan. Jag ska börja promenera igen.
Lite i taget så min ovana kropp vänjer sig. Kanske får jag lust att ta med
kameran också, vem vet. Även fast jag inte kan böja mig och fota närbilder som
jag älskar, så finns det ju andra fina motiv.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag ska köpa
lite kläder åt mig. Utan att planera hela veckans rutiner så ska jag bara åka iväg
när jag får lust, och strosa runt hur länge jag vill. Utan någon tid att passa eller
någon stress att hinna tillbaks innan det blir för sent.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag ska
städa. Bara en sån sak. Närsomhelst kan jag ta fram dammsugaren. Jag ska ta ett
rum i taget och göra det ordentligt, för ingen blir orolig eller störd av att
jag grejar med mitt.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag ska göra fint här hemma. Lite i taget ska jag köpa lite nytt eller bara måla om eller möblera lite. På vårt sätt, inte Sandras.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag ska åka
till en vän. Lite närsomhelst när någon vill ha besök. T.o.m. på helger går det
bra, när andra är lediga. Jag ska också bjuda hem vänner. Så fort jag har vilat
upp mig lite, så jag orkar planera matinköp och matlagning igen, så kan det
ringa på dörren närsomhelst utan att något händer.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Det kan
också ringa i telefonen, och jag kommer kunna svara på alla tider utan att
någon blir stressad av det. Jag kan prata i telefon hur länge som helst utan
att det spelar någon roll.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sen ska jag
åka till min dotter (och förhoppningsvis kan min man följa med) och hälsa på.
Bara vara mamma. Aldrig mer assistent. Bara ha det mysiga tillsammans med
go-ungen, och sen åka hem och lämna assisterandet, planerandet,
förberedelserna, hantering av konsekvenserna åt andra. Bara vara mamma. Det ni!<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-44553684515819701942021-12-21T06:42:00.000+01:002021-12-21T06:42:02.221+01:00Det närmar sig<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Det går fort
här, och jag har väl haft fullt upp med att försöka samla ihop mina tankar och
känslor. Eller, det är så många tankar och känslor att jag inte riktigt vet vad
jag känner än.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi fick iallafall
besked från kommunen redan förra veckan. Jag vet inte, men tror att alla
förstår hur trött jag är vid det här laget, och kanske påverkade det att dom
skyndade på lite. Det var den bästa julklappen vi kunde få.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Nu kan vi
fira den sista julen med Sandra, och veta att hon får flytta till ett bra
boende sen. Hon var välkommen redan den här veckan, men vi ville ge henne den
här julen hemma. Har vi väntat så här länge så kan vi göra flytten lugn och bra
för Sandra nu när vi vet att det närmar sig.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi har ju
lite att hinna innan flytten, så jag hade förmodligen bara blivit ännu mer
stressad om det gick för fort. Jag har inte hunnit gå igenom Sandras rutiner
och viktigheter ordentligt med personalen än, och det finns några saker vi
måste prata om innan andra tar över. Sandra kan ju inte säga till själv, och
det ska inte vara någon inskolning.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Men det
känns väldigt bra, faktiskt. Jag känner mig trygg med att dom som tar över
kommer hantera situationerna som uppstår, och vi kommer ju ha telefonkontakt.
Vi kommer inte hälsa på den första tiden, och det kommer bli jobbigt. Men det
känns viktigt att Sandra och personalen får bygga upp något som fungerar för
dom, utan att vi kommer och stökar till det.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">På tisdagen
efter nyår åker Sandra och jag dit och tittar. För vi kan inte bara lämna henne
utan att hon har en chans att förbereda sig innan. Hon kan inte förbereda sig
på något hon inte vet vad det är, eller alls förstår vad det innebär.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Förstå det
kommer hon inte kunna göra innan hon bott där ett tag, men iom att vi åker dit
innan så har hon iallafall en bild av vad det är jag pratar om när jag berättar
att hon ska bo där. På torsdagen sen, åker vi dit igen, men den gången åker jag
hem ensam. Det kommer bli tufft och jag hade ju önskat att Göran också hade
varit med. Men det är som det är och ska nog gå bra. Jag gissar att känslorna
jag inte får ordning på nu, kommer den torsdagen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">En blandning
av lättnad, sorg, glädje och tomhet. Men det viktigaste av allt är att Sandra
får ett liv igen, och att hon får en möjlighet att utvecklas och stimuleras.
Det kommer bli bra.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-61446238184996621422021-12-11T13:17:00.000+01:002021-12-11T13:17:12.498+01:00Hoppas och tror<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Nu känns det
bra i magen. Äntligen. Ni som har vuxna barn med autism och IF, där det inte
funkar på boendet, ni måste ställa krav! Vi kommer aldrig framåt annars. Dom
här människorna har rätt till kompetent personal och rätt anpassad verksamhet.
Dom har rätt till tydliggörande pedagogik och lågaffektivt bemötande. Personal
som inte förstår det bör söka andra arbeten! Det är vi anhöriga som måste höja
våra röster, för våra ungar kan inte själva larma när dom far illa. Det är vår
förbannade skyldighet. Vi får inte acceptera att det saknas kompetens bland både personal och chefer! Det finns jättebra ställen, acceptera bara dom!</span></p><p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Och nu pratar jag bara om människor som har autism och IF, och som inte klarar att bo på boenden likt "En annan del av Köping" eller kan delta i teatergrupper som "Glada Hudik" och där behoven är så stora att assistans inte räcker när det inte finns anhöriga som har koll. Dom människorna har precis lika stor rätt till ett liv att leva som dom som klarar livet bra ändå.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sandra ska
förhoppningsvis flytta i början av nästa år och det kommer bli så bra. Till ett
ställe där dom bara accepterar kompetent personal, eller personal som har
tillräckligt intresse för att ta in lärdom. Där personal är på jobbet för dom
boendes skull och där deras uppgift är att den boende ska ha en bra dag. Där
man har långa arbetspass för att dom boende inte klarar en massa brytningar.
Där man jobbar lågaffektivt och tydliggörande utefter varje individs
individuella behov och förmågor. Där daglig verksamhet ligger på samma tomt som
boendet och där även andra aktiviteter är en verksamhet utefter vad dagsformen
säger just den dagen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Där dom är
ute mycket, odlar mycket, är tillsammans med djur mycket. Där dom lagar all mat
från grunden. Där dom gör en individuell bedömning med mål att utvecklas. Där det
finns ett anpassat schema med anpassade aktiviteter. Där det absolut inte
handlar om någon förvaring. Det känns så bra och jag är så tacksam över att vi insåg
att förra stället inte alls var ett bra ställe. Nu är det bra. Jag är så glad
över det.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">På förra
stället var jag orolig och där var det ett måste med en ordentlig inskolning
och flera möten med personalen, som det aldrig blev något av så jag var tvungen
att skjuta fram flytten flera gånger. Så här i efterhand kan jag ju känna att
det var en himlans tur, annars hade ju Sandra fått ta smällen som jag fick ta.
Hon hann aldrig bli involverad och det tackar vi för!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Här, där det
finns en plan och en mycket kompetent personal, ska det inte vara någon inskolning
alls. Jag ska bara lämna Sandra i sitt nya hem och åka därifrån. Och det känns
helt lugnt! För personalen är stabil, trygg och kompetent. Jag behöver inte oroa
mig alls och det är så jädra skönt! Äntligen kan jag släppa taget!</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sen att det
kommer bli svinjobbigt och jag kommer få separationsångest, och Göran och jag
förmodligen kommer deppa ihop lite, det är ju en annan sak och bara vårt eget
problem. Huvudsaken det blir bra för Sandra och då kommer det kännas bra för
oss också, när vi sörjt klart.</span></p><p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Självklart kommer det bli jobbigt även för Sandra, men inte p.g.a. o-kompetens och saknade anpassningar. Hon behöver ju också tid att landa i det nya, och förstå att hon ska bo utan sina föräldrar i fortsättningen. Men det är ingen oro, bara en sorgeprocess att gå igenom. Det blir bra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag går
händelserna lite i förväg nu, vilket jag brukar vara försiktig med. Men nu har vi väntat så länge, och jag har längtat efter att få skriva lite mer positiva inlägg. Jag tror verkligen att det kommer bli det här
boendet, och att det kommer bli bra. Kommunen ska ju godkänna allt, så vi får
inte slutgiltigt besked förrän i mitten av januari, men vad har dom att välja
på?</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">För
säkerhets skull kan ni väl hålla tummarna.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag passar
på att önska er en God Jul och ett Gott Nytt År.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-45678619205868560482021-11-23T06:35:00.000+01:002021-11-23T06:35:49.148+01:00Det ordnar sig alltid på nåt sätt, och ordnar det sig inte så löser det sig ändå<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Jag tänkte
att jag skulle försöka få till ett inlägg här, efter en mycket tuff period.
Utan att gå in så mycket på det, så har det såklart påverkat oss. Plötsligt
stod jag helt själv med allt och var tvungen att be om hjälp. Det är inte så
lätt, man vill ju gärna klara sig själv och inte vara andra till last på nåt
sätt. Men jag är så glad och tacksam över att ha folk runt mig som finns där på
riktigt, när det verkligen gäller. Jag hade inte fixat dom här veckorna annars.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vänner som
finns ett telefonsamtal bort mitt i natten, som kontaktar personer och löser
problem jag inte själv fixar, som benar ut och strukturerar upp, som hjälper
mig att fokusera och som kommer med matlådor och hembakat bröd. Eller som bara finns där och lyssnar. Jag är så tacksam
och rörd.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sen ett
assistansbolag som sätter in externa assistenter akut, på dagen. Det var helt
nödvändigt, för det är inget jag är så pigg på annars. Det tar mer på krafterna
än det gör nytta, men om jag skulle kunna göra några som helst ärenden så måste
ju någon annan vara hos Sandra undertiden. Dom två assistenter som kan komma
när jag måste iväg blir inte inskolade på några rutiner, för det hinns inte med
och det är ju det som kräver mer av mig än jag orkar just nu. Dom kan autism
och förstår bemötandet, det är det som är viktigt nu. Det gör att jag hinner
handla eller gå till tandläkaren och sånt som jag kan göra mellan Sandras
rutiner.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Nu har Göran
kommit hem från sjukhuset, och det är vi alla glada över, förstås, även om
livet är förändrat. Han har hemtjänst och rehab, och vi hoppas att han blir
någotsånär återställd. För snart flyttar Sandra, och då var det ju meningen att
det skulle bli vår tur.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Ett problem
i taget, en lösning i sänder. En positiv människa ser lösningar i problemen, en
negativ människa ser problem i lösningarna. Jag har just nu nolltolerans mot
gnäll från offerkoftor som väljer att se problem i alla lösningar.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Må gott.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-37875351848339027282021-11-15T10:24:00.000+01:002021-11-15T10:24:10.883+01:00Uppdatering<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Det har hänt
en del jobbigheter här, som jag inte orkar gå in på. Men jag ville iaf meddela
ett glädjebesked för alla som undrar. Det boende vi hoppats mest på är ett
alternativ som vi nu går vidare med. Inget är klart förrän det är färdigt, men
håll tummarna är ni snälla. Det kommer bli jättebra.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Må fint.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-89700178195565227692021-10-28T06:16:00.000+02:002021-10-28T06:16:03.700+02:00Lycka är…<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Häromdagen
gick vi till en träningspark som finns nära vårt hem. Vi har varit där några
gånger, och Sandra tycker det är roligt. I somras hade hon dock väldigt svårt
att gå och röra sig så det var ett tag sen
nu.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Bilderna är
från ett tidigare tillfälle 2016, och har dålig kvalitet. Jag visar dom mest
för att lättare kunna förklara lyckan jag kände häromdagen. Vad Sandra klarar
och inte varierar och går upp och ner, men vi blir förstås alltid glada när
förmågor återvänder. Det kan bero på allt ifrån dagsform till något långvarigt
som vi inte förstår. Att dom motoriska svårigheterna blir mer påtagliga under
vår och sommar gör att vi undrar ifall det kan kopplas ihop med pollenallergi,
och ökad trötthet. Men vi vet inte.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">I våras
filmade jag Sandra när hon försökte, med min hjälp, att ta sig ner för en
trappa. Sittandes, livrädd och med stort tålamod. Den filmen visar jag inte
här, men kanske kommer den att visas i annat sammanhang framöver. Jag vill iallafall
att ni ska förstå lite av den enorma lycka man kan känna över framstegen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">I
träningsparken brukar det se ut ungefär som på bilderna nedan när Sandra går
banan. Dom gånger vi går dit mår Sandra bra, för annars är det liksom ingen
vits utan skulle bara leda till misslyckanden. Ska det bli en bra utflykt bör
Sandra klara att promenera dit själv, utan rullstolen och med glatt humör.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Senaste
gången vi var i parken, i våras innan hon blev sämre, klarade inte Sandra att
gå ner för den lilla trappan, men hon klarade banan bra i övrigt. 2016 klarade hon att gå
ner för trapporna även hemma. Inte alltid, men i bra perioder.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigd4as-ry_SIMRVqQuVErsSOFsjJJ2fjpXF9zup8sfg2DfCtuhoGH76liKRJvzvulvMLa6dxajzbs9OVFEFXH0sav75rIVGkuYhKj7J4B2ChNNdHtVmmq9xqDJDMaypubJvlLr_Pipcxs/s600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="338" data-original-width="600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigd4as-ry_SIMRVqQuVErsSOFsjJJ2fjpXF9zup8sfg2DfCtuhoGH76liKRJvzvulvMLa6dxajzbs9OVFEFXH0sav75rIVGkuYhKj7J4B2ChNNdHtVmmq9xqDJDMaypubJvlLr_Pipcxs/w400-h225/1.jpg" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Som synes
gick dom två trappstegen bra här, och när vi var i parken häromdagen klarade
hon det igen. Efter flera år då hon satt sig i alla trappor nerför, och även
ibland när hon ska ta sig uppför. Jag blev så lycklig att jag ville jubla. Jag
nöjde mig dock med att säga ”Bra Sandra” och hon var nog lika stolt hon. Nästan
iallafall. För varje varv vi gick banan, så klarade hon trappan bättre.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuAyDYHjN989vjFA9GpSRLLbnAzN_G0AVehiTIpyM3uZopIEpzsIONwsUXZjWvaXWYBgZORa8DDFOy9DktMwYsHWSp5IQS7hFi3Cv_myxJ1zPOQaCFtdR_f8_u0DaqVXYStMfY1BHcu40/s600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="337" data-original-width="600" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuAyDYHjN989vjFA9GpSRLLbnAzN_G0AVehiTIpyM3uZopIEpzsIONwsUXZjWvaXWYBgZORa8DDFOy9DktMwYsHWSp5IQS7hFi3Cv_myxJ1zPOQaCFtdR_f8_u0DaqVXYStMfY1BHcu40/w400-h225/2.jpg" width="400" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">På den här
bilden ser man Sandras egna lösning på ett svårt problem. Egentligen är det väl
meningen att man ska balansera uppe på plattformarna, som är lite vingliga.
Sandra har alltid tyckt att det varit otäckt när något är ostadigt, men att
kliva över är ju också träning.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Häromdagen
såg hon hur jag gjorde, och ville göra likadant. Hennes lösning blev att kliva
över med ena foten, och på med den andra. Så fantastiskt bra! Jag frågade om
hon kunde byta fot, och det fixade hon också!<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;"><o:p> </o:p></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgA4JugbowW-08y0fsPd4YKWUSP8xncG-dG88ONbLGaIbcRobn16MOGGqAbRskB-UY5awU1nnOLvXfHUeURVdf26r1yVuOcEgyyfflyW4QVNwr89Gv6Xp7dhyphenhyphen-G6xvdEcgdXOZhOGFaQp8/s600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="432" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgA4JugbowW-08y0fsPd4YKWUSP8xncG-dG88ONbLGaIbcRobn16MOGGqAbRskB-UY5awU1nnOLvXfHUeURVdf26r1yVuOcEgyyfflyW4QVNwr89Gv6Xp7dhyphenhyphen-G6xvdEcgdXOZhOGFaQp8/w288-h400/3.jpg" width="288" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Här har vi
balansgång, och Sandra hade samma lösning på det. En fot på, och en bredvid. Tidigare
har hon gått med en fot på varje sida.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Vi gick banan
flera gånger och Sandra var på toppenhumör. Hon ville vila ett par gånger, men
var på det igen efter en stund på bänken. Det var så fantastiskt roligt att se
framstegen, sånt ger mig massor av energi.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-30385145509058987492021-10-12T06:05:00.000+02:002021-10-12T06:05:08.173+02:00Vi vänder blad<p><span style="font-family: Arial, sans-serif;">Jag börjar
med att tacka för kommentarer jag får, och ett särskilt tack till ”Elle” som
skaffat ett namn. Det gör att jag lättare kan svara lite mer personligt om jag
känner att jag behöver eller vill det av någon anledning. Viktigpetter håller
jag nog inte med om, dock. Jag tycker du kommer med kloka synpunkter i dina
kommentarer.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Problemet
med cheferna på boendet var nog mer att dom inte föreslog något möte öht. Inte
förrän det var försent, och jag inte hade lust att åka bil i fyra timmar för
att mötas av en chef som inte ens visste att det skulle vara möte. Men absolut
kunde vi haft videomöte, eller så hade ju den sista chefen kunnat varit lite
påläst och haft en plan att presentera när hon ringde.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har en
mycket nära och fin vän som jag skriver till nu, under den här processen. Som
en slags bearbetning som känns bra, särskilt nu i pandemitider, men jag har ju
alltid svårt att träffa vänner och då är andra alternativ bra. Det är som en
dagbok, kan man säga, och jag tar fram den när jag saknar min vän, eller när
jag behöver få ut lite oroliga tankar. Ja, glädjeämnen med för den delen.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Jag har andra kanaler också, och får mycket stöd av mina närmaste vänner, men det jag
ville komma till var att jag läste igenom det jag hade skrivit, och jag säger
bara, herregud! Att vi stod ut så pass länge, och hur många chanser vi gav det,
och hur länge vi hoppades på bättring. Det blev väldigt tydligt när jag läste
mina tankar under resans gång. Så rätt, och så himla skönt, att lämna eländet.
Det måste ju finnas ganska goda möjligheter till att det bara blir bättre nu.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Nä, usch,
jag blir bara irriterad och det är det inte värt. Nu lämnar vi det boendet åt
sitt öde, helt enkelt. När jag åkte hem därifrån sista gången var det en
otroligt skön känsla. Den behåller vi ett tag, och hämtar nya krafter, istället.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Nu har vi ju
fått beskedet från kommunen att dom ska jobba vidare, och att vi kanske kan få
vidare information om ett par veckor. Det känns också skönt, så nu kopplar vi
bort det ett tag, laddar om och tar nya tag igen när det blir dags.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Sandra har
haft en liten svacka här. En lindrig ”trött-sjuka” som håller på att gå över.
Förutom när hon kräktes häromkvällen, så har det mest suttit i humöret och jag
har gjort bäst i att hålla mig på behörigt avstånd. Hon fixar inte riktigt att
jag syns eller hörs när hon är för trött för allt. Det blir lätt utbrott av det
mesta då, och det är lugnast för mitt eget tålamod också, att inte utmana något
i onödan.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Men nu
börjar damen pigga på sig igen, så snart solstrålar hon nog som hon brukar. Vi
har skjutit upp hennes födelsedagsfirande ett par dagar och planerar ha det på lördag,
om omständigheterna tillåter. Det är ju fördelen med att vi inte kan berätta
saker för långt i förväg, för då kan man lättare anpassa efter dagsformen utan
att ändra i hennes schema.</span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">Må så gott.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNoSpacing"><span style="font-family: "Arial",sans-serif;">.<o:p></o:p></span></p>Ninahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.com0