Vi
har ju blivit tvungna att ta upp kampen mot kommunen igen. För det fungerar
inte att Sandra skulle bo kvar i huset med assistenter. Av flera själ som jag
inte tänker gå in närmare på.
Så
ansökan om ”Särskild anpassad bostad” är gjord och vi väntar på beslut kommande
vecka. Förra gången lovades bifall muntligt innan avslaget kom. Bifall är även
lovat denna gång ”för behoven är så stora” men jag säger inget. Vi har ju varit
med ett tag…
Handläggaren
konstaterade att det blir onödigt kostsamt med så här långa utredningar utan
att det leder framåt. Jaså, minsann?!!
Han
hade t.o.m. läst igenom alla gamla ärenden och intyg, så han hade faktiskt satt
sig in i behoven ganska bra, måste jag säga. En ny erfarenhet för oss som
behöver hjälpen…
Men
en sak i taget och jag kommer uppdatera här vartefter det händer något, även om
inläggen inte kommer bli lika broderande, positiva och personliga som tidigare.
Det beror på att jag är sjukskriven och liksom inte orkar. Men, rätt vad det är
så funkar väl livet igen, och då kommer säkert både ork och humör tillbaks. För
det positiva tänket finns ju i mig, och det brukar inte vara alltför svårt att
locka fram.
Ha
det fint!
.