fredag 30 september 2011

Trevlig helg!

Igår kom Sandra hem och hon var en riktig solstråle, sprudlande go och glad. Allt funkade hur bra som helst och hon skrattade och skojade mest hela kvällen. Vilket härligt avslut på en härlig ledighet :)


Det hände väl inte så värst mycket igår. Det var lite småpyssel att pyssla med lite här och där och en liten prommis blev promenerad. Göran mår bättre och ska ta bort stygnen på torsdag, då antar jag att vi får reda på vad som händer med den tandbiten dom inte fick bort.


Mamma Z undrade vad vi var för ett gäng som träffades i Gävle, om vi var bloggare, och ”diagnos-mammor” allihop. Några bloggar, men det var en träff med FB-vänner, så det var en blandad skara med härliga brudar och dom flesta kände inte varandra alls från början.


Det får bli allt för idag. Jag är lite trött och har en del att plocka med, men återkommer säkert så fort jag är ikapp igen.

Må gott!

♥ Kram ♥

torsdag 29 september 2011

Trött och lycklig

Mia, Birgitta, Malin, Bibi, Agneta, Annika, Annelie L,
Ulla, Margareta, Pernilla, Annelie B, Emma

Det har varit ett par fantastiska dagar med massor av intryck, skratt och kramar. Det enda tråkiga med alltihop var när det var slut och man var tvungen och säga hej då till alla. Men minnena finns kvar för alltid, i huvudet och i den här fina boken som tjejerna överraskade mig med.


Den kommer jag titta i när jag behöver extra energi. Det är nog en av dom finaste presenter jag någonsin har fått. Foton och texter från dom flesta tjejerna i gänget. Tack allihop!

Maritha och Annelie L

Här är det lek på G. Birgitta hade gjort en rolig tävling där vi skulle para ihop olika påståenden med rätt person av oss. Det var riktigt klurigt och en bra start på dagarna eftersom många av oss inte hade träffats tidigare.

Lisa, Lena och Annelie L

En hel del promenerande i den vackra hösten blev det ju också, förstås.

Rosie, Maritha, Bibi, Agneta och Annika

Och lite fotande… Ganska mycket fotande…

Mia och Maritha

En heeeel del god mat…

Längst bort, knappt synliga, Mia, Malin och Pernilla,
sen Annelie B, Agneta, Emma, Margareta (min tallrik) och Bibi

Massor med skratt och umgås och trevligheter. Här pratar vi med en av tjejerna som tyvärr inte kunde vara med irl den här gången.

Bak - Agneta, Annika och Bibi
Fram - Lisa, Mijah, Lena, Annelie B och Pernilla

Ja, det var en kort sammanfattning på en urhärlig träff som kommer följas av fler träffar framöver. Stort tack till er alla som var med både på riktigt och i tankarna.

Medan jag var ute på roligheter så fick Göran sitta i tandläkarstolen och pinas i två timmar. Och inte fick dom bort tanden helt heller, så vi får väl se vad som händer framöver. Han mår inget vidare…


Jag skulle ju vara tillgänglig som vikarie nu, var det tänkt, men ringde och sa ifrån det den här veckan, eftersom Göran inte mår tillräckligt bra för att orka ta över här hemma. Och det var rätt skönt, faktiskt, för jag är ganska trött :)

Idag kommer Sandra hem efter några dagar på korttids och vi hoppas att hon är piggelin och orkar med skolan imorrn.


Ha det fint, ni som kikat in här!

♥ Kram ♥

måndag 26 september 2011

Vänner ger massa energi

Man måste ju tänka lite på elförbrukningen och därför har vi inte satt på värmen än. Nu har vi ju bergvärme, men det kostar inte gratis ändå, så vi väntar in i det längsta med det. Igår morse var det bara 17 grader inne så det blev till att tända i kaminen. Lite mysigt, faktiskt :)

Jag kan inte påstå att jag gillar vintern och kylan, men den går ju inte att påverka så det är bara att gilla läget. Hade jag möjlighet så skulle jag nog flytta till nån söderhavsö eller nåt. + 30 grader både på land och i havet, det är grejor det! Men årstiderna har ju sin charm dom med…


Sen väckte jag Sandra, för i förrgår tog hon världens sovmorgon. Hon är ju vaken på nätterna, tyvärr. Det gjorde väl inget om vi var lediga, men på skoldagar måste damen upp klockan 06.00 för att hinna bli klar till åtta då taxin kommer. Så då går det inte för sig att slarva på nätterna och sova halva förmiddagarna! Nu brukar hon ha samma tider jämt, men efter en sjuka kan det bli lite ändrade rutiner.

Så igår var en lite trött dag då, förstås, men det funkade iaf och det är ju huvudsaken. Idag är det äntligen vardag, skola och korttids igen! Det är inte bara jag som tycker det är skönt, Sandra har längtat ända sen hon blev tillräckligt frisk för att inte mest sova. D.v.s. efter första dagen med sjuk…

På förmiddagen fick jag lite snabbesök av en god vän som jag har lärt känna via våra bloggar och Facebook, och hennes trevliga man. Det var första, men inte sista, gången vi träffades irl vilket var jätteskoj. Synd bara att det blir så kort när Sandra är hemma, men bättre än inte alls är det ju.



Tack för snabbtitten Bellan :)

Vilken skillnad det är att träffa vänner som själva lever med npf och liksom precis vet vad det handlar om. Ändå har jag turen att dom flesta av mina vänner förstår väldigt bra och det är jag tacksam över. Vi blir accepterade trots lite konstiga val och handlingar ibland.

Men så träffar man nån som lever med samma förutsättningar… Det är nåt speciellt med det, helt klart. Man behöver aldrig förklara sig och det blir inga missförstånd. Man bara vet vad man menar utan att man säger nåt, eller hur jag nu ska förklara.


Vi är några mammor som har fin kontakt och vi planerar att försöka oss på en lite längre träff framöver. Det är ju inte så bara att ge sig iväg när man har diagnoser att ta hänsyn till, så fyra mammor som har lika svårt gör det ju inte enklare, precis. Men viljan finns, och då brukar det gå tillslut :)

Solen kom och det blev riktigt skönt ute, men vi bestämde oss ändå för att steka köttet och äta inne. Sandra ville hjälpa till och det räckte nog med aktiviteter för henne.

Steker lök å svamp :)

Jag kommer ju inte hit på ett par dar nu, eftersom jag ska åka på andra trevligheter, men vi ses igen i slutet av veckan, eller nåt. Ha det fint!

♥ Kram ♥

söndag 25 september 2011

Svamp var det här

Sandra och jag tog en liten prommis till vår fina frissa för att hämta lite svamp…


Eller, ganska mycket svamp :) Tack snälla Ingvi, du är för gullig!

Tur att Sandra tycker det är roligt att hjälpa till, även fast jag måste dubbelkolla rensningen. Ganska mysigt hade vi där vid köksbordet iaf.


Fem rågade stekpannor blev det.


Eller tre mindre burkar att frysa in.


Fasligt vad dom krymper :) Eller, okay, lite mer än tre burkar blev det, för vi frös inte in allt. Mmmm!

För övrigt hände det inte så mycket mer igår. Göran och Sandra var ute en stund, men jag hann inte med det riktigt. Idag ska vi ha kött som går bra både på grillen och i stekpannan, så får vi se vad vädret tycker om det hela. Lite snabbesök väntar också, det blir trevligt :)


Ha en skön söndag!

♥ Kram ♥

lördag 24 september 2011

Roligheter väntar

Jag hann inte skriva igår, och idag försov jag mig, men å andra sidan har det inte hänt så mycket av intresse heller. Göran och Sandra har snart sjukat klart och jag har klarat mig :)

Damen fick roa sig med att göra chokladbollar, när det nu var (?) och fortsätter att fråga om sin födelsedag…


Och vi fortsätter att svara ”Det dröjer länge” fast vi vet att hon kommer fråga tills hon får svar. Men det är för tidigt att säga nåt än, så det måste vänta ett tag till. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst, för förut har vi inte sagt nånting, utan bara väckt henne en morgon och sagt ”Idag fyller du år”

Det har varit bäst hittills, men nu är hon så medveten om att födelsedagen ska komma under hösten så jag tror att vi måste berätta det i förväg. Ja, vi får väl testa och se, helt enkelt, annars får man ju aldrig veta hur det går. Det värsta som kan hända är en orolig natt med utbrott och ingen sömn.

Jaja, det ordnar sig :) Göran och Sandra tog en biltur både igår och i förrgår så jag hann både dammsuga och packa väskor här. Det är ju korttids på måndag igen, och jag måste passa på att packa när jag har möjlighet. Sen ska ju jag iväg på roligheter också, så det blev extra mycket packning den här gången.


Jag har dragit ihop ett gäng tjejer där dom flesta från början inte kände varandra, så startade jag en grupp på Facebook åt oss. Där har vi under ett år haft kontakt och lärt känna varandra ganska bra, och många har hunnit träffas också. Jag har skapat nya kontakter, vi är väl närmare 30 tjejer som har fått nya vänner, och det känns jättekul.

Några har tyvärr varit tvungna att hoppa av träffen, men kontakterna är skapade och förhoppningsvis blir det fler träffar framöver. Vi är iaf ett gäng på 20 glada brudar som ska åka bort ett par dagar och bo på hotell och umgås. Det ska verkligen bli skoj.

Igår blev det en hel massa kvalitetstid med familjen, minsann! Rena sommarvädret ute :) Vi bestämde oss för att grilla fisken, så jag gjorde paket av dom tillsammans med lite grönsaker och kryddor. Mumsfilibabba!


Sen njöt jag i en solstol med ett glas vin medan Sandra och Göran spelade badminton och det märktes stor skillnad på damens humör, så hon är nog så gott som frisk, faktiskt. Skönt!

Camilla tipsade om en slags klocka som kanske skulle passa Sandra. Tack så mycket för ditt tips, vad gulligt av dig att tänka på oss :) Den verkar bra, så långt jag har hunnit titta på den. Smart idé som jag tror att Sandra skulle kunna lära sig att förstå. Jag länkar till den HÄR om nån vill titta närmare på den.


Nu får ni ha en skön lördag och jag hoppas solen skiner hos er med, för det känns lite som den sista sommaren för i år. Den vill man ju njuta av extra mycket om man har möjlighet :)

♥ Kram ♥

torsdag 22 september 2011

Från en förtvivlad mamma

Jag vill dela med mig av ett brev som en förtvivlad mamma har skrivit. Tyvärr är hon inte ensam… (Vill ni läsa dagens inlägg så får ni läsa vidare efter brevet)

”För två år sedan…

Min son mår inte bra, han går i vanlig klass, förskoleklass med assistent på några timmar om dagen. Min son mår inte bra, han går i förskoleklass med en lärare som inte förstår hans funktionshinder. Min son mår inte bra i sin stora klass, han har börjat kissa på sig, 20 gånger om dagen, trots att han varit torr i flera år tidigare. Min son mår inte bra, han går i förskoleklass med en assistent som inte kan hantera hans funktionshinder och tappar tålamodet med honom. Min son mår inte bra, hans assistent har slagit honom vid två tillfällen. Min son går i vanlig förskoleklass och stor fritidsgrupp med 45 barn och 2 vuxna och har slutat äta.

Min son mår inte bra, han har blivit alltmer utåtagerande, bits och slåss, kastar saxar och möbler omkring sig för att ingen förstår honom. Min son mår inte bra, för han får bara höra hur elak han är och hur mycket han förstör för alla andra. Min son mår inte bra, för han går i vanlig förskoleklass utan nån som vill eller kan förstå och hjälpa honom. Min son kommer hem varje dag och säger att han inte vill leva längre, han är 6 år och går i vanlig förskoleklass, utan anpassning till sina funktionshinder, trots handledning en gång i veckan av specialpedagogen i kommunen.

Min son mår inte bra i vanlig förskoleklass, för han är begåvad med Asperger syndrom, ADHD med uppmärksamhetsstörning och trotssyndrom. Personalen på min sons gamla dagis känner inte igen honom längre, för han är som förbytt eftersom han går i vanlig förskoleklass…och jag har gått i väggen, utmattningssyndrom och är heltidssjukskriven för min son får inte den hjälp han har laglig rätt till.

Så här har vi det nu…

Nu är min son glad och vill leva för han har personal som förstår vad hans handikapp innebär. Min son mår bra, för han går i Aspergerklass med bra pedagoger. Min son mår bra och har redan gjort färdigt andra klassens matematik, för han har anpassad skolgång utifrån hans förmågor. Min son kan leka, för han får handledning av personalen å fritids som vet vad autism innebär. Min son har börjat äta igen och är inte längre underviktig för skolans omgivning är anpassad efter hans förmåga. Min son mår bra för han känner sig inte längre misslyckad eftersom han går i Aspergerklass.

Min son får vara med på skolans aktiviteter eftersom det finns pedagoger som vet hur de ska hjälpa honom när han inte förstår vad som händer. Min son kan koncentrera sig och lära nya ämnen eftersom hans klass är anpassad efter den ljudnivå han klarar av. Min son är lycklig för han är kär i en tjej på skolan där han går. Min son ser ljust på framtiden eftersom han har fått rätt stöd i sin Aspergerklass. Min son har svenska i ”vanlig” klass en gång i veckan eftersom han har en assistent med sig som förstår hans nyanser av svårigheter i klassrummet. Min son mår bra på fritids eftersom hans skola har anpassat aktiviteterna efter hans specialintressen. Min son har en glad mamma som har förtröstan inför framtiden och är inte längre sjukskriven eftersom hennes son mår bra i sin anpassade Aspergerskola.

Idag kom slaget som däckade och raserade hela vår tillvaro…

Sonens skola och alla andra liknande skolor i kommunen ska upplösas, detta fick jag veta via vår lokala tidning idag. Jag vet inte hur vi ska orka börja om från början igen, hur ska min son någonsin igen kunna våga hoppas på att det han har som han mår bra av ska bestå. Hur ska jag kunna förklara att allt detta beror på hur våra kommunpolitiker tolkat en lag, då andra kommuner har tolkat densamma med att starta resursskolor för att ge barn i samma sits som min son en möjlighet att lyckas i livet.

Hur ska jag någonsin våga luta mig tillbaka och våga tro att min son ska få den rätten han har via både lagar och via barnkonventionen som vi skrivit under i detta land? Hur är det möjligt att osynliga handikappades hjälpmedel och anpassning kan tas bort, jag skulle vilja se de politiker som beslutade att alla som behöver rullstol och ramper för att kunna få tillgång till skolans lokaler skulle tas bort….

Mitt mammahjärta är på väg att brista på nytt!”

♥ Kram ♥

Den viktiga anpassningen

Jaja, man ska inte ha för bråttom, så är det… Sandra blir nog hemma veckan ut, för igår morse vaknade hon med halsont och nös en hel del. Jag som inte tyckte att hon blivit så värst sjuk… Det hade väl inte kommit igång ordentligt bara.

Göran var också sämre så nån biltur blev det inte, d.v.s. ingen rast för min del och inget gjort från ”att-göra-listan” ännu. Men jag hinner väl, en annan dag. Om inte annat så ser jag till att hinna om jag blir tvungen, och det lär jag ju bli i helgen om inte förr.


Men vet ni vad? Dom ringde och undrade om jag kunde jobba som idag, minsann :) Tyvärr kunde jag ju inte det, eftersom vi är sjuka här, men jag passade på att få lite frågetecken utredda och så, och sa sen att jag är tillgänglig för jobb från den 29 sept. Åh, vad roligt det ska bli, nästan som lite semester att komma iväg och jobba, faktiskt :)

Bibbi undrar hur det skulle gå om jag går till jobbet en dag som är skör (om jag fattade din fråga rätt?) Nu är ju mitt huvudjobb att vara assistent till Sandra, så jag måste inte passa några andra arbetstider, som tur är. Jag har ju sökt jobb som timvikarie just av den anledningen att jag inte kan jobba alla gånger.

Så en skör dag, och när Göran är sjuk, så tar jag inget annat jobb, för det skulle bli för sårbart och Sandra skulle drabbas negativt av det. Sen är det jättejobbigt att ha hela ansvaret själv om man är sjuk, så om jag ska jobba framöver måste Göran vara frisk, och helst Sandra med.


Igår kväll fick jag veta att en skola ska läggas ner, där en mycket god vän har sitt barn. En Aspergerskola… För det är för dyrt att ha anpassade skolor??? Jag blev både arg och ledsen och man vill ju ruska om dom där beslutsfattarna, för dom fattar nog inte riktigt vad dom pysslar med. Billigare lär det ju inte bli att lägga ner skolan iaf, då ser man inte så vidare värst långsiktligt.

Än engång är jag tacksam över att Sandra även har en begåvningsnedsättning, för då är det lättare att få hjälp och anpassning. Har man Asperger och inga tilläggshandikapp, så är man hänvisad till den vanliga skolan. Och där finns ingen kunskap om funktionsnedsättningen? Det går inte ihop! Det finns barn som inte vill leva för att dom inte blir förstådda. Fasen! :(

Jaja, jag tänker iaf göra vad jag kan, så jag håller på och skriver ett brev och vi är ju fler kämpar som hjälps åt, men frågan är hur långt det räcker. Jag har tagit upp det lite förut i bloggen, det här med medias tolkning och att många ifrågasätter diagnoserna. Jag anser ju att det måste ut kunskap om npf, för annars kommer förståelsen aldrig att komma.


Folk som inte är insatta fattar inte konsekvenserna av att sätta personer som inte fixar en rörig miljö i en vanlig klass. Det gäller så klart inte alla med npf, det finns dom som fixar det jättebra och där det är den bästa lösningen. Jag pratar om dom som inte fixar det, men som tvingas. Där går det åt skogen! Och ”vanligt folk” fattar inte allvaret.


Jag lär nog återkomma i det ämnet framöver. Idag tänkte jag iaf se om Sandra vill göra chokladbollar. Det brukar vara en bra sysselsättning när hon är för trött för några större aktiviteter.

Hon tjatar förskräckligt mycket om sin födelsedag och vi svarar att det dröjer länge, för det gör det ju i hennes värld. Hon fyller inte år förrän i mitten av oktober, så det är på tok för tidigt att börja prata om det. Men ingen födelsedag i den här familjen utan chokladbollar, så det måste vi se till att hinna få in i frysen till dess.


Jag önskar er en fin dag!

♥ Kram ♥

onsdag 21 september 2011

Håhåjaja

Jag förstår Göran som gärna flyr hemmet till en mataffär en dag som igår. Jösses, säger jag! Och mitt tålamod försvann efter typ en halv minut av morgonskrik… Men jag borde ju vara van efter alla år och det har ju varit mycket värre. Jag har väl börjat bli lite bortskämd nu när livet för det mesta funkar ;)


Mitt i morgonutbrottet frågade Göran vem som svarade när jag ringde till skolan. Eh… Skolan? Just ja, det hade jag ju totalt glömt! Så dom fick veta att Sandra inte skulle komma ungefär samtidigt som hon skulle komma ;) Nåja, jag hann iaf ringa innan dom behövde sakna henne… (Jag vet att det var tisdag igår, men i måndags var det ingen skola utan fritidsdag, så jag fick sjukanmäla i skolan igår. Utifall ni undrade :))


Humöret var ju inte grinigt hela tiden, hon har sina goa stunder även när hon är sjuk. Hon satt och klippte ut bilder ur en Biltema-katalog och plötsligt tittar hon på en utklippt bild och säger i ett andetag ”Den cykeln går inte att cykla på, den är inte stadig, går inte bra cykla på den cykeln”

Jag var ju tvungen att gå dit och titta, för att förstå vad hon menade, och hon hade klippt ut en enhjuling. Haha, ja, den är nog lite ostadig att cykla på ;) Goa unge!


Annars har det varit mest utbrott faktiskt och det blir ju så när damen är för trött för att orka nånting. För viljan finns där och gnäll om både det ena och det tredje. Vill gå ut, orkar inte gå ut. Dags att äta, låsning, äter inte. Behöver gå på toa, utbrott. Osv, osv.

Helt plötsligt kommer hon på nåt att börjar gråta över. Vill åka på semester. Vill till skolan. Det är födelsedag nu. Vill åka bil…


Senare sa hon att det var tråkigt att inte göra nånting :) Ja, jag tycker ju inte att det är kul att hon har tråkigt, men jag blir glad över att hon kan säga det! Jag tror att det är första gången hon uttrycker det så tydligt.

Men nu är det ju tråkigt att vara sjuk och det är inte så mycket vi kan göra åt det mer än att vänta tills damen är piggare och orkar ha lite roligare. Vi får väl se hur det utvecklar sig, kanske orkar hon till skolan på fredag.


Jag skulle behöva en liten rast i veckan, att hinna lite på. Men det får bli som det blir, det löser sig ju alltid på nåt sätt :) Det är tur vi är två och med rätt tajming kan man t.o.m. fixa en del viktiga telefonsamtal trots att Sandra är hemma. Idag kanske Göran och Sandra tar en biltur så kan jag passa på att dammsuga och fixa med lite annat som är svårt att göra annars.

När Sandra är sjuk så känner man sig ännu mer låst än man är annars och jag blir lätt rastlös av det. Mest av känslan att inte kunna… Jag behöver inte ens göra mer när jag är ledig, men då kan jag… Det är skillnad.


Vi har en ”bekant” som beklagade sig över att dom blev så isolerade när mannen i familjen gick i pension. Att dom gick miste om den sociala kontakten ett jobb innebär. Ja, jösses! Det blir nog vad man gör det till, skulle jag vilja påstå. Vi har inte kunnat på 17 år…. Snacka inte med oss om att känna sig isolerad!


Visst kan vi också träffa vänner och folk i största allmänhet, men inte utan noga planering. Visst kan jag anmäla mig till en kurs (som är ett bra sätt att komma ut och få sociala kontakter när man har gått i pension) men det är inte givet att jag kan komma iväg på kurstillfällena. Visst kan vi hälsa på vänner eller göra en resa, men måste alltid överväga om det är värt konsekvenserna det innebär att röra till det för Sandra.

Så jag kan bli lite trött av såna kommentarer från en som har alla möjligheter i världen, om viljan fanns. Man väljer faktiskt själv, många gånger. Iaf om man är frisk och har någorlunda inkomster.


Men, jag går inte och retar mig på folk, om ni nu uppfattade det så. Långt ifrån! Jag vet mycket väl att var och ens egen verklighet är dom erfarenheter man kan jämföra med. Men ibland blir jag lite trött, på en del… Det beror ju lite på VAD man gnäller om, hur ofta, och till vem…

Jaja, det är som det är och jag tror ju att jag uppskattar mitt liv mer än dom som inte ser möjligheterna dom har. Jag är ganska låst och har svårt att träffa vänner, men oj vad jag uppskattar dom gånger det händer :)


Det blev lite gnälligt här nu… det var lixom inte min mening. Bara så ni vet ;) Och jag har inte blivit smittad av familjens baciller än så länge! Bara en sån sak :)

♥ Kram ♥

tisdag 20 september 2011

Det går åt rätt håll

Sandra är på bättringsvägen och har redan fått aptit, vilket ju känns skönt. Så chipsen som inte blev i lördags fick hon lite av igår kväll, för det hade hon ju inte glömt, förstås... Att hon skulle få chips när hon hade ätit ordentligt med mat… :)


Men frisk är hon ju inte och det gör livet skört för henne. Många mindre och några större utbrott, och en hel del tårar har det blivit. För trött för att orka, och för pigg för att vila.


Göran är förkyld än och orkar inte så mycket han heller, fast han gnäller och skriker ju inte utan vilar istället ;) Vi får väl se hur han mår idag och om han åker och handlar, kanske.

Nu tycker ni att jag ska handla, som är frisk? Jo, jag sa det, men han ville själv och det är nog inte jobbigare än att ta hand om sjuk Sandra. Och jag är ju glad om jag slipper spä på med fler baciller bland massa folk den här veckan.


Ja, det har ju inte hänt nåt intressant här så jag önskar er en bra dag, helt enkelt. Var rädda om er!

♥ Kram ♥

måndag 19 september 2011

Sjukstuga

Ja, sjukt blev det. Både Göran och Sandra däckade så nu är det enda jag hoppas att jag ska klara mig! Annars är vi ju som sagt mest glada att sjukan kom nu, och inte nästa vecka :)


Gårdagen var ganska lugn och Sandra sov mest i soffan. Inte så många låsningar och inga stora utbrott. Men i natt kom det istället, och det berodde ju mest på att jag var för trött för att vara pedagogisk.

Efter det utbrottet blev det iaf lugnt igen, men jag hade hunnit bli hungrig och kunde inte somna om, så det blev nattmacka och ett glas mjölk framför datorn en stund. Fast sen gick det bra att sova, och Sandra sov hon med, och sover än.


Det finns väl inte så mycket mer att tillägga just nu. Det händer inte så mycket när man sjukar, liksom :)

Tack snälla Nattmia för alla förslag på DVD, vad gulligt av dig! Så nu är julkonserten med Carola beställd, och jag vet en som kommer bli glad (och två som kommer tröttna på julmusik, haha) Jättetack för hjälpen ♥

Det skulle väl egentligen passa bättre som julklapp, men nu får hon den när hon fyller år eftersom hon älskar julmusik alla årstider :)


Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

söndag 18 september 2011

Vi sjukar helst NU

Lördagen bjöd på strålande höstväder, bäddat för en prommis med kameran. Men inte hann jag med det inte… Nåja, det kommer fler dagar att hinna på :)


I veckan sa Sandra att hon ville ha en marsipan-anka i sin godispåse som igår. Ja, det var ju också en önskning… Det dräller ju inte precis av marsipan-ankor i godisdiskarna, haha! Men jag köpte marsipan, och igår fick hon göra sig egna ankor.


Eller, ankor och ankor… Hon gjorde sniglar, men nöjd var hon iaf. Fina va?!


När det började bli dags för mellis, toa och bad här så orkade inte damen riktigt, så vi bestämde att flytta på chipsmyset till ikväll istället, så får vi hoppas att orken håller sig längre idag. Eller om det nu är nån sjuka på G, det visar sig.


Det är ju okay med lite sjukor den här veckan, om man nu måste sjuka, för nästa vecka vore det inte alls passande. Så jag hoppas faktiskt att vi får det nu istället.


Dels för Görans skull då, för det vore ju förargligt om hans operation blev uppskjuten p.g.a. en förkylning, så han får dras med tandvärk nån månad till… Sen har jag roligheter inbokade som jag måste ställa in om Sandra blir sjuk, eftersom Göran ska opereras samma dag som jag behöver åka. Vi har ju ingen som kan rycka in som barnvakt…


Så håll gärna en tumme för att vi blir sjuka nu då, om vi måste bli det alls :)

Nattmia undrade vad Sandra gillar för musik, vad vi letar efter för musik-DVD, och tänkte att jag kanske kan få lite tips här på bloggen :) Hon har en med Carola som hon tittar mycket på, och jag har en med Per Gessle, som hon också gillar.

Hon tycker om svenskt och lagom lugna låtar. Eller lite fart får det gärna blandas med, men inte för rockigt. Jag tror att hon skulle gilla dansband och jag har väl kollat lite efter Larz Kristerz, för det kan jag tänka mig att hon skulle tycka om.

Så gillar hon ju julmusik, så det kollar jag också efter, en DVD med julmusik vore nog kanon. Jag såg att det fanns en jul-DVD med Carola, men den hittar jag inte nånstans nu. Om nån vet nån titel eller nåt ställe som har nåt, så är jag jätteglad över den hjälpen :)


Jag önskar er en riktigt skön söndag!

♥ Kram ♥