måndag 26 september 2011

Vänner ger massa energi

Man måste ju tänka lite på elförbrukningen och därför har vi inte satt på värmen än. Nu har vi ju bergvärme, men det kostar inte gratis ändå, så vi väntar in i det längsta med det. Igår morse var det bara 17 grader inne så det blev till att tända i kaminen. Lite mysigt, faktiskt :)

Jag kan inte påstå att jag gillar vintern och kylan, men den går ju inte att påverka så det är bara att gilla läget. Hade jag möjlighet så skulle jag nog flytta till nån söderhavsö eller nåt. + 30 grader både på land och i havet, det är grejor det! Men årstiderna har ju sin charm dom med…


Sen väckte jag Sandra, för i förrgår tog hon världens sovmorgon. Hon är ju vaken på nätterna, tyvärr. Det gjorde väl inget om vi var lediga, men på skoldagar måste damen upp klockan 06.00 för att hinna bli klar till åtta då taxin kommer. Så då går det inte för sig att slarva på nätterna och sova halva förmiddagarna! Nu brukar hon ha samma tider jämt, men efter en sjuka kan det bli lite ändrade rutiner.

Så igår var en lite trött dag då, förstås, men det funkade iaf och det är ju huvudsaken. Idag är det äntligen vardag, skola och korttids igen! Det är inte bara jag som tycker det är skönt, Sandra har längtat ända sen hon blev tillräckligt frisk för att inte mest sova. D.v.s. efter första dagen med sjuk…

På förmiddagen fick jag lite snabbesök av en god vän som jag har lärt känna via våra bloggar och Facebook, och hennes trevliga man. Det var första, men inte sista, gången vi träffades irl vilket var jätteskoj. Synd bara att det blir så kort när Sandra är hemma, men bättre än inte alls är det ju.



Tack för snabbtitten Bellan :)

Vilken skillnad det är att träffa vänner som själva lever med npf och liksom precis vet vad det handlar om. Ändå har jag turen att dom flesta av mina vänner förstår väldigt bra och det är jag tacksam över. Vi blir accepterade trots lite konstiga val och handlingar ibland.

Men så träffar man nån som lever med samma förutsättningar… Det är nåt speciellt med det, helt klart. Man behöver aldrig förklara sig och det blir inga missförstånd. Man bara vet vad man menar utan att man säger nåt, eller hur jag nu ska förklara.


Vi är några mammor som har fin kontakt och vi planerar att försöka oss på en lite längre träff framöver. Det är ju inte så bara att ge sig iväg när man har diagnoser att ta hänsyn till, så fyra mammor som har lika svårt gör det ju inte enklare, precis. Men viljan finns, och då brukar det gå tillslut :)

Solen kom och det blev riktigt skönt ute, men vi bestämde oss ändå för att steka köttet och äta inne. Sandra ville hjälpa till och det räckte nog med aktiviteter för henne.

Steker lök å svamp :)

Jag kommer ju inte hit på ett par dar nu, eftersom jag ska åka på andra trevligheter, men vi ses igen i slutet av veckan, eller nåt. Ha det fint!

♥ Kram ♥

3 kommentarer:

Patricia sa...

Skönt att Sandra är frisk och kommit iväg till skolan som hon ska nu när du ska iväg på skojsigheter .. =)

Hoppas ni får det riktigt kul tillsammans .. =)

Må så got!
Kram Patricia

Bellan sa...

Tack för att vi fick komma förbi en sväng! Jätteroligt att få träffa Sandra också, som man läst så mycket om här på bloggen.
Nu får du passa på att njuta av ledigheten ett par dar och du får lova att ha det skoj!!

Kramar i stora lass till dig, vännen!
//Bellan

Mamma Z sa...

Se där ja..då har både du och jag träffat den härliga tjejn i från söder :-) och den trevliga maken..
och nu får vi försöka få till den där stunden ihop alla fyra..

Ja visst är det underbart då förståelsen finns där till 100%

BAMSEKRAMEN