onsdag 29 februari 2012

Mår fin-fint

Nu mår jag bra igen, lagom till ledigheten är slut. Lite trist att vara sjuk när jag vill njuta ledigt, men en himlans tur ändå, när jag prickar in ledigheterna… Hursomhelst är det skönt att må bra igen och gott med kaffe på morronen :)


Idag kommer ju Sandra hem och hon var iaf en solstråle i måndags så jag hoppas att hon fortfarande är pigg och mår bra.

Alltså, hon var ju otrolig när hon skulle iväg här på måndagsmorgonen och jag inte alls var på topp. Sånt kan ju oroa henne om hon är skör och brukar leda till utbrott annars. Jag var ju tvungen att stanna kvar på toa och kräkas efter det att hon var klar, så jag bad henne gå före till sitt schema som vi brukar gå igenom på morgnarna.


Visst blev hon lite orolig av att inte veta vad som hände, men så fort jag kom och vi fortsatte med morgonbestyren så var lugnet tillbaks igen och hon konstaterade bara att mamma inte mådde bra.

Jag hade i vanliga fall väckt Göran så han fick ta över, men tyckte väl att han kunde behöva lite sovmorgon efter helgen, och det gick ju bra. Jag stupade i säng när Sandra hade åkt.


Ja, det har ju inte direkt hänt nåt här sen jag kom hem från den härliga helgen så jag har inte så mycket mer att skriva om som ni förstår. Jag ska väl försöka läsa lite bloggar, tänkte jag… Det har blivit lite dåligt med det på ett tag. Inte för att jag inte är intresserad, men tid och ork har inte räckt till riktigt.

Förresten, idag är det ju skottdagen och imorrn, mina vänner, då är det faktiskt vårmånad! Smaka på den ni :)


Önskar er en kanoners dag!
(Fotona är tagna i helgen, ni som missat det kan scrolla till gårdagens inlägg)

♥ Kram ♥

tisdag 28 februari 2012

Nu så!

Nu ska jag försöka mig på ett inlägg här, tänkte jag. Utifall ni undrar vart jag har tagit vägen, eller så… ;)

Jag börjar från början, med helgen. Den var ju helt fantastisk! Sandra åkte till fritids klockan nio i fredags och vid tiotiden kom fina Lena och plockade upp mig. Sen följde en vilsen och skrattande, flamsig resa neråt i landet. Vi hade väl tänkt oss att vara framme vid tresnåret, men vi såg lite andra vyer på vägen, kan man säga.

Det är ju som det ska när jag är ute och åker, och man får ju uppleva lite mer av resan på så vis ;) Jo, vi åkte lite fel, men oj så roligt vi hade så tiden gick fort och plötsligt var vi framme.

Ann-Sophie hade längre att åka, men tog tåget och var på plats när Lena och jag dök upp. Åh, vad roligt det var att träffa alla! Vi hann knappt kramas klart förrän det knackade på dörren och där stod Emma, minsann! En go tjej som också är en bloggvän och som var med på Gävleträffen i höstas. Vilken överraskning!

Mera krama och sen slog vi oss ner i soffan, då knackade det på dörren igen! Och där stod Annelie som också var med i Gävle och inte bor jättelångt från Bellan och hennes man som vi var hos. Oj så roligt att få träffa henne med! Ännu mera krama och lite glädjetårar. Stort tack till Bellan som fixade en sån fin överraskning.

Sen blev det god middag och Tommy stod vid spisen mest hela helgen, när han inte passade upp oss med annat. Stort tack till Tommy med, du såg verkligen till att vi kände oss ordentligt bortskämda.



Det var en mycket trevlig kväll som tog slut alldeles för fort. Emma och Annelie åkte hem till sitt och vi babblade väl en stund till innan vi la oss i skaplig tid.

Lördagen bjöd på fint fotoväder så det blev en ordentlig runda med varsin kamera i högsta hugg. Skoj att vi alla tycker om att fota också :)


Lite fikapaus mellan fototurerna.



När vi kom hem igen hade Tommy fixat tunnan så det var bara att hoppa i efter lite kaffe. Det var en upplevelse att sitta i det varma vattnet ute i vintern. Stjärnklart var det också och jättehärligt. Vi blev bjudna på dricka med tilltugg och det gick ingen som helst nöd på oss.


Efter bad och dusch hade Tommy fixat en trerätters middag så vi hade bara att slå oss ner och fortsätta njuta.




Vi fick också se foton från Tommys och Bellans Japanresa med många roliga och annorlunda upplevelser som var skoj att få ta del av.

Ja, sen var det ju bara söndagen och hemresan kvar. Men den här gången gick det fortare, utan felkörningar. En helg med mycket skratt har det varit och goa minnen att bevara framöver. Tack till er alla som var med!

Sen kom det lite konstig sjuka här så jag har väl legat i sängen tills nu, ungefär. Men jag är glad att vi har korttids och att sjukan inte kom i helgen.

Ha det toppenfint!

♥ Kram ♥

fredag 24 februari 2012

Ändrade planer

En knapp timma innan vi skulle vara hos tandläkaren säger Sandra att hon har ett myggbett på ryggen. Alltså, det betyder typ att det kliar lite… Så Göran sa att han kunde klia henne, drar upp tröjan och får se en alldeles flammig rygg.

Vi tar av tröjan och ser att det är flammigt och bubbligt på hela överkroppen, armarna och upp på halsen och kinderna. Men hjälp! Vad var det där nu då, liksom?


Letade lite snabbt i en läkarbok vi har utan att bli ett dugg klokare och kom på att det nog skulle gå fortare att fota ryggen och fråga vännerna på fb.

Sagt och gjort och det dröjde inte länge förrän vi hade ett svar. (Tack alla) Nässelutslag. Alltså helt ofarligt om det inte sätter sig på andningsvägarna, ansiktet och läpparna. Kan lindras med allergitabletter eller diverse salvor. Så jag knatade snabbt till apoteket (tur vi nästan bor granne med både apotek, vc och tandläkare)

Men på apoteket ville dom att vi skulle låta en läkare kolla henne, så jag fick inte ut nåt där utan fick gå hem och ringa vc akut. Fick en tid en kvart senare och avbokade tandläkaren. Åhejåhå, liksom!


Sandra blev förstås lite stressad och förvirrad, men fixade det bra ändå. Som tur var så var vi ensamma patienter i väntrummet :) Och jag tog med en info-lapp som jag har köpt genom föreningen där det står kortfattat om autism och vad sjukvårdspersonal ska tänka på.

Så träffar vi världens gulligaste läkare, som uppskattar lappen jättemycket, är lugn och inväntar Sandra när hon får små utbrott. Så tack vare det gick det ju väldigt bra trots plötslig förändring av eftermiddagen som hon hade laddat för hela dagen…


Utslagen började mattas av lite och faran verkade över. Det på halsen och kinderna hade nästan försvunnit så vi pratade mest om hur vi skulle göra om det blossade upp igen eller återkom vid ett annat tillfälle. Sen gick vi hem och smörjde med kortisonsalva.

Till saken hör ju att Sandra blev väldigt sjuk i våras och vi är nästan säkra på att det berodde på den allergitablett hon åt p.g.a. pollenallergi. Den innehåller ju samma saker som den tablett man kan ge för att lindra andra allergier. Så läkaren sa att vi skulle skriva ner vad den pollentabletten heter utifall Sandra skulle få en allergichock som kräver behandling framöver. Det var ju viktigt och bra att veta, liksom…

Ja, jösses… Saker ändrar sig fort ibland, men det gick ju bra och jag kan andas ut och åka till mina vänner idag. Blev ju lite orolig att jag skulle missa hela roliga helgen, men det verkar inte vara nån fara längre, som sagt. Pjhu!


Ja, tänk att vi är där nu, äntligen, då vi ska ha vår tjejträff, det ska bli så himlans skoj! Fyra bloggare som har lärt känna varandra ganska väl, först genom bloggandet och sen på fb. Det är nåt visst med att träffa vänner som har samma erfarenheter som en själv. Man bara vet hur det är på nåt sätt. Det går inte riktigt att beskriva.

Och vi kommer inte att bara prata npf-bekymmer, om nu nån trodde att det är det enda vi har gemensamt ;) Vi kommer säkert att ha jättekul! Och ni kommer säkert att få läsa om det här sen, efter helgen.


Ha det toppen ni med!

♥ Kram ♥

torsdag 23 februari 2012

Tar det lilla lugna

Gårdagen blev en lugn dag. Sandra började med sovmorgon, och vaknade vid åttatiden, vilket är ett par timmar senare än vanligt. Men vad skönt att hon kan sova lite extra och sen vara pigg, liksom! (Eller ja... inte bli sjuk iaf) Förut körde hon bara på tills hon stupade och vägrade att vila eller ta det lugnt.


Det var en solstråle som slog upp sina blå igår morse och efter frukosten ville hon klippa i kataloger och lyssna på sin blandade spellista på Spotify. Så hon kände nog att det var lite skönt att varva ner efter den härliga utflykten.


Efter maten tog Göran och Sandra en biltur och undertiden fick jag lite packning avklarad. Jag måste ju passa på med min egen packning när Sandra inte är hemma, eftersom hon inte får veta nåt om att jag ska åka bort förrän jag har åkt.

Sen var det ju korttidspackningen som jag inte kommer att hinna när jag kommer hem på söndag, så den ville jag också få klar. På måndag är det korttids om damen är frisk och pigg.


När familjen kom hem från bilturen hade tröttheten kommit ikapp och utbrottet var ett faktum. Tur vi har grannar som bara tänker ”Ok, det är en sån dag idag” ;) Väl inne utbrottades det lite till och sen hittade damen lugnet igen, med kataloger och en film.

Ytterligare några mindre utbrott blev det innan alla måsten och bestyr var avklarade, men hon kom i säng nån kvart tidigare än vanligt iaf.


Min förkylning, eller vad det nu är, ligger på lur fortfarande, men om jag låter bli att känna efter för mycket så blir det säkert bra med det! Göran mår lite bättre och hinner förhoppningsvis krya på sig ännu mer till imorgon. Sandra visar inga tecken på nån sjuka än, och vi håller tummarna.


I eftermiddag ska Sandra till tandläkaren och det är väl inte den bästa tiden att göra saker ”utöver” på, för ju längre dagen går desto tröttare blir hon ju. Men när tandläkaren bokades så trodde vi att hon skulle vara på fritids på dagen och då passade klockan tre bäst. Vi får väl försöka skala av så många krav det bara går så vi kan ta oss igenom det så smidigt som möjligt.


Jag ska försöka hinna skriva några rader imorgon, men sen kommer jag att ha annat skoj för mig så då får ni hålla er till tåls ett par dagar. Ha det nu så fint!

♥ Kram ♥

onsdag 22 februari 2012

Härligt!

Ja, jag kommer inte på nåt bättre ord för Sandras äventyr än härligt. Det kunde inte ha blivit mer lyckat, faktiskt. Dels för oss föräldrar, att ha nån mer assistent på Sandra känns ju tryggt eftersom vi inte har nån som vi kan ringa om det blir nåt akut. Nu kan ju säkert inte Maria närsomhelst och plötsligt alla gånger heller, men vi har iaf nån att fråga, och det betyder jättemycket för oss.

Sen har vi den andra stora delen i det hela. Sandras egna upplevelse och att hon får ha nåt eget, utanför familjen som hon tycker är spännande och roligt, och som dessutom är väldigt anpassat, till på köpet. Kan det bli bättre, egentligen?

Det hade gått jättebra alltihop och Sandra var på sitt allra bästa humör. Lite mammalängtan ett par gånger, men inget som inte Maria kunde leda bort innan det hann bli jobbigt.

Det går egentligen inte att återberätta ett sånt här äventyr, så här följer lite foton från övernattningen istället.

Jobba i stallet är jättekul, tycker Sandra

Och hästar, det tycker hon om!

Kul, kul :)

Två andra kompisar som leker runt lite

Medan Sandra jobbade med hästarna så passade Göran och jag på att handla innan det var dags att hämta hem damen. Väl hemma blev det som vilken vardag som helst med samma rutiner som vi har varje eftermiddag och kväll. Sandra var nöjd och ganska pigg efter omständigheterna och allt flöt på bra.

Det hade kommit ett paket som jag åkte iväg och hämtade innan jag började med maten. Det var fina Mia med bloggen ”Photo by Maria” som hade skickat lite fint till oss, tack snälla rara!


Jag hade beställt två tavlor av henne, men dom fick jag! Vad glad jag blev :)


Sandra och Sune fick något som dom båda älskar, nämligen varsitt gosedjur. Ja, Sandra tog hand om båda, men Sune får nog tillbaks sitt framöver :)



Idag blir det en lugn dag och vi får väl se om det kommer nån trötthet så här i efterhand. Vi såg ju till att det blev ett par lediga dagar för Sandra nu, eftersom risken var ganska stor att hon skulle bli trött. Imorgon ska hon till tandläkaren, men på fredag blir det fritidsdag om hon håller sig frisk.

Göran är fortfarande förkyld och jag kände mig lite småhängig igår, och har väl nåt som ligger på lut. Vi hoppas att det håller sig ”på lut” helt enkelt ;)

Maja frågade om vi inte har några släktingar… Jag vet inte vad jag ska svara, men det har väl funnits fina släktingar. För att hålla en relation levande krävs det lite ansträngning från båda håll, liksom. Och ska man ha kontakt med oss så krävs det nog lite mer, för jag har inte så mycket ork över till att försöka, om man säger så. Du kan läsa det här inlägget om du vill.

Ha det fantastiskt bra, och tack för att ni kikar in hos mig!

♥ Kram ♥

tisdag 21 februari 2012

En assistent till :)

Sandra var otålig igår så vi bestämde att berätta lite tidigare för henne om övernattningen som väntade. Men det gick bra och hon var lugn även om hon blev väldigt glad. Annars brukar hon bli så uppspelt att det slutar med utbrott när förväntningarna blir för höga.


Jag måste säga att det händer massor med utvecklingen nu, och igår fick vi se ännu ett exempel på det. Istället för att bara tjoa och bli överlycklig när jag satte upp Maria på schemat, och berättade att hon ska få sova hos henne, så blev hon glad, men eftertänksam.

Hon ville kolla att allt var i sin ordning och hur det skulle bli med saker och ting. Hon visade tydligt att hon faktiskt förstod konsekvenserna och inte bara ropade ”hurra” och det är stort!

Hon ville veta vem som skulle borsta tänderna och vem som skulle väcka henne. Så visade hon lite oro tills hon fick klart för sig att vi skulle hämta henne som idag igen. Lillgumman, hon har minsann gått och blivit stora damen, plötsligt ♥


På kvällen kom det ett sms där det stod att Sandra var nattad efter en bra eftermiddag och kväll. Jag hoppas att även natten var lugn och att hon har kunnat sova ordentligt, så även idag blir en bra dag. För det är ju idag dom hinner göra lite tillsammans och jag antar att det blir lite skötsel av hästarna och promenad med hundarna om damen är pigg.

Vi ska passa på att få lite veckohandling handlad innan vi ska hämta hem vår ”stora lilla tjej” klockan två.


Det känns så skönt att ha nån mer än bara Göran och mig att iaf kunna fråga om det skulle krisa sig. Vi har ju faktiskt inte nån enda person som kan rycka in och ta över om vi t.ex. blir sjuka samtidigt eller om nåt skulle hända.

Det finns en akutplats på korttids, men den är ju inte självklart ledig jämt… Och det kan ju vara en sån enkel sak som att behöva lite tillsyn ett par timmar så man hinner handla. Jag tror inte så många förstår hur låsta vi faktiskt är.


Man ska fylla i nån lapp till skolan varje år (tror jag det är) där man bl.a. ska skriva telefonnummer till nån/några som dom kan nå om dom inte får tag på oss föräldrar. Vi har ingen. Så vi har skrivit telefonnumret till korttids där, även om dom inte alltid har möjlighet att rycka in, men eftersom vi inte har någon annan.

Så det är inte så konstigt att man ibland tänker på hur det skulle gå om det hände Göran och mig nåt… Jag vet en gång för ett par år sen, då fick jag ryggskott och kom inte ur sängen på några dagar. Jag hann precis bli så pass ok att jag kunde hjälpa Sandra med det nödvändigaste när Göran blev liggande. Det var på dagen, alltså! Om vi hade blivit liggande samtidigt… Då hade det kört ihop sig, kan man säga.


Nåja, nog om det. Eller, på tal om sjukor då.. ;) Göran är ju förkyld och vi hoppas att Sandra och jag klarar oss. Göran hinner ju pigga på sig innan jag ska åka bort i helgen, och det är ju bra eftersom han är själv med Sandra då. Vi hoppas ju mest på att inte hon blir smittad, för hon kan bli ganska dålig när hon blir sjuk, och då måste man vara till hands dygnet runt. Det fixar man inte själv en hel helg eftersom man behöver sova ibland… Men nu ska vi inte ta ut nån oro i förväg! Däremot får ni gärna hjälpa mig att hoppas på det bästa :)

Sandras 1-årsdag

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

måndag 20 februari 2012

Frågor om livet

Sandra har börjat intressera sig väldigt mycket över när hon var liten. Vad roligt! Hon har börjat förstå att hon själv har varit bebis en gång :) Men hon har ju många funderingar, märker man. Igår kväll undrade hon när hon ska bli bebis igen… Det är inte lätt att ha så många frågor och inte förstå svaren...

Men jag har iaf påbörjat en ”bok” åt henne, som ska handla om när hon föddes, fram tills det att hon fyller ett år.


Synd bara att jag inte kan ta med personer som har betytt väldigt mycket för henne, och inget från dopet… Jag vill inte att hon ska undra över vart alla som hon tycker om har tagit vägen när hon tittar i sin bok. Så den handlar bara om henne och oss föräldrar. Inga foton där någon annan släkting är med. Det känns trist, men det är så det är.


Jag hade tänkt lägga mig och vila en stund på dagen igår, men tiden lixom vill inte riktigt räcka till såna saker. Först skulle jag packa till Sandras övernattning idag, och sen vänta på samtal från Maria för att checka av allt inför det äventyret.

Det är ju lite att tänka på och eftersom det dessutom är första gången så gäller det ju att man inte missar nånstans. Schema, rutiner och sånt som är viktigt för Sandra.

Alltså, det är inte så att jag inte tror att nån annan klarar det, utan det är såna där små detaljer som kan vara jätteviktiga för Sandra, och som man måste känna till utifall det blir en låsning och Sandra inte kan förklara hur hon vill ha det.

Annars är jag inte ett dugg bekymrad. Det kommer säkert gå bra och damen kommer bli överlycklig när vi berättar vad hon ska få göra. Men vi väntar med att berätta det tills efter maten, så hon inte hinner speeda upp för mycket.

Vi ska vara hos Maria klockan tre, och innan dess tänkte jag att vi ska klara av alla tråkiga rutiner som måste göras varje dag, så dom bara kan ha mysigt sen, resten av dagen. Sen hämtar vi henne klockan två imorgon, och hinner fixa morgondagens rutiner när vi kommer hem.


Hursomhelst så var det Göran som fick gå och vila igår istället, eftersom jag väntade samtal och han inte heller mådde så bra utan behövde koppla av lite. Sen blev han genomförkyld…

Det känns ju sådär just nu, faktiskt. Det vore ju jättetrist om vi blev sjuka lagom till helgen nu när vår tjejträff äntligen ska bli av. Jag läste Bellans blogg, det är henne vi ska till, att hon har försökt få till den här träffen i 1,5 år! Så det är inte precis bara att skjuta upp det nån vecka om alla ska kunna. Jag vill verkligen inte missa den roligheten! Men det går ju inte att påverka såna saker, så jag har ju bara att hoppas, liksom.


Jahaja, det var väl det om det, eller nåt. Jag önskar er en härlig måndag så återkommer jag väl i vanlig ordning imorrn, gissar jag. Vi kommer inte hinna känna oss så värst lediga, men lite sovmorgon kan man ju hinna med iaf :)

♥ Kram ♥

söndag 19 februari 2012

Vilodag

Sandra var pigg igår :) Men inte jag… Jag kände mig som jag brukar när min konstiga ”kräk-sjuka” är på G då jag bara däckar och kroppen lixom lägger av. Så jag tänkte att jag skulle försöka jobba lite förebyggande och ta mig en tupplur på dagen.

Nu är det ju inte helt lätt att bara gå och lägga sig mitt i alla rutiner och måsten, men det är ju tur att vi är två som kan hjälpas åt iaf. Så efter maten la jag mig och sov i över en timme. Sen gick jag och la mig en gång till innan kvällen började här. Och det har iaf hållit sjukan på avstånd än så länge, men jag känner mig fortfarande inte helt ok så jag får nog försöka ta en tupplur idag med.


I övrigt var det ju en lugn dag igår, inte bara för mig. Sandra behövde det också, även om hon var pigg. Det är inte långt till ”för trött” i hennes värld, så det blev ”klippa i kataloger” och se film mest hela dagen, mellan alla rutiner och lördagsbestyr.

Man märkte att tröttheten inte var långt borta så fort det blev lite krav, som att gå på toa och sånt, t.ex. Då kom låsningarna fortare än dom annars gör.


När jag hade sovit första gången, och skulle gå ner i duschen, sa Göran att han kunde fixa kaffe undertiden, så sa han på skoj att han inte tänkte baka tårta. När jag sen precis skulle gå ner i duschen ropade Sandra. Hon hade en bild till mig som hon hade klippt ut ur leksakskatalogen – en tårta i leklera! ”Den är till dig efter duschen” sa hon, goa unge!

Idag får vi se hur lilla damen mår och om vi ska satsa på övernattningen hos Maria imorgon, som vi hade tänkt. Hon käkar frukost nu och verkar pigg och glad.


Ha en fortsatt skön helg!

♥ Kram ♥

lördag 18 februari 2012

Inte alls vidare pigg

Morgonen igår fick en rivstart efter det att Sandra nös. Det blev näsblod och utbrott av alltihop, och en del städning på det. Men damen kom iaf iväg till skolan som hon skulle och vi hoppas väl att hon inte tänker bli sjuk nu…


När hon kom hem var hon så trött så jag fick ingen kontakt med henne. Väl inne bäddade jag ner henne i soffan med en film och efter ett tag fick jag iaf kontakt, även om den kontakten inte var så vidare värst rolig.

Gnäll och gallskrik om allt och inget. Orkar inte det ena och vill det andra, orkar inte det andra och vill det tredje och skrik och gap och utbrott och tårar och hejåhå!

Jag tänkte ju att det var bäst att klara av toa- och badrutinerna innan hon blev ännu tröttare, men det blev ju förstås fel ordning… Så när det var omöjligt att få ner henne till badrummet i källaren, för att hon ville ha mat, så ändrade jag tillbaks så det skulle bli mat först, som vi brukar, fast lite tidigare än vanligt. Det är ju tur att hon slutar tidigt på fredagar...

Men när jag hade fått fram maten så ville hon förstås ner i badrummet först. Hon låser sig helt när hon blir så där trött och det går inte att avleda eller lirka fram nåt. Det enda som kanske kan gå är att man bara bestämmer åt henne, för börjar man vela så blir hon ännu mer stressad och kan inte komma nån vart alls.

Tillslut klarade vi iaf av toa- och badrutinerna så fort vi kunde och sen petade hon i sig lite mat. Nån tv orkade hon inte utan jag läste en bok för henne i sängen istället, och sen somnade hon!


Vi får väl se om det är tröttheten efter en vecka med på tok för mycket aktiviteter eller om hon ska bli sjuk. Hon grät och sa att hon hade ”ont överallt” men det betyder troligtvis att hon inte mår bra och det behöver inte alls vara så att hon verkligen har ont. Det är inte lätt för henne när hon inte kan förklara sig. Ja, det är ju inte lätt för oss som vill hjälpa henne heller, förstås.

Men hon orkade ingenting och sa att hon hade ont i huvudet och feber. Nån feber hade hon ju inte, men det spelar mindre roll, för det är inte febern som avgör hur man mår, liksom.

Det var fest i skolan i torsdags, och utflykt i onsdags. Det blev nog lite för mycket för damen det, med tanke på att hon precis började hämta sig efter den långa ledigheten också.

Nu får vi se om hon orkar med sin utflykt på måndag eller om vi blir tvungna att skippa det. Hur damen mår i helgen får avgöra det, och hon måste må riktigt bra om det ska bli nåt. Vi utmanar inget nu när hon är så här på gränsen till att falla tillbaks igen. Det tar säkert nån vecka för henne att komma ikapp ordentligt.

Vi får se, som sagt. Det kan vända fort och har hänt mirakel förr… Men hon ska orka med tandläkaren på torsdag och fritids på fredag, och vara själv med Göran i helgen. Det är många förändringar i Sandras värld så vi får ta det försiktigt.

Nåja, det blev ett långt utlägg om det och så mycket mer finns väl inte att komma med. Jo, det var jättehärligt väder igår! Så vi grillade korv på stående fot i solsken och snödropp medan Sunde nosade rund och upptäckte vintern.


Jag önskar er en fin helg!

♥ Kram ♥

fredag 17 februari 2012

Nästan pigg

Igår var det fint fotoväder, även om det var kallt om fingrarna om jag fotade för länge i taget. En skön prommis blev det iaf, och senare på dagen blev det riktigt behaglig temperatur ute, men då var jag inne ;)

Fast skatorna fotades vid ett tidigare tillfälle

Dagarna går mest till att slappa och ”inte göra nåt” och det hjälper ganska bra mot min trötthet jag har känt sen vi kom hem från semestern. Jag börjar nog komma ikapp lite smått nu, tror jag.

Sent i onsdags kväll såg Göran ett djur knata förbi huset, men han hann inte se det så tydligt. Han konstaterade iaf att det var för stort och kraftigt för att vara en räv, och att det var mer beigt än rödbrunt. En katt var det inte heller, för den var större. Så vad kan det ha varit?

Bättre bild än så här kunde jag inte få till.
Men är det nån som vet varför en del
bilder vänder sig, och hur man vänder tillbaks?
Trist när fotona hamnar åt fel håll, lixom :/
tur igen, att det var en bild som ser ok ut ändå..

Jag googlade på lodjur och jämförde spåren i snön. Storleken stämmer och resten med av det lilla man kan se. Ja, inte vet jag men jag kommer inte på nåt annat det kan vara iaf. Skoj :)

Jag vet att en kompis hade lodjursspår på tomten en morgon, och hon bor inte jättelångt från oss, så helt omöjligt är det ju inte. Synd att dom är så skygga så man inte kommer lyckas få den på bild. Jag är dessutom alldeles för trött för att ens försöka sitta uppe och vänta.


Idag ska jag baka lite om jag inte ska jobba. Jag tänkte göra nån sockerkaksvariant med en massa äpplen som behöver gå åt här medans dom är ätbara. Och det passar ju bra att ha lite fika på vägen till vår tjejträff kommande helg för det är en bit att åka så vi vill väl rasta lite på vägen.

Helgen blir ju lugn i vanlig ordning, vi får väl se vad Sandra behöver för sysselsättning. Hon är inte alls lika trött längre så lite lagom aktivitet behöver hon nog. Men vi kan inte hitta på några större saker eftersom hon ska iväg på egna äventyr på måndag sen.


Ha nu en fin dag, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥