Inte alls vidare pigg

Morgonen igår fick en rivstart efter det att Sandra nös. Det blev näsblod och utbrott av alltihop, och en del städning på det. Men damen kom iaf iväg till skolan som hon skulle och vi hoppas väl att hon inte tänker bli sjuk nu…

När hon kom hem var hon så trött så jag fick ingen kontakt med henne. Väl inne bäddade jag ner henne i soffan med en film och efter ett tag fick jag iaf kontakt, även om den kontakten inte var så vidare värst rolig.

Gnäll och gallskrik om allt och inget. Orkar inte det ena och vill det andra, orkar inte det andra och vill det tredje och skrik och gap och utbrott och tårar och hejåhå!

Jag tänkte ju att det var bäst att klara av toa- och badrutinerna innan hon blev ännu tröttare, men det blev ju förstås fel ordning… Så när det var omöjligt att få ner henne till badrummet i källaren, för att hon ville ha mat, så ändrade jag tillbaks så det skulle bli mat först, som vi brukar, fast lite tidigare än vanligt. Det är ju tur att hon slutar tidigt på fredagar...

Men när jag hade fått fram maten så ville hon förstås ner i badrummet först. Hon låser sig helt när hon blir så där trött och det går inte att avleda eller lirka fram nåt. Det enda som kanske kan gå är att man bara bestämmer åt henne, för börjar man vela så blir hon ännu mer stressad och kan inte komma nån vart alls.

Tillslut klarade vi iaf av toa- och badrutinerna så fort vi kunde och sen petade hon i sig lite mat. Nån tv orkade hon inte utan jag läste en bok för henne i sängen istället, och sen somnade hon!

Vi får väl se om det är tröttheten efter en vecka med på tok för mycket aktiviteter eller om hon ska bli sjuk. Hon grät och sa att hon hade ”ont överallt” men det betyder troligtvis att hon inte mår bra och det behöver inte alls vara så att hon verkligen har ont. Det är inte lätt för henne när hon inte kan förklara sig. Ja, det är ju inte lätt för oss som vill hjälpa henne heller, förstås.

Men hon orkade ingenting och sa att hon hade ont i huvudet och feber. Nån feber hade hon ju inte, men det spelar mindre roll, för det är inte febern som avgör hur man mår, liksom.

Det var fest i skolan i torsdags, och utflykt i onsdags. Det blev nog lite för mycket för damen det, med tanke på att hon precis började hämta sig efter den långa ledigheten också.

Nu får vi se om hon orkar med sin utflykt på måndag eller om vi blir tvungna att skippa det. Hur damen mår i helgen får avgöra det, och hon måste må riktigt bra om det ska bli nåt. Vi utmanar inget nu när hon är så här på gränsen till att falla tillbaks igen. Det tar säkert nån vecka för henne att komma ikapp ordentligt.

Vi får se, som sagt. Det kan vända fort och har hänt mirakel förr… Men hon ska orka med tandläkaren på torsdag och fritids på fredag, och vara själv med Göran i helgen. Det är många förändringar i Sandras värld så vi får ta det försiktigt.

Nåja, det blev ett långt utlägg om det och så mycket mer finns väl inte att komma med. Jo, det var jättehärligt väder igår! Så vi grillade korv på stående fot i solsken och snödropp medan Sunde nosade rund och upptäckte vintern.

Jag önskar er en fin helg!

♥ Kram ♥