tisdag 7 februari 2012

Ledigt var det här

Tack för svaren jag fick på mina funderingar! Jag kom nog fram till att jag fortsätter som jag gör, men ska ha i bakhuvudet att inte glömma alla dom trista opedagogiska dagarna som också finns i allas vardag.


Det är ju så att vi måste lösa problemen som uppstår, vi har inget val. Och det är en tillfredställelse när man hittar rätt. Det är så klart inte roligt för nån när det blir problem, men när man hittar rätt väg så blir man riktigt glad. Det är väl det som det hela går ut på. Fråga sig varför, hitta svaret och försöka lösa problemet.

Men jag har lyckats ännu bättre om jag ligger steget före, så det inte behöver uppstå problem. Och jag gör det automatiskt nu, efter alla år i ”Diagnoslandet” Jag tror att ni som är i början av er resa också kommer agera utan att tänka så mycket på det framöver.

Jag kan ju tillägga att jag också har haft kaos, sorg och en massa frågetecken och en himla massa maktlöshet. Men på den tiden bloggade jag inte. Nu funkar livet för oss och jag hoppas ju att det ska börja funka även för er som är i det jobbigaste just nu.

Jag har inte något behov av att skriva om den biten som jag har passerat, men svarar gärna på frågor om det ifall nån undrar över nåt.


Sen tog Tina upp det här med att kommentera, men det var inte kommentarerna jag menade, utan läsarantalet. Att jag inte kommenterar hos dig beror på att jag inte har tid och ork för andra bloggar just nu. Så jag läser bara nån blogg då och då, och oftast prioriterar jag mina vänner dom gångerna. Men jag kikar gärna in hos dig, förstås! Kan du bara säga vilken blogg du har, är du snäll, för länken funkade inte. Har jag den kanske i min favvo-lista här till höger?

Anna A vill gärna att jag berättar lite mer om hur vi löser problem som uppstår, eller hur vi får det att funka igen när det strular, om jag fattade dig rätt (?) Jag ska tänka på att vara lite tydligare med just den biten, när det uppstår framöver.

Det var väl just det som några tycker är jobbigt med min blogg, att jag hittar lösningarna. Man har nog lite olika behov av vad man behöver läsa om och som tur är så finns det många olika bloggar att välja mellan. Jag tror nog att min blogg mest vänder sig till dom som vill få lite tips och inte så mycket till dom som bearbetar sin sorg.

Jaha, det var det om det. Jag är så klart jätteglad över er som tycker om min blogg, och samtidigt var det intressant att få lite olika synvinklar. Tack så mycket!


För övrigt igår fick vi lite ärenden gjorda och saker handlade, bl.a. en massa schemagrejor, för att vara lite mer pedagogisk ;)


Nä, jag skoja. Men det har blivit lite oreda bland alla bilder, och det gör att det blir svårjobbat. Så jag behövde en pärm till för att kunna sortera ”skolabilder” och ”hemmabilder” i olika pärmar och förhoppningsvis hitta dom lättare. Det finns nämligen ingen tid kvar till att leta bilder när schemat ska sättas upp.

På kvällen igår bara slappade vi med Spotify och ett glas vin. Idag tänkte jag ut en sväng och testa mitt nya objektiv som vi hämtade igår.


Må finfint!

♥ Kram ♥

4 kommentarer:

Tina sa...

Bra ! Fortsätt som du gör ! behöver också se att det finns hopp och hjälp. Förstår att ni också har motgångar i livet. Nu ska länken funka till mig. Välommen om och när du har tid och lust. Kram Tina

Pernilla sa...

Tror att det är en viss trendighet som går i skov med bloggar. Märkte själv att när jag blev arbetslös så glömde jag läsa din blogg lika ofta då det var min "dricka-kaffe-på-jobbet-så-jag-vaknar-till" stund på morgonen när jag jobbade.

Unknown sa...

Hej ! Jag tycker du skriver jätte bra och mycket intressant. Hittade dig av en slump på någon blogg. Men följer dig mer än gärna. Du har en så mysig o söt tösabit.Tycker ni gör ett jätte jobb. Ha en skön dag Kram Beijan

Maritha sa...

Så bra att du fick lite svar på din fråga så du känner att vi är nöjda de flesta av oss :o))

Så kul med ditt nya objektiv!

Gokramen Maritha