tisdag 21 februari 2012

En assistent till :)

Sandra var otålig igår så vi bestämde att berätta lite tidigare för henne om övernattningen som väntade. Men det gick bra och hon var lugn även om hon blev väldigt glad. Annars brukar hon bli så uppspelt att det slutar med utbrott när förväntningarna blir för höga.


Jag måste säga att det händer massor med utvecklingen nu, och igår fick vi se ännu ett exempel på det. Istället för att bara tjoa och bli överlycklig när jag satte upp Maria på schemat, och berättade att hon ska få sova hos henne, så blev hon glad, men eftertänksam.

Hon ville kolla att allt var i sin ordning och hur det skulle bli med saker och ting. Hon visade tydligt att hon faktiskt förstod konsekvenserna och inte bara ropade ”hurra” och det är stort!

Hon ville veta vem som skulle borsta tänderna och vem som skulle väcka henne. Så visade hon lite oro tills hon fick klart för sig att vi skulle hämta henne som idag igen. Lillgumman, hon har minsann gått och blivit stora damen, plötsligt ♥


På kvällen kom det ett sms där det stod att Sandra var nattad efter en bra eftermiddag och kväll. Jag hoppas att även natten var lugn och att hon har kunnat sova ordentligt, så även idag blir en bra dag. För det är ju idag dom hinner göra lite tillsammans och jag antar att det blir lite skötsel av hästarna och promenad med hundarna om damen är pigg.

Vi ska passa på att få lite veckohandling handlad innan vi ska hämta hem vår ”stora lilla tjej” klockan två.


Det känns så skönt att ha nån mer än bara Göran och mig att iaf kunna fråga om det skulle krisa sig. Vi har ju faktiskt inte nån enda person som kan rycka in och ta över om vi t.ex. blir sjuka samtidigt eller om nåt skulle hända.

Det finns en akutplats på korttids, men den är ju inte självklart ledig jämt… Och det kan ju vara en sån enkel sak som att behöva lite tillsyn ett par timmar så man hinner handla. Jag tror inte så många förstår hur låsta vi faktiskt är.


Man ska fylla i nån lapp till skolan varje år (tror jag det är) där man bl.a. ska skriva telefonnummer till nån/några som dom kan nå om dom inte får tag på oss föräldrar. Vi har ingen. Så vi har skrivit telefonnumret till korttids där, även om dom inte alltid har möjlighet att rycka in, men eftersom vi inte har någon annan.

Så det är inte så konstigt att man ibland tänker på hur det skulle gå om det hände Göran och mig nåt… Jag vet en gång för ett par år sen, då fick jag ryggskott och kom inte ur sängen på några dagar. Jag hann precis bli så pass ok att jag kunde hjälpa Sandra med det nödvändigaste när Göran blev liggande. Det var på dagen, alltså! Om vi hade blivit liggande samtidigt… Då hade det kört ihop sig, kan man säga.


Nåja, nog om det. Eller, på tal om sjukor då.. ;) Göran är ju förkyld och vi hoppas att Sandra och jag klarar oss. Göran hinner ju pigga på sig innan jag ska åka bort i helgen, och det är ju bra eftersom han är själv med Sandra då. Vi hoppas ju mest på att inte hon blir smittad, för hon kan bli ganska dålig när hon blir sjuk, och då måste man vara till hands dygnet runt. Det fixar man inte själv en hel helg eftersom man behöver sova ibland… Men nu ska vi inte ta ut nån oro i förväg! Däremot får ni gärna hjälpa mig att hoppas på det bästa :)

Sandras 1-årsdag

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

7 kommentarer:

Maritha sa...

Så bra att ni hitta en som kan hjälpa er om det krisar!
Jag ryser över hela ryggen när du skriver om sandras framsteg :o))

Ha nu en fin dag innan hon kommer hem och massa krya på till Göran!

Kram Maritha

Annika N sa...

Toppen att ni kanske har en till som kan hjälpa till när det krisar. Underbart att läsa om Sandras framsteg, man blir så glad :-)
Gulliga bilder på Sandra..

Många kramar !!! Annika

Bellan sa...

Härligt att det funkar med Maria! Det blir befriande att det finns en utväg ifall det skulle behövas.

Jag håller alla tummar och tår för att det inte ska bli fler sjukor nu och Göran får pigga på sig!

Kram, kram ♥
//Bellan

Annelie L sa...

Så underbart om det kommer att fungera med Maria i framtiden, då får ni helt plötsligt en helt ny trygghet. För just det där om vem som kan hjälpa om man själv inte har möjligheten, den oron finns där i bakhuvudet och gnager och tar energi.

Med tiden kanske Sandra hittar ytterligare någon som hon trivs med och som kan finnas till hands.
Önskar er verkligen lycka till!!
Så härligt söt Sandra är på sitt ett års kort, med tofs och allt. Hon är sig lik, och väldigt lik sin fina mamma.

Nu håller jag tummarna för att ni får hålla er friska och att Göran blir bättre så att han orkar helgen.
Kramar Annelie

Annica Pingo sa...

Ett sånt inlägg som lägger sig som bomull i hjärtat. Såna utvecklingssteg hon gör eran madame!
Många kramar!

mariellejohnsson sa...

Blev lite osäker på om jag skickade nån kram här.... Här kommer den alla fall <3

Photo by Maria sa...

Härligt att ni har hittat en assistent till.. Hoppas det funkade även med sovandet så damen orkade vara med på roligheter med idag..

Och jag hoppas att de som borde stå vid er sida läser din blogg och att de skäms nu när de förhoppningsvis förstår att de är de personerna..

KRAM Mia