Vi tar av tröjan och ser att det är flammigt och bubbligt på hela överkroppen, armarna och upp på halsen och kinderna. Men hjälp! Vad var det där nu då, liksom?
Letade lite snabbt i en läkarbok vi har utan att bli ett dugg klokare och kom på att det nog skulle gå fortare att fota ryggen och fråga vännerna på fb.
Sagt och gjort och det dröjde inte länge förrän vi hade ett svar. (Tack alla) Nässelutslag. Alltså helt ofarligt om det inte sätter sig på andningsvägarna, ansiktet och läpparna. Kan lindras med allergitabletter eller diverse salvor. Så jag knatade snabbt till apoteket (tur vi nästan bor granne med både apotek, vc och tandläkare)
Men på apoteket ville dom att vi skulle låta en läkare kolla henne, så jag fick inte ut nåt där utan fick gå hem och ringa vc akut. Fick en tid en kvart senare och avbokade tandläkaren. Åhejåhå, liksom!
Sandra blev förstås lite stressad och förvirrad, men fixade det bra ändå. Som tur var så var vi ensamma patienter i väntrummet :) Och jag tog med en info-lapp som jag har köpt genom föreningen där det står kortfattat om autism och vad sjukvårdspersonal ska tänka på.
Så träffar vi världens gulligaste läkare, som uppskattar lappen jättemycket, är lugn och inväntar Sandra när hon får små utbrott. Så tack vare det gick det ju väldigt bra trots plötslig förändring av eftermiddagen som hon hade laddat för hela dagen…
Utslagen började mattas av lite och faran verkade över. Det på halsen och kinderna hade nästan försvunnit så vi pratade mest om hur vi skulle göra om det blossade upp igen eller återkom vid ett annat tillfälle. Sen gick vi hem och smörjde med kortisonsalva.
Till saken hör ju att Sandra blev väldigt sjuk i våras och vi är nästan säkra på att det berodde på den allergitablett hon åt p.g.a. pollenallergi. Den innehåller ju samma saker som den tablett man kan ge för att lindra andra allergier. Så läkaren sa att vi skulle skriva ner vad den pollentabletten heter utifall Sandra skulle få en allergichock som kräver behandling framöver. Det var ju viktigt och bra att veta, liksom…
Ja, jösses… Saker ändrar sig fort ibland, men det gick ju bra och jag kan andas ut och åka till mina vänner idag. Blev ju lite orolig att jag skulle missa hela roliga helgen, men det verkar inte vara nån fara längre, som sagt. Pjhu!
Ja, tänk att vi är där nu, äntligen, då vi ska ha vår tjejträff, det ska bli så himlans skoj! Fyra bloggare som har lärt känna varandra ganska väl, först genom bloggandet och sen på fb. Det är nåt visst med att träffa vänner som har samma erfarenheter som en själv. Man bara vet hur det är på nåt sätt. Det går inte riktigt att beskriva.
Och vi kommer inte att bara prata npf-bekymmer, om nu nån trodde att det är det enda vi har gemensamt ;) Vi kommer säkert att ha jättekul! Och ni kommer säkert att få läsa om det här sen, efter helgen.
Ha det toppen ni med!
♥ Kram ♥
6 kommentarer:
Gud vad skönt att ni fick träffa en bra och förstående läkare:) Och att eran tjej helg blir av:) Det behöver ni verkligen ni föräldrar med barn med speciella behov.
Skönt att det blivit bra med Sandra igen.. Johannes har ju nässelutslag emellanåt, mest när han var yngre, så jag kände ju igen det direkt..
Ha nu så in i bomben kull.. Det är du och de andra mammorna värda..
Massor av kramar..
Mia
Vad bra att Sandra fick träffa en sån fin läkare¨:-)
Du har säkert trevligt just nu med dina fb vänner. Så kul att träffas sådär.
Kram Susanne
Va skönt det löste sig med Sandra.
Va kul att ha blogg träff ;) Har hört att andra också har det Vill också ha är det ingen här nere som kan ordna det ?? Kramar hoppas du får kul
Vad bra att det var en bra läkare som kunde ta Sandra på rätt sätt och vad skönt att det inte var nåt allvarligare!!!!!
Jag ser fram emot att läsa om din mys helg med tjejerna :o))
Kram Maritha
Toppen att Sandra fick hjälp med en gång och att det är bättre nu.
Vad kul att få komma ut och träffa några blogg vänner..Hoppas du haft jättekul..Stor saknar kram <3 Annika
Skicka en kommentar