Jag har lite
svårt att skriva nu (igen). Det beror nog mest på att jag är trött, och att det
inte händer något av intresse. Det blir lätt bara gnäll, och det har jag ingen
större lust med. Men ett och annat litet livstecken försöker jag dela med mig av
iallafall.
När Sandra
är hemma 24/7 så är det mycket som halkar efter. Huset förfaller och vi hinner
bara akutstäda så vi får bort det som syns… Sen kan vi ju inte prata med
varandra, så alla småsaker växer lätt till konflikter, och vi kan ju inte precis
”bråka av oss”. Eftersom Sandra inte klarar att vi ens diskuterar saker.
Ska det
fungera så måste man vara trevlig mot varandra och ge varandra lite uppmuntran
då och då. Eller, rätt ofta, faktiskt. För det gör att man blir gladare och
orkar mer. Men när det tär för länge så orkar man inte visa uppskattning
tillslut. Då blir alla sura och griniga och så är den onda cirkeln igång. Att
aldrig ha avlastning är nog den största orsaken till att familjer som vår inte
orkar hålla ihop. Man blir ju mer ett arbetslag, än ett par. Vi måste sköta
vårt jobb för Sandras skull.
Nåja, vi
försöker fokusera på våra arbetsuppgifter och tar en dag i taget. Just nu är vi
trötta och Sandra mår inte så bra. När hon har dåliga dagar så krävs det ju
förstås ännu mer tålamod, och det är väl lite bristvara just nu.
Vi antar ju att Sandra mår som hon gör för att vi inte orkar engagera oss och få hennes
dagar så strukturerade som hon behöver. Vi har bara den fasta dagordningen på
hennes schema och försöker stimulera henne med aktiviteter när vi orkar. Det är
inte optimalt och kan mycket väl orsaka hennes mående.
Men vi anar
en liten förkylning också. Dels är vi alla lite snoriga och hostiga, även om
ingen är sängliggande, och dels är Sandra väldigt mycket tröttare nu än hon
brukar. Hon har haft ett par kräk-dygn den senaste veckan bara, och det är ju
inte likt henne. Kräkas kan hon göra när hon blir väldigt trött, och det har
ingenting med magsjuka att göra. Faktum är att ingen i vår familj har haft
magsjuka någonsin, och det är vi förstås tacksamma över. Sandras kräk-sjukor är
inget smittsamt.
Hon är också
ofta ostadig och yr i huvudet nu, vilket hon brukar bli i perioder. Vi tror att
det hänger ihop med tröttheten. Det saknas struktur och det i sin tur gör att
hon måste lägga energi på att få ordning på sånt som är vår uppgift att
strukturera upp åt henne…
Nåja, det är
som det är. Vi fick iallafall besked från handläggaren om att vi kommer bli
kallade till ett möte, troligtvis i augusti. Då ska vi prata igenom behov av
anpassningar i Sandras framtida boende och det känns ju bra. Så nu försöker vi
koncentrera oss på att njuta av sommaren en dag i taget. Gilla läget och
fokusera på att må så bra vi kan.
Jag önskar
er som kikar in här en riktigt skön sommar!
.