fredag 31 juli 2009

Klänningen bak&fram å morgonen upp&ner

Jaha ja… Så förstörde jag ännu en morgon. Att jag aldrig lär mig. Jag vet ju hur det blir om jag stör ordningen. Jag vet ju att det är bättre med en klänning åt fel håll… Ändå… Jag har såå svårt att låta bli. För mig är det så viktigt att Sandra är snyggt klädd. För mig har det med värdighet att göra. Hon har lika stor rätt att vara fin som alla andra och kan hon inte fixa det själv så är det min skyldighet på nåt sätt.

Många tycker att det inte är viktigt för hon bryr sig ju ändå inte om ifall klänningen är bakvänd. Huvudsaken är ju att hon själv mår bra. Hon förstår inte heller om andra tycker att det ser konstigt ut. Kort sagt, hon märker ingen skillnad. Ja, jag kan förstå det resonemanget också och jag tycker ju egentligen att det viktigaste är att Sandra själv mår bra. Det hon inte är medveten om, lider hon ju inte av. Men jag kan bara inte se henne med bakvända kläder eller ovårdat hår. Jag mår skitdåligt av det! Att se till att hon är fin är att visa respekt för henne, tycker jag.

Nåväl, heeela morgonen blev inte förstörd. Jag hjälpte henne att vända klänningen rätt och hon fick ett utbrott. Jag lämnade henne ifred och det gick över ganska fort. Vi gick igenom schemat och hon åt sin frukost, glad över att få åka till fritids och korttids idag. Skönt! Nu leker hon i sitt rum en stund, tills det är dax att gå ut till taxin, så jag passar på att skriva dagens blogg. När Sandra har kommit iväg ska vi bara fixa iordning oss, sen ger vi oss iväg å shoppar.

Igår kväll hann jag fota när Åke snuttade på Sandra, vilket han gärna gör numer, och det även om jag kommer… Båda verkar tycka att det är mysigt. Sune myser han med, men utan att snutta :)



Efter maten igår, fick Åke och Sune smaka lite kyckling. Mmm!!!


Jag läste i en annan blogg om en familj som är på utlandsresa och att ena barnet blev sjuk så det inte alls blev som dom tänkt sig. Sånt kan ju hända, förstås, men är ju inte precis kul.. Det står om att känna sig isolerad på hotellet och inte ens kunna gå på restaurang. Ändå är det en positiv blogg. Tycker synd om dom!

Och när jag läste det så slog det mig hur livet kunde varit. Hur det är för dom flesta. Men i vår vardag tänker vi liksom inte på det. Hur det kunde varit… Hur en utlandsresa är för dom allra flesta. Semester, upplevelser, bad, restauranger… Undrar hur många som åker utomlands och redan innan vet att det är isolering på hotellet som gäller den mesta tiden?

Vi gör det… Vi kan inte vara kloka! Fast hur det än är så anpassar man sig och hittar egna stunder att mysa på och egna sätt att fira sin semester. Man får väl gå på restaurang tidigt, innan alla andra blir hungriga. (Eller ta upp mat på rummet) Man får bada innan alla andra hittar till stranden. Man får vända dygnet lite för på kvällarna är man iaf isolerad på hotellet och då kan man ju lika gärna lägga sig tidigt så man kan bada innan ”normala semesterfirare” har vaknat. Man får dela på sig om man vill uppleva nåt.

Så varför sitta och sakna det liv vi inte har när vi faktisk har så mycket att glädjas över? Men det bara slog mig, liksom… Hur det kunde varit… Å andra sidan behöver det ena inte vara dåligt bara för det andra är bra. Och det hade varit värre med ett sjukt barn som inte får gå ut alls, även om det förhoppningsvis inte händer varje semesterresa.

Vi har mycket att glädjas över om vi tänker efter lite.
Kramen!

torsdag 30 juli 2009

Ensam!

För första gången på över tre veckor har jag EGEN TID idag! Hela förmiddagen! Jag har t.o.m. hunnit duscha i lugn och ro! Jodå, jag har kunnat duscha varje dag, ja… nästan iaf… men idag kunde jag göra det i lugn och ro! Och jag hann raka benen, bara en sån sak! :)

Ja, så har jag gjort en del vanliga måsten och förberedelser, förstås. Och fixat till ett par blommor som såg förskräckliga ut. I övrigt har jag mest njutit av att bara vara och att det bara är jag och mina egna behov. Det kallar jag lyx!

Men ensamheten är bara härlig om den är självvald.

Imorgon åker Sandra till fritids/korttids klockan nio och kommer inte hem förrän vid halvtretiden på måndag. Så i helgen blir det mycket "bara-vara-tid" och kunna duscha precis när jag VILL och inte när jag KAN… DET är skönt! Att göra vad jag vill när jag vill, utan att behöva ta hänsyn till någon annan eller något annat. Så skönt, så skönt! Uppskattas ännu mer efter en ”semester” kan jag säga!

Jag minns en gång, för ganska länge sen, när Göran och jag hade avlastning en av dom första gångerna. Vi var lixom inte vana vid att vi ”kunde”. Vi var på nån festival, eller vad det nu var, i Sthlm och kom till nåt slags torg med stånd där man kunde köpa mat och dryck. Där var det proppat med folk och vår första reaktion var ”Nä, dit kan vi inte gå” (för det kan vi ju inte heller, när Sandra är med). Men vi behövde inte säga nåt, bara titta på varandra och vi tänkte samma sak ”Jo, det kan vi”. Så var vi bara tvungna att gå rakt in i folkmassan, bara för att vi kunde! Hahaha! Jag tror inte man förstår den känslan om man inte har varit i den situationen.

En annan gång, vid ungefär samma period, innan vi var vana att ha avlastning, skulle vi äta på nån restaurang. Vi kommer in och börjar genast titta runt efter ett bort nånstans längst in i nån ensam hörna där det inte skulle vara så mycket folk. Sen kom vi på att Sandra inte var med och vi faktiskt kunde sitta varsomhelst!

Det är såna saker jag njuter av. Att kunna "bara vara" och att kunna göra det man vill, när man vill och hur man vill. Ibland blir jag så lycklig när jag kommer på, sent en kväll, att jag kan gå ut om jag vill. Sen behöver jag nödvändigtvis inte gå ut, men det känns bra att jag KAN.

Men nu är det dags att köra in kycklingen i ugnen, så den hinner bli klar innan Göran kommer hem och vill äta. Sen blir det kyckling och currysås till Sandra ikväll, det gillar hon. Till Göran och mig gör jag tomatsås med en skvätt rödvin i, det gillar inte Sandra så det passar vi på att äta när vi äter själva.

Ha nu en fortsatt härlig dag!
Kramen!

onsdag 29 juli 2009

Hela världen i datorn

Visst är det fantastiskt att man kan sitta här i Sverige och ”prata” med någon på andra sidan jordklotet?!! Av ett litet misstag på Facebook, om man nu kan kalla nåt positivt för misstag (?) har jag kommit i kontakt med en tjej i Indonesien! Hon frågade mig vad jag vet om Indonesien, så bad hon mig berätta om Sverige. Vad spännande!! Tyvärr är jag urdålig på engelska, så jag får sitta med en ordbok bredvid mig… Nån som vill bli min personliga tolk?? Kul är det hursomhelst! Det jag vet om Indonesien är väl mest att det är härligt väder och att jag gärna skulle åka dit på semester. Det hon kände till om Sverige var snö… Och vacker natur.

Förutom att jag har suttit och slagit i ordboken, så har jag packat upp och fått i ordning det sista efter semestern samt packat korttidsväskan till helgen. Så mycket mer har jag inte hunnit idag medan Sandra var på fritids, och när hon kom hem var hon pigg, glad och nöjd! Skönt!

Jag känner mig lite seg å småfebrig, men förhoppningsvis händer inget värre, det brukar det inte göra så jag är nog bara lite trött såhär efter semestern. Det ska bli skönt med en välbehövlig ledighet i helgen.

Vi har iaf bestämt oss för att vara hemma och det känns som vi behöver den vilan. Lite ”bara-vara-tid” för oss själva. Det blir väl en tur till stan, skulle jag tro, men annars har vi inga planer. Sandra behöver en hel del kläder, det man nu vågar köpa utan att hon är med och provar. I våras var hon ledig en dag så vi kunde åka in då det var lugnt i affärerna. Kanske gör vi om det nu innan skolan börjar, vi får väl se om det behövs efter helgens shopping. En diskmaskin blir det väl också, antar jag.

Strax innan Sandra kom hem vid halvtretiden, kom jag på att jag hade glömt äta… Så det blev snabblunch, kan man säga. Måste ju ha nåt i magen innan eftermiddagsbestyren, annars har jag inte tålamod så det räcker. Om det nu blir en sån dag då det behövs mycket tålamod vill säga. Idag gick allt smidigt, men det vet man ju aldrig i förväg. Eller så gick det smidigt för att jag hade ätit och hade tålamod… *ler*

Göran tittar på trav så han får sitta själv i tv-soffan. Om han vinner är jag dock med på ett hörn, men bara då! Jag sitter mycket hellre här och surfar runt. Sandra sitter i sängen och leker en stund för att varva ner innan det är sovtid för henne. Katterna har vi gosat med så dom får nog snart ”kvälls-rycket” skulle jag tro :)

Idag snuttade Åke på Sandras tröja, det har han inte fått förut. Dels är hon känslig för klorna när han ”kloar” som han gör när han snuttar och dels blir hon väldigt störd av att tröjan blir våt. Eller blev förut iaf, nu gick det hur bra som helst och hon såg så lycklig ut. Tyvärr hann jag inte ta kort, för när jag kom ville Åke hellre snutta på mig, så jag gick igen och lät honom vara hos Sandra. Det lär nog bli fler tillfällen då jag kan fota dom. Han är tokig i att snutta på våra tröjor, lilla Åke. Sune däremot, lägger sig gärna tillrätta och vill bli klappad istället. Fast han snuttar ju han med, på Åkes hals.

Nä, roligare än så här blir det inte idag, så jag säger hej för nu å tänker roa mig med att läsa andras bloggar en stund.
Må gott alla!
Kramen!

tisdag 28 juli 2009

Bilderna

Lovade ju lite bilder igår, så här kommer dom nu.


Här skymtar stugan vi bodde i på vår semester i Danmark.


Och så här såg det ut inne. Det var så mycket prylar å grejor överallt att det var ett rent under att Sandra fixade det. Vi rensade bara bort det som stod direkt ivägen, resten accepterade Sandra konstigt nog. Tror det är första gången.
På golvet låg det tre lager med heltäckningsmattor och väggarna var fyllda med olika tavlor, planscher, bonader, mattor, rosetter, plastblommor, korgar, stora hattar, flaggor, ja t.o.m. en flätat tom korg som såg ut som ett fruktfat satt på väggen! Olika skålar, dukar, prydnadssaker, leksaker, tidningar, böcker, lampor, stenar, snäckor, ljus mm. Olika färger och former i en salig blandning, det var så jag blev yr. Kanske var det tillräckligt rörigt för att Sandras intryck skulle flyta ihop till en enhet? Ja, hon klagade inte iaf.


Eftersom vi bokade stugan innan vi hade en aning om att vi skulle bli kattägare, så var det inte tillåtet att ha djur i den. Men det löste sig ju fint ändå för vi inredde bagagegaraget i husbilen till kattrum och där hade dom det bra när dom inte var ute. På nätterna stängde vi dörren och dom har både värme, luftventil och en liten lampa där inne. På dagarna, när det regnade, eller när vi inte ville passa dom, hade vi nät för öppningen.



Sandra gillar att "köra" och här satt hon lite då och då, med musiken på och mådde bra.
När det var regniga dagar satt vi ibland inne i husbilen, så katterna skulle få sällskap och springa runt på lite större yta. Här är en sån dag. Ute åskar det och vi har det riktigt mysigt i bilen.

Igår var en lugn dag. Både katter och Sandra tyckte nog det var skönt att vara hemma igen. Katterna var iofs inte så vidare lugna, men verkade gilla att allt är i sin ordning nu. Dom for mest runt som tokar och busade hej vilt. Sandra lekte i sitt rum nästan hela dagen. Göran och jag kunde plocka i ordning det mesta i lugn och ro och det var ju skönt.

Sen plockade Göran isär diskmaskinen, kollade lite och ringde för att höra sig för vad det kostar att laga den. Delen som behöver bytas kostar lika mycket som en halv ny maskin… Känns som det blir en ny… Om vi kommer överens om vilken. Göran vill ha den billigaste och jag vill ha den snyggaste :) Men det lutar väl åt den billigare varianten.

Göran var iväg några ärenden också. Det är ju alltid lite att göra efter en semester. Bl.a. hämtade han ett paket från H&M till mig som jag fick sms om i Danmark. Liggetiden var bara 14 dagar och det var på håret att vi hann få ut det. Är det vettigt så här i semestertider?? Det var ju en förhandsbeställning som gjordes tidigt i våras, från höstkatalogen. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är korkat att skicka ut det mitt i sommaren med bara 14 dagars liggetid. Är det inte rätt vanligt att folk är bortresta på somrarna??
Nåja, jag hann ju få ut det iaf och är glad över det. Lite nytt till Sandra i vanlig ordning. Hon älskar ju nya kläder och satte på sig vantar, mössa och halsduk direkt, sen undrade hon när det tänkte bli vinter… Ja, det dröjer väl, hoppas jag!

Idag blir nog också en lugn dag. Lite kläder och småplock kvar i husbilen att ta hand om, sen packa ryggan med extrakläder och skriva i kontaktboken inför fritidsstarten imorgon. Ja, sen är ju vardagen här och det känns skönt. Sandra längtar och tycker väl att hon har varit ledig tillräckligt nu.

Göran åkte just iväg, Sandra plockade fram lego i sitt rum och katterna har fått sitt och lever rövare. Allt är i sin ordning och jag passar på att njuta lite av bloggläsning, kaffe och livet innan jag sätter igång med dagens måsten.

Må så gott och ha en bra dag!
Kramen!

måndag 27 juli 2009

Borta bra men hemma bäst!

Visst är det skönt att åka iväg och se lite annat ibland. Men ärligt talat, hemma är bäst! Jag trivs väldigt bra hemma och en anledning är säkert att livet är lugnast i vardagen. Rutiner, schema och lika dagar gör ju att Sandra funkar som bäst och då mår vi alla bra. Så även om jag gillar att åka på semester så längtar jag ändå alltid mest tills vi kommer hem igen.

Och igår kom vi hem efter ett par veckor i Danmark där vi hade hyrt en stuga. Husbilen var med, men Sandra fixar inte att bo i den mer än nån natt. Vi behövde den på dit- och hemvägen eftersom vi tog en rejäl omväg och var tvungna att övernatta på vägen. Anledningen till det var att vi ville slippa färjan mellan Göteborg – Fredrikshamn. Vi skulle nämligen till nordvästra Jylland, så det hade ju varit betydligt närmare. Men sist vi tog färjan lovade vi att aldrig utsätta oss själva eller Sandra för det igen.

Det var förra påsken då vi hade hyrt en stuga över lovet. Båtresan dit gick bra. Ja, så bra det kan gå när man har autism och verkligen avskyr trängsel och massa folk… Men vi hade rullstolen till Sandra och då känner hon sig tryggare och orkar hålla fokus på folk utan att behöva koncentrera sig på att gå och akta sig och stå ut… Dessutom är det lite skönt för oss föräldrar med, för plötsligt slipper vi alla blickar och kommentarer. Folk fattar lixom att det är ”nåt fel” och behöver inte döma oss. Utan rullstol syns det ju inte att Sandra har ett funktionshinder…

Nåja, med Sandra i rullstolen letade vi upp en hörna av båten som var så gott som folktom och lyckades behålla lugnet någotsånär hela vägen till Danmark. Men sen, på vägen hem… Då hände nåt som vi fortfarande inte förstår. Sandra verkade må bra och var lugn. Åt en stor portion mat på båten innan vi letade upp en folktom vrå, som vanligt. Göran och jag turades om att röra oss lite på båten. Toabesök och Tax Free och sånt som Sandra helst skulle undvika. Hon satt i sin rullstol och åt godis och verkade nöjd. Då plötsligt fick hon tokspel. Bara gallskrek (och hon kan skrika högt…) Folk kom och ställde sig en bit ifrån och stirrade på oss. Dom måste undrat… Vi kunde inget göra, bara vänta tills det gick över, liksom. Hade vi tagit i henne hade det blivit betydligt värre. Så vad folk såg var en vilt skrikande unge i en rullstol som var vänd mot väggen. Dom måste trott att hon satt i skamvrån eller nåt… Efter ett bra tag, som säkert kändes mycket längre än det var, lugnade hon sig och somnade.

Jaja, det var då det. Iaf så ville vi inte ta båten med Sandra igen, utan åkte broarna istället. Vilket innebar en resa på ca 130 mil enkel. Det är ju tur att Sandra gillar att åka bil, så det gick rätt bra. Iaf betydligt bättre än färjan. Men det slog mig sen att man kanske kan få dispens och vara kvar på bildäck om man förklarar läget. Så vid nästa Danmarksresa så ska vi kolla upp det.

Vi har iaf haft det bra på vår semester, även om vi undrade i början… Ja, först pajade ju diskmaskinen här hemma, troligtvis av åskan. Sen när vi kom fram till campingen där vi skulle övernatta, så funkade inte gasolen till kylskåpet så vi fick byta till en elplats. Då backade Göran på elstolpen så ena glaset bak på husbilen gick sönder. Medan jag fixade käk skulle Göran fixa bord och stolar ute och veva ut markisen. Då var den också paj! Sen upptäckte han att det var blött på väggen under ett skåp… Jodå, det hade regnat in. Mycket!

Okay, inget blir ju bättre av att sura så det var bara att gilla läget. På lördagen skulle vi hämta nyckeln och fick den ett par timmar tidigare, vilket vi ju var glada över eftersom Sandra skulle ha medicin och bada direkt när vi kom fram. Det hade vi varit tvungna att hoppa över på resan, nämligen. Det var skönt att komma fram och i ordning innan kvällen.

Efter ett par dagar i stugan pajade varmvattensberedaren och vi började undra hur mycket som kunde gå sönder på en semester egentligen. Vi är extremt beroende av varmvatten och badmöjligheter till Sandra så det blev lite svettigt ett tag. Göran ringde och sa till flera gånger och vi var utan varmvatten i två dagar, så vi blev lite irriterade. Dom har lovat kompensation så det ska bli spännande att se vad det blir. OM det blir…

Hursomhelst, där slutade saker och ting att gå sönder runt oss och i övrigt var det mesta toppen. Ja, förutom att varmvattensberedaren gick sönder en gång till, men det berodde på att den första elkillen inte lagat ordentligt och den andra kom snabbt för då var Göran förbannad när han ringde. Det gav resultat :)

Vädret har varit lite si och så. Ett par vändor till Stranden blev det iaf, fast Sandra spårade ur varje gång så sen orkade vi inte ta den konflikten mer utan stannade på tomten och fyllde en bassäng vi hade med oss istället. Hon nöjde sig med det med och vi kunde slappna av.

Sandra gillar ju stranden men hon fixar det inte riktigt. Ändå är ju stranden på nordvästra Jylland enorm och det finns gott om ställen där man slipper trängas. Klarar man inte ens den stranden, ja då vet jag inte… Vi hade t.o.m. husbilen med oss vid ett par tillfällen så vi kunde gå in i den och byta om/gå på toa, men utbrott blev det ändå. En stund var det dock mysigt.

Cyklarna hade vi med oss men cyklade bara tre gånger. Jag vet inte riktigt varför men dagarna lixom bara försvann och vi hann inte göra så mycket mer än medicin, bad, mat och ladda våra batterier. I vanliga fall brukar vi cykla nästan varje dag. Vi cyklade iaf till stranden en av dom första dagarna. På vägen började det dugga lite lätt så vi ställde oss under en markis för att låta det dra förbi. Sandra stod och tittade på bilar, vilket hon älskar att göra, och när vi skulle cykla vidare blev hon ju arg för att hon inte fick stå kvar där. När vi väl kom upp på cyklarna och började trampa så kom ett skyfall! Ja, vi blev ju genomblöta direkt så det var bara att fortsätta cykla. Sandra var ju arg fortfarande och när hon är det så har hon lite svårt att koncentrera sig på cyklingen. Nu har vi ju en tandemcykel så hon har bara att sitta där och låta fötterna hänga med på pedalerna, men det kan ju ”haka upp sig” lite när hon är arg, liksom. Då blir det rätt tungt att trampa om hon börjar ”bromsa” i uppförsbackarna… Dessutom ösregnade det så jag var ju inte på topphumör direkt utan blev irriterad och sa åt henne att trampa åt rätt håll.

Sen stannade vi vid en affär, för Sandra hade tjatat om en boll som vi lovade att hon skulle få, så Göran gick in och köpte en medan vi väntade en bit bort, där det var lugnt med folk. Då frågar Sandra varför byxorna fastnade… Men lilla gumman! Hennes byxor hade fastnat i cykeln och gått sönder! Och jag som skrek åt henne att låta bli att bromsa… Hujedamej vilket dåligt samvete jag fick. Det var ju inte hennes fel att det var tungtrampat. Jag gjorde mitt bästa med att säga förlåt och försöka förklara för henne varför jag hade varit arg och att det inte var hennes fel. Jag vet att det är mänskligt att inte ha tålamod, eller göra rätt, jämt. Men ändå… Det är inte Sandras fel. Det är aldrig hennes fel, egentligen. Blir det fel så beror det på att hon inte förstår, inte på att hon gör nåt med flit. Jag får inte bli arg då…

Oj, det blev visst en lång blogg idag. Men nu avslutar jag här. Jag har fotat en hel del, men inte orkat ladda in bilderna än så det får bli en blogg utan bilder idag. Kanske tar jag med några i nästa blogg, och lite bilder kommer väl på Facebook senare, gissar jag.

Ha det nu så gott alla!
Kramen!

torsdag 9 juli 2009

Nu börjar vår "jobbsemester"

Direkt efter frukost imorse åkte vi till fritids och hämtade extrakläderna som var kvar där, önskade glad sommar och visade katterna. Det var så roligt för det var Sandras idé. Hon brukar liksom inte komma på sånt själv, att vilja visa… Så då fick hon ju det, förstås!

På vägen tillbaks åkte vi förbi taxichauffören också, och önskade även henne en glad sommar med lite choklad. Ja, choklad fick dom på fritids med, så klart, och en söt kanna som jag satte strutarna med choklad i så det såg lite festligare ut.

Så nu är Sandra ledig i tre veckor. Tre veckor går ju fort, men är en evighet… Sandra vill helst ha vardag jämt och tycker ibland att bara en liten helg är för mycket ledigt. Men kan vi bara roa henne lagom och orkar ha en struktur varje dag, så ska det säkert gå bra. Det brukar det ju göra.

Soligt och fint väder var det ju igår, men inte hann jag njuta av det inte. Undrar vart tiden tar vägen bland alla ”måsten” och rutiner. Ändå var Sandra så lugn på eftermiddagen och lekte i sitt rum, vilket hör till ovanligheterna, så jag ville inte störa henne utan hann förbereda och fixa lite för mig själv istället. Nästan som att ha rast fast jag jobbade. Otroligt skönt, faktiskt! Och det varade nog i ett par timmar, närapå. Det var så jag tillslut blev lite rastlös. Fast ut i solen hann jag som sagt inte.

Efter middagen idag skulle jag sätta på diskmaskinen… Död! *suckar* Måste vara åskan som drog förbi i förrgår, precis när maskinen var klar. Då stängde Göran bara av och plockade ur så vi märkte inget på en gång. Tur man är gift med en händig man så troligtvis fixar han den. Det var visst nåt kretskort eller vad det nu hette…

Det här får bli sista inlägget på ett tag nu, för under Sandras ledighet tänker jag roa mig med annat. Inga tider att passa i nästan tre veckor! Härligt! Jag tänker njuta kvällar och sova morgnar när vi är lediga! Om nu Sandras dygnsrytm tycker att det är en bra idé, förstås…

Ha det toppen och njut så mycket ni kan av sommaren!
Å tack för alla gulliga kommentarer! *såå glad*
Kramen!

onsdag 8 juli 2009

Tidsuppfattning

Ja, det kan ju ställa till det lite att inte förstå tiden. Att tro att världen väntar på en tills man är klar, lixom… Det händer titt som tätt och jag har inte hittat någon riktigt bra lösning på det. Än… Vi har ju scheman och tidshjälpmedel och en slags ”kalender” men inget av det funkar fullt ut. Jo, i vissa situationer funkar det jättebra, men ibland inte alls. Eller… ska jag vara riktigt ärlig är det nog hos mig felet ligger. När mitt tålamod inte räcker, det är då det inte funkar. Oftast.

Som igår morse t.ex. Först tog frukosten längre tid än den brukar så jag började redan där känna mig lite stressad. Sandra äter sin frukost ifred, för annars äter hon inte alls, eller iaf inte särskilt bra. Så jag hade bara att lugnt vänta tills hon var klar, för hade jag gått dit och skyndat på henne så hade det låst sig helt! Då hade risken för utbrott varit stor, och chansen att hon skulle få i sig nåt, minimal. Så jag väntade. Och väntade…

När hon äntligen var klar så såg jag att det inte var panik med tiden, vi skulle hinna. Efter tandborstningen kom hon då på att hon skulle gå på toa av någon anledning som jag inte vet, för hon behövde liksom inte. Väl på toa väntade hon på att det skulle hända nåt, men eftersom hon inte behövde gå så hände ju inget… Och tiden gick… Och jag blev stressad…

Det absolut värsta jag kan göra i en sån situation är att skynda på, eller visa att jag känner mig stressad. Då hinner vi med all sannolikhet inte! Så det gäller att bita sig i tungan och räkna till hundra, eller nåt… Men igår morse pallade jag inte att hålla inne med stressen som kom krypande. Jag blev irriterad och sa att om hon skulle hinna klart innan taxin åker så måste hon skynda sig! Men… hon KAN inte skynda sig ju. Jag vet ju det. Och hon förstår ju inte att tiden går... Ändå trampar jag i klaveret och är såå nära att förstöra hela morgonen.

I Sandras värld sker sakerna på hennes schema i den ordning det står där oavsett vad klockan är. Finns där en bild på nåt skoj efter maten blir Sandra genast hungrig och ska äta lunch klockan sju på morgonen, för sen händer det där roliga som står på schemat efter bilden som betyder lunch. Vill Sandra pussla alla sina "35 pussel" så tycker hon att hon kan göra det i godan ro innan tv-programmet hon vill se ska börja…

Men vi har hjälpmedel för det här och i dom flesta fall har vi stor nytta av det också. Bl.a. en timstock som är väldigt bra att ha till hands när en aktivitet ska ta slut eller när det är dags att gå vidare till nåt annat. Man trycker helt enkelt på en av knapparna och ett antal lampor tänds. En lampa per minut. Sen slocknar dom en efter en vartefter tiden går och när alla lampor har slocknat piper den och Sandra vet att det är dags att göra ”vad jag nu sagt att hon ska göra när timstocken piper”


Det är ju ett tidshjälpmedel som hjälper Sandra att se tiden i kort. Max 20 minuter. Det finns även en timstock som visar en hel timme men 20-minutersstocken passar Sandra bättre. 20 minuter är mer greppbart för henne.

Sen har vi ju schemat. Ett stort schema där det finns bilder på allt som händer ”idag” och ett 2-veckorsschema där Sandra kan se saker hon behöver veta i förväg två veckor framåt. Vilka dagar hon är ledig, när det är skola/fritids/korttids och vilka personer som jobbar med henne dom olika dagarna och om det händer nåt speciellt, utanför dom vanliga rutinerna. Varje dag har en speciell färg och dom färgerna används i alla verksamheter så det är inga påhittade färger. Dagen ”idag” är märkt med en svart ”prick” som det står ”IDAG” på.


Själva schemat är ju individuellt så jag har ju gjort det själv. Det finns bilder att få från hjälpmedelscentralen, men dom passade inte Sandra. Vitsen med ett schema är ju att den som använder det ska förstå det. Så det var ju bara att börja fota å plasta in… Sandra har bilder på alla möjliga tänkbara situationer, aktiviteter och personer vi känner.

En låda med fack där en massa bilder är sorterade efter t.ex. ”Aktiviteter ute” ”Aktiviteter inne” ”Hygien” ”Vänner” ”Skola” osv, en pärm med bilder som används i stort sett varje dag, en pärm med mat och matlagningsbilder (en bild på varje ingrediens och varje moment när Sandra hjälper till att laga mat/baka) samt en pärm med en sida/dag i rätt färg för en vecka där jag har förberett schemat ”IDAG” i förväg, för sen sätter Sandra upp det själv varje kväll. Mycket bilder blir det…

Men så bra att det finns digitalkamera iaf, för tänk när jag började göra schemabilder, innan vi hade någon digitalkamera. När vi toa-tränade t.ex. och Sandra behövde en massa bilder på en toarulle… Undrar vad dom som framkallade våra kort tänkte…

Så har vi en slags ”kalender” som jag hittade på vid ett tillfälle när Sandra undrade vilken dag skolan skulle börja efter ett lov för några år sen. För att göra det så tydligt jag kunde så satte jag upp antal dagar som var kvar och på den sista satte jag en bild på skolan (här är det en häst som betyder ridning).


Sen fick Sandra dra bort dagarna vartefter dom gick och vi räknade hur många som var kvar. Men, även om jag fortfarande tycker att det var smart och tydligt på alla sätt, så har inte Sandra riktigt nappat på det. Och nu är inte behovet av en kalender lika stort heller, eftersom jag istället har gjort ett 2-veckorsschema.

Men vi får välja informationen till Sandra. Vad ska man berätta och när? När oroar det mer att veta och när behöver hon veta för att bli lugn? Det är en svår balansgång och det är inte alltid vi väljer rätt väg. Det beror på hur Sandra mår och hur veckan i övrigt ser ut, ifall det är fler saker som händer utöver det vanliga. Och det beror på vad det är vi ska göra.

Ordet ”snart” är ett svårt ord. När är egentligen ”snart”? Snart är det semester när det är en vecka kvar. Snart är det middag när det är 5 minuter dit. Snart är hösten här, snart ska jag gå och lägga mig, snart kommer taxin och snart är det sommarlov igen. Hur ska man få grepp om ”snart” när man inte förstår tiden och hur kan snart vara 5 minuter ibland och ett halvår ibland? Så förvirrande det måste vara att ha autism och vilja veta exakt vad orden står för, när orden betyder olika i olika sammanhang. Det kan inte vara lätt!

Jaja, det var ett långt utlägg om tid… I övrigt är Sandra ledig idag igen. Hon var inte jättetrött när hon kom hem igår, men tillräckligt för att vi inte vill utmana en ny tröttsjuka lagom till ledigheten.

När Sandra var på fritids, igår, passade Göran och jag på att ta en prommis och vi slapp regnet hela vägen. Däremot var det åska i luften och så kvavt att vi blev blöta ändå, inifrån.

Vi får väl se om jag hinner skriva nåt mer på ett tag nu, men jag kommer tillbaks igen när vardagen börjar om inte förr.
Kram allesamman och ha riktigt sköna, lata dagar, om ni har möjlighet!

tisdag 7 juli 2009

Morgonstund

Så skönt det är att sitta här vid datorn med morronkaffet och tystnaden! Jag som egentligen är en kvällsmänniska… Men det är på morgnarna jag får vara helt ensam och jag behöver det! Så det är helt enkelt värt att missa sovmorgnar. Jag vill ju inte sova bort den enda egna stunden jag har.

Vad härligt det var att få hem Sandra igår! Hon mådde bra! Hon börjar komma tillbaks igen! Det tog sin tid för henne med alla förändringar det innebar att skaffa katter, och det var jobbigt för henne. Men det var värt det! För jag vet ju hur mycket hon älskar djur, och speciellt katter, och hur mycket utbyte hon kommer att få av dom framöver. Ja, det var värt den jobbiga tiden med en jättetrött och gnällig tjej som inte orkade med sig själv i tre veckor. Nu har det vänt! I söndags eftermiddag, närmare bestämt! Och igår, när hon kom hem från fritids, var hon sitt vanliga glada och busiga jag igen!

Nu vågar man börja se fram emot semestern och tycka att det ska bli roligt, och skönt. Inte bara jobbigt. För jag undrade ett tag hur i hela friden vi skulle orka. Tre veckor utan minsta avlastning… Men mår Sandra bra så är det ju oftast mysigt och då har vi inga problem med att orka. Mår Sandra bra så hinner vi leva familjeliv mellan varven också, och har inte bara en assistansroll hela tiden. Dom fina stunderna laddar ju våra batterier och då orkar vi!

Men för några år sedan var vi nära separation efter varje sommarlov. Då hade Sandra en jobbig tid och mådde inte bra. Hon klarade inte av att vara på fritids så mycket och korttids fixade hon bara på skoldagar, om inget annat hände samma vecka och hon fick vara ledig efteråt…

Ett helt sommarlov med all fokus och hänsyn till Sandra, för att inte göra allt ännu värre, och ingen som helst tid för Göran och mig, det tär på ett förhållande! Under den perioden spårade Sandra ur bara Göran och jag pratade med varandra…

När jag tänker tillbaks på den tiden så undrar jag hur i hela friden vi orkade. Det var så mycket som inte funkade och det kändes som om jag skulle kvävas ibland. Det var ju inte bara anpassning och att hantera Sandra, det var väldigt mycket ringande, överklagande, läsa skollagen, hävda Sandras rättigheter, söka hjälp, få läkare och skolpersonal att förstå, få vardagen att gå ihop, förklara för folk som undrade, försöka behålla några vänner, vårda äktenskapet, orka dammsuga…

Jag kunde aldrig drömma om att livet kunde vara så här härligt! Tänk att nästan allt bara funkar nu. Och tänk vad man uppskattar det…

Nåja, det var väl en liten parentes i sammanhanget. Medan Sandra var på fritids, igår, fick vi lite gjort här hemma, som vi har halkat efter med när hon har varit sjuk. Lite småärenden och städning och sånt. Så packade vi en del i husbilen också. Ja, sånt som vi inte kan göra under arbetstid, liksom.

Om det slutar att regna så tar vi en välbehövlig promenad när Sandra har åkt till fritids idag. Sånt hinner man ju inte heller under arbetstid. Jodå, man kan promenixa i regnväder… Men det har vi ingen lust med! Det finns massor med annat vi behöver göra på vår rast om det skulle regna när Sandra har åkt :)

Flera vänner har haft svårt att kommentera min blogg, vilket ju är jättetråkigt, för kommentarer är trevligt!! Så nu har jag gjort nån förändring i inställningarna och hoppas att det hjälpte. Jag är ju inte så bra på sånt här, men om jag fattade rätt så tror jag nog det funkar nu. Testa gärna!

Nu är det dags att väcka Göran som har tvingat upp vår ”frissa” tidigt idag. Hon hade nämligen inga klipptider kvar innan semestern så han fick komma före öppningsdax.

Ha en härlig dag allesamman!
Kramen!

måndag 6 juli 2009

Vardag = ledig

Även om jag älskar mitt jobb och vår goa dotter så behöver även jag rast och ledigt ibland, så jag älskar vardagen också. Särskilt efter en vecka med sjuk Sandra och extra många timmars jobb. Sandras assistanstid på 72 tim/vecka är ju ett snitt och det innebär ju betydligt fler timmar vissa veckor och mindre andra, liksom. Veckan som var innehöll ju förstås fler arbetstimmar för Göran och mig än en vecka där hon är frisk och klarar skola/fritids och korttids. Det har känts bra att Göran har varit hemma mycket i veckan så jag har haft mina lediga stunder att återhämta mig på. Däremot kommer man ju efter en hel del med saker som man bara kan göra när Sandra inte är hemma.

I ”vanliga familjer” är problemet oftast att man inte hinner vara tillsammans med barnen, och det lider iaf inte vi brist på. Hos oss är det istället allt runtom vi inte hinner med. Dammsuga, gå till frissan, träffa vänner, laga mat, putsa fönster, duscha, gå på toa… Jo, klart vi kan, men inte ”bara sådär” liksom. Måste ju först kolla läget. Är vi båda hemma så hinner jag oftast duscha… *ler*

Men nu när Sandra är äldre och de perioder hon mår bra, så går allt lättare. Nu klagar jag inte, jag ville bara få fram varför jag tycker att en måndag är så härlig! För det är ju så att jag är ledig när dom flesta andra jobbar, så för mig är en måndagsmorgon lika härlig som en fredagskväll är för dom som har lite mer ”vanliga jobb” Och en måndagsmorgon efter en vecka med sjuk Sandra är bara såå fantastiskt härlig!

Det är ju lika med semestrarna, för en semester för oss innebär ju mer jobb än vardagarna och vi är ju inte precis lediga. Tvärtom är det oftast jobbigare på semestern eftersom rutinerna ändras och Sandra blir skörare. Det är mer folk runt oss och vi måste planera ännu noggrannare och ha ännu fler reservplaner.

Att vara på helspänn tröttar och det är vi ju mycket mer när vi är på semester än när vi är hemma. Vi ska inte bara hantera Sandras eventuella utbrott och reaktioner utan också omgivningens. Det är ett under att vi inte har blivit anmälda än… Samtidigt är det lite skrämmande att folk inte reagerar, för tänk om deras farhågor skulle stämma…

Ett exempel på det är när vi har varit på campingplatser förr om åren (nu undviker vi det…) och Sandra ska duscha. Väl inne i duschen, som ju oftast är väldigt trång och det är extra jobbigt för henne, får hon ett utbrott. När Sandra blir frustrerad så händer det ibland (oftare förr) att hon slår sig själv med handflatan i huvudet. Jag brukade då säga ”Inte slå på Sandra” och Sandra brukar ofta härma det man säger.. Så när hon får ett utbrott i duschen på en campingplats och slår sig i huvudet så det smackar av allt vatten… samtidigt som hon skriker ”Inte slå på Sandra” så kan ni ju tänka er vad folk tror och hur jag känner mig…

Jag kan ju inte säga åt Sandra att hon inte får säga så, för tänk om någon skulle slå henne nån gång… Och jag har lärt henne att inte säga nåt… Vad gör man? Springer ut från duschen med armarna över huvudet och vrålar ”Jag är oskyldig”? Lite konstigt att ingen har agerat är det dock, även om jag är innerligt tacksam över det!

Ha en skön vardag, gott folk!
Kramen!


P.S. Om någon av er skulle ramla över en blogg som handlar om autism skulle jag bli glad om jag fick tips om den. Det är alltid roligt att läsa om andra i liknande situation.

söndag 5 juli 2009

Tacksam!

Vaknade med lite lätt huvudvärk och då brukar det vara läge att låta bli Alvedon. Som Patricia skrev i kommentaren igår så kan man ju få ont i huvudet av för mycket Alvedon oxå. Under förmiddagen försvann huvudvärken helt så nu mår jag prima ballerina igen! Tacksam över att få vara frisk och smärtfri för det mesta! Skänker några extra tankar till mina vänner som lider av ständig värk. *kramar om er*

Sandra mår mycket bättre idag även hon. Lite skör och gnällig på förmiddagen, men sen började hon bli mer och mer lik sig igen. Skönt! Hoppas hon orkar med fritids dom sista dagarna innan ledigheten nu. Hon längtar till sitt fritids iaf, och det är ju bra.

Ja, även denna dag har varit sig lik. Sandra gillar att sitta ute och måla i målarböcker, och det är ju en lugn och bra aktivitet som inte tröttar ut henne för mycket. Katterna får vara med och busa på gräsmattan så dom får göra av med lite överskottsenergi. Inte för att dom blir speciellt mycket lugnare av det, men dom gillar det :)

Till lunch åt vi fisk och efter maten kunde jag inte låta bli att ge katterna varsitt smakprov. Det var första gången dom fick något annat än sin mat så det blev bara lite, lite var. Gissa om dom gillade det!...

Men jag börjar visst bli lite glömsk… Är det åldern redan eller? Lite oroväckande tycker jag. Glömsk har jag väl varit länge, men jag brukar ju prioritera det viktiga någotsånär iaf. Glömde först stänga av ugnen när jag tog ut fisken och till middagen glömde jag en spisplatta. Hmm! Göran upptäckte det båda gångerna, som tur var.

Ett stort lass köttfärssås lagades å frystes in i portionsburkar, så nu har vi gott om färdiglagade rätter i frysen, känns bra!

Nu sitter Sandra i sängen och varvar ner lite innan det är sovtid för henne. Jag har just sytt ihop ett par dynor som vi behöver i husbilen. Det fattades nämligen lite att bädda extrabädden med, tur vi upptäckte det nu…

Jag ska väl ta och sätta mig bredvid Göran i tv-soffan å slappa lite en stund.
Ha en fortsatt skön kväll och hoppas måndagen blir bra för alla!

Det finns alltid något att vara tacksam över.
Kramen!

lördag 4 juli 2009

En helt vanlig dag

Usch, huvudvärken satt i hela dan igår och sitter där än. Alvedon hjälper bara lite och jag har knaprat i mig 16 st. vid det här laget. Men jag ska inte klaga (bara lite…) Jag har ju vänner, och äkta hälft, med ständig värk, och dom klagar inte. Min huvudvärk går ju iaf över efter några dagar! Så egentligen är jag ju istället tacksam över att få vara frisk och oftast smärtfri! Det är inte alla förunnat, och jag skulle skämmas om jag gnällde för mycket över lite huvudvärk! Fast just nu känns det lite halvjobbigt, så liiite gnäll bara.

Men nu är det färdiggnällt! Dagen idag har varit lik dagen igår, som så många andra dagar hos oss. Ju mer lika dagarna är varandra, desto bättre mår Sandra. Och mår hon bra, mår alla bra. Så vi utmanar inget i onödan och är det så att vi vill eller måste avvika från rutinerna så sker det aldrig utan noga förberedelser. Fråga nr ett är ju om det är värt det överhuvudtaget. Kommer vi fram till att det är värt risken att allt blir katastrof, så gäller det att planera allt in i minsta detalj och sen ha en hög med reservplaner för alla möjliga tänkbara händelser på vägen, liksom. Ja, i dom allra flesta fall inser vi ju att det är lugnast att följa rutinerna, men livet måste ju få vara lite spännande ibland... Och Sandra behöver utmaningar ibland... Om hon mår bra, vill säga. Inte annars! Ska väl tillägga att det faktiskt oftast går bra, om Sandra mår bra och vi har planerat det ordentligt i förväg. Och har tillräckligt med reservplaner att ta till.

Idag har hon dock varit lika skör som igår, så idag har vi följt schemat och dom vanliga rutinerna. Ja, förutom att det är godis- och chipsdag, men det är ju iaf rutin på lördagar. Fast idag hade vi köpt ett nytt godis… Och det innebär brutna rutiner! Jo, så är det faktiskt, mer behövs inte om Sandra är skör. Hon har sett en reklam på TV i veckan där dom säger: ”Åh, Polly! Vad gott!” Det fastnade i huvet på henne och hon tyckte det lät kul. Hon undrade vad dom sa och jag förklarade att Polly är godis. Sen dess har det tjatats om lördag här kan jag säga! Så efter lunchen fick hon äntligen smaka på Polly och vi slipper höra det mer. Alltså, det är inte bara själva tjatet i sig utan mer att Sandra inte har någon tidsuppfattning och blir orolig när hon inte vet exakt när saker och ting ska ske… Och oro innebär mer gnäll å tjafs.

Efter badet, tidigare i eftermiddags, tog vi med oss katterna och gick ut en stund. Det är så roligt, för vi har ju vant dom vid sele redan från början och nu har dom blivit så duktiga och går själva ut så fint. När jag tar fram kopplen så kommer dom direkt och väntar på att få dom på sig, sen går dom ner för trappan och ut.

Det är annat det än min katt, Kurre, som jag hade när jag var liten. Han var innekatt i stan och utekatt på landet. Jag var ju i den åldern att jag tyckte det var roligt att gå ut med honom i sele. Tyckte INTE han! Så, för att överhuvudtaget kunna gå alls, så bar jag honom en bra bit bort från vårt hus, och sen sprang han hem med mig efter hållandes i kopplet.

Nu käkar Göran och Sandra chips en stund innan det blir tv-dags å kvällsrutiner för Sandras del. Sen blir det nog slappa i tv-soffan för Görans och min del. Kanske ett glas vin, rent av…

Ha en skön lördagskväll!
Kramen!

fredag 3 juli 2009

Ska det bli lite regn nu, måntro?

Sandra tog sovmorgon idag med, minsann. Ända till klockan nio!!! Kanske har hon redan fått in lite sommarlovstider, det vore toppen! Hon ska ju till fritids några dagar till, men behöver inte upp lika tidigt som på skoldagarna iaf. Det är ju skönt för Göran och mig om hon orkar vara vaken lite längre på kvällarna, så hon vaknar senare. Annars hinner man ju inte sova nåt…

Fast hon är bra skör än och har haft en ”gnälla-om-allt-å-tjafsa-hela-tiden-dag” idag… Jag vet inte om min huvudvärk beror på det eller den tryckande luften som har varit. Mörka moln har dragit förbi vid sidan om, men här har det bara kommit några små droppar regn som knappt ens blötte ner asfalten.

Inte mig emot, jag älskar vädret som det har varit en tid nu och har inga som helst behov av någon förändring på det planet! Jag skulle gärna bo i typ Thailand, eller nåt, med värmebölja för jämnan! Visst är väl årstidsväxlingarna fina och har sin charm, men ärligt talat… Det är nog nåt överlevnadstänk iaf, att hösten är fin… Ja ja, jag vet… t.o.m. jag gillar hösten när den väl kommer… men det är nog för att jag bestämmer mig för att gilla läget. Jag kan ju inte göra nåt åt eländet, haha! Det kunde väl åtminstone vara mer sommar och mindre vinter på ett år, tycker man!...

När jag blir rik ska jag ha ett hus i Thailand, eller nåt annat VARMT land, så jag kan fly dit när sommaren tar slut här hemma. Tänk vad med pengar man skulle spara på att slippa köpa vinterkläder! En bikini och en snorkel är allt som behövs!


Nåja, än är jag inte rik, så än är det bara drömmar å dom kostar gratis!

Imorse åkte Göran och handlade lite färskvaror så vi klarar oss över helgen. Sen tar vi storhandlingen tillsammans när Sandra är på fritids nästa vecka, så skönt när man kan hjälpas åt med det!

Sandra har ju, som sagt, haft en jobbig dag idag så vi har väl inte gjort så mycket mer än det vi måste. Ja, och försökt undvika stora utbrottet, och det har nästan lyckats hela dan. Efter medicin å bad, på eftermiddagen, var vi ute en stund iaf. Duschade i vattenspridaren, luftade katterna, käkade jordgubbar och målade i målarböcker. Mitt i aktiviteterna är det iaf lugnt… Men värmen är besvärlig för lilla damen. Tur hon har blivit så duktig på att dricka vatten, för det har hon inte varit förut. Man hör liksom på rösten när det behöver fyllas på vätska och dricker hon inte tillräckligt så svimmar hon lätt.

Nä, nu vågar jag nog inte ha datorn på så länge till. Åskan mullrar på avstånd. Det är väldigt sällan den drar förbi just över oss, men vår gamla dator pajade i ett åskoväder, så jag tar det säkra före det osäkra. Annars är det ju rätt mysigt med åskoväder, tycker jag.

Ha det nu så bra hela kvällen!
Kramen!

torsdag 2 juli 2009

Njutit sommar!

Idag är Sandra frisk och hade sovmorgon till åtta, inte illa, men hon behövde det! Det var nog tröttsjuka ändå, fast det satt i ovanligt länge. Hon var ju helt slutkörd, stackarn! Efter sovmorgon blev det lite stressigt att hinna med allt innan vi skulle åka till sjukhuset strax efter tio. Men jag kände att hennes sovmorgon var så viktig att resten fick lösa sig. Och det gjorde det ju också.

Men karlar… dom har allt ett eget tänk. Bäst som jag höll på och hjälpa Sandra efter hennes medicinering och bad så ville hon att jag skulle göra nåt, vad det nu var, och jag svarade henne att jag inte hade tid för vi snart skulle iväg. Då säger Göran lugnande att klockan ju bara var halv tio. Jotack, jättebra! Hade ju varit ännu bättre om han hade frågat vad jag hade kvar att göra innan han sa att klockan BARA var halv tio…

Jag hade nämligen inte gjort mig klar själv och visste inte ens om jag hade kläder strukna. Sen skulle ju katterna ha rent i lådan, ny mat å färskt vatten. Å så lite ren tvätt som skulle på plats och förberedelser med Sandras schema. Men jag hann, sånär som på sminkningen, men i min värld är det en baggis. (Om nån tycker att Göran kunde tagit katterna så hade han att göra han med. Han dammsög och torkade golven medan jag badade Sandra och sen tog han ju hand om Sandra när jag gjorde mig klar).

På sjukhuset gick det undan. Jag var klar innan jag skulle varit där. Det var ju bara ett par röntgenbilder som skulle tas och jag kom in tio minuter före min tid. Sen hem å fixa käk, spagetti och köttfärssås. Smidigt och bra när klockan är mycket och man är hungrig. Köttfärssås har jag ju alltid färdigt i frysen eftersom jag nästan alltid gör storkok när jag lagar mat. Och eftersom jag sällan har tid att stå och laga mat…

Efter maten pustade jag lite med en kopp kaffe. Sandra fick leka själv, vilket hon accepterade, och Göran gick ut för att klippa gräset. När skuggan hade nått baksidan gick Sandra och jag också ut och tog katterna med oss så även dom fick lite luft.




Sandra passade på att svalka sig i vattenspridaren. Ja, jag med, men det var ju iskallt så jag var inte lika modig som Sandra.


Efter duschen smakade det fint med dagens skörd av jordgubbar. Göran och jag hann roffa åt oss ett par vi med…



Så roligt att Sandra gillar jordgubbar! Och allt annat hon gillar. Det har funnits en tid då hon bara ville ha makaroner och jag har haft ett riktigt pyssel att få i henne näringsriktigt. Den perioden gillade hon nästan ingenting och frukt var omöjligt för det åt hon inte i några former, inte ens saft. Då var hon mager och undernärd, och tappade hår, det var inte kul. Inte fick man nån vidare hjälp heller. När jag pratade med Sandras läkare sa han bara att barn i Sverige inte svälter… Undrar vilken verklighet han levde i?... Nåja, den tiden är förbi nu och det är så skönt! Nu får vi istället stoppa henne ibland när hon äter för mycket, och det är ju lättare.

Ojdå, det blev visst ett lite längre utlägg än jag tänkt mig… Som vanligt när jag sitter och skriver… Jag skulle bara få fram att det inte gjorde ett dugg att Göran och jag knappt hann smaka på jordgubbarna, vi är bara så glada att hon äter, och jordgubbar innehåller ju en massa nyttigheter.

Det var i alla fall så skönt att ha medicin och bad avklarat redan på morgonen så hela eftermiddagen blev utan måsten. I vanliga fall fixar vi ju medicinen efter lunch och när det är skola/fritids så blir det inte gjort förrän efter tre. Nu är det inte så stort bestyr längre, men ändå skönt att ha eftermiddagen tom, för tid tar det ju iaf.

När jag sen gick upp med katterna och stängde dörren till det rum där dom håller till när vi inte har uppsikt över dom, så jamade Åke väldigt. Jag var ju tvungen att kolla vad det var med honom och då kom han i full fart och strök sig som en tok på mig. Jag satte mig och gosade med honom lite och han började förstås snutta på min tröja.



Han är riktigt snuttig och vet inte hur han ska gosa in sig när han är på det humöret. Jag får hålla undan Sune då, för annars börjar han snutta på Åkes hals och då kan inte Åke snutta längre. Åke snuttar bara på våra tröjor (mest min) och Sune snuttar bara på Åkes hals.




Dom är för roliga. Hoppas ju det går över när dom blir lite äldre sen. Dom saknar väl sin mamma, förstås. Antar att det blir så när dom är uppfödda med välling dom små liven. När dom har snuttat klart springer dom alltid till matskålarna och äter som om dom aldrig sett mat.



När Sandra var nattad så hade det blivit liiite svalare i köket så då passade vi på att göra pannbiff av två kg köttfärs som jag sen frös in. Bra att ha framöver.



Men, på tal om nåt helt annat, har ni sett vilken rolig Hibiskus vi fick av Görans syrra å hennes man när dom var här sist. Olika färger på samma blomma! Den såg ut som vilken annan Hibiskus som helst när vi fick den så det blev en kul överraskning när knopparna började slå ut.


Ha nu en skön kväll och en fin fredag!
Kramen!

onsdag 1 juli 2009

Lite trött idag

Tackochlov är Sandra nästan frisk igen så inatt får jag sova, det ser jag fram emot… Det var lugnt här från tvåtiden inatt så jag kunde iaf slumra lite på soffan mellan tre å sex. Trött har ju Sandra med varit, förstås, och det lär hon väl vara ett par dar, så hon blir ledig resten av veckan. Tyvärr missar vi sista korttids innan ledigheten, men det är som det är. Bara att gilla läget. Vi har ändå mycket mer korttids än vi någonsin kunnat ha på sommarlovet förut.

Vi köpte sex plantor jordgubbar förra våren och OJ vad dom växer. Det blev en liten skål både igår och idag och godare jordgubbar finns nog inte. Stora, söta och fina!



På eftermiddagen var Sandra för pigg för att vila och för trött för att orka… Då gäller det att ha lite att göra så hon inte blir uttråkad, samtidigt ta det lugnt så hon orkar. Vi har pusslat å pusslat.


Imorgon ska jag till sjukhuset och kolla en liten knöl jag har fått på fingret. Vi hade tänkt ta en tur med husbilen efter det, eftersom vi skulle vara lediga till lördag, men nu får Sandra en liten biltur istället. Hon älskar nämligen att åka bil så det kan ju vara en lagom sysselsättning när hon inte är riktigt pigg. Då slipper jag ju leta parkering också, och det gör ju inget, för gott om parkeringsplatser vid sjukhuset är det INTE! Det finns ju för all del ett parkeringsgarage där nånstans, men eftersom jag aldrig har varit i det och inte har en aning om vart det ligger, känns det säkrast att låta bli det när jag har en tid att passa. Ni som känner till mitt saknade lokalsinne förstår nog varför… Faktum är att jag hellre skulle ta bussen om jag skulle in själv. Den går från dörr till dörr och några parkeringsbekymmer behöver man ju inte ha då och inte kör man vilse heller. Annars älskar jag att köra bil, helst ensam med favvo-musiken på högsta! Då mår jag bra! Fast då vill jag veta vart jag ska, lixom.

Varmt å skönt är det, minsann! T.o.m. kylskåpet har fått värmeslag och blivit frys, eller nåt. Minus 6 grader… Ingen risk att maten blir dålig av värmen iaf, och det är ju bra… eh. Det har blivit så förut, när det har varit så här varmt, och det brukar rätta till sig när värmeböljan är över, så jag tror inte vi ska behöva slänga pengar på ett nytt så här i semestertider. Det tackar vi för! Skulle vi behöva köpa ny kyl så åker vi på att byta frysen med, annars passar dom ju inte ihop…

Nu är det trav på TV, och det gillar Göran. Jag är bara med om vi vinner, annars är det inge vidare intressant, tycker jag. Då sitter jag hellre här och läser bloggar. Sandra är nattad redan, trött som hon var och jag blir inte sen jag heller ikväll.

Önskar alla en fortsatt skön kväll och en fin morgondag!
Kramen!