Klänningen bak&fram å morgonen upp&ner

Jaha ja… Så förstörde jag ännu en morgon. Att jag aldrig lär mig. Jag vet ju hur det blir om jag stör ordningen. Jag vet ju att det är bättre med en klänning åt fel håll… Ändå… Jag har såå svårt att låta bli. För mig är det så viktigt att Sandra är snyggt klädd. För mig har det med värdighet att göra. Hon har lika stor rätt att vara fin som alla andra och kan hon inte fixa det själv så är det min skyldighet på nåt sätt.

Många tycker att det inte är viktigt för hon bryr sig ju ändå inte om ifall klänningen är bakvänd. Huvudsaken är ju att hon själv mår bra. Hon förstår inte heller om andra tycker att det ser konstigt ut. Kort sagt, hon märker ingen skillnad. Ja, jag kan förstå det resonemanget också och jag tycker ju egentligen att det viktigaste är att Sandra själv mår bra. Det hon inte är medveten om, lider hon ju inte av. Men jag kan bara inte se henne med bakvända kläder eller ovårdat hår. Jag mår skitdåligt av det! Att se till att hon är fin är att visa respekt för henne, tycker jag.

Nåväl, heeela morgonen blev inte förstörd. Jag hjälpte henne att vända klänningen rätt och hon fick ett utbrott. Jag lämnade henne ifred och det gick över ganska fort. Vi gick igenom schemat och hon åt sin frukost, glad över att få åka till fritids och korttids idag. Skönt! Nu leker hon i sitt rum en stund, tills det är dax att gå ut till taxin, så jag passar på att skriva dagens blogg. När Sandra har kommit iväg ska vi bara fixa iordning oss, sen ger vi oss iväg å shoppar.

Igår kväll hann jag fota när Åke snuttade på Sandra, vilket han gärna gör numer, och det även om jag kommer… Båda verkar tycka att det är mysigt. Sune myser han med, men utan att snutta :)

Efter maten igår, fick Åke och Sune smaka lite kyckling. Mmm!!!

Jag läste i en annan blogg om en familj som är på utlandsresa och att ena barnet blev sjuk så det inte alls blev som dom tänkt sig. Sånt kan ju hända, förstås, men är ju inte precis kul.. Det står om att känna sig isolerad på hotellet och inte ens kunna gå på restaurang. Ändå är det en positiv blogg. Tycker synd om dom!

Och när jag läste det så slog det mig hur livet kunde varit. Hur det är för dom flesta. Men i vår vardag tänker vi liksom inte på det. Hur det kunde varit… Hur en utlandsresa är för dom allra flesta. Semester, upplevelser, bad, restauranger… Undrar hur många som åker utomlands och redan innan vet att det är isolering på hotellet som gäller den mesta tiden?

Vi gör det… Vi kan inte vara kloka! Fast hur det än är så anpassar man sig och hittar egna stunder att mysa på och egna sätt att fira sin semester. Man får väl gå på restaurang tidigt, innan alla andra blir hungriga. (Eller ta upp mat på rummet) Man får bada innan alla andra hittar till stranden. Man får vända dygnet lite för på kvällarna är man iaf isolerad på hotellet och då kan man ju lika gärna lägga sig tidigt så man kan bada innan ”normala semesterfirare” har vaknat. Man får dela på sig om man vill uppleva nåt.

Så varför sitta och sakna det liv vi inte har när vi faktisk har så mycket att glädjas över? Men det bara slog mig, liksom… Hur det kunde varit… Å andra sidan behöver det ena inte vara dåligt bara för det andra är bra. Och det hade varit värre med ett sjukt barn som inte får gå ut alls, även om det förhoppningsvis inte händer varje semesterresa.

Vi har mycket att glädjas över om vi tänker efter lite.
Kramen!