Morgonstund

Så skönt det är att sitta här vid datorn med morronkaffet och tystnaden! Jag som egentligen är en kvällsmänniska… Men det är på morgnarna jag får vara helt ensam och jag behöver det! Så det är helt enkelt värt att missa sovmorgnar. Jag vill ju inte sova bort den enda egna stunden jag har.

Vad härligt det var att få hem Sandra igår! Hon mådde bra! Hon börjar komma tillbaks igen! Det tog sin tid för henne med alla förändringar det innebar att skaffa katter, och det var jobbigt för henne. Men det var värt det! För jag vet ju hur mycket hon älskar djur, och speciellt katter, och hur mycket utbyte hon kommer att få av dom framöver. Ja, det var värt den jobbiga tiden med en jättetrött och gnällig tjej som inte orkade med sig själv i tre veckor. Nu har det vänt! I söndags eftermiddag, närmare bestämt! Och igår, när hon kom hem från fritids, var hon sitt vanliga glada och busiga jag igen!

Nu vågar man börja se fram emot semestern och tycka att det ska bli roligt, och skönt. Inte bara jobbigt. För jag undrade ett tag hur i hela friden vi skulle orka. Tre veckor utan minsta avlastning… Men mår Sandra bra så är det ju oftast mysigt och då har vi inga problem med att orka. Mår Sandra bra så hinner vi leva familjeliv mellan varven också, och har inte bara en assistansroll hela tiden. Dom fina stunderna laddar ju våra batterier och då orkar vi!

Men för några år sedan var vi nära separation efter varje sommarlov. Då hade Sandra en jobbig tid och mådde inte bra. Hon klarade inte av att vara på fritids så mycket och korttids fixade hon bara på skoldagar, om inget annat hände samma vecka och hon fick vara ledig efteråt…

Ett helt sommarlov med all fokus och hänsyn till Sandra, för att inte göra allt ännu värre, och ingen som helst tid för Göran och mig, det tär på ett förhållande! Under den perioden spårade Sandra ur bara Göran och jag pratade med varandra…

När jag tänker tillbaks på den tiden så undrar jag hur i hela friden vi orkade. Det var så mycket som inte funkade och det kändes som om jag skulle kvävas ibland. Det var ju inte bara anpassning och att hantera Sandra, det var väldigt mycket ringande, överklagande, läsa skollagen, hävda Sandras rättigheter, söka hjälp, få läkare och skolpersonal att förstå, få vardagen att gå ihop, förklara för folk som undrade, försöka behålla några vänner, vårda äktenskapet, orka dammsuga…

Jag kunde aldrig drömma om att livet kunde vara så här härligt! Tänk att nästan allt bara funkar nu. Och tänk vad man uppskattar det…

Nåja, det var väl en liten parentes i sammanhanget. Medan Sandra var på fritids, igår, fick vi lite gjort här hemma, som vi har halkat efter med när hon har varit sjuk. Lite småärenden och städning och sånt. Så packade vi en del i husbilen också. Ja, sånt som vi inte kan göra under arbetstid, liksom.

Om det slutar att regna så tar vi en välbehövlig promenad när Sandra har åkt till fritids idag. Sånt hinner man ju inte heller under arbetstid. Jodå, man kan promenixa i regnväder… Men det har vi ingen lust med! Det finns massor med annat vi behöver göra på vår rast om det skulle regna när Sandra har åkt :)

Flera vänner har haft svårt att kommentera min blogg, vilket ju är jättetråkigt, för kommentarer är trevligt!! Så nu har jag gjort nån förändring i inställningarna och hoppas att det hjälpte. Jag är ju inte så bra på sånt här, men om jag fattade rätt så tror jag nog det funkar nu. Testa gärna!

Nu är det dags att väcka Göran som har tvingat upp vår ”frissa” tidigt idag. Hon hade nämligen inga klipptider kvar innan semestern så han fick komma före öppningsdax.

Ha en härlig dag allesamman!
Kramen!